Sista kvällen med släkten, i stugan som morfar lät bygga med utsikt över Kosterhavet för femtio år sedan. Vi ställer till med fest och på bordet står skålar fyllda med räkor. Fortfarande ljumna efter att ha köpts direkt över relingen av Nils-Arne nere i hamnen, precis som morfar gjorde för femtio år sedan. Skillnaden idag är att vi följer Nils-Arnes båt via GPS på våra telefoner och vet i detalj vart ifrån kvällens räkfrossa härstammar.

Visst smakar de pinfärska läckerheterna bättre än de djupfrysta motsvarigheterna från ishavet. Men lika gott smakar det att veta att räkorna fiskats på ett ansvarsfullt sätt, av en riktig människa i ett vatten vi kan blicka ut över. Maten får en mening.

För ett par år sedan startade jag Dyrare mat, nu! En manifestation mot lågprishetsen inom matindustrin och de negativa konsekvenser som prisjakten medför. Livsmedelsjättarna har gjort vad de kunnat för att förvandla maten på våra tallrikar till anonym föda, utan ursprung och identitet och rikligt med tillsatser. Ansvarsfulla produktionsmetoder utan skadliga bekämpningsmedel, rättvisa löner till arbetarna och ursprung – vilket borde vara självklarheter – blir nischer bland butikernas röda prislappar.

Som liten fick jag höra att det fanns barn som aldrig sett en ko. Som lantis visste jag något de jämnåriga storstadsbarnen inte visste. Idag inser jag att privilegiet var större än så. Uppväxten där säsongerna påverkade såväl menyn som livsrytmen på gården har gjort det lätt att navigera som en medveten konsument bland butikernas varuhyllor.

Insikten om matens miljöpåverkan och bekämpningsmedlens inverkan på vår hälsa ökar hela tiden i samhället. Men kunskapen om hur mat produceras är inte något vi föds med utan är en kunskap som måste erövras av varje generation. Om vi ska klara av att föda en växande global befolkning är det nödvändigt att vi ändrar vår syn på mat. En av debattörerna på dyrare mat illustrerade det med devisen ”Har du inte råd med rättvisemärkt choklad så har du inte råd med choklad”. Vi måste lära oss att betala för maten vad den faktiskt kostar att producera, utan att pressa priserna med låga löner och miljöfarliga produktionsmetoder.

Det bästa av allt, Räkfrossan i den bohuslänska stugidyllen blev hundratals kronor billigare än om vi tagit bilen till närmsta fiskbod. Genom att handla smart blir dyrare mat en god affär, i dubbel bemärkelse.

Vår dagliga lunch kräver många fungerande element för att den ska kunna serveras. Den mat vi äter står för ca 1/4 av världens klimatutsläpp. Nya miljösmarta lösningar på lunchens alla delmoment eftersöks; råvaror, paketering transporter, tillagning, och avfall. Sedan får vi inte glömma att den ska vara god!

Allt detta kommer kocken Paul Svensson att ta hänsyn till när han lagar en smart lunch i början av juni 2012.

Många röster har höjts när det gäller de miljösmarta kostråden som fått kritik av kommissionen. De uppgifter som cirkulerar om regeringen har stoppat kostråden är dock felaktiga. Tvärtom om välkomnas initiativ som stärker konsumenternas medvetenhet om mat och miljö.

När Livsmedelsverket gjorde bedömningen att kostråden skulle notifieras i EU blev det automatiskt regeringen som skulle svara på EU-kommissionens synpunkter. Efter en tids brevväxling hamnade vi tillslut i ett läge där vi riskerade att få urvattnade kostråd som skrivits av politiker, inte av våra experter på myndigheterna. Regeringen valde då att avbryta notifieringen i EU för att låta Livsmedelsverket börja om processen.

Denna avbrutna notifiering har sedan målats upp som att regeringen har ”stoppat” de miljösmarta kostråden. Här vill jag vara väldigt tydlig: varken jag som Landsbygdsminister eller regeringen som helhet har framfört några synpunkter på de kostråd som livsmedelsverket tagit fram, tvärtom om välkomnas initiativ som stärker konsumenternas medvetenhet om mat och miljö. De kostråd som artikelförfattarna nu sprider på sina hemsidor finns numera också på Livsmedelsverkets egen hemsida.

Däremot välkomnar jag att ni åtar er att sprida kostråden. Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller mat och miljö. En svensk liter mjölk ger bara upphov till hälften så mycket utsläpp av växthusgaser som en genomsnittlig liter mjölk i världen. Vi har höga krav på miljöhänsyn och skydd av grundvattnet, en av världens högsta koldioxidskatter och bland världens mest ambitiösa klimatmål.

