Det fria valet – släng dig i väggen

Skribent:

Jag har under några dagar gått och grubblat på det här med att många upplever det väldigt svårt att veta hur man ska äta hållbart. De flesta matbutiker idag stoltserar med sitt breda utbud, innefattandes en varitet av både närproducerade rotfrukter och ekologiska havregryn samt besprutade bananer, plågat griskött och rödlistad fisk etc. Vissa produkter har märkningar som guidar oss, vissa har det inte.

Det ÄR svårt att vara konsument idag.

Matbutikernas argument till att fortsätta har t.ex. rödlistad fisk och besprutade bananer är ofta att kunden måste få välja själv. Och eftersom det fortfarande köps rödlistad fisk och besprutade bananer så tolkas det som att det finns en efterfrågan – och om dessa togs bort ur sortimentet så skulle kunderna gå någon annanstans. Jag tycker inte att det här resonemanget håller. Visst, det finns säkert ett fåtal människor som inte kan tänka sig att äta något annat än just rödlistad fisk och besprutade grönsaker. Men jag tror ändå att de flesta människor vill göra gott om de kan. (Och i synnerhet om det är enkelt att göra gott.)

Det fria valet bygger på att varje individ har tillräckligt mycket kunskap för att kunna göra ett genomtänkt och välgrundat beslut, samt vara medveten om dess konsekvenser. Att kräva att varje individ ska besitta tillräcklig kunskap kring de komplexa produktionsprocesserna för varje produkt, för att göra ett välgrundat val i matbutiken, är helt orimligt.
Det är ingen som förväntar sig att gemene man ska vara expert på försäkringar, aktieinvesteringar eller husköp – därför är det helt naturligt att vi vänder oss till en rådgivare i dessa situationer. Hur kommer det sig då att vi förväntas vara experter på mat och vad de köp vi gör i matbutiken får för effekter på miljön, människor och den globala ekonomin?

I detta fall är jag beredd att slänga det fria valet i soptunnan.
Visst ska vi få välja själva vad vi lägger på tallriken, men låt oss få välja mellan de olika HÅLLBARA alternativen. Jag ser fram emot att besöka den första matbutiken som är djärv nog att våga satsa på ett något smalare, men uteslutande hållbart sortiment. Där jag kan välja och vraka mellan ekologiska bananer, grönlistad fisk och grönsaker efter säsong, och där jag slipper gå hem med dåligt samvete.

Kategorier: Åsikt & debatt 6 kommentarer

Handlingskraftig handlare

Skribent:

Ica handlaren Magnus Åberg från Nyköping tröttnade på att sälja oekologiska besprutade bananer, på bekostnad av miljön och usla förhållanden för arbetarna på bananplantagen. -”Helst av allt ville jag ta bort de besprutade bananerna helt ur sortimentet, men det skulle orsaka sådant ramaskri. Istället satte Magnus upp en skylt med texten: ”besprutade bananer” resp. ”ekologiska bananer” i fruktdisken. ”På så sätt kunde jag i alla fall tydliggöra vad kunderna verkligen betalade för,” säger Magnus.

Initiativet fick lite ris, mycket ros och försäljningen av de ekologiska bananerna sköt i höjden. Det var dock först två år senare, när Naturskyddsföreninginen spred bilden via sina sociala medier som budskapet verkligen fick fart. Idag säljs enbart ekologiska bananer på ICA nära i Nyköping, och flera andra skyltar finns för att peka ut de oekologiska varorna.

Ett fint exempel på en enskild näringsidkare som vågar vara banbrytande och visa att handeln kan vara föregångare i kampen mot hållbar matproduktion och konsumtion. Jag tror att handelsbranchen är en viktig aktör med stor potential och stora möjligheter att skapa förändring samt att hjälpa konsumenter att göra bra val. En potential som idag inte alltid utnyttjas.

ciD9Gx2PxLiP8dY8i4BTdaBJR4rFjPmQTajnd8A4j30

Magnus Åberg och Elsa Fries från Dyraremat,nu under Gastronomiska Samtal. 

Har du tips på fler goda exempel inom handeln? Berätta gärna om det eller tipsa oss!

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning, Tips 2 kommentarer

Hela havet stormar

Skribent:

Får man äta svenska räkor eller inte? Denna fråga har varit en het potatis under den senaste veckan. Frågan grundar sig i den nya versionen av WWF:s fisklista där svenska räkor från Kattegatt och Skagerack är rödlistade. Nyheten har skapat starka känslor hos både fiskare och konsumenter.

