Mar 20

Det här med klass

Skribent:

Klass är ett väldigt spännande och väldigt svårt begrepp att diskutera. Ibland handlar det om den faktiska summan man har i plånboken, ibland handlar det om vilka intellektuella refernsramar man har, ibland handlar det om vilka möjligheter till förändring man ser.

När det gäller ekonomisk klass tycker jag att det är intressantare att fundera på det i relation till vilka resurser man har till förfogande, än vilket belopp man får in på kontot. SOM-institutet och flera andra mäter detta genom tillexempel frågan, ”kan du på mindre än en vecka få tillgång till tiotusen kronor, ifall det skulle behövas akut”. Det ger en bild av vilka kontaktnät och skyddsnät man har. För många är det omöjligt, då är sårbarheten också väldigt mycket större.

Jag tänker också på Beverly Skegg som beskrivit hur tanken om ”white trash” kom till och hur den har påverkat bilden av en arbetarklasskvinna i USA men också i andra länder. Tanken om vulgära, feta, korkade, burdusa, sexuellt utagerande, obildade, inskränkta, rasistiska och fattiga kvinnor handlar om att väcka äckel och avsky. Detta om något är klasskamp. Och det är kvinnokamp. Genom att framställa kvinnan, i det här fallet arbetarkvinnan som något äckligt som man med alla medel ska undvika att bli som skapar man höga murar mellan människor. Man visar också medelklassen vad de har att förlora. Möhippor är ytterligare ett av Skeggs exempel, där media och intellektuella förfasar sig över att unga (arbetarklass) kvinnor förlorar alla hämningar och beter sig ociviliserat. Det handlar om gamla kyskhetsföreställningar i ny tappning. Den unga kvinnans plikt är att behaga männens ögon och mödrarna genom sin moral.

Lifestyletrenderna finns med som en del i detta. ”Du är vad du äter” handlar inte om att visa på positiva alterativ, utan vältra sig i äckel, fettberg, sockerhögar, badkar med coca cola och lastbilar fulla med godis. Det handlar inte bara om hälsa, det handlar också om disciplin. För det är bristen på disciplin, på kontroll, självbehärskning vi ser. Bilden vi förmedlas är att Dumheten, fettman, fattigdomen, synden ligger latent. Den kan övervinna oss om vi inte motar olle i grind.

Ekorörelsen, miljörörelsen och vi som vill prata om mat och verkliga kostnader måste akta oss för att bidra till denna utveckling. Inte döma, inte måla folk med färgburkar av skuld, skam och frosseri. Det handlar istället om att se att varje människa har unika förutsättningar, befinner sig i sociala kontexter. Klasskamp och kvinnokamp handlar idag inte lika mycket om lönekuvertet som om bilder och föreställningar. Konsumtionsmakt är ett bra och viktigt verktyg. Men vi måste också arbeta för att förändra strukturerna.

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning
Dela

Etiketter: ,
  • Anna Orrell

    Slow food-trenden (med ”närodlat o delikatesser”) är inte direkt arbetarklass, nej! Som exempel.

  • Maria Isaksson

    Fast jag tänker ändå att man kan äta billigt, hälsosamt och ekologiskt. Var just inne på en sida där de sålde diverse dyra superfoods, och undrar varför vi ska importera något vi redan har? Vi har en massa bär i Sverige, och en massa nyttig frukt, helt gratis. Har man inget eget äppelträd är det många som bara låter frukten förfara och som är tacksamma om man tar hand om deras överflöd. Är acaipulver egentligen bättre än ett äpple eller är det mest att det låter roligare och nyare? Vi odlar en massa havre, som är supernyttigt och billigt och går att odla lokalt och ekologiskt, rotfrukter som håller hela vintern et c.

    Jag tror inte att det behöver vara en fråga om ekonomi så mycket som engagemang och medvetenhet. Men vägen till medvetenhet och engagemang tror inte jag heller lättast kommer via äckel och fördömande utan snarare av positiva exempel och information. Även om det är frestande att dra folk i örat ibland…

  • Leo

    Jag blev glad när jag såg att du nämnde begreppet ‘klass’ i samband med ekologisk mat eftersom det är något jag alltid kopplat till eko-rörelsen. Jag är övertygad om att ekologisk mat utnyttjas av många människor för att markera/signalera klasstillhörighet.

    Exempelvis:
    Ekologisk mat är vanligtvis dyrare –> konsumenten är ej låginkomsttagare.
    Den anses av många vara miljövänlig –> konsumenten är en medveten, reflekterande människa – möjligtvis högutbildad?

    Jag ska vara ärlig med att jag blir väldigt provocerad av rubriken ”dyrare mat nu!” med tanke på att det faktiskt finns en stor mängd människor – pensionärer och låginkomsttagare – vars liv säkert skulle begränsas starkt av en högre prisnivå på mat.

    Det är sunt att du vänder dig mot fördömandet av de icke-ekofrälsta matkonsumenterna, men samtidigt är det just vad resultatet blir när vi gör matkonsumtion till något ”politiskt”.

