När jag blev med egen lägenhet i början av 80-talet var pasta eller ris med köttfärssås standardföda. Fläskfärsen kostade 39,50:- kilot, men man kunde får den på rea för 29,50 om man hade tur.

Idag kan man få samma färs för 19,50:- ibland. Varför är det så?

När gränserna öppnades och jordbruket skulle avregleras fick de svenska bondekooperationernas ”säljare” stora skälvan. ”Hur ska vi överleva nu när den billiga maten väller in över oss!. VI MÅSTE SÄNKA PRISET!”

Resultatet blev att de bönder som (på pappret) äger kooperationerna, fick mindre betalt för sitt kött och det man odlat.”Vi måste hjälpas åt att hålla nere priserna” var dagens mantra från Scan, Swedish Meats, Arla och allt vad dom heter. Storskaligheten blev ännu större. Köttbitarna kom från fabrik och var snabbmörade och låg i frigolit. Man lämnade walk-over innan matchen ens hunnit börja.

Så nu sitter vi där vi sitter och kan välja mellan svensk lågprismat och utländsk lågprismat.

Åker vi till Frankrike, Tyskland eller bara till Danmark så finns ett val till – Inhemsk dyr och bra mat. Fina biffar från slaktaren är en statussymbol i Köpenhamn.

I Sverige går det inte att få tag på fina (dyra) råvaror. Med undantag för några få gourmetbutiker i storstäderna och hos en och annan driftig handlare eller slaktare.

(Eller om man känner en bonde som vågar låta oxen hänga till den går att skrämma barn med). Charkdisken säljer numera bara grillad kyckling och Salami.

Argumentet brukar vara att folk inte har råd. Men med tanke på hur många som betalar 20:-/litern för brunt vatten med socker så tror jag nog att det finns pengar. Problemet är att ingen försökt få folk att använda dem till mat-kvalitet.

En av mina kunder säljer spisar. Det går idag att köpa en ny spis för 3,000:- på varuhusen. Vår kunds spisar kostar mellan 30,000 och 90,000:-, och han tjänar bra med pengar på att sälja dem. Han säljer inte lika många som varuhuset, men han tjänar mer på varje. Detta står det om på första sidan i läroboken om marknadsföring. Det kallas positionering.

De som företräder Sveriges bönder borde lära sig att sälja en bra vara dyrt. Istället för att som nu alltid gå på rea och följa lägsta budet. Så behöver det inte vara!

I Land Lantbruk stod om en lantbrukare i USA som sålde hamburgare fem gånger dyrare än i varuhuset. Och han hade så många privatpersoner som kunder att han tjänade mer pengar än grannarna med mycket större gårdar som knutit upp sig till stora uppköpare. Trenden där är glasklar. De som har pengar köper bra mat dyrt.

Hade jag varit lantbrukare hade jag varit förbannad på de som åtagit sig jobbet att sälja min vara. Kan de inte ta ut vad den är värd så ska dom inte få sälja den.

Säg ditt pris. Berätta hur bra varan är. Och vill inte Ica köpa den så får dom väl låta bli. Det är bättre att vänta in en kund som vill betala vad din vara är värd, än att bli livegen till en som inte vill det.

Mats Genberg

Marknadsförare på Österlen