På hösten förvandlas jag till en ekorre. Beger mig ut med stora samlarkorgen och kommer hem med lingon, svamp och blöta fötter. I fantasin förflyttar jag mig bakåt i tiden, eller kanske in i en tavla av Rolf Lidberg (han som målar troll i skogarna längs Höga kusten). Kvällarna ägnar jag åt att ta hand om skörden: skiva frukt och hänga på tork, göra örtsalt, sprita ärter, syra vitkål och annat spännande. Läs mer »
Foto: Nattu
Om förhoppningarna inför klimatmötet i Köpenhamn var högt uppskruvade så gäller snarare motsatsen när nu klimatmötet i Cancun inleds. Men mitt hopp vilar inte så mycket på politikerna och förhandlarna i Cancun som på skolkökskockarna på Tullängsskolan i Örebro, på byborna i min egen småländska by, på mjölkbonden Veronica på Nöbble gård utanför Kalmar och bland soporna utmed Bagmatifloden i Katmandu.
För om de storpolitiska, internationella överenskommelserna går trögt, bubblar det desto mer på nivåerna därunder. I kommuner, städer och byar runt om i landet – och världen – pågår ett intensivt klimatarbete. För om politikerna på högsta nivå inte tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar, så finns det många andra som gör det. Och när stödet – och trycket – underifrån blir tillräckligt starkt kommer också de nödvändiga storpolitiska besluten att kunna fattas. Nu gäller det bara att se till att vi kommer dit snabbt nog.
I skolköken i Örebro kommun har man redan kommit långt i arbetet mot att servera klimatmat. Andelen ekologiska råvaror stiger i raskt tempo, kreativa skolkockar utmanar eleverna i att minska skolornas svinn, mängden kött sjunker genom att en del av köttet i t.ex. köttfärssåsen byts ut mot linser och morötter, men också genom att vegetariska rätter hittar in på matsedeln.
På by- och stadsdelsnivå har en omställningsrörelse tagit fart. I min egen småländska by firar vi inom kort lanseringen av vårt mobil-baserade samåkningssystem som kommer att spara oss både pengar, ensamma mil och koldioxidutsläpp.
Det forskas ivrigt på att hitta närproducerade, klimatsmarta, alternativ till de sojabönor vi idag matar våra kor, grisar och höns med. Men redan idag finns föregångare. På Nöbbele gård utanför Kalmar odlar man raps som dels blir till underbart god, kallpressad rapsolja, men också till energirika rapskakor som gårdens egna mjölkkor älskar.
De svenska tomatodlarna har på bara några års tid nästan helt ställt om till att värma växthusen med biobränslen istället för med olja och därmed minskat sin klimatpåverkan rejält.
Många kommuner driver för närvarande projekt där ett antal kommuninvånare får handledning för att agera förebilder i en omställning mot en mer klimatsmart livsstil. I Laxå kommun har dessa klimatpiloter insett att för att själva kunna bli riktigt klimatsmarta, krävs att deras kommun ger dem de rätta förutsättningarna. För det går ju inte att välja bussen om det inte går någon buss. Tillsammans har de satt tryck på politikerna och gett dem konstruktiva förslag på vad som behövs.
Mängder med organisationer jobbar med klimatfrågan, men också många företag driver utvecklingen framåt. För att minska trycket på de få kvarvarande skogarna i Nepal och samtidigt göra något åt den stora mängden sopor som i dag dumpas, ofta direkt i Bagmatifloden, håller Watabaran Bio-Fuel på att bygga upp en produktion av bricketter av sopor och industriavfall.
Jag hoppas att politikerna och delegationerna tar sitt ansvar. Jag hoppas på tydliga ställningstaganden, på modiga målsättningar och på kraftsatsningar som verkligen behövs. Men oavsett vad som händer – eller inte händer – i Cancun pågår klimatarbetet för fullt, i städer och byar, i kommuner, organisationer och företag. Det gör mig full av hopp inför framtiden.
Det första som möter mig när jag stiger innanför dörrarna är en härligt fräsch frukt- och grönsaksavdelning. I energisnåla grönsakskylar håller sig grönsakerna och frukten otroligt fina. En kyl är avsatt för kunder som vill göra snabba klipp. Idag ligger där en hel låda äpplen som har en och annan skönhetsfläck. Bredvid sitter ett recept på äppelmos. Där ligger också lite av varje: frukter som börjar bli övermogna, gul- och rödbetor som är lite mjuka men som passar perfekt i soppan som butikens ”resurskock” har komponerat ett recept på. Jag plockar åt mig några och river av en receptlapp. I den här kylen är priserna låga.
