Att slåss mot väderkvarnar

Skribent:

Då var det dags igen. De tre professorerna på SLU, Holger Kirchmann, Lars Bergström och Thomas Kätterer, flankerade av den tidigare programchefen Rune Andersson får en ny chans att sprida desinformation och vilseleda konsumenter. Den här gången på SvDs Brännpunkt, en debattplats man näst intill prenumererat på de senaste 15 åren.

För artikeln är närmast en kopia på den senaste debattartikeln man skrev i samma tidning för fem år sedan. Och den man skrev 2004 eller 2002. För att inte tala om vad som skrevs på debattsidan i Aftonbladet 2005 eller i Forskning och framsteg 2006.

Dessa män har envetet under en stor del av sina yrkesliv använt sina statligt finansierade forskningstjänster till att skapa en polarisering mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. En kamp som närmast kan beskrivas som att slåss mot väderkvarnar. För vem blir egentligen vinnare när det ekologiska och konventionella jordbruket målas upp som varandras antagonister? Såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket i Sverige drivs av strävan efter att minskad miljöpåverkan och den forskning som sker gynnar inte sällan båda produktionsmetoder.

Men vi ska inte heller låta oss luras av forskarnas spelade globala samvete. Författarna menar att ekologisk odling skulle vara vägen till svält. Ett påstående de upprepat i flera av sina tidigare artiklar också. Vad de där emot inte skriver är att ekologiska odlingsmetoder står sig väldigt väl gällande avkastningen i många delar av världen. Dessutom importerar vi mycket av vår konventionella mat från länder där användningen av bekämpningsmedel är betydligt mer omfattande och strävan efter hållbara produktionsmetoder långt ifrån högsta prioritet.

Några reflektioner kring professorernas argumentation.

Författarna menar att ”Ekologiska livsmedel är inte giftfria”. Man skulle kunna tro att detta åsyftar de spår av bekämpningsmedel som påträffats i ekologiska produkter som media rapporterat om. I en tidigare artikel utvecklar dock författarna vad man avser:

Jordbruksgrödor själva producerar giftiga substanser mot svampinfektioner, insektsangrepp och andra skadegörare. Potatisen producerar höga halter av solanin, som kan framkalla diarré och huvudvärk, i jordgubbar finns allergiframkallande proteiner och i spannmål hittar vi svampgifter. Sammanlagt få vi i oss 1,5 g naturliga gifter med för föda per dygn. Giftfri mat finns med andra ord inte.

Författarna gör alltså inte skillnad på bekämpningsmedel som i vissa fall påvisats vara hormonstörande även i mycket små doser och grödornas egna försvarsmekanismer.

I en artikel publicerad 2009 skriver författarna att:

Vi vet mer om effekterna av de preparat som tillåts idag. Preparat som visat sig ge väsentliga negativa effekter har plockats bort. De rester vi i Sverige hittar i födoämnen och vatten är mycket låga och har ej kunnat kopplas till några tydliga negativa effekter på ekosystemen eller vår hälsa.

Sedan 2009 har enligt Kemikalieinspektionens statistik minst 30 verksamma ämnen blivit otillåtna. Bland annat förbjöds bekämpningsmedlet Cougar 2012 då det innehöll det verksamma ämnet Isoproturon. Ämnet har i djurstudier visat sig vara cancerframkallande och har upptäckts i höga halter i vattendrag nära fält som besprutats med ämnet.

Isoproturon var precis lika giftigt 2009 när professorerna skrev sin artikel som det var 2012 när det förbjöds.

Det leder mig in på forskarnas användning av andras forskning än sin egen. Debattartiklarna innehåller av naturliga skäl inga källhänvisningar och jag har inte haft möjlighet att läsa deras bok som publicerades i dagarna. Men i den artikel som publicerades i Forskning och framsteg 2006 finns en förteckning över källor med. Totalt listas 11 artiklar. Av dessa är 7 skrivna av dem själva och resterande av Anthony Trewavas vid University of Edingbourgh. Även Trewavas har gjort sig känd som ekokritiker och han ska ha gått så långt i sin kamp att han åtalats för ärekränkande anklagelser mot sina meningsmotståndare. Maria Wivstads kommentar till dagens debattartikel och det faktum att professorernas argument förblivit desamma under åren utan att nyanseras av aktuell forskning antyder att artikelförfattarna inte är intresserade av en progressiv diskussion i syfte att utveckla lantbruket.

