”Vi behöver GMO för att kunna producera tillräckligt med mat” – hävdar nu flera forskare som är mycket kritiska mot flera EU-länders restriktiva GMO-politik.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskarattack-mot-eu-landernas-gmo-regler

Många EU-länder jobbar enligt försiktighetsprincipen, vilket förbjuder odling av genmodifierade grödor inom landsgränserna. Visst, det är väl en helt okej princip om man vill ta det säkra före det osäkra.  Dubbelmoralen här uppstår dock när många av dessa länder, p g a bristande kapacitet eller icke-optimala klimatförhållanden, importerar GMO-grödor som majs, soja och bomull, från länder med betydligt mer liberal syn på genmodifiering.

Flera forskare anser att EU hamnar på efterkälken, och blir mer därmed mer beroende av omvärlden som redan ligger flera steg före i GMO-forskningen. Samt att GMO är nödvändigt för att kunna försörja världen på mat, och att det inte är farligare än traditionella växtförädlingsmedoder.     Motståndsrörelsen fokuserar istället på nackdelar i form av att GMO kan vara en risk mot biologisk mångfald. När genmodifierade organismer sprids i naturen kan de förändra  genpoolen och t ex göra oss med sårbara för sjukdomsangrepp.

Ofta får jag frågan att ge min syn på framtiden- och dess matproduktion. Är det storskalighet- eller småskalighet som är lösningen? Teknikentusiasterna hoppas på en revolutionerande teknologisk inovation, i form av supergrödan eller supergödslet, som ska lösa problemet med världssvälten. Och i andra änden så har vi anti-urbanisterna som säger vi måste flytta ut på landet, bli självförsörjande och vill man ha någon mat på tallriken så får man se till att odla den själv.

Själv tror jag att vi kommer att landa någonstans mittemellan. Jag tror varken att det är GMO eller strikt självförsörjning som är den enda rätt vägen att gå mot framtiden, och jag tror att svaret finns i en mångfald av både globala- och lokala lösningar. Just nu ser min lösning ut såhär:

1. Ät så växtbaserat som möjligt. 

Ibland innebär det helvegetarsikt, ibland innebär det en maträtt med lite kött, och ibland innebär det en rejäl portion kött eller fisk – men i så fall bara någon gång i veckan.

2. Ät så ekologiskt som möjligt.

Ibland innebär det KRAV-märk, ibland EU-ekologiskt. Ibland har maten inte ens någon märkning, men eftersom jag köper det av min granne så vet jag att det är schysst och ekologiskt odlat. Och vissa dagar hade jag faktiskt inte råd att köpa allt ekologiskt, men jag köpte så mycket eko jag kunde.

 3.  Släng så lite mat som möjligt.

Ibland innebär det att jag fryser in lite konstiga saker, som 1/4 liter mjölk, eller två paprikor. Mjölken kan bli lite speciell och paprikorna lite mjuka, men båda två går fortfarande jättebra att laga soppa på.

Först kom hästköttskandalen. Sedan kom fiskskandalen, med DNA av fisksorter som aldrig tidigare tjänat som människoföda. Sedan rostbiffen och oxfilén vilka även dessa visade sig komma från hästar. Någonstans här tappade jag räkningen på köttskanaderna, men jag tror ni förstår min poäng. Många av dessa händelser följer samma mönster. Först kommer löpsedlarna, tumult uppstår med tillhörande mediadrev, twitterdebatten drar igång, ordvitsarna låter inte vänta på sig och ungefär här börjar jakten på syndabockarna. Vems är felet? Vem kan vi hålla ansvarig? Vem kan vi hänga ut för att skydda vårt varumärke? Men det är inte så enkelt. För alla bär ett ansvar.

Visst kan vi spendera miljoner på dyra DNA-tester av köttprodukter för att kontrollera innehållet. Vi kan öka antalet stickprov och externa kvalitetsrevisioner. Men oavsett hur mycket vi ökar kontrollerna så kvarstår faktum; Hästköttskandalerna är bara ett symptom på ett mycket större problem. Merparten av maten som säljs i butiker idag bärs inte av sina egna kostnader. När matens riktiga pris inte syns på prislappen, så är det någon annan i produktionskedjan som har fått betala matens verkliga kostnader i form av miljöförstöring, låg djuretik eller dåliga produktionsförhållanden.

Alla personer i kedjan, från jord till bord, har ett ansvar. Det ser olika ut beroende på vart du befinner dig. Konsumenten har ett ansvar att hålla sig uppdaterad i debatten och att efterfråga hållbart producerad mat. Producenten har du ett ansvar tillhandahålla hållbart producerad mat. Och handlaren har en stor möjlighet att hjälpa konsumenten. Att med hjälp av exponering, marknadsföring och prisreglering hjälpa konsumenten att välja rätt. Vi måste sluta skylla på varandra och börja samarbeta! Handeln skyller på att konsumenterna bara efterfrågar billig mat. Politikerna hävdar att de representerar folket, och tar därför inga egna initiativ. Och konsumenterna saknar kunskap om- eller utbud av hållbart producerad mat i butiken och väljer därför de sämre alternativen. Det måste bli enkelt att välja rätt.

