Att slåss mot väderkvarnar

Skribent:

Då var det dags igen. De tre professorerna på SLU, Holger Kirchmann, Lars Bergström och Thomas Kätterer, flankerade av den tidigare programchefen Rune Andersson får en ny chans att sprida desinformation och vilseleda konsumenter. Den här gången på SvDs Brännpunkt, en debattplats man näst intill prenumererat på de senaste 15 åren.

För artikeln är närmast en kopia på den senaste debattartikeln man skrev i samma tidning för fem år sedan. Och den man skrev 2004 eller 2002. För att inte tala om vad som skrevs på debattsidan i Aftonbladet 2005 eller i Forskning och framsteg 2006.

Dessa män har envetet under en stor del av sina yrkesliv använt sina statligt finansierade forskningstjänster till att skapa en polarisering mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. En kamp som närmast kan beskrivas som att slåss mot väderkvarnar. För vem blir egentligen vinnare när det ekologiska och konventionella jordbruket målas upp som varandras antagonister? Såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket i Sverige drivs av strävan efter att minskad miljöpåverkan och den forskning som sker gynnar inte sällan båda produktionsmetoder.

Men vi ska inte heller låta oss luras av forskarnas spelade globala samvete. Författarna menar att ekologisk odling skulle vara vägen till svält. Ett påstående de upprepat i flera av sina tidigare artiklar också. Vad de där emot inte skriver är att ekologiska odlingsmetoder står sig väldigt väl gällande avkastningen i många delar av världen. Dessutom importerar vi mycket av vår konventionella mat från länder där användningen av bekämpningsmedel är betydligt mer omfattande och strävan efter hållbara produktionsmetoder långt ifrån högsta prioritet.

Några reflektioner kring professorernas argumentation.

Författarna menar att ”Ekologiska livsmedel är inte giftfria”. Man skulle kunna tro att detta åsyftar de spår av bekämpningsmedel som påträffats i ekologiska produkter som media rapporterat om. I en tidigare artikel utvecklar dock författarna vad man avser:

Jordbruksgrödor själva producerar giftiga substanser mot svampinfektioner, insektsangrepp och andra skadegörare. Potatisen producerar höga halter av solanin, som kan framkalla diarré och huvudvärk, i jordgubbar finns allergiframkallande proteiner och i spannmål hittar vi svampgifter. Sammanlagt få vi i oss 1,5 g naturliga gifter med för föda per dygn. Giftfri mat finns med andra ord inte.

Författarna gör alltså inte skillnad på bekämpningsmedel som i vissa fall påvisats vara hormonstörande även i mycket små doser och grödornas egna försvarsmekanismer.

I en artikel publicerad 2009 skriver författarna att:

Vi vet mer om effekterna av de preparat som tillåts idag. Preparat som visat sig ge väsentliga negativa effekter har plockats bort. De rester vi i Sverige hittar i födoämnen och vatten är mycket låga och har ej kunnat kopplas till några tydliga negativa effekter på ekosystemen eller vår hälsa.

Sedan 2009 har enligt Kemikalieinspektionens statistik minst 30 verksamma ämnen blivit otillåtna. Bland annat förbjöds bekämpningsmedlet Cougar 2012 då det innehöll det verksamma ämnet Isoproturon. Ämnet har i djurstudier visat sig vara cancerframkallande och har upptäckts i höga halter i vattendrag nära fält som besprutats med ämnet.

Isoproturon var precis lika giftigt 2009 när professorerna skrev sin artikel som det var 2012 när det förbjöds.

Det leder mig in på forskarnas användning av andras forskning än sin egen. Debattartiklarna innehåller av naturliga skäl inga källhänvisningar och jag har inte haft möjlighet att läsa deras bok som publicerades i dagarna. Men i den artikel som publicerades i Forskning och framsteg 2006 finns en förteckning över källor med. Totalt listas 11 artiklar. Av dessa är 7 skrivna av dem själva och resterande av Anthony Trewavas vid University of Edingbourgh. Även Trewavas har gjort sig känd som ekokritiker och han ska ha gått så långt i sin kamp att han åtalats för ärekränkande anklagelser mot sina meningsmotståndare. Maria Wivstads kommentar till dagens debattartikel och det faktum att professorernas argument förblivit desamma under åren utan att nyanseras av aktuell forskning antyder att artikelförfattarna inte är intresserade av en progressiv diskussion i syfte att utveckla lantbruket.

