Energipolitiken måste sluta leka av sig!

Skribent:

Plötsligt slår det mig, en tanke som mognat lite grann. Energipolitiken är en berusad 19åring en varm sommarnatt. En berusad 19åring som vill prova att åka på utsidan av spårvagnen, vill prova att dyka från en för hög klippa, som vill prova att spruta eld med tändvätska och en marshall. Man hoppas intensivt att det finns någon, kanske en kompis, kanske någons storasyster, kanske en förbipasserande som säger åt killen att låta bli. För han vet ju egentligen att det är korkat. Men just då är det ju ”aaascooolt” och ”heeelt ofarligt nästan”

Just nu flyter oljan ut i mexikanska bukten. Enorm katastrof för djur och växtlighet säger tidningarna. Oops, sorry, tänkte inte på det.  När tjernobyl inträffade var det lite samma grej, ”fasen också, det gick ju inte alls som vi tänkte”. Som Tage Danielson sa, det var lite för osannolikt för att det skulle kunna ha hänt, så det har det nog inte, och om det nu har det så händer det i alla fall inte igen, åtminstone inte här.

Problemet med metaforen är att det inte handlar om berusade tonåringar som man kan ta tag i och snacka tillrätta, det är inte ungdomar som behöver få leka av sig lite men som behöver lite stöd i omdömmesgrejen. Det är våra internationella ledare, regeringschefer, statsöverhuvuden, chefer för jätteföretagen. Som använder samma argument, ”men det är ju aaascooolt ju” och”det hääääänder säääkert ingentiiing”, ”jag kaaan det här”

Vi som är storasystrarna, kompisarna och förbipasserande i metaforen, måste våga ta tag i våra tonåringar, säga att det kanske verkar ascolt, men fattar du vilka risker som finns. Det kommer inte kännas lika coolt om någon kommer till skada.

Oljan, kolkraften, kärnkraften är inte ok. Riskerna är för höga. Vi kan inte låta argumenten om hur kul det är att köra bil få ta över. Vi måste vara storasystern som säger ifrån när våra ledare vill leka.

Kategorier: Åsikt & debatt
Dela

Etiketter: , ,
  • http://www.mojlighetsdagen.nu/ Camilla

    Väl talat. Förtjänstfullt uttryckt.

  • JOW

    Problemet är att ”lillebror” och hela hans svans av kompisar är så oändligt mycket starkare. Inget av våra partier i Sverige säger ett endaste pip om energiproblematiken och att vi måste ställa om till ett hållbart samhälle. Ett Sverige som hushållar mer resurserna. Våra partier saknar visioner om vart vi är på väg. Om hur vi som land ska klara oss efter att den billiga energin har sinat. När globaliseringen har vänt om. Läs Birger Schlaugs inlägg i DN idag. Många insiktsfulla tankar.

  • Annelie Almérus

    Att köra bil och föra en sund energipolitik är inte motsatser. Med satsningar på miljövänlig teknikutveckling och förnylelsebara bränslen går det att köra bil även i ett ekologiskt hållbart samhälle. Politiker, statsmän, regeringschefer mfl måste göra väl avvägda prioriteringar vad gäller balansen mellan välfärd och miljösatsningar. Vi kan inte abrupt sluta köra bil. Vi måste börja med satsningar på teknikutveckling!

  • http://ideelladilemman.blogspot.com Mattias Flising

    annelie:

    frågan är bara vad som definieras som abrupt. jag håller med, absolut, om att omställning inte kan ske över en natt och att teknik är ett viktigt fokus. men samtidigt känns tekniken som ett argument som många använder för att slippa göra något alls. det blir liksom ett mellanmjölksalternativ som rinner ut i sanden därför att man varken vill skjuta till ordentligt med pengar till forskningen, göra kraftfulla ekonomiska incitament eller påverka med lagstiftning. man vill att det ska ske av sig själv.

    jag tror att minsta motståndets lag gäller oftast, att folk kommer att välja det som är både enkelt, billigt och tillgängligt. idag är det de sämre alternativen. man kan välja många olika vägar, men jag tror att man måste göra det kraftfullt så att vi ser förändringar snart.

    jag tror på kombinationer, jag tror på att samåka mer, att undvika onödiga resor, att gå och cykla och åka kollektivt. jag tror också på mer effektiva motorer, på alternativa bränslen, på nya tekniker. men inte som en dålig ursäkt för att slippa förändra något utan som olika steg på vägen mot ett hållbart samhälle.