I globala syd finns alla förutsättningar för framgångsrik matproduktion. Klimatet, jordarna, stora rurala befolkningar och en växande efterfrågan. Trots detta är många länder i syd beroende av import för att klara av att förse sina befolkningar med dess grundläggande behov. Jag ska försöka reda ut vad detta beror på.
Har vi råd att betala matens pris? Det är en fråga om dyker upp ganska ofta. Hur kan vi uppmana andra att höja priserna när så många idag har svårt att få ekonomin att gå ihop. Hur kan vi prata om ökad medvetenhet när så många har slut på pengar i mitten av månaden varje månad. Visst vore det bra om världen var bättre, men vi har inte råd att betala mer, vi kan inte gå över till ekologiskt eller rättvisemärkt för att vi helt enkelt inte har pengarna.
Men det finns något seriöst fel i resonemanget. Det förutsätter att det konventionella är ok men att rättvisemärkt är lite bättre. Det förutsätter att besprutningen inte är så farlig och att man kan fasa ut den med tiden. Men då får man också fundera på vilka livsvillkor man är beredd att låta andra leva under för att man själv ska kunna leva som man gör. Var går gränsen? Jag skulle säga så här: att har du inte råd med rättvisemärkt, choklad, så har du inte råd med choklad. Har du inte råd att köpa rättvisemärkt kaffe, får du dra ner på hur mycket kaffe du dricker. Läs mer »