När jag kommer till mejeriavdelningen visar det sig att den turkiska yoghurten jag ska ha är slut. När jag frågar berättar den unge killen som jobbar där att eftersom de har slutat att alltid ta hem varor i överkant händer det då och då att något tar slut. Istället för den turkiska yoghurten hämtar han en vanlig naturell yoghurt, ger mig lite rabatt och berättar att om jag bara låter den rinna av en stund i ett kaffefilter så har jag gjort min egen turkiska yoghurt.
- Att politikerna ändrade ”bäst före” till ”minst hållbar till” var en viktig pedagogisk skillnad för kunderna, berättar butiksinnehavaren som jag stöter på. – Innan lät det ju faktiskt som om produkten blev oätlig direkt. Vi brukar ge bort mejeriprodukter som passerat ”minst hållbar till”, berättar hon vidare.
Och mycket riktigt, i mejeriavdelningens ”snabba klipp”-kyl finns produkter som passerat ”minst hållbar till”. En liten skylt berättar att eftersom de har förvarats i +4 grader bör de hålla sig ytterligare en tid. Produkter med kort datum har nedsatta priser.
I brödavdelningen är bröden sorterade – och prissatta – efter hur färska de är. På hyllan hittar jag ett härligt recept på brödkrutonger. Jag lägger ner en några dagar gammal limpa i min korg och river av receptlappen. Passar nog bra till rödbetssoppan, tänker jag.
Kittlande dofter kommer från butikens kök. Där håller ”resurskocken” just på att komponera dagens lunchrätter utifrån varor med kort datum, grönsaker som börjar bli mjuka eller har fått sig någon skavank som lätt kan skäras bort. Sådant som tidigare slängdes, men som det absolut inte är något fel på. Jag slår mig ner och njuter av en underbar lasagne. Tittar ut genom fönstret. Därutanför på lastbryggan ser jag den lokala bonden som hämtar dagens kasserade varor att fodra sina grisar och får med. Undrar om fåren verkligen gillar vattenmeloner, funderar jag.
- Den här butiken har fått mig att tänka till, säger en ung man jag hamnar bakom vid kassan. Vet jag att jag ska göra pannkakor i kväll kan jag ju lika gärna köpa ett mjölkpaket som går ut idag, betala mindre och samtidigt undvika att mjölken slängs. Det känns liksom som om jag gjort något bra, trots att jag själv tjänar på det. Jag har också fått upp ögonen för att ”minst hållbar till” är satt med marginal och att jag kan lita på min lukt och smak.
- Den här butiken har satt upp målet att inte slänga någon mat. Jag har inspirerats och utmanat min familj till samma sak, bryter kvinnan bakom oss in med. Rester är inte längre rester utan ”bonusmat” som hamnar i lunchlådor, blir en härlig restbuffé eller utgör grunden till en ny måltid. Vi har slutat att storhandla utan cyklar istället hit oftare. Då är det inte lika mycket som ligger och blir gammalt i vårt kylskåp.
Häromdagen handlade jag i en liten närbutik. På en skylt läste jag ”besprutade bananer”. Då kändes min vision inte alltför avlägsen. Jag har själv matat får med vattenmeloner – och ja, de älskar det. Resurskockar finns i verkligheten, liksom butiker som minskat sitt svinn genom att förvara sina grönsaker i energisnåla kylar. På köpet har grönsaksförsäljningen ökat. Nu vill vi inte bara ha goda exempel – det är dags för de goda exemplen att bli norm. Våga påverka din butik. Fråga efter äppelmosäpplen, mjölk med kort datum eller torrt bröd till krutonger. Och fråga efter alternativ istället för att byta butik om något är slut. Om du vågar så vågar butikerna.
I dagarna tillkännagavs nomineringarna till Årets miljöhjälte. En tävling arrangerad av Min Planet i samarbete med Världsnaturfonden. Bland de cirka 150 nominerade har tolv personer valts ut så att allmänheten kan rösta på sin favorit.
