Jag blir så glad när jag ser att SVT Rapport berättar om gården Wimpole Estate i Cambridgeshire där lantbrukaren Richard Morris skapat en nätbaserad community där medlemmarna tar över kontrollen över gården. Syftet med det här experimentet, som inspirerats av Facebook-favoriten Farmville beskrivs såhär:

We know from research that many people in the UK are increasingly disconnected from the realities of how food is produced. Meanwhile, food production is becoming increasingly important both globally and nationally.
…
This project will take things to a totally new level and encourage widespread debate around food and farming, as well as making people aware of the National Trust’s role.

Medlemmarna kommer kunna påverka gården på främst tre sätt: Vilka grödor som ska odlas, vilken boskap man ska föda upp och hur produktionen ska påverka miljö och djurens välfärd.

Tanken är att gården ska gå med vinst och fortsatt har högt ställda krav ett hållbart och miljövänligt lantbruk.

Det första tillfället att rösta är den 26 maj så om vi känner för att prova på det brittiska bondelivet är detta din stora chans!

När tror ni vi får se något liknande i Sverige?

Fettisdag, äntligen! Eller? Elsa Fries, skribent här på Dyraremat.nu och bloggare på Uppsala Nya Tidning , konstaterar i ett reportage inför den stora dagen att semlorna är ganska klimatsmarta, så länge vi använder primärt svenska råvaror. Härligt att få frossa loss utan dåligt samvete.

Men under en solig söndag i februari (ja jag bröt traditionen!) när varenda cafésemla i Stockholm verkade uppäten föll jag till slut till föga för semelberget från Europa Bagarn på Willys. En allt annat än angenäm upplevelse:

Det första som slår mig är att det ingen stans på förpackningen står vart semlan är bakad, inte ens i vilket land. Och med ett namn som ”Europa Bagarn” är det ju allt annat än självklart att den skulle vara bakad i Sverige. Som en ansvarsfull, nyfiken konsument googlar jag snabbt fram företaget. Det visar sig att de har sitt kontor i Solna (oklart om det också gäller bageriet)

Hemsidan lockar till vidare läsning. Europa Bagarn marknadsför sig trots allt som ett företag med miljöprofil. I företagspresentationen står att ”Personal som jobbar med brödet har även fått fullfölja en miljökurs, det gäller allt från packare, chaufförer och givetvis bageri och konditori”. Miljö har även fått en egen flik på hemsidan. Några utdrag:

- Genom en aktiv kommunikation mellan kunderna och Europa Bagarn underlättas för våra medarbetare att välja det mest miljövänliga alternativen.

”Aktiv kommunikation” är alltså liktydigt med att undvika att skriva ursprungsland på förpackningen

- Vi efterlever nationell och internationell miljölagstiftning och efter bästa förmåga deltar i frivilliga initiativ.

Det var ju skönt att höra att de inte bryter mot lagen…

- Europabagarn håller sig ständigt uppdaterad med föreskrifter och rapporter från myndigheter för att alltid i god tid kunna efterleva och överträffa dessa.

Är inte detta också ganska självklart?

- Europabagarn bidrar aktivt för att hjälpa Sverige att uppnå målen i Kyotoprotokollet.

Det här är min favorit. Målen i Kyotoprotokollet har Sverige sedan länge uppnått. Smart sätt att ge sig själv utrymme att synda lite extra.

Problemet är naturligtvis inte formuleringarna i sig utan att företaget sysslar med Green Washing

För den som inte redan tappat förtroendet för Europa Bagarn kan en närmare titt på innehållsförteckningen nedan kanske inspirera.

Nej, efter den här syndiga semelupplevelsen blir det hembakta surdegssemlor på min fettisdag. Klimatsmart och inte ett enda E-nummer.