Vi behöver en konstruktiv debatt och gynnsamt forskningsklimat som inte polariserar lantbrukets produktionsmetoder. Det enda sättet att nå ett hållbart produktionssystem är att vi hela tiden strävar efter utveckling, såväl inom det ekologiska som det konventionella jordbruket.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 5 kommentarer

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Fårfanfarer och framtidsvisioner

Skribent:

Var ifrån ska vi få vår kunskap om mat? Vad är egentligen kvalitét? På hur många kreativa sätt kan du använda ett vitkålshuvud? Dessa och många andra frågor fanns utrymme att diskutera under Gastronomiska Samtal i Nyköping.

Manifestet skrevs på av deltagarna

I dagarna tu har jag och Elsa Fries i rollen som talespersoner för Dyrare mat, nu deltagit på Gastronomiskt forum i Nyköping. Konferensen som för andra året i rad siktar på att bredda, föryngra och förnya den Svenska gastronomin. Konferensen samlar på ett sätt som få andra tillställningar klarar av en stor bredd av aktörer. I samtalsgrupperna möter vi grönsaksodlare, getbönder, charkuterister, kommunala upphandlare, lokala politiker stjärnkockar, intresseorganisationer och myndighetspersoner. Man skulle kunna säga – alla utom ansvariga politiker eller deras departement.

Och jag tror många av oss 140 deltagare kan hålla med om att just detta är styrkan. Under hela konferensen hålls inte ett enda föredrag. Vi sitter i en ring eller går ut i arbetsgrupper där vi själva lyft ämnena. Vi är genuint nyfikna på varandras perspektiv och erfarenheter. Och vi kan förenas i känslan att om vi vill utveckla Sverige som matland så är det upp till oss, inte till den minister som för tillfället ansvarar för våra frågor.

Men trots arrangörernas idoga försök att få oss att tala om vad VI som är här just NU kan göra, så tränger nån-annan-ismen in även i dessa samtal. Jag tänker särskilt på samtalet kring frågeställningen ”Var och när börjar vi – kunskapen om mat” som tenderade att landa i konstaterandet att det är ungdomarna det är fel på och det är skolan som måste ta sitt ansvar.

Förutom samtalen fick ett mathantverket mycket välförtjänt visa upp sig i all sin stjärnglans. Under kvällens middag tillkännagavs vinnaren i riksfinalen i mathantverk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bland de tävlande, som alla vunnit regionala tävlingar, fanns bland annat Aroniasnaps från Sörtorp, Handrullade gotländska lammköttbullar från Bröderna Wikströms och inte minst vinnaren – getglassen Gelato från Gettergod.

Dessa tävlandes gedigna kunnande och mångåriga erfarenhet satte guldkant på såväl kvällens meny som på samtalen.

Hur var det då med hållbarhetsperspektivet? Jo visst finns det där. Små- eller lagom-stor-skaligheten som kännetecknar den svenska gastronomin förutsätter en syn på kvalitet, pris och resurshantering som skiljer sig från industrimaten. Men jag kan trots det sakna samtalet. Att vi kunde enas bakom en vision om hur svensk mat ska produceras och konsumeras i framtiden.

Därför gläder det att i konferensens sista moment, där deltagarna fick rösta fram de frågor som man ansåg mest viktiga att arbeta vidare med under året så fanns båda de frågor som vi i Dyrare mat lyfte med. Nämligen ”Framtidens matpolitik” och ”Hur tar vi matkunskapen från finrummen till verkligheten?”

Mer om dessa frågor i egna inlägg.

Sammanfattningsvis alltså en välvillig storm i ett vattenglas där vi hoppas kunna bidra till att en och annan droppe rinner över kanten och gör avtryck i verkligheten.

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Skribent:

 

Det är knappast en nyhet för någon att vi förbrukar mer resurser än vad planeten klarar av att reproducera under ett år. Och maten vi äter bidrar naturligtvis ordentligt till det här ohållbara systemet. International Business Guide har samlat informationen i den här mycket tydliga infografiken. Frågor på det?

hungry-planet-infographic-2

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Supervalår i matlandet Sverige, vad vill politikerna?