Rödlistningen är en effekt av dålig beståndsuppskattning under lång tid, samt dålig kontroll av fisket där massor av småräkor slängs tillbaka i vattnet vilket idag är förbjudet. Listningen utgör inget förbud mot att sälja räkorna, men det är en uppmaning till konsumenter och producenter att sluta handla med dessa tills bestånden har återhämtat sig. Flera butiker har redan tagit ut de rödlistade räkorna ur sitt sortiment. Detta är dock inte den enda rösten i debatten. Fiskebiologen Mats Ulmestrand uttalade sig nyligen i Synsvenskan om att han tycker att det räcker med sänkta fångstrekommendationer för svenska räkor. ”Så länge fisket håller sig inom den kvot som vi föreslår så tänker jag fortsätta vara med och smaka av de som säljs,” säger Ulmestrand. Alternativet för många konsumenter är att köpa räkor från Barens hav i Norge istället. Dessa är gullistade.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-rakor-rodlistas-av-wwf/ http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/dubbla-bud-om-rodlistade-rakor/

Hm… Fokuserar vi verkligen på rätt saker här? Idag är 90% av alla havens fiskebestånd hotade av utfiskning. Om vi fortsätter att konsumera fisk och skaldjur i dagens takt så kommer all fisk vara slut inom 40 år.

Röd- eller gul lista, – spelar det verkligen så stor roll? Det faktum att en fisk har hamnat på någon av dessa listor borde väl vara en stark indikator att vi inte bör äta dessa. Antingen fortsätter vi att äta svenska rödlistade räkor, med kollapsade bestånd som följd. Eller så byter vi ut de svenska räkorna mot norska gullistade räkor, och den då ökade efterfrågan på dessa leder snart till att även bestånden av de norska räkorna kollapsar. När jag läser i tidningen om gullistad fisk får jag intrycker att den har fått något sorts fripass. Tydliggörande: Gullistad fisk innebär INTE att det är fritt fram att äta hur mycket vi vill av den.

Jag tror att vi måste börja inse faktum här: vi kan inte fortsätta äta såhär mycket fisk.  Den fisk vi äter ska självklart vara hållbart fiskad/odlad. Men även om vi väljer shysst fisk så kan vi ändå inte nå upp till livsmedelsverket rekommendation 2 – 3 ggr i veckan. Mitt råd är att strunta i livsmedelsverkets rekommendationer. Välj fisk från den gröna listan och ät fisk max en gång per vecka. Omega3 och omega6-fettsyror kan du även hitta i bl.a. valnötter, rapsolja och linfrön. 

Den nya fisklistan hittar du här.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Matfrågan – från finrummen och ut i verkligheten!

Skribent:

Hur tar vi dialogen om hållbar mat från finsalongerna och ut till verkligheten?
Detta var temat på ett av de 27 ämnen som behandlades på konferensen Gastronimiska samtal i Nyköping den 28 – 29/1. Det röstades även fram som ett av de fyra viktigaste ämnena som berördes under konferensen, och det hamnade i gastronimiska samtals årliga manifest. Initiativet att sätta ämnet på agendan, samt hålla i den tillhörande workshopen var Elsa Fries från Dyraremat,nu.

Detta är outputen från workshopen:

Problematisering:
Maten bärs inte av sina egna kostnader idag. När matens verkliga pris inte avspeglas på prislappen, så är det någon annan i kedjan som får betala matens verkliga pris i form av miljöförstöring, hög klimatpåverkan, låg djuretik och dåliga förhållanden för arbetarna. Här idag sitter en ”matelit” som alla har tid och råd att gå på konferens och prata om mat i två dagar. Men hur flyttar vi dialogen från finrummen och ut i verkligheten?

