Allt färre livsmedel är fria från rester av bekämpningsmedel. Vindruvor, citrusfrukter, jordgubbar och lever ligger högst upp på listan. Och nya analysdata för i år visar att det i europeisk spannmål finns oroande höga halter av stråförkortningsmedel.
Idag blev jag intervjuad av Metro om GMO. Journalisten ville gärna veta om jag var för- eller emot. Men det är en debatt som inte är helt svart eller vit. Ett dilemma med genmodifierad odling idag är den stora osäkerheten. Är GMO skadligt för hälsan? Är det skadligt för miljön? Eller är det rentav genmodifiering av livsmedel som kommer att rädda jordens växande befolkning från en svältkatastrof? Ingen vet.
Förespråkarna hävdar att GMO är en förutsättning för att vi ska kunna bibehålla en storskalig livsmedelsproduktion. Vi kan ta fram motståndskraftigare grödor som kräver mindre mängd kemikalier och ogräsmedel, vilket i sin tur skulle gynna miljön. GMO skulle även kunna bidra till större avkastning på mindre åkerareal och därmed minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Och det låter ju bra. Eller? Detta bygger dock på att vi faktiskt vill ha en storskalig livsmedelsproduktion, vilken fortfarande baseras på kemikalier och konstgödsel. Även om genmodifiering faktiskt kan minska kemikalienvändningen, så främjar det fortfarande bara det ”minst dåliga” alternativet i ett redan ohållbart system.
Inom ekologisk odling så är GMO inte tillåtet enligt försiktighetsprincipen. Eftersom vi ännu inte vet hur det påverkar människa- och miljö får det inte förekomma innan vi är säkra. Genom att släppa ut okända organismer i naturen, utan möjlighet att ta tillbaka dem så riskerar delar av den biologiska mångfalden att slås ut. Arter av växter och djur som vi knappt känner till, kan visa sig vara helt avgörande för vår egen överlevnad. Och detta kanske i märket först när de har slagits ut av en GMO-gröda. Genmodifiering gynnar dessutom ensidigt kemikalieberoende, där med ett fåtal multinationella företag styr hela markanden och allt jordbruk är beroende av dessa. Men å andra sidan så svälter en miljard människor på jorden redan, och vi blir bara fler.
Själv tror jag inte på GMO som svar på världssvälten. Snarare att vi måste börja välja miljövänligare råvaror och fördela dem bättre. Men som sagt, GMO är ingen helt lätt fråga. Vad tycker ni?
Idag läste jag i tidningen att ekotrenden håller på att klinga av. Alltså att handla ekologiska produkter håller på att förlora sitt nyhetsvärde, och det känns inte lika hett och spännande längre. Hm.. man kan ju tycka att det är lite lustigt att producera mat utan kemikalier och konstgödsel, främja biologisk mångfald, i viss mån bevara naturen och bibehålla en etisk djurhållning borde vara en självklarhet. Och inte ett litet fenomen som plötsligt kan bli otrendigt. En livsmedelsproduktion som utarmar jordens resurser och förstör ekosystemen bör ju egentligen inte finnas. Hållbart producerad mat måste bli normen, inte undantaget. Det funkar inte att se jordens resurser som en fluga som kan hamna på inne- eller utelistan.
Ekologiskt måste stå över trendkonjukturerna. Och för att uppnå detta måste vi hjälpas åt.
Detta kan du göra:
1. Ät mer svenska rotfrukter och potatis. (Dessa är alltid i säsong, och de ekologiska alternativen kostar inte många kronor extra.)
2. Minska mängden kött och ät mer vegetariskt. (På så sätt får du pengar över, vilka du kan lägga på att köpa ekologiskt kött när du inte äter vegetariskt.)
3. Släng ingen mat. (Inte för att det har med ekologiskt att göra, men för att det är dumt att slänga mat.)
Denna vecka gästbloggar vi på Supermiljöbloggen. Här kan du läsa Elsas krönika om köttskandaler, matpriser och framtidsvisioner: http://www.supermiljobloggen.se/2013/03/elsa-fries-dyraremat-nu-vad-tanker-du.html
Dyrare mat, nu! strävar efter att produktionen av mat ska ske på ett sätt som inte tär på jordens ändliga resurser eller bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Privatpersoner, företag och organisationer som stödjer vårt arbete är välkomna att bli supporter. Som supporter möjliggör du för oss att driva olika slags verksamhet för att nå detta syfte. Som tack får alla supportrar ett Dyrare mat-kit. De flesta nivåer ger också rabatt på våra arrangemang.
