Vi svenskar äter allt mer korv och charkuterivaror. En ny studie visar att nitrit som tillsätts i korv, skinka och andra charkprodukter, är cancerframkallande. En korv om dagen ökar risken för cancer i bukspottskörteln med 19 %. Det är nitrit som ger korven- och skinkan dess röda färg. Nästan alla charkprodukter innehåller nitrit, och det är svårt att undvika då det konserverar- och skyddar mot skadliga bakterier.

Vill du undvika detta så finns det vissa ekologiska charkprodukter som är producerade utan nitrit. Så nu har du ännu en anledning att välja ekologiskt!

För mer mat- och klimatprat: Http://elsashalsa.se

Den stiliserade falken som symboliserar ett Bra Miljöval, har sedan 1987 varit Naturskyddsföreningens garanti för produkter som har en begränsad inverkan på vår miljö. Bra Miljöval är enligt Naturskyddsföreningen den enda miljömärkningen som kontrolleras av en oberoende miljöorganisation.

Nu är det dags för en översyn av kriterierna för livsmedelsbutiker och Naturskyddsföreningen har bjudit in organisationer till en remissrunda. Dyrare mat, nu! ger gärna input på märkningen, men för att tillvarata kompetensen som finns i vårt nätverk vill vi uppmuntra alla att läsa igenom och komma med synpunkter till oss.

Läs igenom och skicka dina synpunkter till linus.kallander [at] dyraremat.nu senast 28 januari. Där efter sammanställer vi alla kommentarer, publicerar på bloggen och skickar in till Naturskyddsföreningen.

Svårt att göra själv? Ta med dokumentet till skolan eller jobbet, diskutera under lunchen eller gör det som ett grupparbete.

De synpunkter vi kommer att förmedla till Naturskyddsföreningen ska utgå från strävan att vi ska kunna åstadkomma en hållbar konsumtion och produktion av livsmedel. Med hållbar menar vi att produktionen och konsumtionen ska gå i linje med de mänskliga rättigheterna och utan att överskrida planetens gränsvärden.

Läs mer om Bra miljöval hos Naturskyddsföreningen och ladda ner remissen här nedan.

I dagarna två har Matsverige samlats på Öland för att diskutera framtiden i Eskil Erlandssons vision om Sverige som Europas nya matland. Cirka 300 personer fanns på plats: kockar, producenter, förädlade, handel, grossister, branschorganisationer, myndigheter med mera, med mera.

Eskil Erlandsson invigningstalar på Matlandetkonferensen

Jag, Linus Källander, hade inför konferensen tillsammans med Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och ABF gjort ett gemensamt utspel där vi i samband med nyheten att vi själva släpper Livsmedelsverkets stoppade kostråd, ifrågasatte Eskil för vilka värden som var viktigast i Matlandetsatsningen. ”Går visionen om en fri marknad för visionen om en långsiktigt hållbar matproduktion?”

Frågeställningen var synnerligen aktuell på konferensen. Men tyvärr inte så mycket från scenen som i pausdiskussionerna. Moderator Tomas Tengby avslutade första dagen med att konstatera att ”det verkar som att vi är ganska överens”. Min uppfattning att departementets ambition att hålla fred i lägren inneburit att man lägger locket på över de frågeställningar där vi har olika ambitioner.

Är det en bra eller dålig ambition? Jag måste efter de här dagarna tillstyrka att Matlandet Sverige-satsningen är viktig för att ge självförtroende till en bransch med orättvist låg status. Det finns potential för en utvecklad matkultur i Sverige.  Men trots lovvärda ord om hur viktigt det är att höja statusen för primärproduktionen, alltså bonden, och trots att man pratar om vikten av bra svensk offentlig mat, så är det bara förädlingen som står i fokus.

Kanske beror det på att dessa konferenser ligger mitt under skördetid? Hade lokalen varit full av bönder hade diskussionen sannerligen sett annorlunda ut.

