Dagens lunch bestod av en fantastiskt lyxig soppa, om man ser till smak och utseende, serverad på udda äldre porslin från några av våra inhemska porslinsfabriker.Till soppan drack vi blåbärssaft, och till efterätt blev det ekoreko minimuffins med varierande fyllning; russin, choklad eller päron. Kändes exklusivt, gick snabbt och var inte dyrt. Min 11-åring ägde halva inflytandet över måltiden. Läs mer »
Det Anna skrev: att folk handlat ”ingenting” tycker jag är en bra tanke, jag har samma känsla när jag ser andra handla, att det blir liksom inte mat av det man köper, kanske varma mackor, men liksom inte maträtter. Hur kan man lägga upp tips för att handla saker som blir mat? Kanske tvinga sig att göra en lista på vad som är ingredienser och vad som är tillbehör eller mellanmål/snacks. Skulle gissa att ingredienserna för många är den minsta delen. Egentligen tror jag att det räcker med att ha en lista för flera dagars mat, helst två veckor. Vi skriver aldrig upp ”4 sorters mjukost”, ”olika chokladpuddingsförpackningar vi inte känner igen men blir nyfikna på”, ”färdigmat” med mera. Vi skriver upp ingredienser, och köper ingredienser.
Mina föräldrar började säga att de inte hade någon mat hemma, vilket är konstigt då man ser en full frys, en full kyl och ett fullt skafferi. Med fem olika sorters fisk, qourn, grönskaker i massor, gryn, baljväxter, pasta, potatis, ris, mejeriprodukter med mera. Men där fanns ingen mat. Inget som man bara kunde ta upp och värma.
