• alla pengar går direkt tillbaks till verksamheten.
• vi inte påverkas ideologiskt eller innehållsmässigt av dem som donerar.
• vi kommer att arbeta för att skapa ett samhälle där maten bär sina egna kostnader.

Klicka här för att ge ditt stöd.

Nedan återpubliceras den artikel som blev startskottet för Dyrare mat, nu! Den publicerades i mars 2010 på Politikerbloggen men lika aktuell då som nu.

Vi kräver dyrare mat, NU!

Vi har tröttnat på den bittra eftersmaken av billig mat, av förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel och minskad biologisk mångfald. Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot ett läge där vi alla är förlorare. Vi kräver dyrare mat, NU!

För en månad sedan startade Facebook-initiativet Dyrare mat, NU. På bara 10 dagar hade över tusen personer genom sitt medlemskap i gruppen manifesterat budskapet att de inte accepterar den billiga matens negativa konsekvenser. hittills har över 3000 personer slutit upp bakom kravet och allt fler ansluter sig!

En del blir kanske provocerade av artikelns rubrik. Bra, det är just vad vi vill. Vi ska förklara vad vi menar och vad vi vill åstadkomma.

Vi vill skapa förståelse för matens verkliga pris
Priset vi betalar för jakten på låga matpriser har lyfts i såväl traditionella media som på internet genom avslöjanden om misshandlade julgrisar, reportage om brasilianska lantarbetares skador av bekämpningsmedel och holländsk paprikaodling vars utsläpp av koldioxid är enorma. Det var upprörande avslöjanden om vad som ligger bakom de allt billigare priserna på vårt dagliga bröd. Hur våra val av livsmedel i butiken hänger ihop med människors och djurs välfärd, miljöförstöring och klimatförändringar över hela jordklotet.

Sedan slutet av 40-talet har livsmedelsproduktionen industrialiserats, specialiserats och globaliserats för att få fram billig mat. Priserna har pressats med hjälp av kemiska insatsmedel, rovdrift på jord och regnskog, och undanträngande av familjejordbruken för att ge plats åt storskalig industriell produktion och monokulturer. Ta tomaten till exempel. Den har blivit stapelingrediens i våra sallader – året om. Fast om den produkt som finns i våra butiker så här års har så mycket annat gemensamt med en riktig tomat än färg och form är väl tvivelaktigt. Den som smakat en tomat som har vuxit och mognat i riktig jord och sommarljus förstår vad vi menar. Så länge vi bara ser till priset i affären är den industriella tomaten billigare. Men om vi tar hänsyn till vad samma tomat faktiskt kostar att producera blir prisbilden en helt annan.

Vi vill som konsumenter lära oss prioritera hållbart
Det finns en föreställning om att maten vi äter är dyr. Men vi har faktiskt aldrig förr har lagt så liten andel av våra pengar på mat som nu.  Maten har blivit så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse vi köper hem och lägga en stor del av våra resurser på att köpa halvfabrikat till betydligt högre kostnader än det skulle bli att laga den själv. Dyrare mat behöver inte kosta mer om vi utgår från varans icke-förädlade form och vad som är säsong just nu.

Som konsument besitter vi en stor makt gentemot så väl handlare som producenter. Varor och produkter som vi aktivt köper i större utsträckning blir snabbt favoriter och förändrar så väl inköps- som producentmönster.

Vi vill som bönder producera hållbar mat med mervärden
Producenter är förvaltare av resurserna jord, skog och hav som ska räcka för att försörja många generationer framöver. Det finns många förväntningar på bondens tjänster: mat, bioenergi och andra råvaror men också kollektiva nyttigheter och samhällsvärden. Men så länge konsumenters, handelns och politikers yttersta mål är råvaror till så lågt pris som möjligt ser sig flertalet producenter tvingade att ta genvägar för att möta kraven. Genvägar där matens pris betalas av miljön, samhället eller framtida generationer.

Det finns vägvisare som tar viktiga steg mot en hållbarare produktion. Det ekologiska lantbruket visar att det går att producera utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, att djurens foder till största delen kan produceras på den egna gården och att maten kan förädlas med hög kvalitet och god smak utan onödiga tillsatser. Men om vi vill producera mer värd mat behöver vi förändra synen på produkterna, genom att sprida kunskap om matens ursprung och kvalitet.