Hur som helst är det kanske inte så konstigt att diskussionen då snarare handlar om att hitta sätt att ”marknadsföra Sverige” istället för att ”uppvärdera vår egen matproduktion”. Och då kanske det inte är så konstigt att visionen om frihandel hamnar före visionen om ett lantbruk som inte tär på jordens resurser.

Eskil nämner ofta just detta jordbruk som framtidens melodi. Men jag ställer mig tveksam till att vi kan nå dit när de goda exempel som lyfts på konferensen presenteras av Mc Donalds och den italienska Parmesanosten.

Eskil behöver våga lyfta på locket och på allvar uttala att Sverige ska gå före vad gäller att producera god mat av hög kvalitet på ett sätt som inte tär på våra ändliga resurser.

Vi försöker streama så mycket som möjligt av dagens seminarier och workshops. Ofta streamar vi mer än ett seminarium samtidigt. För att vara säker på att du inte missar något, följ oss på Facebook, via Twitter #mat2011 eller direkt via Bambuser.

Känner du igen det här argumentet:

”Jag vill gärna köpa ekologiskt, men det är för dyrt.”

Detta är den vanligaste anledningen till att folk väljer bort de ekologiska varorna i butiken. Till er som känner er träffade har jag nu en glädjande nyhet.

Naturskyddsföreningen har gjort en jämförelse av priset på de olika matkassarna hos Sveriges vanligaste livsmedelsbutiker. Skillnaden i pris mellan den billigaste ekologiska matkassen, (hos Willys) och den konventionella matkassen från ICA Kvantum skiljer det endast 194 kr eller 13%. .

Det behöver alltså inte vara speciellt mycket dyrare att köpa ekomat. Byter du dessutom köttmåltiden mot vegetariskt några gånger i veckan så har du snart även tjänat in de resterande kronorna.

Källa: www.snf.se

För mer mat- och klimatprat: www.unt.se/elsasklimatprat

Vad gäller matvanor så styrs vi, i likhet med i stort sett allt annat i våra liv, av starkt rotade normer, fördomar och föreställningar om hur vi ska förhålla oss inför detta fenomen. Fortfarande anser till exempel en majoritet av befolkningen att industriellt uppfött kött har en självklar plats på matbordet, allra helst dagligen. Vi anser att färsk, importerad frukt och växthusodlade tomater mitt i vintern är något som bör förekomma i gemene mans kost. De allra flesta av oss lever också i tron om att livsmedelsproducenternas utsatta bäst före – datum är något vi måste stirra oss blinda på för att undvika matförgiftning.

Att dessa vanor blivit etablerade i de svenska hemmen är inte konstigt med tanke på den enorma välfärdstillväxt och globalisering som vi erfarit under de senaste decennierna. Problemet är nu att trenden börjat svänga och det har blivit dags att börja skaka av sig gamla förlegade föreställningar om att resurserna inte vet några gränser. Stundande energikriser och försämrade förutsättningar för matproduktion världen över kommer starkt att påverka vår livsmedelsförsörjning. Samtidigt sker en omfattande utveckling i de länder som länge legat på efterkälken i sin utveckling och för att de ska få chansen att uppnå välstånd krävs det att vi i väst börjat tänka till.

Att förändra attityder och normer är inte något som man gör i en handvändning. Att få människor att tänka över sin köttkonsumtion, ifrågasätta exotiska inslag i de svenska frukt- och grönsaksdiskarna och pränta in vanan att lukta och smaka innan man slänger är något som måste jobbas och gnuggas in under en längre tid. Med tanke på att tiden för global matkris kryper allt närmare är det dags att börja redan idag. Köp inte hem spanska tomater, be om en gårdagens macka på caféet och kontra frågan om varför du äter vegetariskt med att fråga varför den frågvisa personen egentligen äter kött. Vi måste kämpa för att en miljömedveten kosthållning ska blir normen i vårt samhälle.

 Under den senaste veckan har nyheten om köttgas varit på tapeten.

Köttgasen består av en blandning av syre och koldioxid, och den används för att köttet ska behålla sin röda färg och se fräscht ut i kyldisken.