Med visionen Sverige – det nya matlandet vill vi lyfta fram de svenska mervärden som svensk mat bidrar till. Förutom de öppna landskapen, jobb och levande landsbygd, bevarande av kulturlandskap, högre djurskydd, salmonellafrihet och återhållsam antibiotikaanvändning så skapar svensk matproduktion en biologisk mångfald som i vissa ängsmarker kan jämföras med Amazonas regnskogar. Dessutom bidrar svenska bönder till klimatomställningen genom metangasproduktion som utvinns från bondens dyngbrunn och skogens restavfall. Här finns den stora potentialen att vända hela livsmedelsproduktionen från miljötärande till miljöbärande. Men redan i dag bidrar den svenska bonden till miljövinster i samhället.

Att konsumenternas medvetenhet ökar och att fler aktörer i samhället bidrar till att skapa det hållbara samhället jag och regeringen arbetar för är avgörande för att nå miljömålen och bevara matproduktion i Sverige. Därför är det med glädje jag ser det stora engagemang och den livfulla debatt som Livsmedelsverkets kostråd skapat. Det är avgörande både för miljön och för den svenska landsbygden att engagemanget, kunskapen och egna initiativ fortsätter och förstärks.

Jag välkomnar därför alla initiativ som vill bidra till bättre miljö, svensk matproduktion, levande landsbygd och en som har en tro på konsumentens vilja och förmåga att bidra.

Eskil Erlandsson, landsbygdsminister (C)

Varje år kommer PRO ut med en ny rapport om vart man kan hitta Sveriges billigaste matkasse, och lördagens DN visade på siffror om en allt större prisjakt i takt med att de globala matpriserna ökar.

http://dn.se

Priskriget mellan livsmedelskedjorna har aldrig varit så stort som idag, samtidigt som vi lägger allt mindre procent av vår inkomst på mat.

Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan, är det verkligen billigare mat vi behöver?

Visst skulle även jag bli glad över att få extra pengar kvar i plånboken i slutet av månaden, men jag vill inte att det ska vara på bekostnad av att en Kenyansk bonde måste låta sin 7-åriga son jobba på familjens kaffeplantage, eller mina ägg ska komma från en plågad industribroiler som fått stå inomhus under hela sitt liv och blivit gödd med antibiotika och kraftfoder.

Det finns en gräns för hur mycket man kan pressa priserna, och går vi under den gränsen så kommer det alltid att gå ut över miljön, arbetarna eller djuren som är inblandade i produktionen.

Schyssta val i mataffären är ekologiskt, rättvisemärkt, MSC-märkt fisk och svenskproducerat.

Bra mat kostar pengar helt enkelt, punkt slut.

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Bild från fotoakuten.se

”Torsken är tillbaka på matbordet igen och svenskarna äter mer fisk än någonsin”, är budskapet jag möttes av på sidan 13 i gårdagens tidning.

Torsken har börjat återhämta sig efter larmet om utfiskning, och nya siffror visar att svenskarna har börjat äta över 10 kg fisk per person och år, vilket är en stor vinst ut hälsosynpunkt.

Detta gör mig,  både för torsken och folkhälsans skull.

Eftersom fisk inte släpper ut massor av metangas eller kräver stora åkerytor för odling av foder, så framhålls fisk ofta som ett mer klimatsmart alternativ än kött.

Att torsken är på väg tillbaka är fantastiskt! Men många andra av våra vanligaste matfiskar, t ex lax och tonfisk, är fortfarande utsatta för överfiskning.

Fisk är nyttigt och klimatsmart, och det ska vi fortsätta äta. Men det finns massor av andra trevliga matfiskar som det fortfarande finns gott om, men som vi kanske inte är lika vana att använda. Våga tänka utan för boxen i fiskdisken!

Klimatsmarta fiskar hittar du på WWF:s gröna fisklista:

http://www.wwf.se/source.php/1319379/Fiskguiden%202010_mini.pdf

…och om du redan är i affären, leta efter KRAV- eller MSC –märket

För mer mat och klimat: http://unt.se/elsasklimatprat

Vad gäller matvanor så styrs vi, i likhet med i stort sett allt annat i våra liv, av starkt rotade normer, fördomar och föreställningar om hur vi ska förhålla oss inför detta fenomen. Fortfarande anser till exempel en majoritet av befolkningen att industriellt uppfött kött har en självklar plats på matbordet, allra helst dagligen. Vi anser att färsk, importerad frukt och växthusodlade tomater mitt i vintern är något som bör förekomma i gemene mans kost. De allra flesta av oss lever också i tron om att livsmedelsproducenternas utsatta bäst före – datum är något vi måste stirra oss blinda på för att undvika matförgiftning.

Att dessa vanor blivit etablerade i de svenska hemmen är inte konstigt med tanke på den enorma välfärdstillväxt och globalisering som vi erfarit under de senaste decennierna. Problemet är nu att trenden börjat svänga och det har blivit dags att börja skaka av sig gamla förlegade föreställningar om att resurserna inte vet några gränser. Stundande energikriser och försämrade förutsättningar för matproduktion världen över kommer starkt att påverka vår livsmedelsförsörjning. Samtidigt sker en omfattande utveckling i de länder som länge legat på efterkälken i sin utveckling och för att de ska få chansen att uppnå välstånd krävs det att vi i väst börjat tänka till.