Nivåerna är anpassade efter storleken på din organisation, men du vet bäst vilken nivå som passar bäst för er. Till den bidrar till Dyrare mat, NU!s verksamhet, privat eller som företag, lovar vi att:
Närproducerad mat är en ihållande trend. Själv kan jag stundtals känna mig lite skeptisk till hajpen som har uppstått kring begreppet. Till exempel så finns det fortfarande ingen reglering, eller ens gemensamt begrepp för vad som faktiskt räknas om lokalt.
Begreppet ”närproducerat” har fört med sig många tillskrivningar, vilka inte alltid stämmer. Att närproducerad mat per definition skulle ha lägre koldioxidutsläpp till exempel. När det kommer till klimatpåverkan, så behöver det lokala alternativet inte alls vara det bästa. Faktum är att när 20 matproducenter kör 25 mil vardera med varsin bil till bondens marknad så har de tillsamman betydligt högre klimatpåverkan än om en lastbil hade kört runt till alla producenter, och sedan fraktat det till en central livsmedelsbutik. Ett kilo lokalproducerat nötkött släpper fortfarande ut mycket mer koldioxid än ett kilo importerade bönor.
MEN närproducerad mat har många andra fördelar. Att ha betande kor på åkrar och ängar i vår närhet främjar den biologiska mångfalden. Genom att välja lokalt så stöttar vi våra lokala matproducenter, och hjälper till att bibehålla en levande landsbygd. Genom att upprätthålla den lokala matproduktionen ökar vi riskspridningen inför den dag som vi kanske inte kan importera mat i samma utsträckning som vi gör idag. Och framför allt så får vi större kontroll över produktionskedjan.
För vad som kan hända när maten får en alltför lång och anonym produktionskedja, som sträcker sig över flera landsgränser, har nog inte undgått någon i och med hästköttskandalen och Ehechamburgarna. Genom att välja närproducerat, ger du maten på din tallrik får en identitet, ett ursprung och en historia
Om du hade 100 kr kvar att leva på under en vecka, vad skulle du då lägga pengarna på? Linnéuniversitetets studentkår har nu gjort en kampanj med ”överlevnadskit” för studenter, vilket delas ut i Kalmar och Växjö en vecka innan CSN-lånet kommer in på kontot. Och vad är det då en människa kan tänkas behöva för att leva ett drägligt liv under en vecka? Jo; snabbnudlar, kondomer, kexchoklad, kaffe och vitaminvatten.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/overlevnadspase-till-fattiga-studenter
Tja, smaken är som baken. Själv hade jag nog investerat i en påse ekologiska havregryn, toalettpapper och gjort ett storkok på spaghetti- och linsbololonaise.
Det talas så mycket om att studenterna har så lite pengar. I matdebatten så framhålls ofta hur de inte har råd att köpa hållbart producerad mat ( t ex ekologiskt), och enligt Linnéstundenterna så räcker inte ens CSN-lånet till den konventionella maten i mer än 3 veckor. Jag skulle säga att det är en fråga om prioritering. Det är klart att pengarna tar slut om jag ska äta 200 g hållbart producerat ekologiskt naturbeteskött varje dag. (Vilket för övrigt inte blir hållbar ändå, för även om köttet är hållbart producerat så klarar inte klimatet av en veckokonsumtion på 1,4 kg kött per person i veckan) Men även om jag äter billig köttfärs från Danmark dagligen, så får jag fortfarande svårt att få ekonomin att gå ihop på 8920 kr i månaden.
Linnéuniversitetes satsning på studenternas överlevnads-kit var säker välvillig, men om jag bara har 100 kr att disponera, är det verkligen vitaminvatten och kexchoklad som bör få högsta prioritet?
Efter 26 års erfarenhet vet jag att det går utmärkt att leva billigt OCH hållbart. Och de pengar jag sparar in på att inte äta kött precis varje dag kan jag lägga på att betala lite extra för att få ekologiska ägg istället för konventionella. Och för de 15 kronorna som 3 st tomater skulle ha kostat, kan jag få ett helt kilo rödbetor, som räcker till många matlådor. Och genom att inte lägga mina sista pengar på kexchoklad och vitaminvatten så har jag till och med råd att laga en riktigt lyxig middag med hållbart producerat kött på söndagarna.
