Mera social mat.nu

Skribent:

Ska våga mig på ett sidospår. I alla samhällen världen över har man en kulturell relation till mat. Maten finns i vårat umgänge, i våra metaforer, i våra spelregler, i våra sociala koder med mera. Men vad händer med de som inte har någon att dela sin middag med, vad händer när man inte blir insläppt i gemenskaper.

Jag har känslan av att vi i den nordeuropeiska traditionen ofta tänker på högtider som något man delar med familjen, med släkten, men inte med vänner. Midsommar är undantaget. Men på jul, vid påsk med mera tror jag att många skulle tycka att det känns märkligt att bjuda in andra än familjen. Säkert finns det många som bara bjuder in vänner och undviker släkt. Ingenting är absolut. När det gäller integration är det ett ganska givet problem. För om man inte är släkt kan man inte komma in. Och det är i våra undantag som vi tolkar kulturen, vi känner oss som mest svenska vid högtider. Det är undantagen, inte vardagen som vi nämner när vi ska berätta om vad som utmärker vår kultur.

Och kanske har vi tappat tanken om maten som ett socialt fenomen. Det ska gå fort, det ska vara billigt och enkelt. Jag gissar att många drar sig för att bjuda hem folk, därför att man tänker sig att det måste vara något särskilt, något väl genomtänkt, gärna handla något speciellt, ha tänkt ut smarta saker att prata om, ha nya gardiner och ha städat bakom spisen så att om någon skulle få för sig att dra ut spisen så är det ofarligt.

Jag hade också en inre kris när jag insåg att matraster på arbetsplatser kan göras så mycket mer socialt. Där sitter jag med min burk, och läser min metro, men vid bordet bredvid sitter arbetsplatsens palestinier och syrianer och dukar upp sin mat tillsammans, de skär sallad tillsammans, de har skålar som de delar. De turas om att laga mat till varandra. Och de gör lunchrasten, fast det var mitt i natten, till något socialt, till något gemensamt. Till något att längta till.

Jag tror på integration, på mångfald, på mångkultur, på välkomnande. Jag tror inte på assimilation eller murar. Jag tror att maten behöver bli mer social. Jag tror att dyrare mat kan handla om att handla till fler. Jag tror att vi kan öppna våra hem oftare, jag tänker att den som drar ut spisen för att kolla om vi städat nog inte är välkommen ändå. Jag tror att folk uppskattar gesten i sig, mer än vad man lagar.

Vi har infört söndagsmiddag med vänner. Inte varje söndag. Men lite då och då. Vi fyller köket med folk, och på söndagar vill många inte laga mat själva, så det passar utmärkt. Vi har serverat chilli sin carne med majsbröd. Det räcker till hur många som helst. Och det är fantastiskt gott. Och vi har serverat vegetarisk viltgryta. Och mycket annat. Det funkar. Och folk trivs i vårat kök även om vi inte bytt gardiner. Dyrare mat räcker till fler.

Kategorier: Inspiration / Livsstil
Dela

Etiketter: , , , ,