För att näringen som finns i säd skall kunna komma människan till godo, måste vissa förberedelser göras. Ju mer av det totala födointaget som består av fullkornssäd, desto viktigare är detta. Det vilande sädeskornet måste få tid att påbörja en omvandlingsprocess innan det bearbetas inom den mänskliga organismen. Läs mer »

Dagens lunch bestod av en fantastiskt lyxig soppa, om man ser till smak och utseende, serverad på udda äldre porslin från några av våra inhemska porslinsfabriker.Till soppan drack vi blåbärssaft, och till efterätt blev det ekoreko minimuffins med varierande fyllning; russin, choklad eller päron. Kändes exklusivt, gick snabbt och var inte dyrt. Min 11-åring ägde halva inflytandet över måltiden. Läs mer »

”Stäng dörren efter er”, ropade mamma alltid när jag och mina syskon var små.

Har precis kommit tillbaka till staden efter en påskhelg hos mina föräldrar på landet i Småland. En helg med mycket mat, godis och många samtal. Samtal om

det mesta, och inte minst om mat. Ett av de pågående samtalen handlade om bakning. Redan i somras började jag riva och leta i min mormor och farmors minnen efter deras bästa kakrecept. Mammas sju sorters kakor har jag också skrivit av och bakar för fullt där hemma. Nu hamnade vi på bröd. Matbröd.

Jag ritade upp de olika bröden som jag minns hemifrån och ville ha recepten på dem. Mamma skrattade över att jag kom ihåg bröden efter form och inte efter smak eller så. Och utan att tänka så länge, så namngav hon alla de uppritade formerna på bröden. Bröd som hon bakat så många gånger, att recepten sitter i minnet.

Läs mer »

Sött men ändå inte, ett friskare alternativ till påsktårta.

Kvark med konserverad frukt (4-5 pers)

Låt 1 liter ekologisk naturell yoghurt rinna av över natten, i silduk eller kaffefilter (använd vasslan som blir över som smaksättning i rotsakssoppa), massan som  blir kvar i filtret är kvark (finns i handeln under benämningen kesella).

Blanda kvarken med hackad konserverad frukt,  t ex Kung Markatta har flera sorter, häll också på lite av spadet, pressad citron-saft och lite vaniljpulver/socker. Smaka av och välj proportioner själv. Läs mer »

Once upon a time…fanns det innehåll även i sötsaker.

Jag rotade inför en Valentin-dag fram en Bakbok för husmödrar på ett antikvariat, för att mina elever skulle få veta vad äkta mazariner är. Då gjorde jag dem i hjärtform med rosa glasyr, färgad med hallonsaft. Resterna (det som blev kvar när jag tog ut hjärtan med pepparkaksform) blev en fantastisk botten till cheese cake. När mazarinerna blir påskbakelser färgas glasyren med gurkmeja eller kanske någon intensivt gul fruktsaft. Jag gissar på att det inte blir dyrare än det värsta lågbudgetmärkets. Detta recept är, lätt omarbetat, från 50-talet. Läs mer »

Jag är född på 1800-talet! Brukar jag säga till eleverna när de undrar vad fasen jag håller på med. T ex när jag tar en kastrull halvmosiga päron som legat lite för länge under trädet, eller i förrådet, och kokar dem hela med rårörsocker och kryddor. Det blir världens bästa kräm av det när de mosats genom en sil. Likaså av de övermogna plommonen. Hemma kan jag till och med koka äppelsoppa på skrottarna som bli kvar efter att vi skurit äpplena i klyftor. Det är bara att koka med socker tills det är helt mosigt, sila av och reda med potatismjöl. En kanelstång kan koka med. Lite vanilj brukar alltid hamna i också, även om jag inte tänkt det från början. Det luktar fantastiskt, och det är poetiskt vackert med kräm, den får alltid magisk färg. Läs mer »

Det här inlägget publiceras också på Caresumers

Jag vill bara vrida ert fokus mot det här grymma projektet:

Klockrent exempel på hur vi slipper kompromissa. Billigare, bättre kvalitet och bättre för miljön. Ska det va så jävla svårt?