När jag blev med egen lägenhet i början av 80-talet var pasta eller ris med köttfärssås standardföda. Fläskfärsen kostade 39,50:- kilot, men man kunde får den på rea för 29,50 om man hade tur.

Idag kan man få samma färs för 19,50:- ibland. Varför är det så?

När gränserna öppnades och jordbruket skulle avregleras fick de svenska bondekooperationernas ”säljare” stora skälvan. ”Hur ska vi överleva nu när den billiga maten väller in över oss!. VI MÅSTE SÄNKA PRISET!” Läs mer »

Jag är väldigt förtjust i äldre kokböcker och hushållslitteratur, det som är skrivet 1910-1950 innehåller ofta roliga recept, användbara texter och mycket sunt förnuft. Det som gällde då passar bra även för den som försöker stanna upp och tänka efter i dagens skenande tempo. Ta till vara-principen gällde fortfarande, kvalitet gick före kvantitet och årstidsanpassning rådde i stor utsträckning. Idag hittade jag Lanthushållet, en skriftsamling kontrollerad av Statens inspektris för lanthushållsskolorna, första upplagan från 1936. Läs mer »

När Livsmedelsverket bad om exempel på varför de tillfrågade kände sig vilseledda var det många som sade det är svårt att veta var köttet egentligen kommer ifrån och hur djuren behandlas. Matvaror har ofta vilseledande namn, anser en tredjedel av de som svarat i undersökningen.

via Två av fem lurade av maten – DN.se.

Inför perioder av undervisning (inför blivande pedagoger i förskola och skola) har jag alltid gjort lite fältstudier, det behövs belägg för det jag aningen provocerande står och påstår.  Jag har t ex kollat in hur folk konsumerar, frågat människor hur de tänker angående mat och barn,  samt tagit del av nya rön och ”gamla sanningar”.

Vid ett tillfälle valde jag att luncha/fika på samma restaurang under ganska lång tid, och passade då på att undersöka hur barnfamiljer beter sig. Restaurangen ligger i anslutning till ett populärt museum, har ganska brett utbud av ekologiskt, alltid råvarubaserad och nylagad lunch,  och ett mycket stort utbud av kakor, bullar, efterrätter, mellanmål, drycker av samma kvalitet. Det finns också en liten del förpackat, som konventionell glass och tetrapack med dryck. Läs mer »

Vad kan vara enklare och godare än ett vanligt ÄGG?  Gott och lättlagat, alla näringsämnen vi behöver (utom vitamin C) prydligt förpackat i en praktisk form. Till och med konstnärligt: megakonstnären Salvadore Dali gjorde fantastiska ägginstallationer och vi inspireras alla att framkalla vår kreativitet med penslar och kritor till påsk. Och så enkelt att producera. Hönan pickar frön och mask och ut i andra ändan kommer dessa vita och bruna matunderverk. Sunt och enkelt….eller…? Läs mer »

Fråga mina elever vad jag går igång mest på, svaret kan mycket väl bli mjölksyrade grönsaker, som är mervärdesmat (svenska begreppet för functional foods) i ordets rätta bemärkelse. Läs mer »

Jag fick en gång en inbjudan att delta i ett projekt, vad det handlade om var lite diffust, men ”ungdomar, hantverk, kultur och miljöfrågor” nämndes i beskrivningen, och förmodligen integration också.

Eftersom det är mina områden så anmälde jag mitt intresse och blev inbjuden till ett ledningsgruppsmöte. Glad i hågen infann jag mig, och huvudinriktningen på projektet visade sig vara att hjälpa skoltrötta ungdomar bryta vanor och mönster. Läs mer »

När det då finns en vision (se inlägg från 11 mars) som föräldrar m fl kan ta till sig, är det dags att förverkliga den. Vilka maträtter går hem och hur mycket kan maten kosta? Personligen väljer jag att utgå från de elever som är mest invanda på korv och pulvermos. Kan jag få dem att äta, så får jag automatiskt med mig resten på det mesta.
Matsedeln består till slut av lika delar ”snabbmat” och husman, plus lite avvikande någon dag.

Maten skall helst se ut som ”vanlig mat” och bestå av något helt annat, skön konst är det att lyckas med det. Efter en del experimenterande uppstår fantastiska ostburgare baserade på bönor och dextrinerad säd, till dem hamburgerdressing som smakar som den i gatuköket fast bättre, gjord bl a på mjölksyrade gurkor.

Läs mer »

För några år sen började jag arbeta som ”ekorekokock” i ett litet skolkök med stora ambitioner. Vi ville göra en Jamie Oliver, och få eleverna med oss i kampen mot fördumning och dålig livsmedelskvalitet. Dessutom behövde en del av föräldrarna smörjas, eftersom de kunde uppleva skolmaten som lite underlig. För att få en positiv stämning krävdes tydlighet och dialog, insyn och lyhördhet. Man tjänar inget på att banka folk i huvudet med att något ”är nyttigt”.

Tyvärr har media inte varit det minsta intresserade av att visa upp skolköket som gott exempel, trots att flera försök gjorts. Det har hellre skrivits spektakulära artiklar om skräckexempel. Eleverna fick sig dock en tankeställare när de jämförde sin skolmat med andras genom Matakuten på tv… Läs mer »

Nu vet jag inte, för jag hänger inte med i trenderna, men för ett tag sedan var nudlar typisk studentmat. Inte i förstahand för att det var gott utan för att det var billigt. Eller för att det, mycket kortsiktigt, upplevdes som billigt. Att få en portion nudlar och en portion buljong för fyra kronor är, för den som räknar lite, ett vansinnigt högt pris. En femkilos påse med pasta och en stor förpackning buljong är precis lika dåligt ur näringssynpunkt, men väldigt mycket billigare per portion

Kanske är det egentligen inte dyrare mat som behövs, utan mer kunskap om vad som är billigt egentligen. Varje universitet borde ha en obligatorisk introduktionskurs i att laga linser innan man får lära sig något annat. Man kan, utan att anstränga sig jättemycket, ha varierad, näringsrik, mångkulturell och spännande mat för ett par kronor om dagen. Jag tänker linssoppa, indiskt kryddad linssoppa, dal, dalbaht, linsbiffar, pastasåser, lasagne med linser. Det finns hur mycket som helst. Men tyvärr är kombinationen billig pasta, ketchup och färdiga köttbullar mycket vanligare i de mikroförsedda lunchrum jag suttit i (undantaget institutionen för globala studier, där var det bönor och råris och medtaget örtte i glastermos). Läs mer »