Är det fel att sätta ”etiska käppar i hjulet” för en bra affär?

Maj 17

Är det fel att sätta ”etiska käppar i hjulet” för en bra affär?

För ett par år sedan fanns det en debattartikel i SVD med rubriken sätt stopp för etikpratet. Mats Qviberg menade att företagen redan idag är så etiska och socialt ansvarstagande som de behöver vara. Det faktum att man satsar på lönsamhet och vinstmaximering gör alla människor rikare menar han han skriver:

Om företagarna i stället [för etik] koncentrerar sig på det de gör bäst så gör de oss alla rikare. Och det kommer att gynna de svagaste i samhället – det har det alltid gjort.

Men är detta med sanningen överensstämmande? Blir världens fattiga mindre fattiga? Kanske. Men det är ett ganska cyniskt spel, om man tänker sig att extremt lite lön under enormt dåliga villkor ändå är bättre än inget alls, när man i andra änden inte drar sig för att betala VD löner som motsvarar hundratals om inte tusentals arbetares löner. Men som resonemang är intressant att fundera över ändå.

Inom socialantropologin är detta inte alls självklart. När lönearbetet kommer in i människors liv ställs helt nya krav. Ofta flyttar sönerna och döttrarna in till städer där arbetena finns, eller där man tror att man ska hitta arbeten. Kvar blir de åldrande föräldrarna som har svårt att klara jordbruket själva. väl i städerna finns inte samma skyddsnät. På landet kan man alltid äta vilda växter, odla en liten jordlott eller byta till sig mat mot arbete på någon annans mark. I stan måste du sälja, antingen din arbetskraft eller varor. Muhammad Yunus skriver att:

de fria marknaderna i sin nuvarande form är inte avsedda att lösa sociala problem, utan kan istället förvärra fattigdom, sjukdomar, föroreningar, korruption, brottslighet och orättvisor.

han menar alltså, till skillnad från qviberg att något annat måste till för att företag ska kunna lösa sociala problem. det sker inte av sig själv. ett socialt företag handlar inte bara om löner, det handlar om livsvilkor. det handlar om att se att målet för ett företag inte behöver vara att få ut så mycket pengar ur företaget som möjligt genom aktieutdelning, det kan också handla om att få in så mycket pengar som möjligt i företaget för att investera i sociala projekt, för att kunna bygga upp lokalsamhället.

vad tycker du? är ett jobb med usla arbetsvillkor bättre än inget alls? är det så för alla?

ps. läs gärna siaya: the historical antropology of an african landscape

Kategorier: Åsikt & debatt

Dela

Etiketter:

http://www.klimatmat.se Maja Söderberg

Det är ingen enkel fråga. Fast egentligen är nog frågan fel ställd. Varför ska valet vara mellan två onda ting? Usla arbetsvillkor borde inte få existera. Om detta är olagligt (och även omöjligt i praktiken eftersom ingen vill köpa ens produkter) blir det istället företagen som får välja: anställda med bra arbetsvillkor eller inga anställda alls.
http://magnus.nordlander.se Magnus Nordlander

Jag måste för det första säga att jag inte riktigt ser kopplingen mellan den här artikeln och resten av sidan.

Det här är ju snarare en helt annan politisk fråga, hur fri man tycker marknaden ska vara, som inte ens tangerar frågan om vad mat borde kosta.

Det är ett vanligt missförstånd att i en fri marknad är pris det enda man kan konkurrera på. Så är naturligtvis inte fallet. Det finns massor med annat man kan konkurrera på, som kvalitet. Att bo ute på landet behöver inte alls betyda lägre löner. För arbetare på golvet gör det säkerligen det, men dessa får vi allt färre av i takt med att produktionen flyttas till exempelvis Kina.

Om man som jordbrukare tycker att distributionskanaler som finns tar för stora marginaler till sig själv och samtidigt sätter för låga priser till slutkund så får man se sig om efter andra distributionskanaler. Det finns idag stora möjligheter till försäljning utanför de stora butikskedjorna, där man dels inte måste ge en stor andel till distributionskanalen, och dels kan ta högre priser till slutkund. Bondmarknader, grönsakslådor, etc., där man inte riktar sig mot den dumsnåla massan, utan mot de som är beredda att betala för hög kvalitet.

Det man inte kan göra är att sitta still och inte förändra sig i takt med att samhället förändras. Man måste hänga med i utvecklingen och försöka göra vinst på den.

