Statens inspektris för lanthushållsskolorna 1936

Skribent:

Jag är väldigt förtjust i äldre kokböcker och hushållslitteratur, det som är skrivet 1910-1950 innehåller ofta roliga recept, användbara texter och mycket sunt förnuft. Det som gällde då passar bra även för den som försöker stanna upp och tänka efter i dagens skenande tempo. Ta till vara-principen gällde fortfarande, kvalitet gick före kvantitet och årstidsanpassning rådde i stor utsträckning. Idag hittade jag Lanthushållet, en skriftsamling kontrollerad av Statens inspektris för lanthushållsskolorna, första upplagan från 1936.

Kapitlet om näringslära inleds:

Det är ett på samma gång förvånande och förödmjukande faktum att människosläktet, som äger tusentals års erfarenheter, dock icke besitter den kunskap, som erfordras för att på lämpligt sätt föda och fostra det nya släktet, utan att vi, i den dag som är, med stor möda arbeta på att förskaffa oss sådana kunskaper.

Jag skriver under på det även i den dag som nu är. Men, i boken konstateras också att utvecklingen hastigt gått framåt, bristsjukdomarna minimerats och det allmänna hälsotillståndet förbättrats betydligt.

Boken lär ut kostplanering på ett sätt som för mig framstår som exemplariskt; tillfredsställande, klimatsmart och ekonomiskt. Innehållet av ”äggvita” (protein) och ”kalorier” ( kolhydrater och fett) skall i första hand komma från sådant som samtidigt innehåller de mest nödvändiga vitaminerna och mineralerna (innefattar framför allt grönsaker, rotfrukter, mjölkprodukter), sedan utfyller man efter individuellt behov kosten med rågbröd och ”billigare kalorier”, vilket 1936 är liktydigt med makaroner, ris eller potatis. En grönsakssoppa, stuvning eller köttgryta skall alltså innehålla det som behövs för att fylla det grundläggande näringsbehovet, sen tillkommer det som varje individ efter ålder, konstitution och fysisk aktivitet/arbete behöver för att få tillräckligt med energi. Utanför huvudmålet äts något med bär eller frukt till frukost, mellanmål eller kvällsmat, och detta utfylls efter behov samt ”råd och smak” med bröd/gröt eller annat.

Detta tankesätt är enligt min mening att föredra framför trenden att helt vilja avlägsna sig från kolhydrater. Om var och en äter efter sitt eget behov, innebär det ju att man slipper sk kolhydratöverskott. En bilburen person med stillasittande arbete behöver rimligtvis inte lika mycket energi som en kroppsarbetande cyklist.

Och:

En tioöring använd till karameller har ur näringssynpunkt endast köpt kalorier, använd till ett äpple eller en apelsin har den även köpt värdefulla vitaminer och mineralämnen.

Kategorier: Inspiration / Livsstil
Dela

Etiketter: ,