Ja, det kan man! Svenskt Sigill har just gjort det, och då måste det ju vara möjligt. Nu ska jag berätta mer om varför vi har tagit detta initiativ och varför vi väljer att sticka ut hakan med nötköttet.
Klimatcertifieringen är ett sätt för producenter att visa upp för konsumenter vilka åtgärder som man gjort på gården för att minska klimatpåverkan i produktionen. Systemet kommer ur ett projekt som drivits sedan 2007 av Svenskt Sigill och KRAV, där vi gemensamt och tillsammans med forskare tagit fram underlag, regler och stödmaterial för producenterna. Systemet bygger på att producenterna ska minska klimatpåverkan och för nötköttsproducenterna innebär det femton skarpa regler för nötköttsproduktionen som gör att utsläppen av klimatgaser minskar.
Nu är det ju svårt att minska utsläppen från nötkreaturen, en mycket stor andel av utsläppen kommer från de idisslande djurens rapande och det går inte att få bort. Istället får man arbeta med andra saker som att djuren ska vara friska och växa stabilt och lagom snabbt så att utsläppen slås ut på så mycket kött som möjligt. Dessutom stimulerar reglerna till en grovfoderbaserad och betesbaserad uppfödning. Det gör också att man får nyttigare kött, öppna landskap och biologisk mångfald i odlingslandskapet. Djuren ska födas upp utan soja i fodret vilket är mycket viktigt för att minska trycket på regnskogarna. Till sist styr reglerna så att producenten ska hushålla med energi och kväve och arbeta för mer icke-fossil energi i produktionen.
Det här är ett viktigt steg för producenterna att ta, och klimatcertifieringen är ett sätt för producenterna att ta ansvar för klimatfrågan. Vi vet att många menar att man inte kan klimatmärka kött, att det skulle vilseleda konsumenterna. Och då vill vi berätta, att klimatcertifieringen inte är tänkt som det enda redskapet för att få till en uthållig produktion och konsumtion. Det finns många aktörer som gör sitt jobb och berättar för konsumenter hur man bör tänka när man konsumerar kött och det är bra. Vi tror att det fortsättningsvis kommer finnas människor som äter nötkött även om det sker i mindre mängder, och då ska de kunna välja det kött som är minst skadligt för miljön och som bidrar till positiva effekter på landskap, biologisk mångfald och resursutnyttjande. Klimatcertifieringen är ett viktigt steg på vägen dit, ett steg bland många andra.
Svenskt Sigill har valt att ta fram en klimatcertifiering för alla de produkter som kan certifieras. Produkter som redan nu är klimatcertifierade är t ex sallat, örter, tulpaner, mjölk, frilandsodlade grönsaker samt griskött. Snart kommer bär och fler grönsaker. En av de största aktörerna som gått igenom klimatcertifieringen är Findus, där alla svenska frilandsodlade grönsakerna är klara och marknadsförs med Svenskt Sigills tilläggsmärke. Det finns en potential här. Om alla Sigillcertifierade tomatproducenter lade om till klimatcertifierat så skulle klimatgasutsläppen minska med 1 300 ton CO2, och då ska man veta att många redan är på gång och har gjort flera av de stora åtgärderna i certifieringen. Nötköttet är svårt, det vet vi, utsläppen minskar inte så mycket som för andra produktgrupper. Men om man menar allvar med att erbjuda klimatcertifiering för livsmedel, då måste köttet med.
Till sist vill vi säga att vi säkert kommer bli kritiserade för detta, men vi tror verkligen på de små stegens framgångar. Internationellt har man ögonen på vad vi gör här i Sverige, klimatcertifieringen ses som ett pragmatiskt system där man verkligen kan visa på minskad klimatpåverkan. Det viktiga nu är att etablera systemet och att låta det växa successivt, lära oss mer och utveckla reglerna allt eftersom. Vi vill göra det på ett öppet sätt och välkomnar diskussion och dialog.
Anna Richert och Linda Cederlund
Svenskt Sigill
Linda Silfverberg är miljövetare som brinner för egen odling, ekologi, medveten konsumtion och global rättvisa. Driver sedan 2011 bloggen Fröken Ekoreko: 
Bland det mest frustrerande jag vet är när vi inte tillåts välja miljösmarta alternativ eller välja bort de sämre alternativen. På få ställen är väl denna problematik så närvarande som när man besöker restauranger. Jag avskyr att tvingas göra avkall på mina miljöprinciper, vilket ofta får mig att tveka till att besöka restauranger. Det är enklare att äta hemma, då vet jag ju i alla fall hyggligt vad jag stoppar i mig. Att gå på restaurang där de serverar tigerräkor får mig att omedelbart vilja lämna restaurangen, men samtidigt vill jag inte förstöra stämningen för mitt sällskap. Att börja ställa frågor kring köttets ursprung, ekologisk och närproducerad mat ger mig känslan av att uppfattas som en ”party pooper” bland mina vänner vid restaurangbordet.