Nedan återpubliceras den artikel som blev startskottet för Dyrare mat, nu! Den publicerades i mars 2010 på Politikerbloggen men lika aktuell då som nu.
Vi kräver dyrare mat, NU!
Vi har tröttnat på den bittra eftersmaken av billig mat, av förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel och minskad biologisk mångfald. Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot ett läge där vi alla är förlorare. Vi kräver dyrare mat, NU!
För en månad sedan startade Facebook-initiativet Dyrare mat, NU. På bara 10 dagar hade över tusen personer genom sitt medlemskap i gruppen manifesterat budskapet att de inte accepterar den billiga matens negativa konsekvenser. hittills har över 3000 personer slutit upp bakom kravet och allt fler ansluter sig!
En del blir kanske provocerade av artikelns rubrik. Bra, det är just vad vi vill. Vi ska förklara vad vi menar och vad vi vill åstadkomma.
Vi vill skapa förståelse för matens verkliga pris
Priset vi betalar för jakten på låga matpriser har lyfts i såväl traditionella media som på internet genom avslöjanden om misshandlade julgrisar, reportage om brasilianska lantarbetares skador av bekämpningsmedel och holländsk paprikaodling vars utsläpp av koldioxid är enorma. Det var upprörande avslöjanden om vad som ligger bakom de allt billigare priserna på vårt dagliga bröd. Hur våra val av livsmedel i butiken hänger ihop med människors och djurs välfärd, miljöförstöring och klimatförändringar över hela jordklotet.
Sedan slutet av 40-talet har livsmedelsproduktionen industrialiserats, specialiserats och globaliserats för att få fram billig mat. Priserna har pressats med hjälp av kemiska insatsmedel, rovdrift på jord och regnskog, och undanträngande av familjejordbruken för att ge plats åt storskalig industriell produktion och monokulturer. Ta tomaten till exempel. Den har blivit stapelingrediens i våra sallader – året om. Fast om den produkt som finns i våra butiker så här års har så mycket annat gemensamt med en riktig tomat än färg och form är väl tvivelaktigt. Den som smakat en tomat som har vuxit och mognat i riktig jord och sommarljus förstår vad vi menar. Så länge vi bara ser till priset i affären är den industriella tomaten billigare. Men om vi tar hänsyn till vad samma tomat faktiskt kostar att producera blir prisbilden en helt annan.
Vi vill som konsumenter lära oss prioritera hållbart
Det finns en föreställning om att maten vi äter är dyr. Men vi har faktiskt aldrig förr har lagt så liten andel av våra pengar på mat som nu. Maten har blivit så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse vi köper hem och lägga en stor del av våra resurser på att köpa halvfabrikat till betydligt högre kostnader än det skulle bli att laga den själv. Dyrare mat behöver inte kosta mer om vi utgår från varans icke-förädlade form och vad som är säsong just nu.
Som konsument besitter vi en stor makt gentemot så väl handlare som producenter. Varor och produkter som vi aktivt köper i större utsträckning blir snabbt favoriter och förändrar så väl inköps- som producentmönster.
Vi vill som bönder producera hållbar mat med mervärden
Producenter är förvaltare av resurserna jord, skog och hav som ska räcka för att försörja många generationer framöver. Det finns många förväntningar på bondens tjänster: mat, bioenergi och andra råvaror men också kollektiva nyttigheter och samhällsvärden. Men så länge konsumenters, handelns och politikers yttersta mål är råvaror till så lågt pris som möjligt ser sig flertalet producenter tvingade att ta genvägar för att möta kraven. Genvägar där matens pris betalas av miljön, samhället eller framtida generationer.
Det finns vägvisare som tar viktiga steg mot en hållbarare produktion. Det ekologiska lantbruket visar att det går att producera utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, att djurens foder till största delen kan produceras på den egna gården och att maten kan förädlas med hög kvalitet och god smak utan onödiga tillsatser. Men om vi vill producera mer värd mat behöver vi förändra synen på produkterna, genom att sprida kunskap om matens ursprung och kvalitet.
