Om man gör ett överslag ang vad barnen helst äter på förskolor, där jag jobbat eller där mitt barn gått, så ligger rätter med hirs bra till, och även skolbarn som är vana att få hirs i maten gillar det skarpt. Min dotters absoluta favoriträtt är hirslåda med kesoröra. Läs mer »
Jag är född på 1800-talet! Brukar jag säga till eleverna när de undrar vad fasen jag håller på med. T ex när jag tar en kastrull halvmosiga päron som legat lite för länge under trädet, eller i förrådet, och kokar dem hela med rårörsocker och kryddor. Det blir världens bästa kräm av det när de mosats genom en sil. Likaså av de övermogna plommonen. Hemma kan jag till och med koka äppelsoppa på skrottarna som bli kvar efter att vi skurit äpplena i klyftor. Det är bara att koka med socker tills det är helt mosigt, sila av och reda med potatismjöl. En kanelstång kan koka med. Lite vanilj brukar alltid hamna i också, även om jag inte tänkt det från början. Det luktar fantastiskt, och det är poetiskt vackert med kräm, den får alltid magisk färg. Läs mer »
Jag fick en gång en inbjudan att delta i ett projekt, vad det handlade om var lite diffust, men ”ungdomar, hantverk, kultur och miljöfrågor” nämndes i beskrivningen, och förmodligen integration också.
Eftersom det är mina områden så anmälde jag mitt intresse och blev inbjuden till ett ledningsgruppsmöte. Glad i hågen infann jag mig, och huvudinriktningen på projektet visade sig vara att hjälpa skoltrötta ungdomar bryta vanor och mönster. Läs mer »
När det då finns en vision (se inlägg från 11 mars) som föräldrar m fl kan ta till sig, är det dags att förverkliga den. Vilka maträtter går hem och hur mycket kan maten kosta? Personligen väljer jag att utgå från de elever som är mest invanda på korv och pulvermos. Kan jag få dem att äta, så får jag automatiskt med mig resten på det mesta.
Matsedeln består till slut av lika delar ”snabbmat” och husman, plus lite avvikande någon dag.
Maten skall helst se ut som ”vanlig mat” och bestå av något helt annat, skön konst är det att lyckas med det. Efter en del experimenterande uppstår fantastiska ostburgare baserade på bönor och dextrinerad säd, till dem hamburgerdressing som smakar som den i gatuköket fast bättre, gjord bl a på mjölksyrade gurkor.
För några år sen började jag arbeta som ”ekorekokock” i ett litet skolkök med stora ambitioner. Vi ville göra en Jamie Oliver, och få eleverna med oss i kampen mot fördumning och dålig livsmedelskvalitet. Dessutom behövde en del av föräldrarna smörjas, eftersom de kunde uppleva skolmaten som lite underlig. För att få en positiv stämning krävdes tydlighet och dialog, insyn och lyhördhet. Man tjänar inget på att banka folk i huvudet med att något ”är nyttigt”.
Tyvärr har media inte varit det minsta intresserade av att visa upp skolköket som gott exempel, trots att flera försök gjorts. Det har hellre skrivits spektakulära artiklar om skräckexempel. Eleverna fick sig dock en tankeställare när de jämförde sin skolmat med andras genom Matakuten på tv… Läs mer »