  • http://www.dyraremat.nu mattias flising

    tack för intressant feedback.

    maria: håller helt med dig. ekologiskt, närodlat och genomtänkt behöver inte vara dyrare. att köpa ekologiska grönsaker är mycket billigare än ickeekologiskt kött.

    leo: ja klass behöver absolut nämnas oftare. och tanken med dyrare mat nu är ju just att provocera lite. jag tror att maten och matkonsumtionen redan är politisk. det är inte vi som gör den politisk, vi vänder bara på perspektiven.

    jag tror att maten behöver kosta mer. inte för att handlarna behöver tjäna mer, utan för att vi ofta betalar mindre för maten än vad det kostar att framställa den. jag tycker att spårvagnsförare ska ha bra betalt, därför betalar jag vad det kostar att åka, jag vill att sjuksköterskor och biträden ska ha bra betalt, därför betalar jag gärna skatt, och stödjer dem i konflikter med arbetsgivaren. när det gäller bönder och andra matproducenter gäller samma princip. jag vill att man ska kunna leva på jordbruk, på bra jordbruk, på småskaligt, ekologiskt, sunt jordbruk. och då måste vi betala för det. kanske kan vi bara äta kött en gång i veckan, men då ska det vara bra kött, från fina gårdar med stolta bönder.

    problemet, och det som gör att jag vill prata om klass är ju att det lätt blir ett översitteri, ett mästrande över andra människor. jag har full förståelse för att det blir korv och makaroner när man kommer hem till griniga ungar och är trött själv efter jobbet. det krävs ork, energi och engagemang och kunskap för att lägga om sina matvanor, ork som ofta inte finns där den skulle behövas mest. att skuldbelägga är alltid fel. och det är ju här dilemmat ligger. hur kan man skapa engagemanget där det skulle behövas mest, men där det inte finns tid, energi eller intresse?

    men det vi tillsammans i bloggen vill är också att bryta myterna. visa att de välbeprövade argumenten inte håller. att man inte har råd, är bara ena sidan av myntet. att vegetarisk mat är tråkig och omöjlig att bli mätt på är direkt felaktigt. idén om att alla konsumenter bara vill ha allt så billigt som möjligt stämmer inte. vi är många som vill ställa högre krav.

    jag tycker också att det är viktigt att fundera på vem det är som tjänar på den ”billiga” maten, färdigmat, halvfabrikat, tillsatser för att kompensera för att man använder dåliga råvaror, storförpackningar av korv, köttbullar, fiskpinnar och annat om säljs långt under kostnaderna för djurhållning, fiske och drägliga levnadsförhållanden. är det bönderna? är det fattiga länder som får ett uppsving? är det fabriksarbetare som får del av kakan. givetvis är det multinationella storföretag. och de sänker inte priserna av godhet. de tjänar stora pengar. jag tycker det vore roligare om bönderna fick pengarna.

  • Maria

    Att jämföra ekologiska grönsaker med icke-ekologiskt kött är som att jämföra toalettpapper med kaffe. Den som ersätter kött med grönsaker kommer såklart att få sämre hälsa. Ekologiska vegetariska proteinkällor är däremot inte billigare än icke-ekologiskt kött.

    Men det jag egentligen tänkte skriva är att det är ganska naivt at tro att högre kostnader per automatik ger högre kvalitet på produkten och bättre arbetssituation för dem som producerar maten. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där vinstintresset hos företagen ger höga priser. För några Såklart kostar det mer att framställa livsmedel på ett schysst vis men vi får inte glömma att våra pengar, då vi stillar vårt dåliga samvete genom att välja dyrare mat, i första hand hamnar i företagens vinstkassa.

  • http://www.dyraremat.nu mattias flising

    jag håller med om mycket av det du skriver. jag menar nog baljväxter, bönor, linser också när jag skriver grönsaker. otydligt. men jag vill nog påstå att den som kokar bönor, köpta i storpack kravmärkt, alltid är billigare än kött. hur man än räknar.

    givetvis är inte priset i sig en garanti för kvalitet. det är inte en generell prishöjning i allmänhet vi eftersträvar. det behövs tydliga märkningar, bra uppföljningar och tydliga alternativ för konsumenten. vår kritik riktar ju sig både till mataffärerna och till konsumenten, vi vill få betala mer, men mer till producenten, inte till butiken.

    ifall gevalia skulle höja sitt kaffepris utan att förändra sitt produktionssätt, är det absolut inte positivt eller eftersträvansvärt. däremot är jag helt för att zoegas rättvisemärkta kaffe kostar några kronor mer, därför att det då finns goda kontroller, genomtänkta strategier och en bakomliggande idé som är värd att stödja. vi vill visa att en sådan höjning är bra, och nödvändig. inte att alla priser ska höjas.

    när det gäller naivitet och dåligt samvete håller jag inte med dig. den som förändrar sin livsstil av dåligt samvete kommer att trilla tillbaka väldigt snart. jag tror att det är an dålig grund att stå på. jag känner mig inte heller så naiv, jag tror att marknad är ett ord och en tanke som är skapad av människor och som kan förändras av människor. jag tror att en annan värld är möjlig, när varans pris inte avgörs av hur många andra produkter som finns utan vad den är värd. jag tror på ett samhälle där vi värderar människors arbete, liv och rättigheter.

    som jag har skrivit tidigare här tror jag att konsumentmakt är en del i det. men jag tror också att vi måste jobba på andra fronter. vi måste arbeta politiskt, vi måste diskutera för att skapa nya tankar, vi måste förändra världen. på många sätt. jag tror inte att någon väg behöver vara fel, men ingen väg är tillräcklig och alla behövs.