Av samma anledning tillsätter man även ofta nitrit till charkprodukter för att dessa ska behålla sin klarröda färg. Dessa insatsmedel hjälper onekligen köttet att se frächt ut längre, men hur bra är de egentligen?

Köttgasen gör köttet mer segt, det stoppar mörningsprocessen, det släpper mer vätska och köttet får en något härsken bismak. Nitrit är direkt giftigt för människan i något större doser (mellan 2 – 9 g.) Det försämrar syreupptagningsförmåga och kan vara cancerframkallande.

Mitt råd är att tänka ett varv extra i kyldisken nästa gång du handlar.

Kött är av naturen en färskvara, och det är kanske helt enkelt inte meningen att ett paket köttfärs ska hålla samma kvalité i 2 veckor.

Kravmärkta charkprodukter, t ex skinka, kan ha kortare hållbarhet och ibland se lite brunare ut, eftersom det inte innehåller nitrit. Detta är snarare ett sundhetstecken än något annat.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2419768/gasen-som-far-dig-att-kopa-kottet

De svenska grisbönderna har hamnat i kris. Sedan 1:a januari har 32 st grisbönder gått i konkurs och varit tvungna att lägga ner sin verksamhet, och detta bara i Skåne. Orsakerna till detta beror delvis på dioxinskandalen i Tyskland, där en tysk fodertillverkare använde samma råvaror som normalt används i smörjfett, till sitt höns- och grisfoder. Men det beror även på att allt fler lågprismärken kommer in på marknaden och konkurrerar ut de svenska bönderna med billigt lågpriskött av lägre kvalité och dåliga djurförhållanden.

Samtidigt så köper vi allt mer ekologiska grönsaker.

En ekologisk morot har ändå en relativt kort livscykel jämfört med en gris. Moroten planeras, växer upp och skördas, allt inom loppet av några månader. Grisen däremot, föds, lever och växer upp under flera år innan den slutligen slaktas och hamnar i en plastlåda kyldisken.

Under denna långa tid hinner grisen utöva sitt naturliga beteende, böka i jorden, äta schysst producerat foder, växa i sin naturliga takt och få ett någorlunda drägligt liv. Alternativt bli utfodrad med importerad GMO-soja, få stå i stora och trånga stallar inomhus, samla på sig massor av stresshormoner och antibiotika som i sin tur även påverkar köttkvalitén, och slutligen slaktas under grymma förhållanden.

När du handlar, ta med dina goda intentioner bortom frukt och grönt, och ta med dem ända till köttdisken!

Hållbart producerat kött kostar mer, men om du byter ut 3 köttmåltider i veckan mot vegetariskt så har du snart parat in den extra kostnaden och kan äta fin fläskfilé med gott samvete.

För mer mat och klimat: http://unt.se/elsasklimatprat

bild från fotoakuten.se

Mikael Färnbo Dagens Arena har publicerat en nyanserad och läsvärd artikel om de stigande globala matpriserna. Artikeln talar mycket för sig själv och rekommenderas för vidare läsning.

2010 har alltså konstaterats passera de rekordhöga priserna från 2007-2008 då världen senast såg matuppror på flera håll i världen. Men även om orsakerna är snarlika är följderna den här gången annorlunda. Bland annat förklaras ofta matpriserna vara en utlösande faktor för revolutionerna i Tunisien och Egypten.

Flera faktorer pekas i artikeln ut som kritiska: Vädret, sannolikt påverkat av mänskligt orsakade klimatförändringar, är den akuta anledningen. Men även ett stort oljeberoende i matproduktionen orsakar stigande matpriser i takt med att priset på olja stiger.

Med stigande matpriser ökar också spekulationerna på jordbruksmark och på mat som handelsvara. Nya aktörer som drar vinning av stigande matpriser kommer alltså in på marknaden. Och följderna låter inte vänta på sig. Annika Söder på FAO förklarar:

– Ett land stänger exporten för att klara av att föda sin egen befolkning, vilket man kan förstå. Men då stiger priserna på världsmarknaden vilket skapar problem på andra ställen.