Vad är verkligheten?
- Konsumenter
- Producenter, kockar
- Upphandlare
- Politiker
- Grossister
- Handel
- Intresseorganisationer
- Näringslivet – personalrestauranger

Möjligheter:
- ”Butiksstyling” – ommöblering, logistik, marknadsföring, skyltning – så kunderna kan lära sig om hållbar mat i butiken.
- Enkelhet och paketering – göra det enkelt för kunden att välja rätt.
- Matkunskap som ämne i skolan samt shemalägga obligatorisk lunch för alla.
- Politiska styrmedel riktat mot handeln – t.ex. miljöbonus för de som minskar butikssvinnet, hjälper kunder att handla medvetet.
- Samarbetsråd mellan politiker, handel, skolan – gör punktinsatser mot extra ohållbara livsmedel som t.ex. besprutade bananer, jätteräkor, oekologiska vindruvor etc.
- Grön skatteväxling – hållbart producerade råvaror blir billigare och subventioneras av att de ohållbart producerade varor blir dyrare. På så sätt blir det enklare för kunden att välja rätt.
- Prissättning enl. ”Robin Hood principen” – Reglera matpriserna mellan olika butiker inom samma kedja. På så sätt kan butiker i utsatta områden bihålla en lägre prisnivå, även på ekologiskt, än i välbärgade områden där allt blir lite dyrare.
- ”Utgå från vad du har”-tänk hos konsumenter. Fokusera mindre på färdiga recept och utgå mer från vad du har hemma.
- Utöka möjligheterna att handla över disk i butikerna. Möjliggör att köpa t.ex. en halv gurka eller en halv liter mjölk. Detta minskar svinnet och konsumenten får direktkontakt med en råvaruexpert i butiksdisken.
- Omvärdera våra ”rättigheter.” – Är det verkligen en mänsklig rättighet att kunna äta kött varje dag? Att äta tre måltider varje dag? Att kunna välja precis vad vi vill ur en matbutik varje dag?
- Kommunikation – ingen vill bli skriven på näsan av en myndughet. Jobba med goda exempel, inspiration och enkla konsumenttips istället.
- Mer dialog mellan producenter, konsumenter, handel, kockar – skapa fler forum och plattformar för detta. T.ex. i matbutiker?
- Prata om mat och matsvinn redan tidigt i skolan – förebygg och implementera ”hållbarhetstänket” i tidig ålder.
- Inför högre avgift på ”brännbart” i sophanteringen. Gör det på så sätt mer lönsamt att sopsortera.
- I många kommuner går hustållens matsvinn till biogas. Gör undantag så att odlare kan utnyttja sitt matsvinn som kompost.
- Återinför skolträdgårdar med matodling på schemat.
- Resurseffektivare att äta kollektivt. Gör det billigare att äta på restaurang.
- Tillsätt mer pengar på råvarukostnader inom offentlig verksamhet.
- Kommunikation – satsa på enkla och raka budskap till konsumenter.
- Betala bönder och producenter mer för kvalité istället för kvantitet.
- Handeln behöver ett gastronomiskt råd där de olika aktörerna träffas och beslutar om gemensamma gästspel i säsong.
- Höj matpriserna – maten måste bäras av sina egna kostnader – dyrare mat nu!

 

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

En köttfri dag är inte en kötthatardag!

Skribent:

Den stora snackisen under det senaste dygnet har varit LRF i Nyköpings aktion mot Gripenskolan, där de delade ut hamburgare till skolbarnen under skolans köttfria onsdag. LRF centralt kommenterar aktionen:

”Lösningen är mer komplex än ”kött eller inte kött”, vilket LRF Nyköpings kommungrupp vill uppmärksamma. Den 40-procentiga ökningen av köttkonsumtion i Sverige sedan 1990 har nästan uteslutande bestått av importerat kött. Om den offentliga upphandlingen valde svenska livsmedel i större utsträckning skulle det gynna både den biologiska mångfalden, klimatet och svenska företag”, skriver Jan Eksvärd, LRF:s expert på hållbar utveckling, i ett mejl till Dagens Media. http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr/article3801084.ece

Sorgligt.

Kommunfullmäktige i Nyköpings beslut att införa köttfria onsdagar grundar sig inte i någon veganpropaganda eller syfte att tvångskonvertera folk till vegitarianism. En köttfri dag är inte per automatik en kötthatardag! Men att vi äter för mycket billigt och ohållbart producerat kött är idag ett faktum. Det är till och med det faktum som drev LRF i Nyköping till hamburgeaktionen från början, -att uppmärksamma konsumtionen av dåligt lågpriskött och istället för hållbar produktion av svenskt kött.

Genom att avstå från kött under en lunch i veckan så kan pengar sparas, som sedan kan investeras i att byta ut delar av det billiga importerade köttet mot svenskt ekologiskt kvalitétskött – vilket i högsta grad skulle gynna LRF. Nu framstår i stället både LRF och de svenska bönderna som de ska representera i mycket dålig dager på grund av denna idiotiska kampanj. Djurens rätt som står bakom initiativet köttfri måndag och LRF har hamnat i luven på varandra, vilket är otroligt synd eftersom de egentligen borde spela på samma planhalva.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Njuter du av varje ostmacka?