Vi vill som handlare sälja bra mat till rätt priser
De tre matjättarna ICA, COOP och Axfood har tillsammans nästan total kontroll över den svenska matmarknaden, och har därmed ett stort ansvar för situationen. Det är ett dubbelt ansvar: Att betala producenten ett skäligt pris och att genom att vara transparenta och berätta matens historia skapa ett mervärde för konsumenten. Och handeln, inte minst den enskilde handlaren kan också göra skillnad. Det finns det många goda exempel på.

Det handlar inte bara om exponering, att placera bra mat på strategiska platser. Utan om insikten att det inte bara är industriella produkter som säljs utan varor som har en historia. Som har vuxit i en jord, fyllts av näring från naturens kretslopp och som skördats av en lantbrukare. Konsumenten handlar inte bara mat, den vill stanna, smaka, känna, lyssna till hur varan har producerats och inte minst vem som har producerat den.

Det finns många exempel på vad den enskilda handlaren kan göra i sin butik. I vissa butiker finns en kock anställd med uppgiften att laga färdigrätter av det i butiken som annars skulle blivit för gammalt och slängts. Andra handlare väljer att bjuda in bönderna för att berätta om produkterna direkt i butiken.

Vi vill ha en politik där maten bär sina egna kostnader 
Matens dolda kostnader får inte bli en ökande skuld som ska betalas av kommande generationer. Inte heller kan lantbrukare, konsumenter och marknad förväntas betala hela merpriset för omställningen till en hållbar livsmedelsproduktion. Vi behöver också en politik som styr rätt. FN, OECD m fl antog begreppet PPP, Polluter Pay Principle. Det betyder att den som orsakar negativa effekter också betalar kostnaderna. I praktiken fungerar det inte. Man bör exempelvis återinföra och höja kväveavgiften, låta kadmiumskatten finnas kvar och dubblera avgiften på bekämpningsmedel.

Avgifterna kan då gå tillbaka till lantbruket som betalning för arbete som ger positiva effekter vi alla har nytta av när lantbrukare övergår till mer hållbara produktionsmetoder. Åtgärderna kan vara att slopa de kemiska bekämpningsmedlen och importerat sojaprotein till foder för att övergå till bättre växtföljder, hemmaproducerat foder och frigående djur som betar vall och hagmarker och därmed ökar den biologiska mångfalden och ger oss vackra öppna landskap.
Vi vill tänka tillsammans! 
Det behövs mer förståelse för hur vår matkonsumtion är del av en lång och komplicerad kedja av konsekvenser, både bra och dåliga. Eller som en av facebook-sidans skribenter uttrycker det: ”Vi måste satsa på mat med kvalitet, en hälsosam, ekologisk, näringsrik, uppbyggande, klimatsmart mat som ger matupplevelser, njutning, välstånd och mervärden för både producent, förädlare och konsument. Mat utan onödiga och farliga tillsatser.”

Med kunskap kommer också ansvar. Uttrycket ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” passar bra, alla måste vi göra vad vi kan för att vända trenden. Det gör vi bland annat genom att utöva konsumentmakt, skapa transparens i leverantörskedjorna och delta i den politiska debatten.

Vi tar vårt ansvar och förvaltar den manifestation som skapats på bloggen dyraremat.nu och via Facebook, genom att starta tankesmedjan Dyrare mat, NU! Syftet med tankesmedjan är att vara forum för diskussion om matens verkliga pris och lyfta fram positiva exempel på vägen. Tankesmedjan stärker oss som konsumenter, producenter, handlare och politiker i vårt arbete med att ta ansvar för att skapa en hållbar framtid.

De senaste dagarnas debatt på Facebook har kretsat mycket kring att söka en politisk och ideologisk hemvist för Dyrare mat, nu! Initiativet beskylls för att vara liberalt, kommunistiskt och här om dagen fick jag ett mail som påstod att det jag stod för hörde hemma hos Sverigedemokraterna.

Vilka är egentligen ingredienserna i denna ideologiska soppa och finns det en sanning?

