Mikael Färnbo Dagens Arena har publicerat en nyanserad och läsvärd artikel om de stigande globala matpriserna. Artikeln talar mycket för sig själv och rekommenderas för vidare läsning.

2010 har alltså konstaterats passera de rekordhöga priserna från 2007-2008 då världen senast såg matuppror på flera håll i världen. Men även om orsakerna är snarlika är följderna den här gången annorlunda. Bland annat förklaras ofta matpriserna vara en utlösande faktor för revolutionerna i Tunisien och Egypten.

Flera faktorer pekas i artikeln ut som kritiska: Vädret, sannolikt påverkat av mänskligt orsakade klimatförändringar, är den akuta anledningen. Men även ett stort oljeberoende i matproduktionen orsakar stigande matpriser i takt med att priset på olja stiger.

Med stigande matpriser ökar också spekulationerna på jordbruksmark och på mat som handelsvara. Nya aktörer som drar vinning av stigande matpriser kommer alltså in på marknaden. Och följderna låter inte vänta på sig. Annika Söder på FAO förklarar:

– Ett land stänger exporten för att klara av att föda sin egen befolkning, vilket man kan förstå. Men då stiger priserna på världsmarknaden vilket skapar problem på andra ställen.

Annika Söder, Foto: FAO

Och som så ofta är det världens fattiga som får bära det tyngsta lasset. I och med att många rika länder, med effektiva industrijordbruk, exporterar mat så tjänar de snarare på globala prishöjningar. I alla fall kortsiktigt. (Ett faktum att ha i åtanke när debatten om höjda matpriser höjs även här hemma i Sverige)

Sett ur ett vidare perspektiv ser vi alltså att allt efter som att produktionen globaliseras och effektiviseras blir försörjningen allt mer känslig för faktorer som står utom ett lands eller människors egen kontroll.

Ett utmärkt exempel lyftes i förra veckans Dokument Utifrån i SVT där Etiopiens jordbruks minister säger att man strävar efter att gå från att 80 procent som lever av lantbruksnäringen till cirka 10 procent. För att lyckas säljer staten land till utländska investerare som etablerar gigantiska jordbruksfabriker som producerar mat för export.

Landet bygger alltså upp ett beroende av att maten som krävs för att försörja landets befolkning måste köpas på den globala marknaden. En ordning som fungerar så länge du kan köpa mat billigare än du säljer, med så fort marknaden rubbas börjar landets ekonomi blöda.

Annika Söder på FAO avslutar intervjun med Dagens Arnea med att svara på frågan vad som krävs för att åstadkomma förändring:

– Till syvende och sist är det ju upp till medlemsländerna (i G8, G20 och EU). Regeringarna och de befolkningar som väljer dem måste vara modiga. Om alla i världen ska kunna försörja sig, äta sig mätta och ha en hyfsad levnadsstandard så kommer det att krävas att vi, i den rika världen, gör vissa uppoffringar.

– De är en grundläggande fråga i alla de här globala ödesfrågorna: Hur långt kan nationalstaten komma? Vilken regering visar mod och vågar säga att det är dags att reducera vår levnadsstandard, för annars kommer hela världen gå över styr?

– Det är ju samma diskussion som i klimatfrågan, frågorna är intimt förknippade. Två globala ödesfrågor, helt enkelt.

Plötsligt slår det mig, en tanke som mognat lite grann. Energipolitiken är en berusad 19åring en varm sommarnatt. En berusad 19åring som vill prova att åka på utsidan av spårvagnen, vill prova att dyka från en för hög klippa, som vill prova att spruta eld med tändvätska och en marshall. Man hoppas intensivt att det finns någon, kanske en kompis, kanske någons storasyster, kanske en förbipasserande som säger åt killen att låta bli. För han vet ju egentligen att det är korkat. Men just då är det ju ”aaascooolt” och ”heeelt ofarligt nästan”

Läs mer »

”Dagens konsumenter är dieseldopade” har Kjell Aleklett, forskare vid Uppsala universitet påstått. Visst ligger det något i det när man vet att det går åt tio gånger mer energi att få fram den mat som ligger på vår tallrik än vad som finns i den. Om vi gör det tankeexperimentet att vi översätter det här till mänsklig energi betyder det att vi behöver arbeta i tio dagar för att få mat för en dag, hur långlivade skulle vi då bli?

Frågan är bara hur länge kan vi fortsätta med att ta fram livsmedel på detta sätt? Läs mer »