Skribent:

 

Det är knappast en nyhet för någon att vi förbrukar mer resurser än vad planeten klarar av att reproducera under ett år. Och maten vi äter bidrar naturligtvis ordentligt till det här ohållbara systemet. International Business Guide har samlat informationen i den här mycket tydliga infografiken. Frågor på det?

hungry-planet-infographic-2

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Eftertanke ger mindre sopberg

Skribent:

Igår fick jag lära mig att återvinningsindustrin i Sverige omsätter 39 miljarder kronor per år. År 2000 låg samma siffra på 13 miljarder. Vi har alltså tredubblat vår avfallsmängd på 13 år. Detta har flera orsaker.

Dels så återvinner vi betydligt mer idag än vad vi har gjort historiskt sett. Många branscher inser att det ofta är billigare att återvinna material från tidigare produktion än att tillverka helt nytt. Råvaruutvinningen ut elektronikprodukter ökar ständigt i takt med vår ständiga efterfrågan på den senaste Iphonemodellen, och sedan allt fler kommuner har gått över till biogasdriven kollektivtrafik så har plötsligt hushållens matavfall blivit en värdefull handelsvara.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5694374

Varför slänger vi så mycket?

För att vi kan? För att vi har råd? För att befästa vår överlägsenhet i den globala konsumenthirearkin? Eller helt enkelt för att vi inte tänker på det?

Kalla mig idealist, men jag vill gärna tro på att det fortfarande finns en god vilja hos de flesta människor. Och att en stor del i det 39-miljarders sopberget grundar sig i folks  avsaknad av eftertanke när de köper och slänger.

Avsaknad av konsumtionistisk eftertanke är förstås inte bra heller. Men fördelen är att det kan åtgärdas. Sedan jag själv flyttade in på 13 kvadrat så hände något med min egen konsumtion. Eftersom jag har väldigt lite förvaringsutrymme så började jag inför varje köp ställa mig frågan: ”Behöver jag verkligen den här saken? Klarar jag mig utan den? Eller kan jag låna den eller ersätta/tillverka den med något jag redan har hemma?” Denna korta eftertanke innan jag köpte något resulterade i ungefär 50 % förre inköp, 50 % mer pengar som jag kan investera i kvalitétsprylar istället för saker som går sönder direkt, samt ett 50 % mindre soppberg på mitt samvete.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

Supervalår i matlandet Sverige, vad vill politikerna?

Skribent:

I somras blev jag inbjuden av Matlandet Sverige att delta i en panel under Almedalsveckan. I panelen stod också bland annat Sveriges landsbygdminister Eskil Erlandsson, Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg och ett antal höjdare inom matsverige.

En av frågorna jag fick var hur jag tyckte att utvecklingen av Sverige som matland och vad vi äter i framtiden hänger ihop med miljömålen i Färdplan 2050? Mitt svar blev att jag tycker Sverige behöver en matpolitik vid sidan av landsbygdspolitiken. Jag tror nämligen inte att vi kan ställa om till en hållbar livsmedelskonsumtion enbart genom att främja kulinariska delikatesser i glesbygden.

Varken den här panelen eller något av de andra seminarierna jag besökte gav tyvärr någon bild av hur politikerna vill leda landet i en hållbar riktning. Närmast den här debatten kom vi nog under PR-byrån Hill & Knowlton när Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt mötte Socialdemokraternas Matilda Ernkrans i en verbal och kulinarisk duell. Efter en röstning med fötterna stod klart att Socialdemokraterna tog hem den ronden.

Men vilken matpolitik kommer få majoritet i Europaparlamentet och i riksdagen efter nästa års supervalår? Och kommer politikerna i din och min kommun att våga ta steget och förändra kommunens upphandlingar i hållbar riktning?

Som ett första steg i 2014 års valspecial här på bloggen skulle jag vilja be er läsare om hjälp. Matpolitiken står inte längst upp på politikernas agendor. Så för att vi ska få en bra bild av partiernas politik på just det här området påbörjar vi nu en kollektiv granskning.