Om någon vill ha en affärsidé för jordbrukare så ska ni få en av mig helt gratis: Upplåt ert land till betalande konsumenter. De betalar alltså en summa, antingen up front, eller utslaget på flera månader (givetvis med väl tilltagna marginaler) för en viss mängd land. Där bestämmer konsumenten vilka grönsaker som skall odlas, låt säga 4 kvm potatis, 1 kvm tomater, och 1 kvm rucolasallad. Lantbrukaren planerar odlingen så att man har ett ställe där han odlar all sin potatis, ett växthus där han odlar alla sina tomater, och ett ställe där han odlar all sin rucolasallad. Kundens lilla plätt blir alltså utslagen på flera ställen. Det som är dags att skörda levereras en gång i veckan likt vilken grönsakslåda som helst.

I det här fallet så tar ju jordbrukaren en lämplig vinstmarginal, kunderna kommer ju älska att få välja vad de vill odla, och det är även kunden som tar hela risken för ett år med missväxt. Lämpligtvis kommunicerar man med kunderna via en websida, där de dels gör sina beställningar, och där man kanske någon gång i veckan tar lite bilder på odlingarna, och skriver några rader om hur det går. Om någon är intresserad av att pröva att sätta upp den här typen av affärsidé, men inte själv har möjligheterna att göra en bra websida för det, så kan man ju alltid kontakta mig. Jag och mitt företag har den kompetensen som krävs för att fixa en bra websida för det här. En kontaktsida för mig är länkad från mitt namn ovan.
http://ideelladilemman.blogspot.com Mattias Flising

tack för ett spännande inlägg

först, för mig hänger frågorna ihop. det är det som gör det så intressant att diskutera matens pris, näringsvärde, dieter, tillagningssätt, butikens placering av produkter, företagsmodeller, teknisk utveckling, internationell handelspolitik och människans grundläggande logik. allt funkar. och allt blir spännande när man kopplar ihop det.

jag håller inte med dig om att svaret är så enkelt. för väldigt många odlare kan man inte välja en annan distributör. många länder har nationella coffeboards till exempel som köper in kaffet från odlare och säljer det på världsmarknaden. de får inte sälja det på annat sätt. det finns också särskilda tullar för vissa varor vilket gör det svårare att importera parallellt med systemet. väldigt många saknar framförallt kontaktnätet. en mangobonde i en liten by kan inte välja vilken av kedjorna de vill leverera till.

du menar att det handlar om hur fri marknaden ska vara, jag menar att det handlar om hur marknaden ser ut idag. detta är inte en teoretisk nationalekonomisk fråga utan en högst reell verklighet. vad qviberg menar är att etiska märkningar, csr med mera är fel därför att det tar fokus ifrån vinstmaximeringen som automatiskt ger välfärd och ökad rikedom åt alla. yunus menar istället att om företagen vill bidra med social utveckling måste de tänka om och arbeta på andra sätt. som det ser ut idag kan företagen förvärra situationen.

hur detta är kopplat till matens pris är för mig solklart. jag har enorma möjligheter att välja, jag kan köpa ett äpple från vilken världsdel jag vill, från vilket klimat jag vill, från vilken odlare jag vill. bonden har troligtvis bara en köpare, kanske också en lokalmarknad. jag vill kunna välja mellan fler faktorer än bara pris. jag vill kunna välja ett dyrare äpple för att det ska ge bonden mellanskillnaden. jag vill kunna välja ett äpple utan bekämpningsmedel, där bonden har rätt att engagera sig fackligt, får semester med mera. enligt qviberg ska konsumenten inte ha det som prioritet därför att kundens enda rationalitet är priset.

jag tror att ditt koncept är bra för några. att individualisera kontakten mellan handlare och producent kan säkert leda till ökad förståelse för varan och ökad vinst. men om man tänker på internationell handel har vi nog ganska långt kvar tills vi köper kvadratmetrar av kenyanska kaffebönder.
http://magnus.nordlander.se Magnus Nordlander

Jag är ganska starkt övertygad om att det är helt förenligt att vara för högre matpriser och samtidigt vara till fullo en lassiez-faire-liberal när det gäller regleringar av marknaden. Det är på inget sätt så att en reglerad marknad är en direkt och nödvändig konsekvens av det.

