Det är björnbärssylt. Björnbär är något man får göra sig förtjänt av. De försvarar sig. Man har stått i över en timma och rivit sig på taggarna. Håret har fastnat, byxorna är fulla av taggar och det känns som att mängden i påsen är ungefär densamma som för en halvtimma sedan. Men sen. När man lägger sylten i kall fil är det en fantastisk känsla. Det är inte bara sylt. Det är en belöning. Det är som om naturen säger, ok, nu har du visat dig värdig. Läs mer »
Hej ………företagsnamn…….. jag köpte nyss er produkt ………..produktnamn………som jag tycker mycket om. Tyvärr är den inte ekologisk vilket jag hade velat att den skulle vara. Jag tycker att det är självklart att ta ansvar för miljön och för vår gemensamma framtid och är också beredd att betala lite extra för att ta det ansvaret och för att matproducenter ska kunna välja mer hållbara produktionsmetoder. Därför har jag satt in ……….summa………… till KRAVlösen, en omställningsfond för jordbrukare och matföretag som vill ställa om till ekologisk matproduktion. Jag hoppas att fler gör som jag och att ni söker pengar ur fonden för att göra era produkter ekologiska.
Tack på förhand
…………namn………….
Läs mer »
Det var frågan på ett möte om välfärdsfrågorna i globaliseringen. Jag gick dit med en obehaglig känsla i magen. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som var fel med frågan. Naturligtvis behöver Sverige ha strategier för att navigera i ekonomins förändringar. Naturligtvis behöver vi diskutera det som händer runtomkring oss för att se om vi behöver anpassa oss på något sätt. Men är det vad frågan handlar om?
Vem är det vi ska vinna över? Och finns det en risk att Turkmenistan, Somalia, Lesotho, Nepal eller elfenbenskusten plötsligt går om oss? Plötsligt blir det där man lanserar Iphone 4 och vi får nöja oss med Motorolas lagerutförsäljningar? Läs mer »
I dagens dn kan man läsa om hur jordbruksverket undersökt prisutvecklingen för bönderna genom att jämföra och räkna om priserna mellan 1930 och 2009.
”När inflationen räknats bort har bönderna sedan 1930 fått mindre betalt för sitt vete och sina slaktsvin. Mjölken har fallit mindre – och konsumenternas pris för mjölken har tvärtom ökat. Jordbruksverket har räknat fram böndernas betalning för vete och svin 1930–2009 och räknat om i 2009 års penningvärde. Vetet har fallit från cirka fem kronor per kilo till drygt en krona. Hektopriset för slaktsvin har fallit med cirka två kronor, till en och femtio.Vad gäller mjölken har böndernas kilopris 1940–2009 minskat ungefär en och femtio, till knappt tre kronor.”
läs artikeln Här
Jag pratade med en gotländsk jordbrukare under almedalsveckan. Han sa att om tio år importerar Sverige all mat, därför att alla jordbrukare då gått över till att producera energi. Jag tar det som en utmaning. Jag tycker att vi tillsammans ska se till att locka tillbaka bönderna. Jag vill ha svenska råvaror, och importerade. Men jag vill ha fina, hållbart och rättvist producerade råvaror. Och jag vill betala vad det kostar.
Det skulle kunna vara något väldigt positivt, att handla inför varje måltid som om den vore den sista. Men det är inte att unna sig lyxen jag tänker på. Det är att man handlar för en dag i taget, och bara en dag. Många handlar ris så att det räcker till en måltid, handlar alla ingredienserna som står på receptet, men bara så att det räcker just för den tänkta middagen. Och eftersom man tänker handla på samma sätt till nästa dag är det ju bara att slänga det som blev över från gårdagen. Det är lite synd kan jag tycka. Läs mer »
Därför nätverkar unga på nätet
De traditionella folkrörelserna har svårt att nå de unga. Råd & Rön har pratat med unga entusiaster som istället väljer att skapa spännande nätverk på nätet.
klicka här för att komma till artikeln
Maten måste få kosta
Dyrare.mat.nu började som en Facebook-grupp i våras, den växte lavinartat, blev en blogg och nu en tankesmedja. Facebook-gruppen har hunnit få mer än 5000 vänner. Den provokativa titeln engagerar.
Maja Söderberg och Linus Källander var intiativtagare.
– Det var väldigt spontant som vi bildade Facebook-gruppen, inspirerade bland annat av programserien Matens pris i P1. Men tankarna hade funnits i flera år, säger Maja Söderberg.
