Mitt senaste inlägg ger mig anledning att fortsätta på inslagen linje.

Hur tillgodoser vi vårt behov av protein på ett hållbart vis, för individ och globalt? Kan den rikare delen av världen verkligen kosta på sig att konsumera så stora mängder animaliskt protein? Massa frågor som jag inte vill försöka besvara nu. Däremot kan jag ge er en snabb bild av protein och dess skiftande kvaliteter. Jag undervisar ibland blivande pedagoger i näring, och detta är en del av vad studenterna får lära av mig.

Det första proteinet som bygger människan utanför moderlivet är modersmjölken, som är mycket proteinrik och bygger upp barnets fysiska kropp. Protein från olika källor kommer under hela livet underhålla den.

Om protein kommer från modersmjölk eller djur krävs mycket lite för nedbrytningen, för det är mycket lättsmält. Är proteinet av växtkaraktär måste det först brytas ner för att byggas upp till nytt animaliskt protein. Detta kräver mer av matsmältning. Övas inte denna matsmältningsförmåga försvagas den och avtar.

Ensidig kost med proteinöverskott anses rent kroppsligt kunna leda till avlagringar av kalk, gikt och skleros, samt skapa humörsvängningar mellan irritation och trötthet. Å andra sidan orsakar brist på protein att det uppstår en disposition för andra bristsjukdomar och lungbesvär. En person med proteinbrist kan få ”försvagad personlighet” och bristande vilja.

Det är stor skillnad på protein och protein,  det finns animaliskt (kött/fisk, ägg, mjölk) det finns i säd (som fullkorn och bröd), i frön och i baljväxter (bönor, ärtor och  linser), de sistnämnda innehåller särskilt stora mängder växtprotein.

Kuriosa: Phytagoras hade synpunkter på sina elevers intag av baljväxter, han uppskattade inte att de fick ”bedövat medvetande” efter måltid, vilket kom sig av att detta protein starkt belastar matsmältningen.

Mjölk (animalisk) generellt är genom livet värdefull och lättsmält näring, dock inte om den påverkats för mycket genom upphettning (pastörisering) eller kokning. Då kan den tvärtom bli mycket svårsmält. Det finns också andra processer som försämrar mjölkens näringskvalitet.

Ju närmare människans organism proteinet ligger, desto mer lättupptaget. Kött ligger alltså närmast, vilket gör att det knappt hinner gå genom matsmältningsapparaten innan det blir ”dåligt”. Djuret har redan omvandlat växtproteinet till animaliskt protein, så det slipper människan göra själv. Detta kan vid överkonsumtion leda till en försvagad förmåga att smälta växtnäring.

Köttkost upplevs av många som tyngande i bemärkelsen belastande, men också av en del som tyngande i bemärkelsen jordande.

Detta tolkas givetvis genast på olika sätt: av vissa som  att köttprotein är bättre för oss eftersom det är lättillgängligt , och av andra som att det är för lättfångat.