Det var frågan på ett möte om välfärdsfrågorna i globaliseringen. Jag gick dit med en obehaglig känsla i magen. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som var fel med frågan. Naturligtvis behöver Sverige ha strategier för att navigera i ekonomins förändringar. Naturligtvis behöver vi diskutera det som händer runtomkring oss för att se om vi behöver anpassa oss på något sätt. Men är det vad frågan handlar om?

Vem är det vi ska vinna över? Och finns det en risk att Turkmenistan, Somalia, Lesotho, Nepal eller elfenbenskusten plötsligt går om oss? Plötsligt blir det där man lanserar Iphone 4 och vi får nöja oss med Motorolas lagerutförsäljningar? Kanske behöver vi slåss om de översta platserna. Men förlorarna har vi redan klart för oss. Åt de som har skall vara givet.

Och vad är det vi ska vinna? Kan tillväxten bara fortsätta? Ska vi mäta framgång för ett samhälle i hur mycket vi konsumerar? När det kommer till mat blir ju internationell konkurrens ofta komplicerat. Svenska bönder blir utkonkurrerade av de med lägre lönelägen och frikostigare djurhållningsregler. Och vi blir överrösta med varor så billiga att producentens andel logiskt sett måste försvunnit. Kaffe, oliver, apelsiner och kakao är inte längre lyxvaror i små förpackningar utan billig vardagsmat i storpack. I grilltider gläds vi över hur stora fina köttbitar vi kan få lägga på nyinköpta utekök av rostfritt stål.

Vi kan nog tryggt utropa oss som segrare redan nu. Vi slipper konkurrera på lågprismarknaderna med våra stora exportvaror. Men i det långa loppet är nog förlorarna flera än segrarna. Vi äter massproducerade tillsatsalternativ därför att vi tycker råvarorna blivit för dyra, samtidigt som vi köper studsmattor för 4000 kr och renoverar badrummet var sjätte år för 100 000kr för att färgerna inte kändes pigga längre.

Tomaterna som vi har odlat på innegården där vi bor börjar bli mogna. Vi kommer att få massor med fina tomater, och vi har redan fryst ner en liter murbruksbaljsodlad persilja. Det känns som att vi vunnit lite, men inte över någon annan. Det är ett tankesätt som skulle göra samhället bättre tror jag.