Skribent:

Livsmedelsverket kan inte stoltsera med att tidigare ha varit särskilt behjälpliga när det kommer till konsumentupplysning om klimatsmart mat. Detta då de bl.a. upprepade gånger drog tillbaka sitt förslag till miljöanpassade kostråd under 2008 och 2010, eftersom de utgjorde ett ”hinder mot frihandeln” när de rekommenderade närproducerat.

Därför är det nu med glädje som jag kan konstatera att de faktiskt har skärpt till sig på miljöområdet. Idag kan man hitta miljösmarta rekommendationer för kött, fisk, grönsaker, cerealier och nyligen så kom de även med rekommendationer för ostkonsumtion.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5707950

Det pratas så mycket om att nötköttet är en stor miljöbov. Visst är det bra att det uppmärksammas, men något som ofta glöms bort i sammanhanget är mejeriprodukterna. Större delen av all mejeriprodukter kommer från kor, vilka släpper ut metangas. Även om mängden metangasutsläpp för en liter mjölk fortfarande ligget långt ifrån utsläppen för ett kilo nötkött, så är mejeriprodukterna fortfarande en betydande miljöbov som vi inte bör glömma bort. I synnerhet eftersom svenskarna är några världens största mejerikonsumenter.

Ost är mjölk i mycket koncentrerad form, vilket ger den mycket hög klimatpåverkan. På en ost- och skinkmacka så har faktiskt osten större klimatpåverkan än skinkan, eftersom kor släpper ut metangas till skillnad från grisar. Detta är lite ironiskt med tanke på att många idag väljer att äta vegetariskt av miljöskäl, och det vanligaste vegetariska smörgåspålägget är ost.

Detta är inte någon veganpropaganda.

Jag tycker inte att alla behöver bli veganer i morgon, och det finns fortfarande miljöfördelar med att fribetande kor som motiverar en liten konsumtion av mejeriprodukter.

Däremot finns det många situtationer där man skulle kunna byta ut ”slentrianätandet” av ost och mejeriprodukter mot ett vegetabiliskt alternativ. T ex. havremjölk i frukostflingorna, eller kokosgrädde i soppan, eller böntapernade på mackan. Och när du väl äter ost, de till att det är en riktigt god ost som du kan njuta av i fulla drag.

Här kommer mitt bästa recept på hemmagjort jordnötssmör:

Rostat jordnötsmör

  • 300 g naturella jordnötter
  • Ca 1/3 dl rapsolja
  • Lite salt

Torrosta nötterna i en het stekpanna, tills de fått fin färg. Mixa dem i en matberedare och tillsätt oljan lite i taget till önskad konsistens. Smaka av med salt. Häll upp i rena glasburkar och förvara i kylskåp.

Kategorier: Åsikt & debatt, Tips 2 kommentarer

Eftertanke ger mindre sopberg

Skribent:

Igår fick jag lära mig att återvinningsindustrin i Sverige omsätter 39 miljarder kronor per år. År 2000 låg samma siffra på 13 miljarder. Vi har alltså tredubblat vår avfallsmängd på 13 år. Detta har flera orsaker.

Dels så återvinner vi betydligt mer idag än vad vi har gjort historiskt sett. Många branscher inser att det ofta är billigare att återvinna material från tidigare produktion än att tillverka helt nytt. Råvaruutvinningen ut elektronikprodukter ökar ständigt i takt med vår ständiga efterfrågan på den senaste Iphonemodellen, och sedan allt fler kommuner har gått över till biogasdriven kollektivtrafik så har plötsligt hushållens matavfall blivit en värdefull handelsvara.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5694374

Varför slänger vi så mycket?

För att vi kan? För att vi har råd? För att befästa vår överlägsenhet i den globala konsumenthirearkin? Eller helt enkelt för att vi inte tänker på det?

Kalla mig idealist, men jag vill gärna tro på att det fortfarande finns en god vilja hos de flesta människor. Och att en stor del i det 39-miljarders sopberget grundar sig i folks  avsaknad av eftertanke när de köper och slänger.

