Jag följer den stora sojadebatten med spänning. Men som alltför ofta så sparkar man på de som redan ligger, är det verkligen lantmännen och bönderna som är de enda bovarna i dramat? Sveriges djurproducenter har inte mer spelrum att ta till, det är precis så att de kan leva på sitt lantbruk i dag. Lantmännen tar fram ett foder som bonden har möjlighet att betala för. En stor del av det fodret innehåller soja från Brasilien där det är godkänt att använda preparatet paraquat som sedan länge är förbjudet i Sverige och en stor del av världen. Preparatet är MYCKET giftigt för människor och djur, det används i sojaodlingen för att bekämpa ogräs och döda bladen för att underlätta skörden.  Det har gett enorma konsekvenser för hälsan bland bönder i Brasilien.

De svenska bönderna ligger hela tiden i framkant för att sköta sitt jordbruk på ett så bra sätt som möjligt ur djurskydd, miljö och klimatsynpunkt. Med det i ryggraden hos den svenska bonden så är det många som ger upp, det är inte möjligt för den enskilda bonden att rädda världen även om de gör tappra försök och lägger sin del till vågskålen.

Nästan hälften av nötköttet och 25% av grisköttet som säljs i svenska butiker och används i offentliga upphandlingar är importerat.  Har inte Ica, Coop, Axfood och de ansvariga i offentliga upphandlingar ett ännu större ansvar i sojafrågan då de gladerligen tjänar pengar på importerat kött?

Hur ska vi lösa frågan då?

Sveriges lantbruk har goda möjligheter att odla sitt eget proteinfoder med hjälp av en bra vallodling, ärter, åkerböna och oljeväxter. Men djuren kommer att växa långsammare och producera mindre. Det är ju precis det vi vill eller? Men vem betalar mellanskillnaden? Bonden? Foderproducenten? Konsumenten? Handlaren?