Jag håller inte med i analysen om vad Qviberg verkade argumentera mot. Som jag tolkar hans text argumenterar Qviberg mot att det skulle finnas någon slags egenvärde i att arbeta med CSR. Det kan man naturligtvis tycka vad man vill om, och som jag ser det är även det ett ämne bortom den här diskussionen. Det finns dock ingenting som säger att det inte kan finnas ett rent vinstmaximerande syfte med att arbeta med CSR.

Om tillräckligt många kunder är beredda att betala tillräckligt mycket mer för att det finns ett Fair Trade-märke på kaffepaketet så finns det absolut ingen anledning för i alla fall något företag att _inte_ rikta in sig på den marknaden. Det är helt i linje med företagens mål att maximera vinsten för sina ägare.

Företagen är inte — och ska inte — vara någon slags filantropimaskin. Om det däremot gynnar företaget i form av ökad vinst att donera pengar till välgörenhet, eller använda sig av olika slags märkningar, så pratar vi inte längre om filantropi, utan ett sätt att ge konsumenterna det de vill ha.

I en fri marknad ligger bollen hos konsumenterna. Vill konsumenterna ha skräpvaror till låga priser kommer företag att leverera det. Om konsumenterna istället skulle vilja ha Fair Trade-kaffe och inte är rädda att betala för det så kommer företagen att leverera det istället.

Det handlar helt och hållet om opinionsbildning hos konsumenterna. Företagen (om de vet vad som är bäst för dem, och således försöker maximera sin vinst) kommer följa konsumenternas opinion.

Att Qviberg skulle påstå att kundens enda rationalitet är priset förstår jag inte vart du läser. Det står sannerligen inte i hans artikel i alla fall. Att du kan välja vem du vill köpa ditt äpple från är ju helt rätt. Om tillräckligt många konsumenter prioriterar att bonden ska ha en högre mellanskillnad och väljer med plånboken, så kommer de företagen som ger högre mellanskillnad till bonden att växa. Det är inte svårare än så.

När det gäller det konceptet som jag beskrev är det givetvis inte något som fungerar lika bra på en internationell marknad. Det är heller inte något som skulle passa alla, men jag gissar att det finns tillräcklig efterfrågan för att det ska vara en oexploaterad marknad där en aktör idag skulle kunna tjäna pengar. Jag tror inte att det finns någon end-all-lösning på detta, utan det vi kommer få är helt enkelt en större valfrihet mellan olika affärsstrategier. Att försöka hitta något som passar alla är nog lönlöst.
http://ideelladilemman.blogspot.com Mattias Flising

jag tror att vi diskuterar olika saker. för mig handlar inte detta om en reglerad marknad eller inte. för mig handlar det snarare om huruvida man ska se varje lönekrona som betalas ut i världen, hur liten den än är som något positivt och bra, eller om man ska se att det är mer komplext än så. det är det jag tycker att qviberg antyder, i sin text, att även det som anses dåligt av ”moralisterna” kan vara bra därför att det genererar vinst vilket i sig är bra för världen.

jag tror också att problemen kan lösas på olika sätt. Mitt exempel om coffeboard är ju ganska precis motsatsen till lassiez-faire-liberalism. vad jag tror att yunus bidrar med till skillnad från traditionell ekonomisk teori är att vinsten kan definieras på flera olika sätt. ett företag kan vara lönsamt på väldigt många olika sätt. grameen bank har inte som mål att vara en bra placering för aktieägare, men det har gett hudratusentals människor möjlighet att börja ett nytt liv genom att få en start. detta har inte skett genom opinionsbildning av konsumenterna utan som en företagsidé. de har inte anpassat sig till marknaden, de har skapat den.

och det är väl där jag landar. alldeles för ofta menar man, som du gör, att så fort konsumenterna vill ha bättre produkter kommer de att få det, tills dess levererar företagen det skräp de förtjänar. varför inte vända på det? varför kan inte företagen gå före? och är det inte det de gör när de skapar märkningar och annat? varför ska vi då sätta stopp för etikpratet? är inte det kontraproduktivt för en ny marknad?

nästa fråga, som kanske närmar sig reglering av marknaden är om man ska ha en lägstanivå för det skräp företagen levererar. är kundens önskemål alltid ok att motsvara genom dåliga eller undermåliga produkter? och hur stort ansvar har man i andra ledet? får man bespruta och genmodifiera, utarma jorden och behandla djuren hur som helst därför att det finns en önskemål om billiga varor? någonstans måste det ju vara företagens ansvar att säga hit men inte längre, vi kan inte producera billigare kött än så här. vi kan inte pressa naturen hårdare än så här. och jag skulle gärna se att företagare tog ett mycket större ansvar i detta. annars är väl reglering enda alternativet. eller vad tycker du? hur slipper man grisfarmarna där djuren självdör av trängeln?
http://magnus.nordlander.se Magnus Nordlander

Varje lönekrona som betalas ut är ju inte nödvändigtvis bra. Om vi över en natt skulle dubbla hela världens löner så skulle det ju vara helt neutralt, eftersom penningvärdet halverats. Alla företag skulle omedelbart följa upp med att dubbla sina priser, och alla punktskatter och brytpunkter i skattesystemet skulle också dubblas.