Avsaknad av konsumtionistisk eftertanke är förstås inte bra heller. Men fördelen är att det kan åtgärdas. Sedan jag själv flyttade in på 13 kvadrat så hände något med min egen konsumtion. Eftersom jag har väldigt lite förvaringsutrymme så började jag inför varje köp ställa mig frågan: ”Behöver jag verkligen den här saken? Klarar jag mig utan den? Eller kan jag låna den eller ersätta/tillverka den med något jag redan har hemma?” Denna korta eftertanke innan jag köpte något resulterade i ungefär 50 % förre inköp, 50 % mer pengar som jag kan investera i kvalitétsprylar istället för saker som går sönder direkt, samt ett 50 % mindre soppberg på mitt samvete.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

Vad värdesätter du med den ekologiska maten?

Skribent:

Krav, den svenska märkningen av ekologisk mat, sätter upp regler för vad som ska få bära det välkända Krav-märket. För konsumenten innebär det en garanti för att maten är producerad enligt ett regelverk som är striktare än de regler som gäller för konventionellt producerad mat. Detta vet de flesta om.

Vad inte lika många vet om är att Krav också ställer krav som går längre än det som enligt EU:s definition får märkas som ekologiskt. Det kan handla om hur länge ett djur får transporteras från gården till slakteriet eller hur stor del av året en kossa ska få beta utomhus.

Sedan i våras är jag invald i Kravs styrelse. Där ser jag min som min uppgift att representera de diskussioner och strävanden som Dyrare mat, nu står för, nämligen att mat måste produceras utan negativa konsekvenser för människor och miljö i hela världen. (För att förekomma eventuella frågor ska här sägas att Dyrare mat, nu! inte tar ställning för eller emot ekologiskt utan att vi strävar efter att minska matens miljöpåverkan oavsett enligt vilken definition den produceras.)

I morgon är det dags för styrelsemöte igen och inför det mötet skulle jag vilja ställa en fråga till er. Vad värdesätter du med den ekologiska maten? Vilka är de viktigaste mervärden som du skulle vara beredd att betala ett par extra kronor för?

 

Kategorier: Åsikt & debatt 9 kommentarer

När kommer de rättvisemärkta blåbären?

Skribent:

Bärbranchen är en smutsig branch. Av någon anledning så verkar inte de basala reglerna vi har i Sverige gällande arbetsmiljö, minimilöner eller grundläggande medmänsklighet gälla här. Regleringen kring bärplockningsverksamhet har ändrats i flera steg, och arbetstagarna blir allt mer utelämnade till arbetsgivarens goda vilja. (Eller i många fall ovilja.) År 2005 beslutade skattemyndigheten att bärbranchen inte skulle innefattas av normala skatteregler. Industrin började anställa arbetskraft från utländska bemanningsföretag med dispens från Skatteverket. När de Polska och Baltiska gästarbetarna började rata de usla arbetsförhållanden i den Svenska bärbranschen tog de asiatiska bärplockarna vid.

Under de de senaste åren har larmen avlöst varandra om bärplockarnas undermåliga arbetsförhållanden där de tvingas bo i trånga utrymmen, med dåliga sanitära förhållanden och har ingen möjlighet att åka hem förrän de har tjänat ihop till sin flygresa. Arbetsgivarna har i princip total makt och kontroll över arbetarna. Detta får mig att tänka på trafficing, illegal människohandel och slavarbete. Något som jag trodde avskaffades redan under 1800-talet. Något som inte hör hemma i 2000-talets Sverige.

Jag har tidigare varit stolt över att det inte finns rättvisemärkta närproducerade produkter i Sverige. Missförstå mig inte, det är fantastiskt att en organisation som Rättvisemärkt finns. En organisation som arbetar för att öka lönerna, begränsa barnarbete och höja levnadsstandarden för producenter och arbetare i utvecklingsländer. Men jag har också varit glad över att vi har kommit så långt med arbetsrätt- och lagstiftningar i Sverige så att vi inte behöver rättvisemärka produkter, eftersom allt indirekt är Rättvisemärkt. Fram tills nu.

Jag ska avluta detta inlägg med två uppmaningar:

Till Svenska faritrade: Ni gör ett fantastiskt arbete utomlands, men glöm inte vad som händer på hemmaplan!

Och till mig själv: Från och med nu och fram tills den dagen jag hittar rättvisemärkta blåbär i frysdisken så kommer jag att bojkotta svenska konventionella bär. (Såvida jag inte har plockat dem själv.)

Kategorier: Åsikt & debatt 2 kommentarer