Vi börjar i påståendet att lågprisjakten har negativa konsekvenser. Jag har tidigare skrivit om vart gränserna för hur vår mat produceras borde gå. Såväl konsumentorganisationer, politiker, producentorganisationer, FNs experter och handelns kedjor är överens om att prispressen på mat gör att producenter tvingas ta genvägar i produktionen för att kunna producera maten till ett pris som kan konkurrera på marknaden. Men vem ansvarar för prispressen?

Det finns naturligtvis inte en ensam aktör som bär ansvaret. Men handeln gör det för att få vår uppmärksamhet i djungeln av röda prislappar. Vi konsumenter dras frivilligt eller ofrivilligt med i jakten. Antingen som en följd av att vi inte får tillräckligt med information för att kunna fatta beslut i linje med våra värderingar, eller för att vi vill eller måste prioritera att lägga våra pengar på något annat än mat.

Möjligheten att pressa priserna på det här sättet har gjorts möjlig tack vare politiken, eller i många fall bristen på politik. Med politiken har vi valt att subventionera billig fossil energi, vi betalar effekterna av miljöförstöringen med skattepengar istället för att beskatta den som åstadkommer miljöförstöringen, och bristen på politik i många länder gör det möjligt att bryta mot mänskliga rättigheter och producera mat på rent förkastligt sätt.

Det har varit en negativ spiral i snart 60 år, sedan konstgödslet uppfanns. För att bryta den måste alla de aktörer som ingår i kedjan från jord till bord vara med och hitta lösningar. För som jag skrev, vi är ju överens om att det finns ett problem.

Det är nu den politiska soppan serveras. Man kan välja att lägga hela ansvaret på det kapitalistiska systemet. Man kan välja att tro på att marknaden själv ska lösa problemen. Och man kan ha en åsikt på hela den politiska skalan där emellan. Vi kan välja att betala en större eller mindre del av maten med skatt (läs subventioner), ställa om till en inhemsk konsumtion eller fokusera på fackliga rättigheter för småbrukare. Inte förrän den dag vi faktiskt har en verkligt hållbar matproduktion är jag beredd att tala om sanningar.

Och mycket går att göra helt utan stöd av politiken. Företag kan gå i bräschen och marknadsföra andra värden än varans pris. Konsumenter kan ställe krav och påverka sin lokala handlare.

Det enda vi kan vara riktigt säkra på är:

1. Det sätt vi idag producerar och konsumerar mat på är inte hållbart.
2. Tills dess måste vi debattera, diskutera och bidra på de sätt vi kan utifrån våra egna förutsättningar som konsument, politiker eller företagare, till att bryta den negativa spiralen.

Krönika även publicerad i Katrineholms Kuriren idag: ”Har du något att tillägga?” frågar hon. Jag befinner mig på Globala Gymnasiet i Stockholm där några elever skriver en kokbok för studenter. Jag har blivit grillad med frågor om min definition av hållbart producerad mat. Om vem som borde ta ansvar och hur man motiverar någon med svag ekonomi att bli en medveten konsument? De unga tjejerna och killarna runt bordet är kunniga och hänvisar till begrepp som inte ens fanns när jag själv gick i gymnasiet.

”Men utifrån de tre pelarna inom hållbar utveckling; ekologi, ekonomi och sociala värden, vad är viktigast?” Jag frågar om de känner till begreppet Planetens gränser. ”Absolut” svarar de i kör. Som jag ser det måste vi kunna producera mat till hela jordens befolkning utan att exempelvis överträda gränsen för den globala uppvärmningen.

Prispressen på mat i vår del av världen håller kvar många människor i fattigdom i världens fattigaste länder. Bönder dör till följd av de bekämpningsmedel som ska ge oss billiga söndagsstekar alla dar i veckan. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. En hållbar produktion innebär at vi kan försörja världens befolkning idag, såväl som de uppåt 10 miljarder människor som snart ska dela på resurserna, utan att överträda planetens gränser.

