Vår dagliga lunch kräver många fungerande element för att den ska kunna serveras. Den mat vi äter står för ca 1/4 av världens klimatutsläpp. Nya miljösmarta lösningar på lunchens alla delmoment eftersöks; råvaror, paketering transporter, tillagning, och avfall. Sedan får vi inte glömma att den ska vara god!

Allt detta kommer kocken Paul Svensson att ta hänsyn till när han lagar en smart lunch i början av juni 2012.

Vad gäller matvanor så styrs vi, i likhet med i stort sett allt annat i våra liv, av starkt rotade normer, fördomar och föreställningar om hur vi ska förhålla oss inför detta fenomen. Fortfarande anser till exempel en majoritet av befolkningen att industriellt uppfött kött har en självklar plats på matbordet, allra helst dagligen. Vi anser att färsk, importerad frukt och växthusodlade tomater mitt i vintern är något som bör förekomma i gemene mans kost. De allra flesta av oss lever också i tron om att livsmedelsproducenternas utsatta bäst före – datum är något vi måste stirra oss blinda på för att undvika matförgiftning.

Att dessa vanor blivit etablerade i de svenska hemmen är inte konstigt med tanke på den enorma välfärdstillväxt och globalisering som vi erfarit under de senaste decennierna. Problemet är nu att trenden börjat svänga och det har blivit dags att börja skaka av sig gamla förlegade föreställningar om att resurserna inte vet några gränser. Stundande energikriser och försämrade förutsättningar för matproduktion världen över kommer starkt att påverka vår livsmedelsförsörjning. Samtidigt sker en omfattande utveckling i de länder som länge legat på efterkälken i sin utveckling och för att de ska få chansen att uppnå välstånd krävs det att vi i väst börjat tänka till.

Att förändra attityder och normer är inte något som man gör i en handvändning. Att få människor att tänka över sin köttkonsumtion, ifrågasätta exotiska inslag i de svenska frukt- och grönsaksdiskarna och pränta in vanan att lukta och smaka innan man slänger är något som måste jobbas och gnuggas in under en längre tid. Med tanke på att tiden för global matkris kryper allt närmare är det dags att börja redan idag. Köp inte hem spanska tomater, be om en gårdagens macka på caféet och kontra frågan om varför du äter vegetariskt med att fråga varför den frågvisa personen egentligen äter kött. Vi måste kämpa för att en miljömedveten kosthållning ska blir normen i vårt samhälle.

Jag läste i DN härom veckan om pilotprojektet för: ”One Tone Life”, vilket just nu är i full gång. Syftet med projektet är att familjen Lindell i Stockholm ska, genom tekniska lösningar och klimatsmarta val, minska sin koldioxidförbrukning till 1 ton koldioxid per person och år. Ett ton koldioxid per år är gränsen för av som är ekologiskt hållbart för varje människa att släppa ut utan att överkonsumera jordens resurser. Idag släpper medelsvensken ut 8 ton koldioxid per person och år.

Familjen Lindell, som bara har varit aktiva i projektet i några månader, har redan lyckats banta ner sin koldioxidförbrukning till 2.6 ton. Och detta nästan enbart genom att byta till elbil, energisnål villa, snålspolande duschmunstycken, solpaneler och äta mer vegetarisk mat.

För att nå målet 1 ton koldioxid, kommer de säkert att få göra en del uppoffringar i slutänden. Men jag blir ändå full av hopp när jag ser hur mycket en vanlig familj kan minska sin klimatpåverkan, utan att ens behöva göra särskilt stora avkall på sin livsstil. Tänk vad hela Sveriges befolkning skulle kunna åstakomma om vi gjorde samma sak.

Gå in och läs om familjen Lindells klimatresa och låt er inspireras!

http://onetonnelife.se

 För mer mat och klimatprat: http://unt.se/elsasklimatprat

Jag blir så glad när jag ser att SVT Rapport berättar om gården Wimpole Estate i Cambridgeshire där lantbrukaren Richard Morris skapat en nätbaserad community där medlemmarna tar över kontrollen över gården. Syftet med det här experimentet, som inspirerats av Facebook-favoriten Farmville beskrivs såhär:

We know from research that many people in the UK are increasingly disconnected from the realities of how food is produced. Meanwhile, food production is becoming increasingly important both globally and nationally.
…
This project will take things to a totally new level and encourage widespread debate around food and farming, as well as making people aware of the National Trust’s role.

Medlemmarna kommer kunna påverka gården på främst tre sätt: Vilka grödor som ska odlas, vilken boskap man ska föda upp och hur produktionen ska påverka miljö och djurens välfärd.

Tanken är att gården ska gå med vinst och fortsatt har högt ställda krav ett hållbart och miljövänligt lantbruk.

Det första tillfället att rösta är den 26 maj så om vi känner för att prova på det brittiska bondelivet är detta din stora chans!

När tror ni vi får se något liknande i Sverige?