Skribent:

I somras blev jag inbjuden av Matlandet Sverige att delta i en panel under Almedalsveckan. I panelen stod också bland annat Sveriges landsbygdminister Eskil Erlandsson, Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg och ett antal höjdare inom matsverige.

En av frågorna jag fick var hur jag tyckte att utvecklingen av Sverige som matland och vad vi äter i framtiden hänger ihop med miljömålen i Färdplan 2050? Mitt svar blev att jag tycker Sverige behöver en matpolitik vid sidan av landsbygdspolitiken. Jag tror nämligen inte att vi kan ställa om till en hållbar livsmedelskonsumtion enbart genom att främja kulinariska delikatesser i glesbygden.

Varken den här panelen eller något av de andra seminarierna jag besökte gav tyvärr någon bild av hur politikerna vill leda landet i en hållbar riktning. Närmast den här debatten kom vi nog under PR-byrån Hill & Knowlton när Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt mötte Socialdemokraternas Matilda Ernkrans i en verbal och kulinarisk duell. Efter en röstning med fötterna stod klart att Socialdemokraterna tog hem den ronden.

Men vilken matpolitik kommer få majoritet i Europaparlamentet och i riksdagen efter nästa års supervalår? Och kommer politikerna i din och min kommun att våga ta steget och förändra kommunens upphandlingar i hållbar riktning?

Som ett första steg i 2014 års valspecial här på bloggen skulle jag vilja be er läsare om hjälp. Matpolitiken står inte längst upp på politikernas agendor. Så för att vi ska få en bra bild av partiernas politik på just det här området påbörjar vi nu en kollektiv granskning.

Det finns mycket vi kan göra. Känner du att du vill göra en genomgång av de politiska valmanifesten inför EP- och riksdagsval? Eller vill du ställa ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet mot väggen? Eller vill du lyfta goda exempel på politiker som vågat gå före i din kommun?

Skriv en text, skicka den till mig eller publicera den själv här på bloggen under taggen ”Supervalåret”.

 

Kategorier: Fördjupning 2 kommentarer

Vad värdesätter du med den ekologiska maten?

Skribent:

Krav, den svenska märkningen av ekologisk mat, sätter upp regler för vad som ska få bära det välkända Krav-märket. För konsumenten innebär det en garanti för att maten är producerad enligt ett regelverk som är striktare än de regler som gäller för konventionellt producerad mat. Detta vet de flesta om.

Vad inte lika många vet om är att Krav också ställer krav som går längre än det som enligt EU:s definition får märkas som ekologiskt. Det kan handla om hur länge ett djur får transporteras från gården till slakteriet eller hur stor del av året en kossa ska få beta utomhus.

Sedan i våras är jag invald i Kravs styrelse. Där ser jag min som min uppgift att representera de diskussioner och strävanden som Dyrare mat, nu står för, nämligen att mat måste produceras utan negativa konsekvenser för människor och miljö i hela världen. (För att förekomma eventuella frågor ska här sägas att Dyrare mat, nu! inte tar ställning för eller emot ekologiskt utan att vi strävar efter att minska matens miljöpåverkan oavsett enligt vilken definition den produceras.)

I morgon är det dags för styrelsemöte igen och inför det mötet skulle jag vilja ställa en fråga till er. Vad värdesätter du med den ekologiska maten? Vilka är de viktigaste mervärden som du skulle vara beredd att betala ett par extra kronor för?

 

Kategorier: Åsikt & debatt 9 kommentarer

Sam-åk till närmaste bonde

Skribent:

Du har två problem. Hur får du fler att ”skippa bilen under milen” och samtidigt öka kunskapen om hållbar mat?

Det var två av de frågor vi ställde till deltagarna under tre workshops vi genomförde tillsammans med Mattias från Skjutsgruppen under helgens Power Shift. Ett drygt hundratal deltagare hade samlats för att hitta lösningar till vår tids största utmaning – Klimatförändringarna. Tillsammans med Skjutsgruppen ledde vi en workshop på temat hållbar konsumtion. Otippat samarbete? Inte alls!

Precis som Dyrare mat, nu har Skjutsgruppen vuxit fram ur Facebook för att lösa ett konkret problem som orsakat av icke-hållbar konsumtion. Så vi tänkte: Undrar om vi kan slå två flugor i en smäll?