Linus Källander, initiativtagare till Dyrare mat, NU! finns bland de utvalda.
Vad är det som gjort att Dyrare mat, NU! hamnade på den här listan?
Så här 6 månader efter att Facebook-gruppen med det provocerande namnet och det tydliga budskapet såg dagens ljus kan det vara en god idé att ta ett steg tillbaks och fundera på vad som egentligen åstadkommits.
Läs mer »
”Dagens konsumenter är dieseldopade” har Kjell Aleklett, forskare vid Uppsala universitet påstått. Visst ligger det något i det när man vet att det går åt tio gånger mer energi att få fram den mat som ligger på vår tallrik än vad som finns i den. Om vi gör det tankeexperimentet att vi översätter det här till mänsklig energi betyder det att vi behöver arbeta i tio dagar för att få mat för en dag, hur långlivade skulle vi då bli?
Frågan är bara hur länge kan vi fortsätta med att ta fram livsmedel på detta sätt? Läs mer »
Dyrare mat för miljöns skull?
Borde vi höja matpriserna för miljöns skull? Förra torsdagen diskuterade vi om det borde införas skatt på socker och nu kommer ett nytt förslag om höjda matpriser. TankesmedjanDyrare mat, NU! vill ha höjda matpriser av miljö- och rättviseskäl.
De menar att konsumenternas jakt på billig mat resulterar i förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel, minskad biologisk mångfald och ojusta arbetsförhållanden för de som producerar maten vi äter. Dessutom är maten i dag så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse vi köper hem.
Dyrare mat, Nu! har över 4000 fans på Facebook, men det finns många som inte håller med om förslaget, folk som säger att de inte skulle ha råd med dyrare mat.
Vad tycker du? Borde vi höja matpriserna för miljöns skull?
Fortsätt gärna debatten här på bloggen eller läs kommentarerna på P3: sajt.
Idag har vi haft glassverkstad. Fast inte vilken glass om helst, utan sockerfri glass gjord på frusna bananer. Jag hade skalat och fryst in några bananer som blivit övermogna. Nu tog vi fram dem, stoppade i matberedaren och fördelade sedan i några olika skålar. Sedan fick mina två barn, 3 och 5 år gamla själva hitta på hur de skulle smaksätta sin bananglass. Inte helt oväntat blev favoriten den med kakao, men själv blev jag väldigt förtjust i den med citron. Tänk vad man kan göra med det som annars hade hamnat i komposten – prova själv, det smakar precis som vanlig glass. Och vill man liksom jag hålla nere barnens sockerkonsumtion är det här perfekt, för vem blir inte sugen på glass en varm vårdag?
Vill vi ha en utveckling där vår mat i huvudsak är närproducerad eller är detta bara en vacker, naturromantisk dröm?
Det finns en trend för närproducerat. Bondens marknad är populär, både ICA och Coop har fått ändra strategi från enbart centrala inköp, till att ta in närproducerade varor i sina sortiment. Kokböckerna har titlar såsom ”gårdarnas mat”, ”mitt nära kök” osv.
Jag tror att trenden handlar om att vi vill ta tillbaka kärleken till maten, känslan för råvarorna. Det storskaliga, ensidiga jordbruket må producera stora kvantiteter till låga priser. Men priset i form av kvalitétsförsämringar, miljöförstöring, arbetsvillkor, djuretik m.m. är högt. För högt anser dyrare mat, NU! Men vad är då visionen? Läs mer »
Mat är i allra högsta grad en klassfråga, och det är viktigt att dyrare mat, NU! funderar på vilka vi riktar oss till.
På mina föreläsningar om klimatmat möter jag ofta människor som t.ex. hävdar att ekologisk mat är en lyx för de rika, och med det argumentet förklarar att de själva inte har råd med ekologiskt. Det konstiga är att argumentet lika ofta kommer från någon med både hög inkomst som från någon med låg. Det är som ett inlärt mantra. Jag känner både studenter, pensionärer och barnfamiljer som äter ekologiskt. Ja, jag känner till och med en ensamstående, studerande mamma som äter ekologiskt. Det speciella med henne är att hon har både intresse för och kunskap om mat. Hon vet att nudlar är dyrt och att linser är billigt – och hennes lille son äter som en kung. Hon är en förebild: för mig, för sin son och för sina studentkamrater. Läs mer »
