Vi har under resans gång mött argument om den fria viljans oantastlighet och detta plockar genast fram hobby-filosofen inom mig.

”Jag har rätt att göra som jag vill, så länge jag inte skadar någon annan!”

Om vi som förespråkar Dyrare mat, NU! plockar ner detta nyliberala påstående i sina beståndsdelar, så finner vi att det uppstår svårigheter. Jo, alla har rätt till en fri vilja, men hur definierar vi begreppet ”inte skadar någon”? Allt vi gör, alla beslut som tas, påverkar någon annan i någon mån. Ingår jag själv? Får jag skada mig själv? Allt jag väljer påverkar också mig. Ingår djur och natur? Läs mer »

Ska våga mig på ett sidospår. I alla samhällen världen över har man en kulturell relation till mat. Maten finns i vårat umgänge, i våra metaforer, i våra spelregler, i våra sociala koder med mera. Men vad händer med de som inte har någon att dela sin middag med, vad händer när man inte blir insläppt i gemenskaper.

Jag har känslan av att vi i den nordeuropeiska traditionen ofta tänker på högtider som något man delar med familjen, med släkten, men inte med vänner. Midsommar är undantaget. Men på jul, vid påsk med mera tror jag att många skulle tycka att det känns märkligt att bjuda in andra än familjen. Säkert finns det många som bara bjuder in vänner och undviker släkt. Ingenting är absolut. När det gäller integration är det ett ganska givet problem. För om man inte är släkt kan man inte komma in. Och det är i våra undantag som vi tolkar kulturen, vi känner oss som mest svenska vid högtider. Det är undantagen, inte vardagen som vi nämner när vi ska berätta om vad som utmärker vår kultur.

Läs mer »