Förr, för länge sedan odlade bönderna framförallt för den egna familjens behov och sålde överskottet på den lokala marknaden. Då odlade man lite av varje. Då visste man att barnen skulle äta morötterna direkt i landet. Att köttet skulle tillagas i det egna köket. Att åkern inte bara är en produktionsenhet, det är där som katten gör sina graciösa utfall mot mössen. Det är där barnen vet att de inte får leka, men självklart gör det ändå. Läs mer »
För ett par år sedan fanns det en debattartikel i SVD med rubriken sätt stopp för etikpratet. Mats Qviberg menade att företagen redan idag är så etiska och socialt ansvarstagande som de behöver vara. Det faktum att man satsar på lönsamhet och vinstmaximering gör alla människor rikare menar han han skriver:
Om företagarna i stället [för etik] koncentrerar sig på det de gör bäst så gör de oss alla rikare. Och det kommer att gynna de svagaste i samhället – det har det alltid gjort.
Men är detta med sanningen överensstämmande? Läs mer »
Dom dödar barn ropar han. Han har ilska och frustration i rösten. Förbipasserande på gatan försöker övertyga sig själva om att han inte är där, eller att de själva inte är det. Några tittar ner andra går fortare och ser upptagna ut. Han ropar högre, dom dödar barn. Och vi vet om det.
För vi sitter i fikarum, äter våra smörgåsar och dricker kaffe, bläddrar i en tidning och vet att någonstans finns människor som dödar barn. Vi kokar makaroner och steker korv, vi ser på nyheterna och har medkänsla med dem som har det svårt. Vi dricker ett glas öl, ser på film eller fotboll och vi vet.
Vi bränner flaggor, tänder ljus och facklor och manifesterar vår avsky och vår medkänsla. Vi trycker tidningar och böcker, startar organisationer och telefonkedjor, ber och kastar sten. För vi vet att någonstans finns människor som dödar barn.
Vi sjunger sånger om en värld utan lidandet, där alla barn får somna mätta, älskade, trygga och friska. Vi berättar sagor för varandra om det sanna, det kärleksfulla och det fina. Vi stryker varandra över håret och vi säger att allt kommer att bli bra. Det är det enda rätta, det enda logiska och rationella. Att tro på människans godhet även när det tycks omöjligt är något oerhört stort som går att göra i vardagen. Att vägra lyssna på fördomar, att säga emot när oförståelse och rädsla tar sig politiska uttryck. Att se sig själv i andra. Att inse att skillnaderna mellan individer i en grupp alltid är större än skillnaden mellan grupper. Att våga älska, och komma ihåg att någonstans i världen träffar en kula eller en missil ett barn.
Det kan se ut som att ingenting görs, men att istället fokusera på det som görs möjliggör att mer blir gjort. Vi måste bli mindre kritiska till vad andra gör och istället fundera på vad vi vill göra med vår egen tid. Världen är full av kärlekskrigare. Allt annat än den totala övertygelsen om att en annan värld är möjlig och nödvändig är kontraproduktivt. Alla behöver inte vara aktivister på heltid. Men tillit är en skyldighet
Vi var på world social forum i Nairobi i Kenya. Bland det största jag gjort. Där kom dessa frågor upp och berörde mig mycket. Vi avslutade med en tre mil lång marsch där det följande bland annat inträffade.
Han kommer fram och går bredvid mig. Först hör jag inte vad han säger, men sen talar han tydligare. Your beard, its clean. It is nice, and clean. Vad säger han, tänker jag för mig själv, och vad svarar jag på det? Jag börjar formulera ett tack, men så inser jag att det inte är en komplimang.
Jag har både tid och möjlighet att hålla mig ren, inte bara när jag verkligen behöver, utan i princip när jag vill. Jag har papper till hands varje gång jag äter. Jag förväntar mig att få papper om jag köper färdig mat och att jag har papper hemma är inget jag ens reflekterar över om jag skall ha eller inte. Jag har aldrig ens ställts inför situationen att behöva välja mellan hushållspapper eller något annat jag behöver.
Han bor i kibera, kanske världens största ”slumområde” som ligger i nairobi. Han har en limflaska i handen och han går klädd i slitna byxor och dunjacka. Själv svettas jag i shorts och t-shirt. Här delar 80 personer på en toalett. Här delar 400 000 personer på en kvadratkilometer. Här delar över hälften av innevånarna erfarenheten av hivsmitta. Här saknar fyra av fem jobb.


