Krönika även publicerad i Katrineholms Kuriren idag: ”Har du något att tillägga?” frågar hon. Jag befinner mig på Globala Gymnasiet i Stockholm där några elever skriver en kokbok för studenter. Jag har blivit grillad med frågor om min definition av hållbart producerad mat. Om vem som borde ta ansvar och hur man motiverar någon med svag ekonomi att bli en medveten konsument? De unga tjejerna och killarna runt bordet är kunniga och hänvisar till begrepp som inte ens fanns när jag själv gick i gymnasiet.

”Men utifrån de tre pelarna inom hållbar utveckling; ekologi, ekonomi och sociala värden, vad är viktigast?” Jag frågar om de känner till begreppet Planetens gränser. ”Absolut” svarar de i kör. Som jag ser det måste vi kunna producera mat till hela jordens befolkning utan att exempelvis överträda gränsen för den globala uppvärmningen.

Prispressen på mat i vår del av världen håller kvar många människor i fattigdom i världens fattigaste länder. Bönder dör till följd av de bekämpningsmedel som ska ge oss billiga söndagsstekar alla dar i veckan. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. En hållbar produktion innebär at vi kan försörja världens befolkning idag, såväl som de uppåt 10 miljarder människor som snart ska dela på resurserna, utan att överträda planetens gränser.

”Så vad tycker du att man bör göra som student?” Jag funderar. Självklart skulle jag önska att alla brann för de här frågorna, läste på och agerade utifrån denna kunskap. Om alla köpte ”bra mat” skulle den ”dåliga maten” snart försvinna. Men jag tror inte ens själv på den visionen. Vi har alla olika intressen och värderingar, därför prioriterar vi olika. Därför måste vi erkänna att ansvaret ökar på de som kan påverka andras konsumtion. Handeln, politiker, fredags-fika-ansvariga och samhällsdebattörer har tillsammans med de oss aktiva konsumenter ett stort ansvar.

Jag svarar på frågan och sammanfattar med att i ett första steg minska på köttet, och på så sätt kunna spara in kronorna som krävs för att nästa gång välja en svensk köttbit. Men ännu viktigare är att börja ställa krav och påverka dem som har mer inflytande över maten.

Om jag har något att tillägga? Ja, att det gläder mig att se de här eleverna och en ny generation medvetna konsumenter höjer sina kritiska röster mot det som deras föräldrar ofta tagit för givet. För kunskapen om mat är inget vi föds med utan något som måste erövras av varje generation.

Jag önskar eleverna lycka till och promenerar hem med magen full av framtidshopp.

Jag vet inte om det bara är jag, men jag känner mig ständigt drabbad av kampanjer som uppmanar mig att använda mig av min konsumentmakt när jag handlar mat. Jag bör köpa svenskt, ekologiskt, klimatmärkt, lokalproducerat och rättvisemärkt. Det bör jag göra som ett uttryck för min konsumentmakt. När jag värjer mig, framställs plötsligt världens alla missförhållanden som mitt fel, personligen. Detta trots att det är själva kampanjen jag försöker värja mig mot, inte mot att göra som kampanjen vill. Sedan gammalt gör jag i allt väsentligt redan det där, numera av vana. Sedan gammalt undrar jag om det gör någon som helst skillnad för någon annan än mig själv. Sedan gammalt känner jag mer konsumentvanmakt än konsumentmakt när jag handlar mat.

Vad ska vi tro om det här med konsumentmakt, egentligen? Existerar den, och i så fall i vilken omfattning? Vad kan den åstadkomma?

Utbudet i en vanlig, hyfsat välsorterad livsmedelsbutik, tyder inte på att konsumentmakten ligger i mina händer. Större delen av utbudet vill jag helst inte köpa, eftersom varorna producerats, transporterats och dessvärre ofta även förädlats – så att den färdiga varan egentligen består av förstörda råvaror – på sätt som jag inte vill stödja.

Om det utbudet är resultatet av konsumentmakt, betyder det att en mäktig kår av konsumenter vill ha mat från illa omhändertagna djur, ovarsamt brukad jord, energikrävande växthus och grönsaker, frukt och bär som flygs hit från ursprungsländerna. Bland mycket annat.