Det finns mycket vi kan göra. Känner du att du vill göra en genomgång av de politiska valmanifesten inför EP- och riksdagsval? Eller vill du ställa ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet mot väggen? Eller vill du lyfta goda exempel på politiker som vågat gå före i din kommun?

Skriv en text, skicka den till mig eller publicera den själv här på bloggen under taggen ”Supervalåret”.

 

Kategorier: Fördjupning 2 kommentarer

Vad värdesätter du med den ekologiska maten?

Skribent:

Krav, den svenska märkningen av ekologisk mat, sätter upp regler för vad som ska få bära det välkända Krav-märket. För konsumenten innebär det en garanti för att maten är producerad enligt ett regelverk som är striktare än de regler som gäller för konventionellt producerad mat. Detta vet de flesta om.

Vad inte lika många vet om är att Krav också ställer krav som går längre än det som enligt EU:s definition får märkas som ekologiskt. Det kan handla om hur länge ett djur får transporteras från gården till slakteriet eller hur stor del av året en kossa ska få beta utomhus.

Sedan i våras är jag invald i Kravs styrelse. Där ser jag min som min uppgift att representera de diskussioner och strävanden som Dyrare mat, nu står för, nämligen att mat måste produceras utan negativa konsekvenser för människor och miljö i hela världen. (För att förekomma eventuella frågor ska här sägas att Dyrare mat, nu! inte tar ställning för eller emot ekologiskt utan att vi strävar efter att minska matens miljöpåverkan oavsett enligt vilken definition den produceras.)

I morgon är det dags för styrelsemöte igen och inför det mötet skulle jag vilja ställa en fråga till er. Vad värdesätter du med den ekologiska maten? Vilka är de viktigaste mervärden som du skulle vara beredd att betala ett par extra kronor för?

 

Kategorier: Åsikt & debatt 9 kommentarer

När kommer de rättvisemärkta blåbären?

Skribent:

Bärbranchen är en smutsig branch. Av någon anledning så verkar inte de basala reglerna vi har i Sverige gällande arbetsmiljö, minimilöner eller grundläggande medmänsklighet gälla här. Regleringen kring bärplockningsverksamhet har ändrats i flera steg, och arbetstagarna blir allt mer utelämnade till arbetsgivarens goda vilja. (Eller i många fall ovilja.) År 2005 beslutade skattemyndigheten att bärbranchen inte skulle innefattas av normala skatteregler. Industrin började anställa arbetskraft från utländska bemanningsföretag med dispens från Skatteverket. När de Polska och Baltiska gästarbetarna började rata de usla arbetsförhållanden i den Svenska bärbranschen tog de asiatiska bärplockarna vid.

Under de de senaste åren har larmen avlöst varandra om bärplockarnas undermåliga arbetsförhållanden där de tvingas bo i trånga utrymmen, med dåliga sanitära förhållanden och har ingen möjlighet att åka hem förrän de har tjänat ihop till sin flygresa. Arbetsgivarna har i princip total makt och kontroll över arbetarna. Detta får mig att tänka på trafficing, illegal människohandel och slavarbete. Något som jag trodde avskaffades redan under 1800-talet. Något som inte hör hemma i 2000-talets Sverige.

Jag har tidigare varit stolt över att det inte finns rättvisemärkta närproducerade produkter i Sverige. Missförstå mig inte, det är fantastiskt att en organisation som Rättvisemärkt finns. En organisation som arbetar för att öka lönerna, begränsa barnarbete och höja levnadsstandarden för producenter och arbetare i utvecklingsländer. Men jag har också varit glad över att vi har kommit så långt med arbetsrätt- och lagstiftningar i Sverige så att vi inte behöver rättvisemärka produkter, eftersom allt indirekt är Rättvisemärkt. Fram tills nu.

Jag ska avluta detta inlägg med två uppmaningar:

Till Svenska faritrade: Ni gör ett fantastiskt arbete utomlands, men glöm inte vad som händer på hemmaplan!

