Att slåss mot väderkvarnar

Skribent:

Då var det dags igen. De tre professorerna på SLU, Holger Kirchmann, Lars Bergström och Thomas Kätterer, flankerade av den tidigare programchefen Rune Andersson får en ny chans att sprida desinformation och vilseleda konsumenter. Den här gången på SvDs Brännpunkt, en debattplats man näst intill prenumererat på de senaste 15 åren.

För artikeln är närmast en kopia på den senaste debattartikeln man skrev i samma tidning för fem år sedan. Och den man skrev 2004 eller 2002. För att inte tala om vad som skrevs på debattsidan i Aftonbladet 2005 eller i Forskning och framsteg 2006.

Dessa män har envetet under en stor del av sina yrkesliv använt sina statligt finansierade forskningstjänster till att skapa en polarisering mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. En kamp som närmast kan beskrivas som att slåss mot väderkvarnar. För vem blir egentligen vinnare när det ekologiska och konventionella jordbruket målas upp som varandras antagonister? Såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket i Sverige drivs av strävan efter att minskad miljöpåverkan och den forskning som sker gynnar inte sällan båda produktionsmetoder.

Men vi ska inte heller låta oss luras av forskarnas spelade globala samvete. Författarna menar att ekologisk odling skulle vara vägen till svält. Ett påstående de upprepat i flera av sina tidigare artiklar också. Vad de där emot inte skriver är att ekologiska odlingsmetoder står sig väldigt väl gällande avkastningen i många delar av världen. Dessutom importerar vi mycket av vår konventionella mat från länder där användningen av bekämpningsmedel är betydligt mer omfattande och strävan efter hållbara produktionsmetoder långt ifrån högsta prioritet.

Några reflektioner kring professorernas argumentation.

Författarna menar att ”Ekologiska livsmedel är inte giftfria”. Man skulle kunna tro att detta åsyftar de spår av bekämpningsmedel som påträffats i ekologiska produkter som media rapporterat om. I en tidigare artikel utvecklar dock författarna vad man avser:

Jordbruksgrödor själva producerar giftiga substanser mot svampinfektioner, insektsangrepp och andra skadegörare. Potatisen producerar höga halter av solanin, som kan framkalla diarré och huvudvärk, i jordgubbar finns allergiframkallande proteiner och i spannmål hittar vi svampgifter. Sammanlagt få vi i oss 1,5 g naturliga gifter med för föda per dygn. Giftfri mat finns med andra ord inte.

Författarna gör alltså inte skillnad på bekämpningsmedel som i vissa fall påvisats vara hormonstörande även i mycket små doser och grödornas egna försvarsmekanismer.

I en artikel publicerad 2009 skriver författarna att:

Vi vet mer om effekterna av de preparat som tillåts idag. Preparat som visat sig ge väsentliga negativa effekter har plockats bort. De rester vi i Sverige hittar i födoämnen och vatten är mycket låga och har ej kunnat kopplas till några tydliga negativa effekter på ekosystemen eller vår hälsa.

Sedan 2009 har enligt Kemikalieinspektionens statistik minst 30 verksamma ämnen blivit otillåtna. Bland annat förbjöds bekämpningsmedlet Cougar 2012 då det innehöll det verksamma ämnet Isoproturon. Ämnet har i djurstudier visat sig vara cancerframkallande och har upptäckts i höga halter i vattendrag nära fält som besprutats med ämnet.

Isoproturon var precis lika giftigt 2009 när professorerna skrev sin artikel som det var 2012 när det förbjöds.