Under helgen brainstormade deltagarna en mängd lösningar på hur vi till exempel kan minska köttkonsumtionen och samtidigt göra det mindre läskigt att samåka. Eller hur vi minskar svinnet samtidigt som vi slipper onödiga varu- och persontransporter. Och idéerna flödade. Vad sägs till exempel om en radiokanal för samåkare med föreläsningar. Eller konversationskort för bilresan om köttkonsumtionens konsekvenser?

Eller – min favorit – en tävling mellan kommuner där invånarnas miljöinitiativ på ett tydligt sätt avgör kommunens placering. Minskat bilåkande och minskad köttkonsumtion och sänkt energiförbrukning prisas så klart.

En helg fylld av engagemang och inspiration. Ett stort tack till alla er som delade med er av era idéer.

 

 

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Visa ditt stöd

Skribent:

Dyrare mat, nu! strävar efter att produktionen av mat ska ske på ett sätt som inte tär på jordens ändliga resurser eller bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Privatpersoner, företag och organisationer som stödjer vårt arbete är välkomna att bli supporter. Som supporter möjliggör du för oss att driva olika slags verksamhet för att nå detta syfte. Som tack får alla supportrar ett Dyrare mat-kit. De flesta nivåer ger också rabatt på våra arrangemang.

Nivåerna är anpassade efter storleken på din organisation, men du vet bäst vilken nivå som passar bäst för er. Till den bidrar till Dyrare mat, NU!s verksamhet, privat eller som företag, lovar vi att:

  • alla pengar går direkt tillbaks till verksamheten.
  • vi inte påverkas ideologiskt eller innehållsmässigt av dem som donerar.
  • vi kommer att arbeta för att skapa ett samhälle där maten bär sina egna kostnader.

Klicka här för att ge ditt stöd.

Kategorier: Tips Inga kommentarer

Vad står Dyrare mat för?

Skribent:

Nedan återpubliceras den artikel som blev startskottet för Dyrare mat, nu! Den publicerades i mars 2010 på Politikerbloggen men lika aktuell då som nu.

Vi kräver dyrare mat, NU!

Vi har tröttnat på den bittra eftersmaken av billig mat, av förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel och minskad biologisk mångfald. Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot ett läge där vi alla är förlorare. Vi kräver dyrare mat, NU!

För en månad sedan startade Facebook-initiativet Dyrare mat, NU. På bara 10 dagar hade över tusen personer genom sitt medlemskap i gruppen manifesterat budskapet att de inte accepterar den billiga matens negativa konsekvenser. hittills har över 3000 personer slutit upp bakom kravet och allt fler ansluter sig!

En del blir kanske provocerade av artikelns rubrik. Bra, det är just vad vi vill. Vi ska förklara vad vi menar och vad vi vill åstadkomma.

Vi vill skapa förståelse för matens verkliga pris
Priset vi betalar för jakten på låga matpriser har lyfts i såväl traditionella media som på internet genom avslöjanden om misshandlade julgrisar, reportage om brasilianska lantarbetares skador av bekämpningsmedel och holländsk paprikaodling vars utsläpp av koldioxid är enorma. Det var upprörande avslöjanden om vad som ligger bakom de allt billigare priserna på vårt dagliga bröd. Hur våra val av livsmedel i butiken hänger ihop med människors och djurs välfärd, miljöförstöring och klimatförändringar över hela jordklotet.

Sedan slutet av 40-talet har livsmedelsproduktionen industrialiserats, specialiserats och globaliserats för att få fram billig mat. Priserna har pressats med hjälp av kemiska insatsmedel, rovdrift på jord och regnskog, och undanträngande av familjejordbruken för att ge plats åt storskalig industriell produktion och monokulturer. Ta tomaten till exempel. Den har blivit stapelingrediens i våra sallader – året om. Fast om den produkt som finns i våra butiker så här års har så mycket annat gemensamt med en riktig tomat än färg och form är väl tvivelaktigt. Den som smakat en tomat som har vuxit och mognat i riktig jord och sommarljus förstår vad vi menar. Så länge vi bara ser till priset i affären är den industriella tomaten billigare. Men om vi tar hänsyn till vad samma tomat faktiskt kostar att producera blir prisbilden en helt annan.