Vi vill som handlare sälja bra mat till rätt priser
De tre matjättarna ICA, COOP och Axfood har tillsammans nästan total kontroll över den svenska matmarknaden, och har därmed ett stort ansvar för situationen. Det är ett dubbelt ansvar: Att betala producenten ett skäligt pris och att genom att vara transparenta och berätta matens historia skapa ett mervärde för konsumenten. Och handeln, inte minst den enskilde handlaren kan också göra skillnad. Det finns det många goda exempel på.
Det handlar inte bara om exponering, att placera bra mat på strategiska platser. Utan om insikten att det inte bara är industriella produkter som säljs utan varor som har en historia. Som har vuxit i en jord, fyllts av näring från naturens kretslopp och som skördats av en lantbrukare. Konsumenten handlar inte bara mat, den vill stanna, smaka, känna, lyssna till hur varan har producerats och inte minst vem som har producerat den.
Det finns många exempel på vad den enskilda handlaren kan göra i sin butik. I vissa butiker finns en kock anställd med uppgiften att laga färdigrätter av det i butiken som annars skulle blivit för gammalt och slängts. Andra handlare väljer att bjuda in bönderna för att berätta om produkterna direkt i butiken.
Vi vill ha en politik där maten bär sina egna kostnader
Matens dolda kostnader får inte bli en ökande skuld som ska betalas av kommande generationer. Inte heller kan lantbrukare, konsumenter och marknad förväntas betala hela merpriset för omställningen till en hållbar livsmedelsproduktion. Vi behöver också en politik som styr rätt. FN, OECD m fl antog begreppet PPP, Polluter Pay Principle. Det betyder att den som orsakar negativa effekter också betalar kostnaderna. I praktiken fungerar det inte. Man bör exempelvis återinföra och höja kväveavgiften, låta kadmiumskatten finnas kvar och dubblera avgiften på bekämpningsmedel.
Avgifterna kan då gå tillbaka till lantbruket som betalning för arbete som ger positiva effekter vi alla har nytta av när lantbrukare övergår till mer hållbara produktionsmetoder. Åtgärderna kan vara att slopa de kemiska bekämpningsmedlen och importerat sojaprotein till foder för att övergå till bättre växtföljder, hemmaproducerat foder och frigående djur som betar vall och hagmarker och därmed ökar den biologiska mångfalden och ger oss vackra öppna landskap.
Vi vill tänka tillsammans!
Det behövs mer förståelse för hur vår matkonsumtion är del av en lång och komplicerad kedja av konsekvenser, både bra och dåliga. Eller som en av facebook-sidans skribenter uttrycker det: ”Vi måste satsa på mat med kvalitet, en hälsosam, ekologisk, näringsrik, uppbyggande, klimatsmart mat som ger matupplevelser, njutning, välstånd och mervärden för både producent, förädlare och konsument. Mat utan onödiga och farliga tillsatser.”
Med kunskap kommer också ansvar. Uttrycket ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” passar bra, alla måste vi göra vad vi kan för att vända trenden. Det gör vi bland annat genom att utöva konsumentmakt, skapa transparens i leverantörskedjorna och delta i den politiska debatten.
Vi tar vårt ansvar och förvaltar den manifestation som skapats på bloggen dyraremat.nu och via Facebook, genom att starta tankesmedjan Dyrare mat, NU! Syftet med tankesmedjan är att vara forum för diskussion om matens verkliga pris och lyfta fram positiva exempel på vägen. Tankesmedjan stärker oss som konsumenter, producenter, handlare och politiker i vårt arbete med att ta ansvar för att skapa en hållbar framtid.
De senaste dagarnas debatt på Facebook har kretsat mycket kring att söka en politisk och ideologisk hemvist för Dyrare mat, nu! Initiativet beskylls för att vara liberalt, kommunistiskt och här om dagen fick jag ett mail som påstod att det jag stod för hörde hemma hos Sverigedemokraterna.
Vilka är egentligen ingredienserna i denna ideologiska soppa och finns det en sanning?
Vi börjar i påståendet att lågprisjakten har negativa konsekvenser. Jag har tidigare skrivit om vart gränserna för hur vår mat produceras borde gå. Såväl konsumentorganisationer, politiker, producentorganisationer, FNs experter och handelns kedjor är överens om att prispressen på mat gör att producenter tvingas ta genvägar i produktionen för att kunna producera maten till ett pris som kan konkurrera på marknaden. Men vem ansvarar för prispressen?