Handelsrestriktioner är givetvis rakt motsatt till en fri marknad, och jag argumenterar heller inte för dessa. Det kan jag inte heller se att Qviberg gjort.

Jag tycker inte man ska blanda ihop företagande och filantropi. Det blir oftast dåligt för alla inblandade. Jag är helt för filantropi i sig, och jag både donerar pengar till Médecins Sans Frontières och ger ut mikrolån via Kiva. Varken MSF eller Kiva bör ses som företag, då de är välgörenhetsorganisationer, och således inte har vinstmaximering som mål.

Filantropi är bra, men jag ser inte vad det har eller borde ha med företagsamhet att göra.

Konsumenterna kommer inte få bättre varor genom att sitta på kammaren och muttra över att det är för låg kvalitet på varorna i butikerna, men samtidigt ändå köpa dem. Om konsumenterna däremot skulle sluta köpa varor av låg kvalitet, och istället börja handla annat, då kan du vara helt säker på att då skulle det bli eld i baken även på de stora kedjorna.

Jag vet inte vad du tycker att företagen ska ha som roll, men jag tycker det verkar helkonstigt att företagen som rutin ska börja leverera produkter som kunderna inte efterfrågat. Det vi skulle börja se då är massor av företag som går i konkurs, och det gynnar ingen. Företag kan naturligtvis försöka skapa nya marknader, men det gör man i liten skala, eftersom det är såpass stor risk att produkten floppar.

Jag ser inte det som företagens ansvar att göra det. Man kan lämpa över ansvaret på staten, men egentligen tycker jag det är en dålig idé, eftersom det uppmuntrar befolkningen till att inte tänka själva. Det finns absolut inget egenvärde i att ha en dumsnål befolkning.

Som jag ser det faller det faktiskt helt på konsumenten att inte vara någon slags betongröv som bara sitter och muttrar, utan att faktiskt skrida till handling. Vill du inte ha grisfarmar där djuren självdör av trängseln? Köp då ditt fläsk av i en gårdsbutik där du litar på att så inte är fallet. Upplys dina vänner om grisarnas situation och uppmuntra dem göra likadant. Det är inte okej att skylla ifrån sig på företagen för att man själv är för lat för att skrida till handling.

Jag tycker vi bör få människorna att tänka själva på konsekvenserna av deras agerande, istället för att agera dumsnålt och inte ta ansvar.
http://ideelladilemman.blogspot.com Mattias Flising

jag har tänkt mycket på ditt inlägg. till viss del håller jag med dig, men jag tycker att du tappar ett perspektiv

du tycker inte att företag ska hålla på med filantropi. generellt håller jag med dig, men det finns också företag som klarar kombinationen utmärkt. grammen bank, demcollective, websearch professional Nepal och Watabaran, the fair tailor med flera är lysande exempel på att man kan och får omtolka företagsprinciperna för att både göra gott och tjäna pengar.

du menar att det måste ligga på konsumenten att ställa krav. att ingen annan, varken staten eller företagen kan göra det arbetet åt oss. det är sant till viss del tycker jag. var det inte funkar alls för mig är varför man som företagare inte kan ha några moraliska grundförutsättningar alls?

jag driver inte en bondgård, men hade jag gjort det hade jag satt upp en lägstanivå för min egen del. jag hade valt att inte använda farliga kemikalier, för min egen del och för mina anställdas skull. jag hade sett till att göra det bästa möjliga. varför är det inte ett krav man kan ställa på företag. att ta sitt ansvar, inte som företagare utan som människa.

jag tänker också att det är en enorm skillnad i kunskap och i information som ditt resonemang inte tar hänsyn till. när jag köper kassler från eldorado gissar jag att det inte är frigående djur som föds upp i famnen på bonden. men jag vet inte hur illa det är. är det elchocker? är det uppfött på antibiotika och könshormoner? har det självdött eller nödslaktats?