Vi vill som konsumenter lära oss prioritera hållbart
Det finns en föreställning om att maten vi äter är dyr. Men vi har faktiskt aldrig förr har lagt så liten andel av våra pengar på mat som nu.  Maten har blivit så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse vi köper hem och lägga en stor del av våra resurser på att köpa halvfabrikat till betydligt högre kostnader än det skulle bli att laga den själv. Dyrare mat behöver inte kosta mer om vi utgår från varans icke-förädlade form och vad som är säsong just nu.

Som konsument besitter vi en stor makt gentemot så väl handlare som producenter. Varor och produkter som vi aktivt köper i större utsträckning blir snabbt favoriter och förändrar så väl inköps- som producentmönster.

Vi vill som bönder producera hållbar mat med mervärden
Producenter är förvaltare av resurserna jord, skog och hav som ska räcka för att försörja många generationer framöver. Det finns många förväntningar på bondens tjänster: mat, bioenergi och andra råvaror men också kollektiva nyttigheter och samhällsvärden. Men så länge konsumenters, handelns och politikers yttersta mål är råvaror till så lågt pris som möjligt ser sig flertalet producenter tvingade att ta genvägar för att möta kraven. Genvägar där matens pris betalas av miljön, samhället eller framtida generationer.

Det finns vägvisare som tar viktiga steg mot en hållbarare produktion. Det ekologiska lantbruket visar att det går att producera utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, att djurens foder till största delen kan produceras på den egna gården och att maten kan förädlas med hög kvalitet och god smak utan onödiga tillsatser. Men om vi vill producera mer värd mat behöver vi förändra synen på produkterna, genom att sprida kunskap om matens ursprung och kvalitet.

Vi vill som handlare sälja bra mat till rätt priser
De tre matjättarna ICA, COOP och Axfood har tillsammans nästan total kontroll över den svenska matmarknaden, och har därmed ett stort ansvar för situationen. Det är ett dubbelt ansvar: Att betala producenten ett skäligt pris och att genom att vara transparenta och berätta matens historia skapa ett mervärde för konsumenten. Och handeln, inte minst den enskilde handlaren kan också göra skillnad. Det finns det många goda exempel på.

Det handlar inte bara om exponering, att placera bra mat på strategiska platser. Utan om insikten att det inte bara är industriella produkter som säljs utan varor som har en historia. Som har vuxit i en jord, fyllts av näring från naturens kretslopp och som skördats av en lantbrukare. Konsumenten handlar inte bara mat, den vill stanna, smaka, känna, lyssna till hur varan har producerats och inte minst vem som har producerat den.

Det finns många exempel på vad den enskilda handlaren kan göra i sin butik. I vissa butiker finns en kock anställd med uppgiften att laga färdigrätter av det i butiken som annars skulle blivit för gammalt och slängts. Andra handlare väljer att bjuda in bönderna för att berätta om produkterna direkt i butiken.

Vi vill ha en politik där maten bär sina egna kostnader 
Matens dolda kostnader får inte bli en ökande skuld som ska betalas av kommande generationer. Inte heller kan lantbrukare, konsumenter och marknad förväntas betala hela merpriset för omställningen till en hållbar livsmedelsproduktion. Vi behöver också en politik som styr rätt. FN, OECD m fl antog begreppet PPP, Polluter Pay Principle. Det betyder att den som orsakar negativa effekter också betalar kostnaderna. I praktiken fungerar det inte. Man bör exempelvis återinföra och höja kväveavgiften, låta kadmiumskatten finnas kvar och dubblera avgiften på bekämpningsmedel.

Avgifterna kan då gå tillbaka till lantbruket som betalning för arbete som ger positiva effekter vi alla har nytta av när lantbrukare övergår till mer hållbara produktionsmetoder. Åtgärderna kan vara att slopa de kemiska bekämpningsmedlen och importerat sojaprotein till foder för att övergå till bättre växtföljder, hemmaproducerat foder och frigående djur som betar vall och hagmarker och därmed ökar den biologiska mångfalden och ger oss vackra öppna landskap.
Vi vill tänka tillsammans! 
Det behövs mer förståelse för hur vår matkonsumtion är del av en lång och komplicerad kedja av konsekvenser, både bra och dåliga. Eller som en av facebook-sidans skribenter uttrycker det: ”Vi måste satsa på mat med kvalitet, en hälsosam, ekologisk, näringsrik, uppbyggande, klimatsmart mat som ger matupplevelser, njutning, välstånd och mervärden för både producent, förädlare och konsument. Mat utan onödiga och farliga tillsatser.”