Idag används priset som ett säljagument. Oavsett om om jag går till en lågprisaffär eller en exklusivare butik så möts jag fortfarande av samma röda prislappar och extraerbjudanden. Så läge vi endast premierar matens låga pris så kommer skandaler i stil med hästköttslasangen ständigt fortsätta att dyka upp.

Jag har en framtidsvision. I min vision så ser jag stolta butiker, som skyltar med sin goda kvalité istället för att använda det låga priset som marknadsföringsargument. Ge konsumenten schysst producerad mat av hög kvalitet och gör det enkelt för konsumenten att välja rätt.

För er som missade debatten om mat och klass  på Berns där vi deltog i måndags, här kan ni se den i efterhand:

http://skafferiet.info/skafferiet-15-april-mat-och-klass/

Igår var  jag på ett litet studiebesök på Coop forum  Stenhagen i Uppsala, och passade på att inventera deras utbud av ekologiskt.  När jag gick därifrån så hade jag lyckats skrapa ihop en rätt hållbar- och nästan helt ekologisk matkasse med 70 varor. Det enda som jag dock inte lyckades hitta ekologiska varianter av var sojakorv, quornfärs och falafel.

Är inte det lite konstigt?

Kalla mig fördomsfull om du vill, men jag har fått för mig att många som väljer att äta vegetariskt (vissa- eller alla måltider) även brukar vara hyfsat miljömedvetna? Visst, såklart kan man laga maten från grunden med linser, bönor och tofu. Men ibland har man faktiskt inte tid.

Att äta 85 kg kött per person och år som vi gör idag är ohållbart för klimatet. Men det är inte heller hållbart att man måste vara beredd att lägga flera timmar om dagen på matlagning bara för att kunna äta en schysst producerad måltid. Det måste finnas hållbara matalternativ, -även för de som inte är matintresserade.

Matskandalerna fortsätter och nu är det fiskens tur att hamna i rampljuset. ”Vit fisk” har blivit ett samlingsnamn för vad som för tillfället råkar vara billigast på världsmarknaden. I rätter som traditionellt innehåller torsk eller kolja har man nu hittat flera billigare varianter som Alaska pollock och Pangasius. Denna gång är skandalen inte heller begränsad till Sverige. I flera Europeiska länder och USA har man hittat felmärkt budgetfisk, och i Frankfurt har man spårat nya arter som aldrig tidigare förekommit som livsmedel.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/utbrett-fiskfusk-avslojat_8046058.svd

Så vad har vi lärt oss av den här skandalen då? Självklart är det inte okej att lura konsumenter, men nu när frågan ändå har kommit upp så kanske vi kan ta några minuter och reflektera över följande:

90 % av alla världens fiskebestånd är idag kollapsade eller hotade av urfiskning. En bidragande orsak till detta är att vi konsumenter tenderar att ständigt vilja äta samma sorters matfisk, t ex tonfisk och lax. Även om vi väljer de MSC-märkta varianterna av dessa så räcker inte den hållbart fiskade fisken till om alla bara efterfrågar lax och tonfisk hela tiden. Om vi vill kunna fortsätta äta fisk så krävs att vi börjar varierar maten med lite andra fisksorter än de absolut vanligaste. Gärna de sorter som finns längre ner i näringskedjan, eftersom lax är en rovfisk så krävs 3 kg vildfångad fisk för att föda upp 1 kg lax.

Alltså, inget av detta berättigar producenterna att luras och fifflar med märkningen. Men det kanske även är dags att vi konsumenter börjar tänka lite utanför boxen…

Påskhelg och det handlas mat i mängder. Vad tycker livsmedelsindustrin själv om påsk-lamm som inte får gå ut, häst som blivit till ko någonstans i mellanleden och om deras ansvar för den så berömda prispressen.

Läs mer »

Jag köper en bit rökt lax och upptäcker att det ligger en halv rökt ål bredvid laxen. Ålen sticker i ögonen och skär i hjärtat. Hade jag sett den genast, hade jag gått någon annanstans för att köpa min lax.

Hur gör en medveten konsument i den här situationen? Jag har vad jag kan minnas aldrig köpt rökt ål, så jag kan inte ens markera mitt avståndstagande genom att minska min konsumtion.

Det känns obehagligt i kroppen att titta på ålen i disken, medan försäljaren väger upp min lax. Just ålen är så tydligt en död ål, jag kan inte se den som mat, det bär mig emot, den döda ålen är ett förebud om utrotning, inget annat. Men vad ska jag göra? Att köpa liket för att ge ålen en värdig begravning, verkar bakvänt.

Jag klarar inte av att vara så socialt obekväm att jag ber försäljaren att strunta i min lax, jag klarar inte av att säga att åsynen av ålliket har fått mig att tappa intresset för fiskbilens varor. Tyvärr är den fiskbilen inte ensam om att sälja ål bland fiskhandlarna i Göteborg. Fiskhandlarna i min närhet avviker från vad Världsnaturfonden, WWF, har rapporterat. WWF frågade runt, och många handlare hade slutat med ål. Det gäller dock inte i mina kvarter vad jag kan se.