Och till mig själv: Från och med nu och fram tills den dagen jag hittar rättvisemärkta blåbär i frysdisken så kommer jag att bojkotta svenska konventionella bär. (Såvida jag inte har plockat dem själv.)

Kategorier: Åsikt & debatt 2 kommentarer

Sam-åk till närmaste bonde

Skribent:

Du har två problem. Hur får du fler att ”skippa bilen under milen” och samtidigt öka kunskapen om hållbar mat?

Det var två av de frågor vi ställde till deltagarna under tre workshops vi genomförde tillsammans med Mattias från Skjutsgruppen under helgens Power Shift. Ett drygt hundratal deltagare hade samlats för att hitta lösningar till vår tids största utmaning – Klimatförändringarna. Tillsammans med Skjutsgruppen ledde vi en workshop på temat hållbar konsumtion. Otippat samarbete? Inte alls!

Precis som Dyrare mat, nu har Skjutsgruppen vuxit fram ur Facebook för att lösa ett konkret problem som orsakat av icke-hållbar konsumtion. Så vi tänkte: Undrar om vi kan slå två flugor i en smäll?

Under helgen brainstormade deltagarna en mängd lösningar på hur vi till exempel kan minska köttkonsumtionen och samtidigt göra det mindre läskigt att samåka. Eller hur vi minskar svinnet samtidigt som vi slipper onödiga varu- och persontransporter. Och idéerna flödade. Vad sägs till exempel om en radiokanal för samåkare med föreläsningar. Eller konversationskort för bilresan om köttkonsumtionens konsekvenser?

Eller – min favorit – en tävling mellan kommuner där invånarnas miljöinitiativ på ett tydligt sätt avgör kommunens placering. Minskat bilåkande och minskad köttkonsumtion och sänkt energiförbrukning prisas så klart.

En helg fylld av engagemang och inspiration. Ett stort tack till alla er som delade med er av era idéer.

 

 

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Mot powershift

Skribent:

Idag åker jag (Elsa) och Linus norrut för att medverka i den årliga hållbarhetskonferensen powershift utanför Falun. Vi kommer att leda följande workshopsession:

”Utsläppen i Sverige minskar enligt miljöministern, men i dessa beräkningar inkluderas inte de utsläpp som vi svenskar bidrar till genom vår konsumtion. Att konsumera verkar vara nyckeln för att ta sig ur en ekonomisk kris, men till vilket pris förbrukar vi jordens resurser. Är de varor vi köper för billiga? Hur kan vi konsumera på sätt som spar på resurserna? Ja, vad är egentligen hållbar konsumtion?”

Vi har inte svaren på detta än, men förhoppningsvis kommer vi tillsammans en bit på vägen under helgen. Jag hoppas vi får se många av er där!

Kategorier: Tips Inga kommentarer

Även kontrollerade system har brister

Skribent:

Hos en ICA-grossist i Helsingborg har man upptäckt ett parti meloner med höga halter av det förbjudna bekämpningsmedlet Karbofuran. Detta ämne används främst vid insektsbekämpning, och är mycket giftigt. Endast 100g melon räcker för att barn ska drabbas av andningssvårigheter, och ämnet är egentligen förbjudet inom hela EU.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/forgiftade-meloner-till-salu-pa-ica

Även ett kontrollerat system har brister. Hästköttskandalen i våras var ett tydligt exempel på detta. Det var ingen som hade beställt köttfärs innehållandes läkemedelspreparerat hästkött, men på något sätt så hade det ändå hamnat där. Det är ingen som vill ha frukt innehållandes kemikalier. Men så långe vi envisas med att alltid ha tillgång till alla råvaror, oavsett säsong, så kommer det alltid leda till import från andra länder. Länder som kanske har en liberalare livsmedelslagstiftning och varor som kräver långa distrubutionskedjor. Ju längre kedjan från jord till butik – desto större risk att något kan ha hänt på vägen i form av en ett extra köttslag i lasangen, ursprungsmärkning som försvann eller en extra kemikalie vilken var godkänd i ursprungslandet. Visst kan man i viss mån kontrollera att detta inte sker, men även i ett kontrollerat system kommer alltid den mänskliga faktorn leda till brister.