Det leder mig in på forskarnas användning av andras forskning än sin egen. Debattartiklarna innehåller av naturliga skäl inga källhänvisningar och jag har inte haft möjlighet att läsa deras bok som publicerades i dagarna. Men i den artikel som publicerades i Forskning och framsteg 2006 finns en förteckning över källor med. Totalt listas 11 artiklar. Av dessa är 7 skrivna av dem själva och resterande av Anthony Trewavas vid University of Edingbourgh. Även Trewavas har gjort sig känd som ekokritiker och han ska ha gått så långt i sin kamp att han åtalats för ärekränkande anklagelser mot sina meningsmotståndare. Maria Wivstads kommentar till dagens debattartikel och det faktum att professorernas argument förblivit desamma under åren utan att nyanseras av aktuell forskning antyder att artikelförfattarna inte är intresserade av en progressiv diskussion i syfte att utveckla lantbruket.

Vi behöver en konstruktiv debatt och gynnsamt forskningsklimat som inte polariserar lantbrukets produktionsmetoder. Det enda sättet att nå ett hållbart produktionssystem är att vi hela tiden strävar efter utveckling, såväl inom det ekologiska som det konventionella jordbruket.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 5 kommentarer

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Räkfrossa med mening

Skribent:

Sista kvällen med släkten, i stugan som morfar lät bygga med utsikt över Kosterhavet för femtio år sedan. Vi ställer till med fest och på bordet står skålar fyllda med räkor. Fortfarande ljumna efter att ha köpts direkt över relingen av Nils-Arne nere i hamnen, precis som morfar gjorde för femtio år sedan. Skillnaden idag är att vi följer Nils-Arnes båt via GPS på våra telefoner och vet i detalj vart ifrån kvällens räkfrossa härstammar.

Visst smakar de pinfärska läckerheterna bättre än de djupfrysta motsvarigheterna från ishavet. Men lika gott smakar det att veta att räkorna fiskats på ett ansvarsfullt sätt, av en riktig människa i ett vatten vi kan blicka ut över. Maten får en mening.

För ett par år sedan startade jag Dyrare mat, nu! En manifestation mot lågprishetsen inom matindustrin och de negativa konsekvenser som prisjakten medför. Livsmedelsjättarna har gjort vad de kunnat för att förvandla maten på våra tallrikar till anonym föda, utan ursprung och identitet och rikligt med tillsatser. Ansvarsfulla produktionsmetoder utan skadliga bekämpningsmedel, rättvisa löner till arbetarna och ursprung – vilket borde vara självklarheter – blir nischer bland butikernas röda prislappar.

Som liten fick jag höra att det fanns barn som aldrig sett en ko. Som lantis visste jag något de jämnåriga storstadsbarnen inte visste. Idag inser jag att privilegiet var större än så. Uppväxten där säsongerna påverkade såväl menyn som livsrytmen på gården har gjort det lätt att navigera som en medveten konsument bland butikernas varuhyllor.

Insikten om matens miljöpåverkan och bekämpningsmedlens inverkan på vår hälsa ökar hela tiden i samhället. Men kunskapen om hur mat produceras är inte något vi föds med utan är en kunskap som måste erövras av varje generation. Om vi ska klara av att föda en växande global befolkning är det nödvändigt att vi ändrar vår syn på mat. En av debattörerna på dyrare mat illustrerade det med devisen ”Har du inte råd med rättvisemärkt choklad så har du inte råd med choklad”. Vi måste lära oss att betala för maten vad den faktiskt kostar att producera, utan att pressa priserna med låga löner och miljöfarliga produktionsmetoder.

Det bästa av allt, Räkfrossan i den bohuslänska stugidyllen blev hundratals kronor billigare än om vi tagit bilen till närmsta fiskbod. Genom att handla smart blir dyrare mat en god affär, i dubbel bemärkelse.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Idéer för en smart lunch

Skribent:

Utställningen Tipping Point – Världens chans som pågår från mars till juni på Kulturhuset i Stockholm erbjuds besökarna en möjlighet resa från insikten om konsumtionssamhällets galenskap, till den förlorade insikten om samspelet med ekosystemen och slutligen till den konkreta frågan: Hur lagar man en smart lunch?

Du måste inte bo i Stockholm för att besvara frågan, och skulle din idé vinna väntar ett vinstpaket som ger dig en chans att förverkliga din idé. Ladda upp din idé här.