Ålen hotas av fiske, kraftverkens turbiner och av klimatförändringar, till den grad att beståndet minskat med 95-99%. Fisket är alltså utan jämförelse det hot som lättast och snabbast kan undanröjas. Glädjande nog är ålfiske också förbjudet i Sverige! Se där, modiga politiker som fattat ett modigt beslut och utmanat både fisketraditioner och kulinariska!

Men tyvärr har över tvåhundra fiskare licens för att fiska ål. Det verkar faktiskt bara finnas en enda person som tycker att det är hållbart. Den personen är landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Tvärtemot vad alla tillgängliga vetenskapliga studier tyder på, så menar han att ett dessa licensierade yrkesfiskare av ål är tillräckligt få för att ålen ska kunna återhämta sig. Han påstår dessutom att det han säger är vetenskapligt grundat. Erlandsson säger också att det är viktigt att vi har ålfiskare i landet, för att kunskapen om hur man fiskar ål ska bevaras. Exakt vilken nytta vi ska av den kunskapen när ålen slutgiltigt utrotats förtäljer inte historien. Vidare menar han att ålfisket är viktigt för en levande landsbygd. En levande landsbygd behöver alltså inte bygga på hållbara verksamheter. Så måste vi ju tolka honom.

Jag läste en artikel i tidningen idag om svensk köttodling. I ett samarbete mellan Chalmers och forskare i Holland, tar man fram material till korv- och hamburgare, men även filéer och hela stekar är på gång.

När man tidigare har gjort konsumentundersökningar på odlat kött så tenderar folk att vara rätt negativt inställda. Tanken på att sätta tänderna i animalisk vävnad, uppfödd i näringslösning i en steril laboratioriemiljö kanske låter lite skrämmande. I synnerhet i en tid då det näproducerade och naturliga premieras. Men vad vi väljer att lägga på tallriken är starkt kulturellt präglat. För ca 15 år sedan så var det nog många svenskar som inte kunde tänka sig att äta rå fisk. Idag är finns det lika många sushirestauranger som pizzerior.

Den rika delen av världen kommer säkert i viss mån även i framtiden fortsätta äta vanligt slaktat kött. Men samtidigt som jordens befolkning växer sig allt större och resurserna blir allt knappare så kommer vi att vara tvungna att hitta flera alternativ till vanligt kött. Vare sig vi vill det eller ej. Med det odlade köttet minskar 99 % av markanvändningen, 90 % av vattenåtgången samt 85% av växthusgasutsläppen.

Men det odlade köttet är egentligen inte så långt ifrån oss som man kan tro. De flesta, oavsett om man är vegetarianer eller ej, har nog ätit Quorn någon gång. Quorn är i princip odlat kött, fast vegetabiliskt. Tänk om man skulle se kött som ett koncept istället för som ett dött djur? Ta hamburgare eller sushi som exempel. Även om den traditionella rätten innehåller kött- resp. fisk, så finns idag så många varianter att det inte längre handlar om den animaliska produkten. Det är tillbehören- och sättet vi äter på som definierar rätten. På samma sätt tror jag att framtidens kött kommer att finnas i både slaktade och odlade varianter, samt både i vegetariska- och animaliska alternativ.

Vad tror du?

I kväll är det Earth hour, och miljontals människor världen öven kommer att släcka ljuset under en timme för att belysa klimatfrågan.  Så många gånger har jag under den senaste veckan fått få stå till svars för argument i stil med ”Varför bry sig? Att vi släcker ljuset under en timme kommer ändå inte påverka klimatet.” Nu är jag så trött på den frågan så jag skriver en blogg om det, och alla som ifrågasätter detta framöver kommer jag att hänvisa hit.

Visst, att vi släcker ljuset under en timme i kväll kommer i sig inte ha någon jätteeffekt på klimatet. Men det är inte det som earth hour handlar om. Att jobba med klimatfrågorna är ganska tungt, och kan stundtals kännas lite som att cykla i en oändlig uppförsbacke. Och för att upprätthålla motivationen så tror jag att alla behöver en rejäl dos gemenskap och engagemang emellanåt.

Mina känslor inför Earth hour är ungefär samma som under demonstrationen under klimattoppmötet COP15 i Köpenhamn 2009. När jag gick där i den bitande kylan, tillsammans med 100 000 andra personer som skrattade och sjöng tillsammans, så handlade det inte särskilt mycket om att vår promenad skulle få makthavarna uppe i Bella center att tänka om. Det handlade om gemenskap, engagemang och ett bevis på att trots att det ibland känns som att cykla i en lång uppförsbacke, så är ingen av oss är ensam i kampen mot klimatförändringarna.

Earth hour är en viktig symbolisk handling, – för ingen ska behöva cykla ensam.

Allt färre livsmedel är fria från rester av bekämpningsmedel. Vindruvor, citrusfrukter, jordgubbar och lever ligger högst upp på listan. Och nya analysdata för i år visar att det i europeisk spannmål finns oroande höga halter av stråförkortningsmedel.

Läs mer »