Så vad kan jag göra?

  •  Ät efter säsongens närproduerade varor. (Vi kanske faktiskt inte behöver importera melon  från Holland, mitt i den prunkande svenska skördesäsongen.)
  • Välj KRAV-märkt. (KRAV har hårdare kontroller av sina produkter och det råder totalförbud för alla typer av kemiska bekämpningsmedel.)
Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Berlinsyndromet – en oanad resurs

Skribent:

Jag slår upp morgontidningen och läser att Stockholm har drabbats av ”Berlinsyndromet”. Detta syndrom innebär flera vildsvinstammar har gett upp hoppet om en levande landsbygd, tagit sitt pick och pack och flyttat in till storstan där de får tillgång till mat i form av sopor och äpplen i trädgårdarna. Villaägarna och förortsinvånarna sliter samtidigt sitt hår över förstörda rabatter, och den allmänna oron ökar i dessa områden.

Själv oroas jag av följande faktum: Idag äter vi 86 kg kött per person och år i Sverige. Detta är långt ifrån hållbart, och konsekvenserna av våran massiva köttkonsumtion leder till global uppvärmning, kväveläckage i sjöar och hav, minskad biologisk mångfald etc. För att även i framtiden kunna försörja en växande befolkning så måste vi lägga om våra kostvanor. Detta betyder INTE att alla ska bli vegetarianer. Däremot bör vi minska andelen kött i kosten, äta mer proteinrika vegetabilier (t ex linser och bönor) samt hitta nya klimatsmartare källor till animaliskt protein.

Viltkött utgör en av de bästa proteinkällorna, då djuren varken släpper ut metangas i atmosfären (som korna) eller äter kraftfoder (som kyckling och grisar) samt innehåller fullvärdigt protein (till skillnad från många vegetabiliska proteinkällor.) Dessutom kan viltdjuren effektivt utnyttja delar av skogens resurser som annars går till spillo för oss människor.

Kontenta: Vi borde se vildsvinen som en resurs istället för ett problem! De är en tillgång på både närproducerad och klimatsmart protein, vilket idag är en stor bristvara. Framöver hoppas jag att vi får se mindre dansk fläskfilé och brasilianskt nötkött till förmån för Svenskt närproducerat vildsvin på menyerna.

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

Respektera biffen!

Skribent:

Efter hästköttskandalen har många personer, jag själv inkluderad, talat sig varm för att fler människor borde äta häst. Varje år slaktas massor av hästar i Sverige då de t ex avtjänat sitt syfte som travhästar. Men istället för att använda dem som ett närproducerat alternativ till dansk fläskfilié och brasiliansk biff, fraktas hästköttet ut ur landet och hamnar på den sydeuropeiska matmarknaden. En möjlig orsak till att många svenskar drar sig för att äta hästkött är att hästen har hamnat i husdjursfacket tillsammans med hunden, katten och undulaten. Samtidigt som kon och grisen hamnade i matfacket, tillsammans med fisk, ägg och potatis. Riktigt vad detta grundar sig i från början är svårt att säga, men onekligen så har djuren i den första kategorin någonstans humaniserats så pass mycket att majoriteten av oss väljer att inte äta upp dem. Samtidigt lever köttboskap runtom i världen under grymma produktionsförhållanden, vilka skapar sjukdomar och stress, från födsel till slaktbänk.

Kan man behandla levande varelser hur som helst bara för att deras slutdestination är en tallrik och inte ett krematorium?

Jag är inte emot kött. (Så länge det är hållbart producerat, och konsumeras i en rimlig mängd.) Och jag står fortfarande fast vid att vi borde äta mer hästkött i Sverige. Men jag tycker att djuren som hamnar på våra middagsbord förtjänar samma värdiga liv som de djur med ett namn, en egen matskål och en stamtavla. Att börja äta kött på ett hållbart sätt handlar inte om att avhumanisera hästarna, utan snarare att börja humanisera grisarna och korna.

Kategorier: Åsikt & debatt 2 kommentarer