Vi behöver en konstruktiv debatt och gynnsamt forskningsklimat som inte polariserar lantbrukets produktionsmetoder. Det enda sättet att nå ett hållbart produktionssystem är att vi hela tiden strävar efter utveckling, såväl inom det ekologiska som det konventionella jordbruket.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 5 kommentarer

EU:s medlemsstater bryr sig inte om fusket i grisuppfödningen

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I dagarna genomfördes en hearing där olika intressenter tyckte till om konkurrenskraftsutredningens förslag från sitt delbetänkande ”Tillväxt och värdeskapande – Konkurrenskraft i svenskt jordbruk och trädgårdsnäring” (SOU 2014:38).

Ett av utredningens förslag gäller ”Villkor och regler” där man säger att ”En utgångspunkt bör vara att de svenska företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring har villkor och regler som är i paritet med konkurrentländerna”.. ..”Nationella regler och krav som går utöver den gemensamma nivån bör vara väl motiverade och noga prövas eftersom de riskerar att verka negativt på företagens kostnader och konkurrenskraft.” ”Befintliga och nya regler behöver systematiskt utvärderas från ett företags- och konkurrenskraftsperspektiv.” Den nationella djurskyddsregleringen bör kunna ges prioritet i detta sammanhang enligt utredaren.

När det gäller köttproduktionen konstaterar utredningen att andelen importerat kött ökar och menar att konkurrensförhållandet har försämrats för animalieproduktionen trots att produktiviteten anses som god och i vissa fall (mjölkproduktion och grisars tillväxt) mycket god. Men lönsamheten brister och man pekar bland annat på svenska särregler på djurskyddsområdet.

Dagligvaruhandeln omnämns kort, men inte något om att den handlar med i EU olagligt producerade varor! ”Det saknas i hög grad kommunikation till konsumenterna om vilka faktiska skillnader som kan utmärka svensk produktion, t.ex. i fråga om djuromsorg. Flera aktörer inom dagligvaruhandeln påtalar också behovet att utveckla sortiment och smakkvaliteter i de svenska produkterna, för att dessa ska kunna konkurrera i butik.” Men inte ett ord om att man i dagligvaruhandeln säljer t.ex. griskött producerat i Danmark och Tyskland i strid med EU´s eget regelverk! Har utredarna inte fattat att konkurrens måste ske på schyssta villkor. Hur ska man kunna konkurrera med de som inte bryr sig om gällande regelverk?

I dag publiceras ett examensarbete från SLU (Edman, 2014) som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dessa Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande som sysselsättning och bättre miljö för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar denna fråga på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Ingen skulle väl drömma om att göra en konkurrenskraftsjämförelse mellan SIBA eller ElGiganten och en hälare som säljer stulna TV-apparater? Men det är i princip vad konkurrenskraftsutredningen gör! Och det kanske vi ska ”tacka” den svenska dagligvaruhandeln för som spelar med i fusket och säljer det olagligt producerade köttet?  Det är kanske är dags för konkurrenskraftutredningen att börja intressera sig för hur verkligheten ser ut och omvärdera sina slutsatser om svensk köttproduktions konkurrenskraft.

Bo Algers, professor, SLU

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Ta bort fulköttet nu!

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I den Europeiska unionen slaktas mer än 150 miljoner grisar årligen (Eurostat 2007). Danmark, Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien och Tyskland svarar för c:a 107 miljoner av dessa grisar. C:a två tredjedelar av alla grisar hålls på helspaltgolv. Sex procent av grisarna bedöms ha tillgång till strö (EFSA 2007). I de flesta EU-länder amputeras svansen på grisarna regelmässigt för att undvika eller reducera förekomsten av svansbitning, en beteendestörning som lätt utlöses i en karg miljö.

Data från specifika studier om svansbitning tyder inte på att det föreligger större skillnader i förekomst av svansskador i länder som inte svanskuperar jämfört med EU-länder som tillämpar svanskupering (EFSA 2007). För närvarande sker regelmässig svansamputation i alla EU-länder utom Finland, Litauen och Sverige. Man kuperar heller inte svansarna i Norge och Schweiz. Men även i Estland, Grekland, Italien, Irland, Lettland, Portugal, Spanien och Storbritannien förekommer i >5% av fallen att man låter grisarna ha svansarna intakta, det vill säga att man i dessa fall erbjuder grisarna miljöer där de ges tillräckligt med plats, tillräckligt utrymme vid utfodring och tillräckligt med strömedel för att inte svansbitning ska utlösas i någon högre grad (Fig. 1).