”Så vad tycker du att man bör göra som student?” Jag funderar. Självklart skulle jag önska att alla brann för de här frågorna, läste på och agerade utifrån denna kunskap. Om alla köpte ”bra mat” skulle den ”dåliga maten” snart försvinna. Men jag tror inte ens själv på den visionen. Vi har alla olika intressen och värderingar, därför prioriterar vi olika. Därför måste vi erkänna att ansvaret ökar på de som kan påverka andras konsumtion. Handeln, politiker, fredags-fika-ansvariga och samhällsdebattörer har tillsammans med de oss aktiva konsumenter ett stort ansvar.

Jag svarar på frågan och sammanfattar med att i ett första steg minska på köttet, och på så sätt kunna spara in kronorna som krävs för att nästa gång välja en svensk köttbit. Men ännu viktigare är att börja ställa krav och påverka dem som har mer inflytande över maten.

Om jag har något att tillägga? Ja, att det gläder mig att se de här eleverna och en ny generation medvetna konsumenter höjer sina kritiska röster mot det som deras föräldrar ofta tagit för givet. För kunskapen om mat är inget vi föds med utan något som måste erövras av varje generation.

Jag önskar eleverna lycka till och promenerar hem med magen full av framtidshopp.

Missa inte hösten stora evenemang för den som vill bli inspirerad och träffa organisationer och personer som brinner för mat och miljö. Mässan Eco Now på Münchenbryggeriet är ett måste för den som vill nosa reda på de senaste miljösmarta lösningarna. Smart är höstutställningens tema. Smarta lösningar, smarta hem, smarta produkter, osv. De smartaste produkterna får en helt egen sal.

På plats finns också flera av våra mest kända miljömärkningar, KRAV, Äkta vara och Svanen. Ta chansen att lära dig mer om hur du kan tänka som medveten konsument.

Mässan är öppen för branschen på fredagen och för allmänheten på lördagen. Och som trogen följare på Dyrare mat, nu! går du in billigare genom att ange koden eco50 när du förbokar din biljett på www.econow.se,

Sista kvällen med släkten, i stugan som morfar lät bygga med utsikt över Kosterhavet för femtio år sedan. Vi ställer till med fest och på bordet står skålar fyllda med räkor. Fortfarande ljumna efter att ha köpts direkt över relingen av Nils-Arne nere i hamnen, precis som morfar gjorde för femtio år sedan. Skillnaden idag är att vi följer Nils-Arnes båt via GPS på våra telefoner och vet i detalj vart ifrån kvällens räkfrossa härstammar.

Visst smakar de pinfärska läckerheterna bättre än de djupfrysta motsvarigheterna från ishavet. Men lika gott smakar det att veta att räkorna fiskats på ett ansvarsfullt sätt, av en riktig människa i ett vatten vi kan blicka ut över. Maten får en mening.

För ett par år sedan startade jag Dyrare mat, nu! En manifestation mot lågprishetsen inom matindustrin och de negativa konsekvenser som prisjakten medför. Livsmedelsjättarna har gjort vad de kunnat för att förvandla maten på våra tallrikar till anonym föda, utan ursprung och identitet och rikligt med tillsatser. Ansvarsfulla produktionsmetoder utan skadliga bekämpningsmedel, rättvisa löner till arbetarna och ursprung – vilket borde vara självklarheter – blir nischer bland butikernas röda prislappar.

Som liten fick jag höra att det fanns barn som aldrig sett en ko. Som lantis visste jag något de jämnåriga storstadsbarnen inte visste. Idag inser jag att privilegiet var större än så. Uppväxten där säsongerna påverkade såväl menyn som livsrytmen på gården har gjort det lätt att navigera som en medveten konsument bland butikernas varuhyllor.

Insikten om matens miljöpåverkan och bekämpningsmedlens inverkan på vår hälsa ökar hela tiden i samhället. Men kunskapen om hur mat produceras är inte något vi föds med utan är en kunskap som måste erövras av varje generation. Om vi ska klara av att föda en växande global befolkning är det nödvändigt att vi ändrar vår syn på mat. En av debattörerna på dyrare mat illustrerade det med devisen ”Har du inte råd med rättvisemärkt choklad så har du inte råd med choklad”. Vi måste lära oss att betala för maten vad den faktiskt kostar att producera, utan att pressa priserna med låga löner och miljöfarliga produktionsmetoder.

