Vad är det som är så speciellt med vatten?  Hur kommer det sig att det är så grundläggande för våra behov och hur kan det vara en sådan källa till konflikter runt om i världen?
Det kan låta som enkla, kanske lite onödiga frågor att ställa sig, men ibland behöver man gå till botten med även de vanligaste utmaningarna. Så som vatten, vatten, bara vanligt vatten.

Vatten har en tendens att klumpa ihop sig, att samlas. Detta beror på att väteatomerna i en vattenmolekyl är svagt positivt laddade medan syreatomen är svagt negativt laddad. Atomernas totala laddning är därmed sådan att de attraheras av varandra och gärna bildar ansamlingar. Den här polariseringen (negativ i ena änden och positiv i andra) leder till att vattnet med lätthet löser upp många andra polariserade och joniserade ämnen såsom sockerarter och näringsämnen men inte andra ämnen såsom lipider (fetter). När ämnena är upplösta kan cellosmosen ta över och föra näringen in i cellkärnan, en process som är avgörande för i stort sett alla former av liv.

Allt detta skulle vara omöjligt att utnyttja för levande varelser om det inte vore för att vatten (som enda icke organiska vätska) är flytande i temperaturer som passar för liv. När vatten väl stelnar (fryser) expanderar det, en unik egenskap. I och med att vatten dessutom har som högst densitet vid +4C så flyter kallar vatten och is ovan på. Detta innebär att kallt vatten och is vid ytan kan isolera djupare vatten och därmed skydda liv i bistra klimat. Vatten skyddar dessutom liv från extrema temperaturer på ett större vis. Vatten reagerar långsamt på temperaturförändringar. Jorden är till stora delar täckt av vatten och de stora haven är en avgörande faktor i att dämpa skillnaderna i temperatur mellan dag och natt, vinter och sommar osv.

Men om det nu är så bra, vad är problemet?

En överväldigande majoritet av det vatten som finns på jorden står utanför mänsklighetens direkta förfogande. 97% av jordens vatten är saltvatten medan 2,5% är sötvatten. Av sötvattnet är bara en liten del, med dagens ekonomiska och teknolgiska resurser, tillgängligt för oss människor. Man brukar dela upp det existerade vattnet i potential resources (polarisar, djupt liggande grundvatten, saltvatten mm.) som förnävarande och av olika skäl står utanför vårt användande samt vatten som kan utiliseras inom ramen för dagens tekniska och ekonomiska begränsningar (actual resources). De potentiella resurserna kan förvandlas till faktiska (genom t ex teknologiska landvinningar) och vice versa (genom t ex ekonomiska begränsningar).

Solen är den största enskilda producenten av sötvatten genom att det uppvärmda havsvattnet dunstar och destilleras samt genom att växterna i sin fotosyntes släpper ut stora mängder vattenånga. Av det i atmosfären bundna vattnet faller cirka 110 000 km³ ner på jordens landmassor varje år i form av nederbörd. Mycket av det vatten som faller återförs till havet i form av rinnande vatten, kanske så mycket som 40 000km³ varje år. Mycket av det rinnande vattnet är koncentrerat till stora floder i tropikerna (t ex Niger, Kongo, Indusdalen, Amazonas, Nilen osv.) medan sötvattnet i Nord tenderar att i större utsträckning vara bundet i polarisar, permafrost eller sjöar.

Stora sötvattenskällor såsom långa floder och stora sjöar delas ofta av flera intressenter. I vissa fall är det olika länder medan det i andra är region inom samma land. Då vatten är en direkt livsnödvändig resurs, både direkt som dricksvatten och indirekt inom jordbruk och i förlängningen industri så ger delade vattenresurser upphov till potentiella konflikter. Många utvecklingsländer är federationer där konflikterna mellan regionala myndigheter och statliga kan vara betydande på flera områden och vatten kan då agera som en katalysator i konflikterna.

Det är många typer av konflikter som kan uppstå i samand med delade vattenresurser. Dessa kan delas in i kvalitativa, kvantitativa och timingrelaterade problem.

En stat eller region som ligger tidigt i en flod kan effektivt begränsa eller i extrema fall strypa vattentillgången för användare nedströms genom att överanvända vattnet för konstbevattning och/eller hushållsanvändning. Två exempel på detta är USAs användande av Rio Grande där staden Las Vegas enorma behov av vatten tömmer hela floden och begränsar de mexikanska böndernas nedströms möjligheter att få dricks och bruksvatten, samt Israel och Jordaniens konflikter kring utbyggnaden av jordanfloden på 50-talet. (Kvantitativt)

Ett annat exempel bygger på utsläpp. En fabrik, läckande reningsverk eller nedsmutsande naturresursutvinning i en floddal förstör vattnets kvalitet och användningsområden längre ner i flödet och har dessutom potential att döda fisk och på det sättet förstöra försörjningsmöjligheter både uppströms och nedströms. (Kvalitativt) Ett exempel på detta är från Kina 2001 där befolkningen fördämde ett stort industriutsläpp som förstörde deras fiskodlingar, därigenom startades en stor, månadslång konflikt.

Genom byggprojekt, fördämningar o dyl har nedströms liggande användare möjligheter att förstöra fiskeindustrin för andra användare högre uppströms. Dammar kan leda till andra konfliktorsaker; nedströms funna intressenter kan bli utan vatten från floden under vissa perioder för att andra perioder (när dammluckorna öppnas) bli fullkomligt dränkta i vattenmassor. (Timing) Detta scenario, eller hotet om det, är en av de vanligare konfliktorsakerna i världen med otaliga exempel från så vitt skilda områden som Brazilien-Argentina, Irak-Syrien, Kina, Zambia-Zimbabwe, USA för att bara nämna några.

I nästa inlägg ska jag fortsätta med att nysta i hur lagstiftning kring vattenanvändning kan se ut runt om i världen och om det finns några rimliga ”lösningar” på den konfliktfylda och outhålliga vattensituationen i världen