politik « Dyrare mat, NU!

Livsmedelsstrategin – en dyr strategi för djurskyddet?

Skribent:

Att välja att fokusera på en bred politisk livsmedelsstrategi som nytillträdd landsbygdsminister är ett mycket smart drag. Alla är trötta på tvära politiska vändningar och den osäkerhet som lantbruket ofta är utsatt för. En långsiktig plan som garanterar stabilitet låter bra, och många likställer nog den nationella livsmedelsstrategin med ett mål om självförsörjning. De mest konventionella krafterna inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) håller sig lugna och de som tycker att beteskravet för mjölkkor i Sverige är onödigt, låter sig stillas av den konkurrenskraftsutredning som presenterades i början av året. Under tiden pågår en ständig dialog som alla är inbjudna till.

Faktum är att det fungerade bra i några månader. För dem som var i Almedalen och lyssnade till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht under hans ganska många framträdanden blev det dock lite som att trycka på repeat-knappen för många gånger. Det man kan utläsa av Buchts framträdanden den senaste tiden är ungefär fyra saker.

  1. Svenskt lantbruk och livsmedelsproduktion är bäst i världen, det ska vi vara stolta över.
  2. Man ska inte polarisera mellan konventionellt och ekologiskt lantbruk. Helst ska man kalla det konventionella lantbruket för ”miljöanpassat”.
  3. Livsmedelsstrategin som ska presenteras i vår ska lösa alla problem.
  4. Inte ett ord om vad som ska ingå i livsmedelsstrategin.

Bubblare: handelsattaché i Kina.

Bristen på något konkret börjar bli oroande på flera sätt. Just nu syns starka krafter som vill se en uppluckrad svensk djurskyddslag – branschorganisationerna inom Lantbrukssverige verkar vara eniga. De två stora områdena är slopat beteskrav för mjölkkor, det andra att tillåta fixering av suggor med metallgrindar. Båda med målet att öka produktionskapaciteten och effektivisera, i vissa fall rimliga mål, men när det gäller djur i en redan intensiv produktion – rätt katastrofala mål. Konkurrenskraftsutredningen, vars presentation blev starten på arbetet med livsmedelsstrategin, föreslog just en anpassning till EU:s regler för djurskydd, som är lägre än Sveriges.

Vad är det som konkurrerar idag och vad kommer att göra det i framtiden? Jag är övertygad om att Sverige aldrig någonsin kommer att konkurrera med det billigaste fläsket. Vi bör nog också fråga oss om det är vad vi vill. Branschen verkar vara övertygad om att konkurrenskraften ökar med en mer urvattnad djurskyddslagstiftning. Samtidigt marknadsför samma bransch just nu svenskt kött, med argumentet ”svenskt”, så hårt att jag nästan skulle vilja köpa argentinskt kött för att revoltera. Vad kommer varumärket ”svenskt” vara värt efter en försämrad svensk djurskyddslag?

Att rikta blicken mot så specifika regler som kravet på att mjölkkor ska få gå ute, eller att grisar inte får låsas fast med metallgrindar, är den mest förutsägbara och katastrofala väg det svenska lantbruket nu kan välja att gå. Det är att vaska ut sin enda unika selling point. Det är att lägga alla sina ägg i industrins korg. Det är att somna in i LRF:s trygga vagga.

I slutänden skulle det innebära stora försämringar för djuren, hållbarheten, Sveriges internationella position vad gäller djurskydd och konsumenternas förtroende. Kommer någon att vilja betala mer för den maten om den har en svensk flagga i hörnet av förpackningen? Jag är nyfiken på Sven-Erik Buchts analys, men om den dröjer till våren tror jag att få kommer att vilja lyssna på den.

Skribent: Adam Arnesson

Jag heter Adam Arnesson och är en ekologisk fårbonde som nu studerar till Lantmästare på Sveriges lantbruksuniversitet. Jag twittrar som @Ekobonden om livet som bonde, mat, ett hållbart lantbruk (alltså ekologiskt, enligt mig), men också allt annat som händer i mitt liv.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Supervalår i matlandet Sverige, vad vill politikerna?