Det handlar i så fall inte om att företagen vill vinstmaximera, det handlar inte om att tillgången på – ja, blotta åsynen av – sockerärtor och jordgubbar i februari kan få oss på fall så att vi köper dem, trots att vi inte skulle ha haft en tanke på färska sockerärtor nu om ingen frestat oss med dem. Tillgången skapar efterfrågan, och så påstår människor att det är konsumentmakt.

Producenterna har i oändligt mycket högre grad än konsumenterna makt över konsumtionen. När producenterna världen över producerar på det vis som sker idag, och politikerna världen över inte gör särskilt mycket åt saken, då är det närmast ett svek att skjuta över hela ansvaret till den enskilde och kalla det konsumentmakt. Att göra så, och att därtill påstå att det handlar om en utveckling som konusmentmakten kan stävja, är att spela nyliberalismen och individualismen i händerna. Det är att göra ekonomins språk till det enda språket för att beskriva samhället och maktfaktorerna. Det är att göra hela den nödvändiga samhällsomställningen till en fråga om individuell livsstil, och det är att kamouflera vanmakt genom att kalla den makt.

Håkan Fagerberg

Många av oss måste faktiskt prioritera priset när vi handlar. Över hälften av hushållen i Sverige handlar varje vecka på Willy:s, Lidl eller Netto, och främsta skälet att gå dit är ju faktiskt priset på maten, eller hur? Det behöver dock inte innebära att maten är sämre eller att den producerats på ett undermåligt sätt. Det finns faktiskt helt andra faktorer som påverkar hur mycket vi får betala i butiken.

En avgörande faktor är hur många mellanhänder som hanterar varan – ju fler led det är mellan producent och detaljist, desto högre blir pålägget och i många fall är produktionskostnaden bara en bråkdel av det pris konsumenten får betala. Nästan alla pålägg är procentuella och det innebär att en vara som kostat mer att producera också blir dyrare i frakt, butikens pålägg blir högre och momsen blir högre – även om man jämför två apelsiner…

Finns det då inget man kan göra? De flesta av oss har inte möjlighet att odla själva eller kunskap att fixa till en delikat måltid av enkla ingredienser, men vi har alla möjlighet att tänka oss för innan vi handlar och på så sätt få bättre mat för samma pengar.

Alla matkedjor i Sverige använder sig av extrapriser för att skapa intresse för butikerna. Man sänker tillfälligt priserna med 25-30% på varor som man vet att många kunder vill köpa, och så räknar man med att kunderna ska passa på att fylla vagnen med normalprissatta varor samtidigt.

I stället för att klaga på och slåss mot systemet kan vi alla utnyttja det. Planera veckans meny efter vilka färskvaror som finns på extrapris och passa på att fylla på förråden samtidigt. Titta på vilka andra varor som finns på extrapris och fyll på kyl, frys och skafferi. Då får du mycket bättre mat för pengarna – ett bra sätt att satsa på kvalitet utan att behöva betala mer!

Problemet är att det ibland kan vara svårt att veta vad som egentligen är extrapris – alla butiker är inte lika tydliga med uppmärkningen. Ett tips är att använda www.matpriskollen.se, en sajt som varje vecka publicerar alla butikers extrapriser. Då kan man också lätt se vad man bör handla i respektive butik.

Gästskribent Håkan Fagerberg är 5-barnsfar, pensionär och IT-entreprenör med drygt 20 års erfarenhet av dagligvarubranschen. Han har sett branschen ur många synvinklar och funderat mycket över hur man kan öka transparensen och systemeffektiviteten. Hans senaste försök är www.matpriskollen.se, en hemsida som rätt utnyttjad kan bidra till lägre matkostnader för oss alla samt betydligt mindre belastning på miljön genom att postdistribuerad direktreklam kan avskaffas.

Tankesmedjan Dyrare mat, nu!, Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och ABF publicerar idag Livsmedelsverkets förslag till miljösmarta kostråd som regeringen stoppat. I en debattartikel på SvD Brännpunkt skriver man att syftet är att uppmana regeringen att våga gå före på miljöområdet i EU.

