Så det så. Jag har fått en insikt. Eller snarare har den växt långsamt fram under ungefär en och en halv månad. Vi har hittat en lösning. En stor lösning. För miljöfrågor har aldrig varit min viktigaste fråga. Rättvis handel har engagerat mig, men det har inte varit min högsta prioritet. Jag har alltid diskuterat klass och social rättvisa men ofta blir det svårt för att det blir låsta positioner. Jag vill prata om sociala mönster, om kultur, om religion, om etnicitet, om kolonisering och postkolonialism, om sociologi, om socialantropologi, om skatt, om handel, om fattigdomsbekämpning, om jordbruk, om skog och hav, om organisationer, engagemang och delaktighet, om demokrati och inflytande.

Och det gör vi nu. Vi har ett initiativ, en blogg, en tankesmedja, en facebookgrupp och lite annat, som just kombinerar olika infallsvinklar, med en gemensam nämnare. Vi måste värdesätta maten mer. Vi måste ha DYRARE MAT!

För vi måste ha dyrare mat, därför att bönder, lantbrukare och jordbrukare behöver högre löner, vi behöver stå upp för deras rättigheter, precis som vi står upp för andra yrkesgruppers. Det handlar om arbetarsolidaritet. Vi behöver dyrare mat därför att djur är levande, därför att man inte får behandla djur illa. Om det kostar lite mer att ta hand om djuren är det en kostnad vi behöver ta. Vi behöver dyrare mat därför att ekosystem är känsliga, därför att man inte kan pressa gränserna för vad jorden kan ge hur långt som helst och för att små förändringar kan få enorma konsekvenser. Vi behöver dyrare mat därför att vårat samhälle fokuserar på saker som bygger murar snarare än broar. Maten betyder mycket i våra relationer, mer och mer ersätts det sociala i maten med snabbmat och pulversoppa som är effektiv men kärlekslös. Vi behöver dyrare mat därför att världen kommer närmre samtidigt som orättvisor och fattigdom kommer längre ifrån oss. Vi ser inte längre arbetet och arbetsförhållandena bakom produkterna vi köper. Skillnaden mellan blomman som luktar jord och vårsol och blomman som luktar slavkontrakt och ekonomiska frizoner syns bara på etiketten.

”Om vi är överens om det negativa behöver vi inte slåss om det positiva.” Visst är det bra. Vi behöver inte komma överens om ett ultimat svar på hur världen ska bli bättre. Vi behöver inte döma andra för att de inte tänker samma tankar som vi själva. Tillsammans kan vi göra stor skillnad, genom att tänka på olika sätt. Det är kul.