Det finns naturligtvis inte en ensam aktör som bär ansvaret. Men handeln gör det för att få vår uppmärksamhet i djungeln av röda prislappar. Vi konsumenter dras frivilligt eller ofrivilligt med i jakten. Antingen som en följd av att vi inte får tillräckligt med information för att kunna fatta beslut i linje med våra värderingar, eller för att vi vill eller måste prioritera att lägga våra pengar på något annat än mat.
Möjligheten att pressa priserna på det här sättet har gjorts möjlig tack vare politiken, eller i många fall bristen på politik. Med politiken har vi valt att subventionera billig fossil energi, vi betalar effekterna av miljöförstöringen med skattepengar istället för att beskatta den som åstadkommer miljöförstöringen, och bristen på politik i många länder gör det möjligt att bryta mot mänskliga rättigheter och producera mat på rent förkastligt sätt.
Det har varit en negativ spiral i snart 60 år, sedan konstgödslet uppfanns. För att bryta den måste alla de aktörer som ingår i kedjan från jord till bord vara med och hitta lösningar. För som jag skrev, vi är ju överens om att det finns ett problem.
Det är nu den politiska soppan serveras. Man kan välja att lägga hela ansvaret på det kapitalistiska systemet. Man kan välja att tro på att marknaden själv ska lösa problemen. Och man kan ha en åsikt på hela den politiska skalan där emellan. Vi kan välja att betala en större eller mindre del av maten med skatt (läs subventioner), ställa om till en inhemsk konsumtion eller fokusera på fackliga rättigheter för småbrukare. Inte förrän den dag vi faktiskt har en verkligt hållbar matproduktion är jag beredd att tala om sanningar.
Och mycket går att göra helt utan stöd av politiken. Företag kan gå i bräschen och marknadsföra andra värden än varans pris. Konsumenter kan ställe krav och påverka sin lokala handlare.
Det enda vi kan vara riktigt säkra på är:
Krönika även publicerad i Katrineholms Kuriren idag: ”Har du något att tillägga?” frågar hon. Jag befinner mig på Globala Gymnasiet i Stockholm där några elever skriver en kokbok för studenter. Jag har blivit grillad med frågor om min definition av hållbart producerad mat. Om vem som borde ta ansvar och hur man motiverar någon med svag ekonomi att bli en medveten konsument? De unga tjejerna och killarna runt bordet är kunniga och hänvisar till begrepp som inte ens fanns när jag själv gick i gymnasiet.
”Men utifrån de tre pelarna inom hållbar utveckling; ekologi, ekonomi och sociala värden, vad är viktigast?” Jag frågar om de känner till begreppet Planetens gränser. ”Absolut” svarar de i kör. Som jag ser det måste vi kunna producera mat till hela jordens befolkning utan att exempelvis överträda gränsen för den globala uppvärmningen.
Prispressen på mat i vår del av världen håller kvar många människor i fattigdom i världens fattigaste länder. Bönder dör till följd av de bekämpningsmedel som ska ge oss billiga söndagsstekar alla dar i veckan. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. En hållbar produktion innebär at vi kan försörja världens befolkning idag, såväl som de uppåt 10 miljarder människor som snart ska dela på resurserna, utan att överträda planetens gränser.
”Så vad tycker du att man bör göra som student?” Jag funderar. Självklart skulle jag önska att alla brann för de här frågorna, läste på och agerade utifrån denna kunskap. Om alla köpte ”bra mat” skulle den ”dåliga maten” snart försvinna. Men jag tror inte ens själv på den visionen. Vi har alla olika intressen och värderingar, därför prioriterar vi olika. Därför måste vi erkänna att ansvaret ökar på de som kan påverka andras konsumtion. Handeln, politiker, fredags-fika-ansvariga och samhällsdebattörer har tillsammans med de oss aktiva konsumenter ett stort ansvar.
Jag svarar på frågan och sammanfattar med att i ett första steg minska på köttet, och på så sätt kunna spara in kronorna som krävs för att nästa gång välja en svensk köttbit. Men ännu viktigare är att börja ställa krav och påverka dem som har mer inflytande över maten.
Om jag har något att tillägga? Ja, att det gläder mig att se de här eleverna och en ny generation medvetna konsumenter höjer sina kritiska röster mot det som deras föräldrar ofta tagit för givet. För kunskapen om mat är inget vi föds med utan något som måste erövras av varje generation.
Jag önskar eleverna lycka till och promenerar hem med magen full av framtidshopp.