Att förändra attityder och normer är inte något som man gör i en handvändning. Att få människor att tänka över sin köttkonsumtion, ifrågasätta exotiska inslag i de svenska frukt- och grönsaksdiskarna och pränta in vanan att lukta och smaka innan man slänger är något som måste jobbas och gnuggas in under en längre tid. Med tanke på att tiden för global matkris kryper allt närmare är det dags att börja redan idag. Köp inte hem spanska tomater, be om en gårdagens macka på caféet och kontra frågan om varför du äter vegetariskt med att fråga varför den frågvisa personen egentligen äter kött. Vi måste kämpa för att en miljömedveten kosthållning ska blir normen i vårt samhälle.

Jag läste i DN härom veckan om pilotprojektet för: ”One Tone Life”, vilket just nu är i full gång. Syftet med projektet är att familjen Lindell i Stockholm ska, genom tekniska lösningar och klimatsmarta val, minska sin koldioxidförbrukning till 1 ton koldioxid per person och år. Ett ton koldioxid per år är gränsen för av som är ekologiskt hållbart för varje människa att släppa ut utan att överkonsumera jordens resurser. Idag släpper medelsvensken ut 8 ton koldioxid per person och år.

Familjen Lindell, som bara har varit aktiva i projektet i några månader, har redan lyckats banta ner sin koldioxidförbrukning till 2.6 ton. Och detta nästan enbart genom att byta till elbil, energisnål villa, snålspolande duschmunstycken, solpaneler och äta mer vegetarisk mat.

För att nå målet 1 ton koldioxid, kommer de säkert att få göra en del uppoffringar i slutänden. Men jag blir ändå full av hopp när jag ser hur mycket en vanlig familj kan minska sin klimatpåverkan, utan att ens behöva göra särskilt stora avkall på sin livsstil. Tänk vad hela Sveriges befolkning skulle kunna åstakomma om vi gjorde samma sak.

Gå in och läs om familjen Lindells klimatresa och låt er inspireras!

http://onetonnelife.se

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Jag blir så glad när jag ser att SVT Rapport berättar om gården Wimpole Estate i Cambridgeshire där lantbrukaren Richard Morris skapat en nätbaserad community där medlemmarna tar över kontrollen över gården. Syftet med det här experimentet, som inspirerats av Facebook-favoriten Farmville beskrivs såhär:

We know from research that many people in the UK are increasingly disconnected from the realities of how food is produced. Meanwhile, food production is becoming increasingly important both globally and nationally.
…
This project will take things to a totally new level and encourage widespread debate around food and farming, as well as making people aware of the National Trust’s role.

Medlemmarna kommer kunna påverka gården på främst tre sätt: Vilka grödor som ska odlas, vilken boskap man ska föda upp och hur produktionen ska påverka miljö och djurens välfärd.

Tanken är att gården ska gå med vinst och fortsatt har högt ställda krav ett hållbart och miljövänligt lantbruk.

Det första tillfället att rösta är den 26 maj så om vi känner för att prova på det brittiska bondelivet är detta din stora chans!

När tror ni vi får se något liknande i Sverige?

Nu kan det eventuellt bli förbjudet för yrkesfiskare att dumpa sin fångst i havet. Idag dumpas ca 70% av all plattfisk och 50% av all vitfisk ( t ex.  torsk och kolja) i havet för att det inte motsvarar exakt rätt storlek, sort eller överskrider den tillåtna fiskekvoten.

 90 % av världens alla fiskebestånd är hotade av utfiskning.

För att skydda bestånden har man infört en fiskekvot för hur mycket varje fiskare får ta i land. I Sverige i dag finns dock inte någon övre gräns för hur mycket fisk som får fiskas upp, vilket resulterar i att tonvis av uppfiskad fisk dumpas ute till havs för att den överskrider kvoten som man får ta i land. 

I Norge har det varit förbjudet att dumpa fisk sedan 20 år tillbaka, och nu har man även börjat se över reglerna i Sverige. Men faktumet återstår att bara i Nordsjön, dumpas idag nästan en miljon ton fisk per år.

Allvarligt talat, utfiskningen är inget nytt fenomen. Ska det verkligen behöva ta 20 år innan någon ens överväger att förbjuda dumpning? 

EU-kommissionen och fiskeriverket – VAKNA!

För mer mat och klimat: http://unt.se/elsasklimatprat

Under våren sände Sveriges radio programserien Matens pris där första programmet handlade om den importerade sojan från Brasilien.

Det var bland annat som reaktion på det programmet som initiativet Dyrare mat, NU! bildades.

Idag kan jag läsa ett par artiklar i SVD om just soja, GMO och arbetsvillkor. Där framgår det också att de löften om omförhandlingar av avtal inte genomförts och den ”oacceptabla importen” inte slutat.

Läs mer »