- Trots att regeringens egen klimatproposition talar om vikten av att vi minskar matens miljöpåverkan så vågar inte Sveriges regering ta strid för miljöfrågorna på EU-nivå, säger Linus Källander, initiativtagare till tankesmedjan Dyrare mat, nu. Sverige inte har råd att vänta på politiker som inte vågar ta ansvar och fatta nödvändiga men obekväma beslut.

Det var i mitten av november förra året som beskedet från Regeringskansliet kom att de miljösmarta kostråd som Livsmedelsverket tagit fram skulle stoppas. Anledningen var att en tidigare version av kostråden hade rått konsumenter till att välja närproducerad mat, av hänsyn för miljön. EU-kommissionen ansåg dock att råden stod i strid mot principen om fri rörlighet på EU:s inre marknaden. Trots att Livsmedelsverket omformulerade råden efter Kommissionens synpunkter ville Sveriges regering inte gå vidare och få råden godkända av EU.

Nu publiceras istället Livsmedelsverkets miljösmarta kostråd av fyra organisationer som alla strävar efter den mat vi äter ska vara producerad på ett sätt som inte äventyrar möjligheten att försörja befolkningen i framtiden. På organisationernas hemsidor kan kostråden som regeringen ville stoppa laddas ner för alla som vill läsa.

- Vi sprider de miljösmarta kostråden därför att vi tycker det är viktigt att ge konsumenter de verktyg de behöver för att fatta medvetna beslut i butiken, säger Linus.

För ytterligare upplysningar, kontakta

Linus Källander
Tankesmedjan Dyrare mat, nu!
0733 761462

Varje år kommer PRO ut med en ny rapport om vart man kan hitta Sveriges billigaste matkasse, och lördagens DN visade på siffror om en allt större prisjakt i takt med att de globala matpriserna ökar.

http://dn.se

Priskriget mellan livsmedelskedjorna har aldrig varit så stort som idag, samtidigt som vi lägger allt mindre procent av vår inkomst på mat.

Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan, är det verkligen billigare mat vi behöver?

Visst skulle även jag bli glad över att få extra pengar kvar i plånboken i slutet av månaden, men jag vill inte att det ska vara på bekostnad av att en Kenyansk bonde måste låta sin 7-åriga son jobba på familjens kaffeplantage, eller mina ägg ska komma från en plågad industribroiler som fått stå inomhus under hela sitt liv och blivit gödd med antibiotika och kraftfoder.

Det finns en gräns för hur mycket man kan pressa priserna, och går vi under den gränsen så kommer det alltid att gå ut över miljön, arbetarna eller djuren som är inblandade i produktionen.

Schyssta val i mataffären är ekologiskt, rättvisemärkt, MSC-märkt fisk och svenskproducerat.

Bra mat kostar pengar helt enkelt, punkt slut.

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Bild från fotoakuten.se

Vad gäller matvanor så styrs vi, i likhet med i stort sett allt annat i våra liv, av starkt rotade normer, fördomar och föreställningar om hur vi ska förhålla oss inför detta fenomen. Fortfarande anser till exempel en majoritet av befolkningen att industriellt uppfött kött har en självklar plats på matbordet, allra helst dagligen. Vi anser att färsk, importerad frukt och växthusodlade tomater mitt i vintern är något som bör förekomma i gemene mans kost. De allra flesta av oss lever också i tron om att livsmedelsproducenternas utsatta bäst före – datum är något vi måste stirra oss blinda på för att undvika matförgiftning.

Att dessa vanor blivit etablerade i de svenska hemmen är inte konstigt med tanke på den enorma välfärdstillväxt och globalisering som vi erfarit under de senaste decennierna. Problemet är nu att trenden börjat svänga och det har blivit dags att börja skaka av sig gamla förlegade föreställningar om att resurserna inte vet några gränser. Stundande energikriser och försämrade förutsättningar för matproduktion världen över kommer starkt att påverka vår livsmedelsförsörjning. Samtidigt sker en omfattande utveckling i de länder som länge legat på efterkälken i sin utveckling och för att de ska få chansen att uppnå välstånd krävs det att vi i väst börjat tänka till.

