Betssläpp Uddetorp (Foto: Therese Eriksson)

Klyftan mellan producenter och konsumenter ökar och ökar. Debatter pågår om hur man som producent ska kunna öppna upp sin produktion för konsumenters granskning utan att äventyra smittspridningsrisken. För visst vill vi väl veta vad det är vi stoppar i oss? Vi vill så gärna välja rätt men vet kanske inte alltid vad som är bra mat. Vad är skillnaden?  Jag som jobbar med lantbruk blir ofta mörkrädd över konusmentens okunskap om vad de äter. Men det är kanske producenternas ansvar att ge konsumenten kunskap om vad och hur maten producerar? Hur vill du lära dig mer livsmedelsproduktionen?

Jag vill passa på att tipsa om en favoritmatblogg där man kan lära sig om hur vi äter god,frisk mat med hänsyn till klimatpåverkan; Farsans mat

Ska vi ha kvar lantbruksföretagare i Sverige så behöver vi dyrare mat NU.
I dag förvaltar världens bönder ett ovärderligt arv, jorden! Men med en fri marknad och därigenom hög konkurrens så tvingas många bönder till avveckling eller genvägar i produktionen. Om jorden ska räcka till en växande befolkning så måste var och en stanna upp och fundera på – varför det är viktigt att värdera bönderna som förvaltare av våra gemensamma resurser. Att förvalta jorden är ju en av de viktigaste uppgifter man kan ta sig an. Utarmar vi jordarna så finns det ingen möjlighet att försörja en växande befolkning. Fick höra att Sverige i dag importerar ca 60% av allt livsmedel. Är det inte märkligt att vi i Sverige ska behöva importera så mycket? Vi har ju enorma förutsättningar att producera livsmedel i Sverige, men vi vill göra det på ett sätt som är djurvänligt och hållbart. Med annorlunda geografiska grundförhållanden och strängare regler på djurskyddet så kommer den svenska livsmedelsproduktionen inom en snar framtid vara en skugga av vad det en gång varit. Ju hårdare prispressen blir desto högre krav blir det på rationalisering och effektivisering. Läs mer »

Saltå kvarns företagande går inte ut på att tjäna pengar utan förändra världen! Så började Saltå kvarns VD Johan Ununger sitt framförande under seminariet ”Den goda maten” som ekologiska lantbrukarna arrangerade i lördags. Saltå kvarn producerar mat som de själva vill äta på naturens villkor. Det handlar inte om att skapa produkter som ligger rätt i tiden, som är moderna eller trendiga, det handlar om att göra det man tror på och kan stå för.

”Bonden, mjölnaren och bagarens arbete ska förnimmas i munnen.”

Saltå kvarns produktion går ut på att vara trovärdiga och transparenta. De använder inga tillsatser utan använder sig av vad naturen ger och inget annat!

Min personliga åsikt är att Saltå kvarn är ett av de häftigaste företagen vi har i Sverige! Deras produkter både utstrålar och smakar av kärlek och skonsamma förädling.

Jag följer den stora sojadebatten med spänning. Men som alltför ofta så sparkar man på de som redan ligger, är det verkligen lantmännen och bönderna som är de enda bovarna i dramat? Sveriges djurproducenter har inte mer spelrum att ta till, det är precis så att de kan leva på sitt lantbruk i dag. Lantmännen tar fram ett foder som bonden har möjlighet att betala för. En stor del av det fodret innehåller soja från Brasilien där det är godkänt att använda preparatet paraquat som sedan länge är förbjudet i Sverige och en stor del av världen. Preparatet är MYCKET giftigt för människor och djur, det används i sojaodlingen för att bekämpa ogräs och döda bladen för att underlätta skörden.  Det har gett enorma konsekvenser för hälsan bland bönder i Brasilien.

De svenska bönderna ligger hela tiden i framkant för att sköta sitt jordbruk på ett så bra sätt som möjligt ur djurskydd, miljö och klimatsynpunkt. Med det i ryggraden hos den svenska bonden så är det många som ger upp, det är inte möjligt för den enskilda bonden att rädda världen även om de gör tappra försök och lägger sin del till vågskålen.

Nästan hälften av nötköttet och 25% av grisköttet som säljs i svenska butiker och används i offentliga upphandlingar är importerat.  Har inte Ica, Coop, Axfood och de ansvariga i offentliga upphandlingar ett ännu större ansvar i sojafrågan då de gladerligen tjänar pengar på importerat kött?

Hur ska vi lösa frågan då?

Sveriges lantbruk har goda möjligheter att odla sitt eget proteinfoder med hjälp av en bra vallodling, ärter, åkerböna och oljeväxter. Men djuren kommer att växa långsammare och producera mindre. Det är ju precis det vi vill eller? Men vem betalar mellanskillnaden? Bonden? Foderproducenten? Konsumenten? Handlaren?

Lite blått och rött från Ekolgiska Lantbrukarnas seminarium ”Den goda maten”.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson har visionen att Sverige ska bli Europas nya matland. Sveriges lantbrukare har bra klimat förutsättningar för att producera mat som växer långsamt och därför smakar mer. I Sverige finns ett starkt djurskydd och ett brett miljötänk. Läs mer »

Jag jobbar med lantbrukets djur och blir verkligen skräckslagen över vart utvecklingen är på väg. Billiga matvaror bestämmer hur djuren ska ha det i stallarna. Det finns ingen bonde som medvetet vill sina djur illa men de höga foder och byggpriserna kontra det låga slakt/mjölk/ägg priset tvingar bonden till att optimera sitt system. Man tvingas öka djurantalet och minska arbetstiden med djuren.  

Jag vill inte på något sätt försvara dålig djuromsorg, nej tvärtom, jag önskar att vi vaknade till och insåg vilket enormt ansvar vi har som konsumenter när vi gör våra val av livsmedel. Men jag förstår att det är lätt för bonden att tappa greppet om den enskilda individen i stallarna, jag skulle inte kunna ha koll på 5000 slaktsvin eller 1000 mjölkkor. Skulle bonden själv få välja så skulle han nog inte producera dessa gigantiska mängder med djur och djurprodukter.  De djurgårdar som har en mindre produktion med möjlighet att se sina djur som individer tvingas i många fall till nedläggning. Vissa klarar det fortfarande, men skrämmande många ger upp.

Ett exempel på utvecklingens rasande fart till fler och fler djur är våra kära mjölkkor, där drygt 3 gårdar har avvecklats VARJE dag de senaste 20 åren i Sverige medans mjölkinvägningen först de senare åren har minskat.  

Jag vill inspirera er till att välja medvetet, ställa krav och betala för det svenska närproducerade livsmedlen. Om vi inte gör det så kommer det inom en snar framtid att produceras djur i industriform inte i individform. Till sist så vill jag ge en eloge till de små gårdar som fortfarande kämpar vidare med sina djur och en stjärna i kanten till de producenter som har god djuromsorg med många djur!