Var fjärde kasse direkt i soporna. Är det värt det? Den fackliga kampen, jobbskatteavdragen och kampen mot fattigdom. Allt hamnar i skuggan av den tjugofemprocentiga besparing vi skulle kunna ge oss själva bara genom att skaffa ett gäng matlådor i närmsta butik.

Konsumentförenigen Stockholm har fått ordentlig luft under vingarna med sin kampanj Släng inte maten. I veckan har vi läst om att Barnfamiljer kastar mat för tusenlappar och på fler än min arbetsplats var säkert detta omåttliga slöseri temat för diskussionen under lunchen.

Nu är jag visserligen övertygad om att det här inlägget är att predika för kören, men för alla som trillar in här och söker efter tips, dela med er! Berätta hur du gör för att slippa slänga.

Foto: Nattu

Om förhoppningarna inför klimatmötet i Köpenhamn var högt uppskruvade så gäller snarare motsatsen när nu klimatmötet i Cancun inleds. Men mitt hopp vilar inte så mycket på politikerna och förhandlarna i Cancun som på skolkökskockarna på Tullängsskolan i Örebro, på byborna i min egen småländska by, på mjölkbonden Veronica på Nöbble gård utanför Kalmar och bland soporna utmed Bagmatifloden i Katmandu.

För om de storpolitiska, internationella överenskommelserna går trögt, bubblar det desto mer på nivåerna därunder. I kommuner, städer och byar runt om i landet – och världen – pågår ett intensivt klimatarbete. För om politikerna på högsta nivå inte tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar, så finns det många andra som gör det. Och när stödet – och trycket – underifrån blir tillräckligt starkt kommer också de nödvändiga storpolitiska besluten att kunna fattas. Nu gäller det bara att se till att vi kommer dit snabbt nog.

I skolköken i Örebro kommun har man redan kommit långt i arbetet mot att servera klimatmat. Andelen ekologiska råvaror stiger i raskt tempo, kreativa skolkockar utmanar eleverna i att minska skolornas svinn, mängden kött sjunker genom att en del av köttet i t.ex. köttfärssåsen byts ut mot linser och morötter, men också genom att vegetariska rätter hittar in på matsedeln.

På by- och stadsdelsnivå har en omställningsrörelse tagit fart. I min egen småländska by firar vi inom kort lanseringen av vårt mobil-baserade samåkningssystem som kommer att spara oss både pengar, ensamma mil och koldioxidutsläpp.

Det forskas ivrigt på att hitta närproducerade, klimatsmarta, alternativ till de sojabönor vi idag matar våra kor, grisar och höns med. Men redan idag finns föregångare. På Nöbbele gård utanför Kalmar odlar man raps som dels blir till underbart god, kallpressad rapsolja, men också till energirika rapskakor som gårdens egna mjölkkor älskar.

De svenska tomatodlarna har på bara några års tid nästan helt ställt om till att värma växthusen med biobränslen istället för med olja och därmed minskat sin klimatpåverkan rejält.

Många kommuner driver för närvarande projekt där ett antal kommuninvånare får handledning för att agera förebilder i en omställning mot en mer klimatsmart livsstil. I Laxå kommun har dessa klimatpiloter insett att för att själva kunna bli riktigt klimatsmarta, krävs att deras kommun ger dem de rätta förutsättningarna. För det går ju inte att välja bussen om det inte går någon buss. Tillsammans har de satt tryck på politikerna och gett dem konstruktiva förslag på vad som behövs.

Mängder med organisationer jobbar med klimatfrågan, men också många företag driver utvecklingen framåt. För att minska trycket på de få kvarvarande skogarna i Nepal och samtidigt göra något åt den stora mängden sopor som i dag dumpas, ofta direkt i Bagmatifloden, håller Watabaran Bio-Fuel på att bygga upp en produktion av bricketter av sopor och industriavfall.

Jag hoppas att politikerna och delegationerna tar sitt ansvar. Jag hoppas på tydliga ställningstaganden, på modiga målsättningar och på kraftsatsningar som verkligen behövs. Men oavsett vad som händer – eller inte händer – i Cancun pågår klimatarbetet för fullt, i städer och byar, i kommuner, organisationer och företag. Det gör mig full av hopp inför framtiden.

klimatidoler (foto:Mats Samuelsson)

Min utgångspunkt är att ökad förståelse, kunskap och medvetenhet är det viktigaste att börja med, för att kunna påverka människor att förändra sin livsstil. Den som inte är medveten om att ett problem finns, kan inte heller ta ett första steg mot en förändring. Det finns många olika sätt att skapa medvetenhet och engagemang – en gemensam fiende eller skrämseltaktik kan fungera för att öppna ögonen på människor. Men som beteendevetare tror jag mest på motivation, glädje och inspiration som goda förändringsingredienser. Utifrån detta resonemang har jag tillsammans med Pär Wallin under våren arbetat med Växjös Klimatidoler (www.vaxjo.se/klimatidolerna). Läs mer »