jag hade hållit med i ditt resonemang helt om alla produkter var märkta, inte bara de positiva alternativen. det hade gett kunden ansvaret att välja. idag kan vi som uppmuntrar till medveten konsumtion uppmana till eftertanke. men det är bara en bråkdel av butiksutbudet vi vet något om. var odlas apelsinerna i del montes apelsinjuice, hur plockas dem? hur ser fabriken ut där man pressar dem? en kund kan förväntas ta reda på detta för en eller kanske till och med fem produkter? men kan man göra det för alla produkter man köper varje månad?

nej det är inte bara konsumentens ansvar, det är lika mycket företagens ansvar. det måste finnas en nedre gräns för vad ett företag inte tänker leverera. moral är inget unikt för konsumenter. det funkar utmärkt för företagsledare också.
http://magnus.nordlander.se Magnus Nordlander

Utan att ha några särskild insyn i något av de företagen så brukar det bli så att företag som ska ägna sig åt filantropi inte lyckas särskilt bra med varken att vara ett företag eller filantropin. Det blir något slags halvhjärtat försök åt bägge hållen, som inte faller så väl ut. Det är nog till och med så att det skulle fungera bättre att en filantropisk organisation är helägare av ett företag, så att företaget kan ägna sig åt vinstmaximering, och den filantropiska organisationen kan ägna sig åt filantropi.

Om det ska ligga på någon i företaget att ta den typen av beslut så är det ju snarare ägaren. Det är ägarens vinster är först att ryka om satsningen inte faller väl ut. Samtidigt är det så att för ett företag måste det finnas någon slags konkurrensfördel i att göra saker som höjer priserna. Det kan vara högre kvalitet, det kan vara mer miljövänligt eller liknande, men om inte kunderna är beredda att betala det där lilla extra för varan så kommer företaget inte finnas kvar särskilt länge till.

I slutändan hamnar vi ju tillbaka hos konsumenten. Det måste finnas en marknadsmässig grund för att göra förbättringar. Finns inte detta så kastar man bort ägarnas pengar och lyckas ändå inte uppnå något. Visst, man kan lagstifta, men i slutändan är det ju ändå folket (vilket, när vi pratar mat, är konsumenterna) som stiftar lagarna, så det känns som en omväg. Att sköta det via lagstiftning vore att uppmuntra konsumenterna att skylla ifrån sig istället för att tänka själva.

Märkning ser jag naturligtvis som en förutsättning för konsumenterna att kunna fatta ett upplyst beslut, men med tanke på trenderna med ökande märkning så tror jag att det är ett problem som kommer lösa sig. Vi som konsumenter vill ha varorna märkta, ifall vi får det via marknadskrafterna eller lagstiftande spelar ingen roll.

Företagsledare har säkerligen moral de med, men de har även den marknadsmässiga realiteten att tänka på. Låt oss ta McDonalds som exempel (tro dock inte att jag tycker om dem :) ). Ponera att McDonalds bestämmer sig, över en natt för att göra om hela sin affärsmodell. De bestämmer sig för att deras anställda ska ha löner på minst 200 kr i timmen, att all mat ska göras from scratch direkt på restaurangen och att alla råvaror ska komma från inom en radie av 3 mil. Låter som jättebra ändringar, inte sant? Det skulle säkerligen fördubbla kostnaden för maten. Vad som antagligen skulle hända då är att de flesta kunderna, istället för att betala dubbelt så mycket för maten, går till Burger King. McDonalds skulle då löpa stor risk att gå i konkurs, vilket gör att alla de där bra grejerna plötsligt inte betyder ett dugg. Det blir inga högre löner till de anställda, eftersom de inte längre har jobb. Det blir ingen mat gjord på restaurangen. Alls. Råvarorna kanske skulle komma från inom 3 mil, men problemet blir att det inte kommer några råvaror.

I en marknadsekonomi är det marknaden (=konsumenterna) som bestämmer. Att utföra stora ändringar utan marknadsunderlaget är självmord och att gå via staten är en omväg.
http://magnus.nordlander.se Magnus Nordlander

Tro för all del inte att jag inte vill ha högre matpriser. Jag skulle gladeligen betala mer för min mat, och jag misstänker att jag inte är den enda som vill det. Jag tror det redan nu finns en marknad för det, som inte exploateras, och jag tror att genom konsumentupplysning kan man växa marknaden.