Vår dagliga lunch kräver många fungerande element för att den ska kunna serveras. Den mat vi äter står för ca 1/4 av världens klimatutsläpp. Nya miljösmarta lösningar på lunchens alla delmoment eftersöks; råvaror, paketering transporter, tillagning, och avfall. Sedan får vi inte glömma att den ska vara god!

Allt detta kommer kocken Paul Svensson att ta hänsyn till när han lagar en smart lunch i början av juni 2012.

Idéerna som samlas in kan vara miljösmarta eller okonventionella råvaror, odling i staden, appar i livsmedelskedjan, bra förpackningsmaterial, teknologier för att tillaga mat eller något helt annat som bidrar till att göra lunchen smartare.

Både nya och tidigare framtagna idéer och innovationer är välkomna, och det räcker att man lämnar in ett bidrag kring en av kategorierna för att vara med.

Mer om tävlingen finns som pdf här.

Kategorier: Inspiration / Livsstil 1 kommentar

Eskil: ”Livsmedelsverket får börja om processen”

Skribent:

Många röster har höjts när det gäller de miljösmarta kostråden som fått kritik av kommissionen. De uppgifter som cirkulerar om regeringen har stoppat kostråden är dock felaktiga. Tvärtom om välkomnas initiativ som stärker konsumenternas medvetenhet om mat och miljö.

När Livsmedelsverket gjorde bedömningen att kostråden skulle notifieras i EU blev det automatiskt regeringen som skulle svara på EU-kommissionens synpunkter. Efter en tids brevväxling hamnade vi tillslut i ett läge där vi riskerade att få urvattnade kostråd som skrivits av politiker, inte av våra experter på myndigheterna. Regeringen valde då att avbryta notifieringen i EU för att låta Livsmedelsverket börja om processen.

Denna avbrutna notifiering har sedan målats upp som att regeringen har ”stoppat” de miljösmarta kostråden. Här vill jag vara väldigt tydlig: varken jag som Landsbygdsminister eller regeringen som helhet har framfört några synpunkter på de kostråd som livsmedelsverket tagit fram, tvärtom om välkomnas initiativ som stärker konsumenternas medvetenhet om mat och miljö. De kostråd som artikelförfattarna nu sprider på sina hemsidor finns numera också på Livsmedelsverkets egen hemsida.

Däremot välkomnar jag att ni åtar er att sprida kostråden. Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller mat och miljö. En svensk liter mjölk ger bara upphov till hälften så mycket utsläpp av växthusgaser som en genomsnittlig liter mjölk i världen. Vi har höga krav på miljöhänsyn och skydd av grundvattnet, en av världens högsta koldioxidskatter och bland världens mest ambitiösa klimatmål.

Med visionen Sverige – det nya matlandet vill vi lyfta fram de svenska mervärden som svensk mat bidrar till. Förutom de öppna landskapen, jobb och levande landsbygd, bevarande av kulturlandskap, högre djurskydd, salmonellafrihet och återhållsam antibiotikaanvändning så skapar svensk matproduktion en biologisk mångfald som i vissa ängsmarker kan jämföras med Amazonas regnskogar. Dessutom bidrar svenska bönder till klimatomställningen genom metangasproduktion som utvinns från bondens dyngbrunn och skogens restavfall. Här finns den stora potentialen att vända hela livsmedelsproduktionen från miljötärande till miljöbärande. Men redan i dag bidrar den svenska bonden till miljövinster i samhället.

Att konsumenternas medvetenhet ökar och att fler aktörer i samhället bidrar till att skapa det hållbara samhället jag och regeringen arbetar för är avgörande för att nå miljömålen och bevara matproduktion i Sverige. Därför är det med glädje jag ser det stora engagemang och den livfulla debatt som Livsmedelsverkets kostråd skapat. Det är avgörande både för miljön och för den svenska landsbygden att engagemanget, kunskapen och egna initiativ fortsätter och förstärks.