Med kunskap kommer också ansvar. Uttrycket ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” passar bra, alla måste vi göra vad vi kan för att vända trenden. Det gör vi bland annat genom att utöva konsumentmakt, skapa transparens i leverantörskedjorna och delta i den politiska debatten.

Vi tar vårt ansvar och förvaltar den manifestation som skapats på bloggen dyraremat.nu och via Facebook, genom att starta tankesmedjan Dyrare mat, NU! Syftet med tankesmedjan är att vara forum för diskussion om matens verkliga pris och lyfta fram positiva exempel på vägen. Tankesmedjan stärker oss som konsumenter, producenter, handlare och politiker i vårt arbete med att ta ansvar för att skapa en hållbar framtid.

 

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Politisk soppa med kort datum

Skribent:

De senaste dagarnas debatt på Facebook har kretsat mycket kring att söka en politisk och ideologisk hemvist för Dyrare mat, nu! Initiativet beskylls för att vara liberalt, kommunistiskt och här om dagen fick jag ett mail som påstod att det jag stod för hörde hemma hos Sverigedemokraterna.

Vilka är egentligen ingredienserna i denna ideologiska soppa och finns det en sanning?

Vi börjar i påståendet att lågprisjakten har negativa konsekvenser. Jag har tidigare skrivit om vart gränserna för hur vår mat produceras borde gå. Såväl konsumentorganisationer, politiker, producentorganisationer, FNs experter och handelns kedjor är överens om att prispressen på mat gör att producenter tvingas ta genvägar i produktionen för att kunna producera maten till ett pris som kan konkurrera på marknaden. Men vem ansvarar för prispressen?

Det finns naturligtvis inte en ensam aktör som bär ansvaret. Men handeln gör det för att få vår uppmärksamhet i djungeln av röda prislappar. Vi konsumenter dras frivilligt eller ofrivilligt med i jakten. Antingen som en följd av att vi inte får tillräckligt med information för att kunna fatta beslut i linje med våra värderingar, eller för att vi vill eller måste prioritera att lägga våra pengar på något annat än mat.

Möjligheten att pressa priserna på det här sättet har gjorts möjlig tack vare politiken, eller i många fall bristen på politik. Med politiken har vi valt att subventionera billig fossil energi, vi betalar effekterna av miljöförstöringen med skattepengar istället för att beskatta den som åstadkommer miljöförstöringen, och bristen på politik i många länder gör det möjligt att bryta mot mänskliga rättigheter och producera mat på rent förkastligt sätt.

Det har varit en negativ spiral i snart 60 år, sedan konstgödslet uppfanns. För att bryta den måste alla de aktörer som ingår i kedjan från jord till bord vara med och hitta lösningar. För som jag skrev, vi är ju överens om att det finns ett problem.

Det är nu den politiska soppan serveras. Man kan välja att lägga hela ansvaret på det kapitalistiska systemet. Man kan välja att tro på att marknaden själv ska lösa problemen. Och man kan ha en åsikt på hela den politiska skalan där emellan. Vi kan välja att betala en större eller mindre del av maten med skatt (läs subventioner), ställa om till en inhemsk konsumtion eller fokusera på fackliga rättigheter för småbrukare. Inte förrän den dag vi faktiskt har en verkligt hållbar matproduktion är jag beredd att tala om sanningar.

Och mycket går att göra helt utan stöd av politiken. Företag kan gå i bräschen och marknadsföra andra värden än varans pris. Konsumenter kan ställe krav och påverka sin lokala handlare.

Det enda vi kan vara riktigt säkra på är:

  1. Det sätt vi idag producerar och konsumerar mat på är inte hållbart.
  2. Tills dess måste vi debattera, diskutera och bidra på de sätt vi kan utifrån våra egna förutsättningar som konsument, politiker eller företagare, till att bryta den negativa spiralen.
Kategorier: Åsikt & debatt 3 kommentarer