Att förändra attityder och normer är inte något som man gör i en handvändning. Att få människor att tänka över sin köttkonsumtion, ifrågasätta exotiska inslag i de svenska frukt- och grönsaksdiskarna och pränta in vanan att lukta och smaka innan man slänger är något som måste jobbas och gnuggas in under en längre tid. Med tanke på att tiden för global matkris kryper allt närmare är det dags att börja redan idag. Köp inte hem spanska tomater, be om en gårdagens macka på caféet och kontra frågan om varför du äter vegetariskt med att fråga varför den frågvisa personen egentligen äter kött. Vi måste kämpa för att en miljömedveten kosthållning ska blir normen i vårt samhälle.

Arla har just slagit sina påsar ihop med det tyska mejeriföretaget Hansa Milch. Enligt Peder Tuborgh, Arlas koncernchef, så är tanken med detta att ”Arla ska utveckla sitt engagemang på den tyska marknaden och bli ett av tysklands ledante mejeriföretag.”

Frågan jag naturligtvis ställer mig är, hur klimatsmart är detta egentligen?

Kommer vi verkligen kunna lita på att Arlas mjölk fortfarande kommer från Sverige? Eller ännu värre, mjölken kommer från Sverige, förpackas tyskland och sedan transporteras tillbaka hit och marknadsför som ”lokalproducerad.”

Arla har redan idag gjort avkall på sina svenska råvaror, eftersom de idag importerar dansk mjölk för att tillverka bl a Bregott.

Kommer samarbetet med Tyskland leda till ännu mer av detta?

Dagens konsumentråd:

Tag inget för givet och glöm inte att läsa även den finstilta texten på förpackningen!

Mer mat och klimat hittar du på http://unt.se/elsasklimatprat

Var fjärde kasse direkt i soporna. Är det värt det? Den fackliga kampen, jobbskatteavdragen och kampen mot fattigdom. Allt hamnar i skuggan av den tjugofemprocentiga besparing vi skulle kunna ge oss själva bara genom att skaffa ett gäng matlådor i närmsta butik.

Konsumentförenigen Stockholm har fått ordentlig luft under vingarna med sin kampanj Släng inte maten. I veckan har vi läst om att Barnfamiljer kastar mat för tusenlappar och på fler än min arbetsplats var säkert detta omåttliga slöseri temat för diskussionen under lunchen.

Nu är jag visserligen övertygad om att det här inlägget är att predika för kören, men för alla som trillar in här och söker efter tips, dela med er! Berätta hur du gör för att slippa slänga.

Betssläpp Uddetorp (Foto: Therese Eriksson)

Klyftan mellan producenter och konsumenter ökar och ökar. Debatter pågår om hur man som producent ska kunna öppna upp sin produktion för konsumenters granskning utan att äventyra smittspridningsrisken. För visst vill vi väl veta vad det är vi stoppar i oss? Vi vill så gärna välja rätt men vet kanske inte alltid vad som är bra mat. Vad är skillnaden?  Jag som jobbar med lantbruk blir ofta mörkrädd över konusmentens okunskap om vad de äter. Men det är kanske producenternas ansvar att ge konsumenten kunskap om vad och hur maten producerar? Hur vill du lära dig mer livsmedelsproduktionen?

Jag vill passa på att tipsa om en favoritmatblogg där man kan lära sig om hur vi äter god,frisk mat med hänsyn till klimatpåverkan; Farsans mat

Det är sannerligen inte lätt att alltid göra rätt. Och visst, ingen har någonsin krävt att jag ska handla rätt i alla lägen. Men initiativ som gör det lite lättare att fatta kloka beslut är alltid välkomna. Därför var lanseringen av Majas Matverkstad ytterst välkommen.

Det var i tisdags jag blev inbjuden till lansering av Majas Matverkstad av Johan på Ecoprofile. Värmen var som hämtad från högsommaren när kocken på Vintervikens trägårdscafé presenterade menyn som baserats på de 5 grundprinciper som Maja komponerar sina veckomenyer på.

..
..

Läs mer »