Jag välkomnar därför alla initiativ som vill bidra till bättre miljö, svensk matproduktion, levande landsbygd och en som har en tro på konsumentens vilja och förmåga att bidra.

Eskil Erlandsson, landsbygdsminister (C)

Kategorier: Åsikt & debatt 2 kommentarer

Vill vi verkligen ha billigare mat?

Skribent:

 

Varje år kommer PRO ut med en ny rapport om vart man kan hitta Sveriges billigaste matkasse, och lördagens DN visade på siffror om en allt större prisjakt i takt med att de globala matpriserna ökar.

http://dn.se

 

Priskriget mellan livsmedelskedjorna har aldrig varit så stort som idag, samtidigt som vi lägger allt mindre procent av vår inkomst på mat.

Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan, är det verkligen billigare mat vi behöver?

Visst skulle även jag bli glad över att få extra pengar kvar i plånboken i slutet av månaden, men jag vill inte att det ska vara på bekostnad av att en Kenyansk bonde måste låta sin 7-åriga son jobba på familjens kaffeplantage, eller mina ägg ska komma från en plågad industribroiler som fått stå inomhus under hela sitt liv och blivit gödd med antibiotika och kraftfoder.

Det finns en gräns för hur mycket man kan pressa priserna, och går vi under den gränsen så kommer det alltid att gå ut över miljön, arbetarna eller djuren som är inblandade i produktionen.

Schyssta val i mataffären är ekologiskt, rättvisemärkt, MSC-märkt fisk och svenskproducerat.

Bra mat kostar pengar helt enkelt, punkt slut.

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Bild från fotoakuten.se

Kategorier: Åsikt & debatt 3 kommentarer

Tänk utanför (frys)boxen!

Skribent:

”Torsken är tillbaka på matbordet igen och svenskarna äter mer fisk än någonsin”, är budskapet jag möttes av på sidan 13 i gårdagens tidning.

Torsken har börjat återhämta sig efter larmet om utfiskning, och nya siffror visar att svenskarna har börjat äta över 10 kg fisk per person och år, vilket är en stor vinst ut hälsosynpunkt.

Detta gör mig,  både för torsken och folkhälsans skull.

Eftersom fisk inte släpper ut massor av metangas eller kräver stora åkerytor för odling av foder, så framhålls fisk ofta som ett mer klimatsmart alternativ än kött.

Att torsken är på väg tillbaka är fantastiskt! Men många andra av våra vanligaste matfiskar, t ex lax och tonfisk, är fortfarande utsatta för överfiskning.

Fisk är nyttigt och klimatsmart, och det ska vi fortsätta äta. Men det finns massor av andra trevliga matfiskar som det fortfarande finns gott om, men som vi kanske inte är lika vana att använda. Våga tänka utan för boxen i fiskdisken!

Klimatsmarta fiskar hittar du på WWF:s gröna fisklista:

http://www.wwf.se/source.php/1319379/Fiskguiden%202010_mini.pdf

…och om du redan är i affären, leta efter KRAV- eller MSC –märket

För mer mat och klimat: http://unt.se/elsasklimatprat

Kategorier: Tips Inga kommentarer

Om att ifrågasätta matnormen

Skribent:

Vad gäller matvanor så styrs vi, i likhet med i stort sett allt annat i våra liv, av starkt rotade normer, fördomar och föreställningar om hur vi ska förhålla oss inför detta fenomen. Fortfarande anser till exempel en majoritet av befolkningen att industriellt uppfött kött har en självklar plats på matbordet, allra helst dagligen. Vi anser att färsk, importerad frukt och växthusodlade tomater mitt i vintern är något som bör förekomma i gemene mans kost. De allra flesta av oss lever också i tron om att livsmedelsproducenternas utsatta bäst före – datum är något vi måste stirra oss blinda på för att undvika matförgiftning.