Det bästa av allt, Räkfrossan i den bohuslänska stugidyllen blev hundratals kronor billigare än om vi tagit bilen till närmsta fiskbod. Genom att handla smart blir dyrare mat en god affär, i dubbel bemärkelse.

”Konsumenterna måste ställa krav” brukar vara standardlösningen om man frågar handeln hur vi ska klara av att ställa om till en hållbar matkonsumtion.

Men vem ställer egentligen krav på vem när vi går in i en butik? Idag, 14 maj, innan de svenska tomatplantorna ens hamnat i jorden, överraskade min lokala butik med 13 sorters tomater! Tre hyllmeter av blekröda frukter.

Att erbjuda valfrihet för konsumenten är naturligtvis en konkurrensfördel. Annars skulle det ju räcka med en sorts tomat. Men vilka möjligheter till att fatta rationella beslut utifrån säsong ges konsumenten när handeln, med marknadsföringen förtrollande kraft gör allt för att vi ska glömma just detta och konsumera som om det inte fanns en morgondag.

Vår dagliga lunch kräver många fungerande element för att den ska kunna serveras. Den mat vi äter står för ca 1/4 av världens klimatutsläpp. Nya miljösmarta lösningar på lunchens alla delmoment eftersöks; råvaror, paketering transporter, tillagning, och avfall. Sedan får vi inte glömma att den ska vara god!

Allt detta kommer kocken Paul Svensson att ta hänsyn till när han lagar en smart lunch i början av juni 2012.

Smaklust är en stor manifestation för mathantverket i Sverige, nordens största mässa för mathantverk. Mässan, som är den 25-27 maj vid Sjöhistoriska museet i Stockholm, anordnas av Eldrimner – nationellt resurscentrum för mathantverk.

Eldrimner söker nu volontärer som vill arbeta tillsammans med dem under mässdagarna för att hjälpa till att göra Smaklust 2012 till en minst lika häftig upplevelse som de tidigare Smaklustmässorna (2007 och 2009) varit.

De undrar därför om några av Dyraremat.nu’s medlemmar skulle kunna tänka sig att ställa upp som volontärer på Smaklust?

Volontärarbetet består i att hjälpa Eldrimners personal med våra mathantverksaktiviteter, så som till exempel Scenen, Smakverkstäder och Smakeri (provsmakningsrummet för svenskt mathantverk).

Smaklust 2012 ska visa att Sverige är en betydande del av den europeiska mathantverkskartan. På temat internationalisering, export och turism bjuder Eldrimner och Sveriges mathantverkare in till årtiondets största smakfest, 25–27 maj i Stockholm.

Läs mer i Deklarationen eller i infobladet via länkarna nedan.

Anmäl intresse till linus.kallander@dyraremat.nu

Smaklust 2012- deklaration

Smaklust 2012-infoblad

www.smaklust.se

Den stiliserade falken som symboliserar ett Bra Miljöval, har sedan 1987 varit Naturskyddsföreningens garanti för produkter som har en begränsad inverkan på vår miljö. Bra Miljöval är enligt Naturskyddsföreningen den enda miljömärkningen som kontrolleras av en oberoende miljöorganisation.

Nu är det dags för en översyn av kriterierna för livsmedelsbutiker och Naturskyddsföreningen har bjudit in organisationer till en remissrunda. Dyrare mat, nu! ger gärna input på märkningen, men för att tillvarata kompetensen som finns i vårt nätverk vill vi uppmuntra alla att läsa igenom och komma med synpunkter till oss.

Läs igenom och skicka dina synpunkter till linus.kallander [at] dyraremat.nu senast 28 januari. Där efter sammanställer vi alla kommentarer, publicerar på bloggen och skickar in till Naturskyddsföreningen.

Svårt att göra själv? Ta med dokumentet till skolan eller jobbet, diskutera under lunchen eller gör det som ett grupparbete.

De synpunkter vi kommer att förmedla till Naturskyddsföreningen ska utgå från strävan att vi ska kunna åstadkomma en hållbar konsumtion och produktion av livsmedel. Med hållbar menar vi att produktionen och konsumtionen ska gå i linje med de mänskliga rättigheterna och utan att överskrida planetens gränsvärden.

Läs mer om Bra miljöval hos Naturskyddsföreningen och ladda ner remissen här nedan.