Skribent:

I somras blev jag inbjuden av Matlandet Sverige att delta i en panel under Almedalsveckan. I panelen stod också bland annat Sveriges landsbygdminister Eskil Erlandsson, Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg och ett antal höjdare inom matsverige.

En av frågorna jag fick var hur jag tyckte att utvecklingen av Sverige som matland och vad vi äter i framtiden hänger ihop med miljömålen i Färdplan 2050? Mitt svar blev att jag tycker Sverige behöver en matpolitik vid sidan av landsbygdspolitiken. Jag tror nämligen inte att vi kan ställa om till en hållbar livsmedelskonsumtion enbart genom att främja kulinariska delikatesser i glesbygden.

Varken den här panelen eller något av de andra seminarierna jag besökte gav tyvärr någon bild av hur politikerna vill leda landet i en hållbar riktning. Närmast den här debatten kom vi nog under PR-byrån Hill & Knowlton när Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt mötte Socialdemokraternas Matilda Ernkrans i en verbal och kulinarisk duell. Efter en röstning med fötterna stod klart att Socialdemokraterna tog hem den ronden.

Men vilken matpolitik kommer få majoritet i Europaparlamentet och i riksdagen efter nästa års supervalår? Och kommer politikerna i din och min kommun att våga ta steget och förändra kommunens upphandlingar i hållbar riktning?

Som ett första steg i 2014 års valspecial här på bloggen skulle jag vilja be er läsare om hjälp. Matpolitiken står inte längst upp på politikernas agendor. Så för att vi ska få en bra bild av partiernas politik på just det här området påbörjar vi nu en kollektiv granskning.

Det finns mycket vi kan göra. Känner du att du vill göra en genomgång av de politiska valmanifesten inför EP- och riksdagsval? Eller vill du ställa ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet mot väggen? Eller vill du lyfta goda exempel på politiker som vågat gå före i din kommun?

Skriv en text, skicka den till mig eller publicera den själv här på bloggen under taggen ”Supervalåret”.

 

Kategorier: Fördjupning 2 kommentarer

Politisk soppa med kort datum

Skribent:

De senaste dagarnas debatt på Facebook har kretsat mycket kring att söka en politisk och ideologisk hemvist för Dyrare mat, nu! Initiativet beskylls för att vara liberalt, kommunistiskt och här om dagen fick jag ett mail som påstod att det jag stod för hörde hemma hos Sverigedemokraterna.

Vilka är egentligen ingredienserna i denna ideologiska soppa och finns det en sanning?

Vi börjar i påståendet att lågprisjakten har negativa konsekvenser. Jag har tidigare skrivit om vart gränserna för hur vår mat produceras borde gå. Såväl konsumentorganisationer, politiker, producentorganisationer, FNs experter och handelns kedjor är överens om att prispressen på mat gör att producenter tvingas ta genvägar i produktionen för att kunna producera maten till ett pris som kan konkurrera på marknaden. Men vem ansvarar för prispressen?

Det finns naturligtvis inte en ensam aktör som bär ansvaret. Men handeln gör det för att få vår uppmärksamhet i djungeln av röda prislappar. Vi konsumenter dras frivilligt eller ofrivilligt med i jakten. Antingen som en följd av att vi inte får tillräckligt med information för att kunna fatta beslut i linje med våra värderingar, eller för att vi vill eller måste prioritera att lägga våra pengar på något annat än mat.

Möjligheten att pressa priserna på det här sättet har gjorts möjlig tack vare politiken, eller i många fall bristen på politik. Med politiken har vi valt att subventionera billig fossil energi, vi betalar effekterna av miljöförstöringen med skattepengar istället för att beskatta den som åstadkommer miljöförstöringen, och bristen på politik i många länder gör det möjligt att bryta mot mänskliga rättigheter och producera mat på rent förkastligt sätt.

Det har varit en negativ spiral i snart 60 år, sedan konstgödslet uppfanns. För att bryta den måste alla de aktörer som ingår i kedjan från jord till bord vara med och hitta lösningar. För som jag skrev, vi är ju överens om att det finns ett problem.