Annika Söder, Foto: FAO

Och som så ofta är det världens fattiga som får bära det tyngsta lasset. I och med att många rika länder, med effektiva industrijordbruk, exporterar mat så tjänar de snarare på globala prishöjningar. I alla fall kortsiktigt. (Ett faktum att ha i åtanke när debatten om höjda matpriser höjs även här hemma i Sverige)

Sett ur ett vidare perspektiv ser vi alltså att allt efter som att produktionen globaliseras och effektiviseras blir försörjningen allt mer känslig för faktorer som står utom ett lands eller människors egen kontroll.

Ett utmärkt exempel lyftes i förra veckans Dokument Utifrån i SVT där Etiopiens jordbruks minister säger att man strävar efter att gå från att 80 procent som lever av lantbruksnäringen till cirka 10 procent. För att lyckas säljer staten land till utländska investerare som etablerar gigantiska jordbruksfabriker som producerar mat för export.

Landet bygger alltså upp ett beroende av att maten som krävs för att försörja landets befolkning måste köpas på den globala marknaden. En ordning som fungerar så länge du kan köpa mat billigare än du säljer, med så fort marknaden rubbas börjar landets ekonomi blöda.

Annika Söder på FAO avslutar intervjun med Dagens Arnea med att svara på frågan vad som krävs för att åstadkomma förändring:

– Till syvende och sist är det ju upp till medlemsländerna (i G8, G20 och EU). Regeringarna och de befolkningar som väljer dem måste vara modiga. Om alla i världen ska kunna försörja sig, äta sig mätta och ha en hyfsad levnadsstandard så kommer det att krävas att vi, i den rika världen, gör vissa uppoffringar.

– De är en grundläggande fråga i alla de här globala ödesfrågorna: Hur långt kan nationalstaten komma? Vilken regering visar mod och vågar säga att det är dags att reducera vår levnadsstandard, för annars kommer hela världen gå över styr?

– Det är ju samma diskussion som i klimatfrågan, frågorna är intimt förknippade. Två globala ödesfrågor, helt enkelt.

Vet du vad som är skillnaden mellan bäst-före-datum och ”sista förbrukningsdag”?

Om du vet skillnaden så behöver du inte känna dig ensam. Stockholms konsumentförening ställde denna fråga till 1000 konsumenter, varav sex av tio tillfrågade testpersoner inte visste skillnaden.

Idag slängs 25% av all mat i de svenska hemmen. Detta motsvarar 4 – 6 kg per vecka, vilket under ett år blir ca 1000 000 ton mat för Sveriges befolkning.  Massor av denna mat är fullt ätbar, och kastas helt i onödan.

Bäst- före-datumet är endast rekommendation från tillverkaren. Detta garanterar att varan håller samma kvalitet fram till sista bäst-före-datum om det förvaras enligt anvisningarna på förpackningen.

Eftersom det är betydligt smidigare för tillverkaren att ha ett kort bäst-före-datum på varan, än att någon gång ibland få klagomål på varor som blivit dåliga, så märks ofta varorna med ett överdrivet kort bäst-före-datum.

Dessutom, ju kortare bäst-före-datum, desto snabbare måste kunden konsumera den gamla varan och sedan köpa en ny. Vilket även producenterna har insett, och drar in ännu lite till på bäst-före-datumet.

Stirra dig inte blind på datummärkningen utan lita på dina sinnen! Lukta, smaka och använd ditt sunda förnuft nästa gång innan du slänger måndagens rester.

Datumterminologi:

”Bäst-före-datum” – Tillverkaren garanterar att varan håller samma kvalitet fram tills detta datum. Varan håller dock ofta betydligt längre.

”Sista förbrukningsdag” – Tillverkaren rekomenderar att varan konsumeras senast denna dag. Även detta är dock endast en rekomendation, och varan håller oftast längre. Använd dina sinnen!

”Minst hållbar till” – En relativt ovanlig märkning, men den förekommer ibland. Betyder samma sak som ”bäst-före-datum.”

Mer mat och klimatprat finner du på http://unt.se/elsasklimatprat