Att dessa vanor blivit etablerade i de svenska hemmen är inte konstigt med tanke på den enorma välfärdstillväxt och globalisering som vi erfarit under de senaste decennierna. Problemet är nu att trenden börjat svänga och det har blivit dags att börja skaka av sig gamla förlegade föreställningar om att resurserna inte vet några gränser. Stundande energikriser och försämrade förutsättningar för matproduktion världen över kommer starkt att påverka vår livsmedelsförsörjning. Samtidigt sker en omfattande utveckling i de länder som länge legat på efterkälken i sin utveckling och för att de ska få chansen att uppnå välstånd krävs det att vi i väst börjat tänka till.

Att förändra attityder och normer är inte något som man gör i en handvändning. Att få människor att tänka över sin köttkonsumtion, ifrågasätta exotiska inslag i de svenska frukt- och grönsaksdiskarna och pränta in vanan att lukta och smaka innan man slänger är något som måste jobbas och gnuggas in under en längre tid. Med tanke på att tiden för global matkris kryper allt närmare är det dags att börja redan idag. Köp inte hem spanska tomater, be om en gårdagens macka på caféet och kontra frågan om varför du äter vegetariskt med att fråga varför den frågvisa personen egentligen äter kött. Vi måste kämpa för att en miljömedveten kosthållning ska blir normen i vårt samhälle.

Kategorier: Fördjupning 2 kommentarer

One tonne life -familjen klimatsmart

Skribent:

Jag läste i DN härom veckan om pilotprojektet för: ”One Tone Life”, vilket just nu är i full gång. Syftet med projektet är att familjen Lindell i Stockholm ska, genom tekniska lösningar och klimatsmarta val, minska sin koldioxidförbrukning till 1 ton koldioxid per person och år. Ett ton koldioxid per år är gränsen för av som är ekologiskt hållbart för varje människa att släppa ut utan att överkonsumera jordens resurser. Idag släpper medelsvensken ut 8 ton koldioxid per person och år.

Familjen Lindell, som bara har varit aktiva i projektet i några månader, har redan lyckats banta ner sin koldioxidförbrukning till 2.6 ton. Och detta nästan enbart genom att byta till elbil, energisnål villa, snålspolande duschmunstycken, solpaneler och äta mer vegetarisk mat.

För att nå målet 1 ton koldioxid, kommer de säkert att få göra en del uppoffringar i slutänden. Men jag blir ändå full av hopp när jag ser hur mycket en vanlig familj kan minska sin klimatpåverkan, utan att ens behöva göra särskilt stora avkall på sin livsstil. Tänk vad hela Sveriges befolkning skulle kunna åstakomma om vi gjorde samma sak.

Gå in och läs om familjen Lindells klimatresa och låt er inspireras!

http://onetonnelife.se

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Bli en riktig bonde för 300 kronor

Skribent:

Become a farmer today

Jag blir så glad när jag ser att SVT Rapport berättar om gården Wimpole Estate i Cambridgeshire där lantbrukaren Richard Morris skapat en nätbaserad community där medlemmarna tar över kontrollen över gården. Syftet med det här experimentet, som inspirerats av Facebook-favoriten Farmville beskrivs såhär:

We know from research that many people in the UK are increasingly disconnected from the realities of how food is produced. Meanwhile, food production is becoming increasingly important both globally and nationally.

This project will take things to a totally new level and encourage widespread debate around food and farming, as well as making people aware of the National Trust’s role.

Medlemmarna kommer kunna påverka gården på främst tre sätt: Vilka grödor som ska odlas, vilken boskap man ska föda upp och hur produktionen ska påverka miljö och djurens välfärd.

Tanken är att gården ska gå med vinst och fortsatt har högt ställda krav ett hållbart och miljövänligt lantbruk.

Det första tillfället att rösta är den 26 maj så om vi känner för att prova på det brittiska bondelivet är detta din stora chans!

När tror ni vi får se något liknande i Sverige?

Kategorier: Inspiration / Livsstil, Tips Inga kommentarer