Det är nu den politiska soppan serveras. Man kan välja att lägga hela ansvaret på det kapitalistiska systemet. Man kan välja att tro på att marknaden själv ska lösa problemen. Och man kan ha en åsikt på hela den politiska skalan där emellan. Vi kan välja att betala en större eller mindre del av maten med skatt (läs subventioner), ställa om till en inhemsk konsumtion eller fokusera på fackliga rättigheter för småbrukare. Inte förrän den dag vi faktiskt har en verkligt hållbar matproduktion är jag beredd att tala om sanningar.

Och mycket går att göra helt utan stöd av politiken. Företag kan gå i bräschen och marknadsföra andra värden än varans pris. Konsumenter kan ställe krav och påverka sin lokala handlare.

Det enda vi kan vara riktigt säkra på är:

  1. Det sätt vi idag producerar och konsumerar mat på är inte hållbart.
  2. Tills dess måste vi debattera, diskutera och bidra på de sätt vi kan utifrån våra egna förutsättningar som konsument, politiker eller företagare, till att bryta den negativa spiralen.
Kategorier: Åsikt & debatt 3 kommentarer

Rapport från Matlandet Sverige

Skribent:

I dagarna två har Matsverige samlats på Öland för att diskutera framtiden i Eskil Erlandssons vision om Sverige som Europas nya matland. Cirka 300 personer fanns på plats: kockar, producenter, förädlade, handel, grossister, branschorganisationer, myndigheter med mera, med mera.

Eskil Erlandsson invigningstalar på Matlandetkonferensen

Jag, Linus Källander, hade inför konferensen tillsammans med Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och ABF gjort ett gemensamt utspel där vi i samband med nyheten att vi själva släpper Livsmedelsverkets stoppade kostråd, ifrågasatte Eskil för vilka värden som var viktigast i Matlandetsatsningen. ”Går visionen om en fri marknad för visionen om en långsiktigt hållbar matproduktion?”

Frågeställningen var synnerligen aktuell på konferensen. Men tyvärr inte så mycket från scenen som i pausdiskussionerna. Moderator Tomas Tengby avslutade första dagen med att konstatera att ”det verkar som att vi är ganska överens”. Min uppfattning att departementets ambition att hålla fred i lägren inneburit att man lägger locket på över de frågeställningar där vi har olika ambitioner.

Är det en bra eller dålig ambition? Jag måste efter de här dagarna tillstyrka att Matlandet Sverige-satsningen är viktig för att ge självförtroende till en bransch med orättvist låg status. Det finns potential för en utvecklad matkultur i Sverige.  Men trots lovvärda ord om hur viktigt det är att höja statusen för primärproduktionen, alltså bonden, och trots att man pratar om vikten av bra svensk offentlig mat, så är det bara förädlingen som står i fokus.

Kanske beror det på att dessa konferenser ligger mitt under skördetid? Hade lokalen varit full av bönder hade diskussionen sannerligen sett annorlunda ut.

Hur som helst är det kanske inte så konstigt att diskussionen då snarare handlar om att hitta sätt att ”marknadsföra Sverige” istället för att ”uppvärdera vår egen matproduktion”. Och då kanske det inte är så konstigt att visionen om frihandel hamnar före visionen om ett lantbruk som inte tär på jordens resurser.

Eskil nämner ofta just detta jordbruk som framtidens melodi. Men jag ställer mig tveksam till att vi kan nå dit när de goda exempel som lyfts på konferensen presenteras av Mc Donalds och den italienska Parmesanosten.

Eskil behöver våga lyfta på locket och på allvar uttala att Sverige ska gå före vad gäller att producera god mat av hög kvalitet på ett sätt som inte tär på våra ändliga resurser.

 

Kategorier: Fördjupning 1 kommentar

Debatt på Politikerbloggen.se “Vi kräver dyrare mat, NU!”

Skribent:

Debatt på Politikerbloggen.seDEBATT. Maten har blivit så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse. Prisjakten på mat har gjort oss alla till förlorare, där det verkliga priset betalas av miljön och framtida generationer. Därför kräver vi dyrare mat, nu! skriver Linus Källander, initiativtagare till tankesmedjan Dyrare mat, NU!

Läs hela debattartikeln här:

Politikerbloggen.

Kategorier: Åsikt & debatt, Tips Inga kommentarer