En läkare tillfrågades för en tid sen i media om vad han ansåg vara det största hotet mot folkhälsan. Svaret blev aningen oväntat, inte infarkt, övervikt eller influensa, utan det han ansåg vara värst var:

”Den allmänna fördumningen!”

Det känns rätt, han har förstått något. Jag letar igenom minnet efter alla gånger jag hajat till av förvåning.

Jag är bekant med människor som åker 1,5 mil (t och r), för att köpa ”billig” korv för 5 kr. De kan också lägga en hel dag på jakt efter ”billiga” bananer, som de sedan ger sina spädbarn att suga på. Att resan till köptemplet kommer kosta tio gånger mer än de tänkt sig, tänker de inte på.

Senast i helgen fanns det besökare som inte ville betala 20 kr för vårt ekorekokaffe i kaféet, när det var mässa för hållbar utveckling, utan valde ett ”billigare ställe”.  Den biltur som förde dem till slavkaffet var uppenbarligen gratis?

Jag konfronteras  alldeles för ofta med någon som kan resa 8 mil enkel väg för att köpa en produkt 200 kr ”billigare”. Och näthandel är för svårt, man kan ju bli lurad.

Det finns familjer som skyller på att den ekologiska köttfärsen inte finns i storpack, de vill ha 1 kg, inte 500 gram! Att köpa två förpackningar är inte att tänka på.  En stor av den ”billiga” blir det.

Potatisen är på tok för dyr, den ekologiska, men det går utmärkt med tre påsar chips jämte den konventionella.  ”Billiga” chips förstås! Med lite natriumglutamat.

Jag bevittnar när en mamma säger till sin lille son som vill köpa ekoyoghurt, att ”sånt köper inte vi”, och jag baxnar. Hon väljer en lättvariant med gelatin som ersättning för råvara. Pojken hävdar envist att det är den andra han vill ha, men förlorar.

Kundvagnarna är jättestora och innehåller extra ställ för stora läsk. Jag tittar ner i dem och vet inte vad jag ska tro. De flesta köper ju ingenting alls de behöver!

Var gick det snett, när missade de helheten?

Ändå växer utbudet av alternativ stadigt och ständigt, det ekologiska och det rättvisemärkta tar större och större plats, och under säsong finns det kanske till och med närodlat. Jag gläds åt detta, men det är mig ett mysterium. En och annan lägger en ekologisk mellanmjölk i sin vagn under mina ”fältstudier”. Och kanske en klase ekologiska bananer. Men många är det inte, i hetsen en fredagseftermiddag när folket rusar mot ”fredagsmyset”. Jag leker med tanken om vad de skulle köpa istället, om jag fick agera personal shopper.