 

Bosse_statistik

 Fig 1. Andel icke svanskuperade grisar i några olika länder. (Från EFSA 2007)

EU har sedan 2001 i kommissionens direktiv EC 2001/93, Annex artikel 8, en bestämmelse om att bland annat svanskupering är förbjudet med undantaget att det kan utföras om det är bevisat att skador uppstått till följd av svansbitning och om andra åtgärder vidtagits för att förebygga svansbitning. Det nämns särskilt att olämpliga miljöer ska ändras så att svansbitning förebyggs.

Det är känt att svansbitning hos gris är multifaktoriellt men också att viktiga utlösande faktorer är avsaknad av s.k. manipulerbart material (kedjor och bollar fungerar inte), för liten yta per gris, för liten plats vid fodertråg och olämpligt foder (EFSA 2007).

Svansbitning är smärtsamt för den drabbade grisen, men också svansamputation är smärtsamt, både i samband med amputationen men också i och med att svanstippen blir extremt känslig för beröring då s.k. amputationsneurom uppstår. Det är förklaringen till att svansamputerade grisar håller undan svansen när en annan gris försöker ta den i munnen och förklarar varför svansamputation har viss effekt på förekomst av svansbitning. Amputationen löser emellertid inte det underliggande problemet, nämligen att grisen är frustrerad på grund av att den inte kommer åt resurser (foder, liggplats, bökmaterial) när den är motiverad för att äta, vila eller böka. Den beteendefrustrationen och därmed associerad stress hjälper ingen svansamputation på. EFSA konkluderar i sin rapport att frustrationen och stressen innebär en sämre djurvälfärd (EFSA 2007).

Så vad gör då kommissionen åt det faktum att svansamputation rutinmässigt används på långt de flesta av EU:s 150 miljoner grisar? Vad gör de politiker som sitter i EU-parlamentet för att se till att EU:s idéer om en fri marknad med lika regler för alla fungerar? Vi ser nu hur regler om djurvälfärd inte implementeras t.ex. när det gäller grisars miljö. Sveriges bönder har ofta hävdat att de vill ha lika regler i EU och att Sverige inte får gå får långt fram i täten med alltför hårda regler. Men i fallet med grisarnas svansar är det inte reglerna det är fel på utan det är EU:s medlemsstaters respekt för bestämmelserna och efterlevnaden som fallerar. Här har kommissionen ett stort ansvar att bötfälla de länder som inte lever upp till överenskomna regelverk.

EU genomför regelbundet inspektioner i medlemsländerna bl.a. för att se i vilken utsträckning man lever upp till de bestämmelser som EU har. Efter en sådan inspektion i Danmark offentliggjorde kommissionen den 6 maj 2011 en rapport om den danska djurvälfärden. Man konkluderade att det sker en systematisk svanskupering och att danska myndigheter inte gjorde tillräckligt för att kontrollera att problemet rättas till. Den 21 februari tillskriver EU-kommissionen nio(!) EU-länder som inte tillräckligt lever upp till EU:s grisdirektiv, bland dem Danmark, Irland, Tyskland och Polen och nämner särskilt att man inte släppt ut alla dräktiga suggor ur burarna.

Det är kött från sådana grisar från Ungern, Danmark och andra länder som COOP, ICA och Axfood frestar med i sina annonser om billig fläskfilé! Det är kött från sådana grisar som Findus stoppar i sina produkter och som IKEA låter Dafgårds göra köttbullar av. Findus menar att jag inte har rätt i att de köper kött från djur som föds upp under förhållanden som är undermåliga och olagliga i hela EU. Så varför påtalar då EU:s inspektionsmyndighet FVO dessa brister? Varför skriver EU-kommissionen till dessa länder och påtalar brister? Varför uttalar kommissionen att om man inte rättar till detta och inom två månader för kommissionen kan förklara hur, så kommer man att vidta ”nödvändiga mått och steg” för att dessa länder ska leva upp till EU:s regler? Varför köper Findus kött från en, som man själva vet(!), undermålig grisproduktion?

Bo Algers
Professor I husdjurshygien

Litteratur:
EFSA 2007. Scientific report on the risks associated with tailbiting in pigs and possible means to reduce the need for taildocking considering the different housing and husbandry systems. The EFSA Journal 611: 1-98.

Kategorier: Inspiration / Livsstil 1 kommentar

Odlat kött för en hållbar framtid?

Skribent:

Är odlat kött svaret på framtidens hållbara matproduktion? Det var en av många frågor som jag fick svara på i panelsamtalet på Vegoforum i Lördags, tillsammans med forskaren Julie Gold samt Camilla Björkbom från Djurens rätt. Frågan är komplex, och det finns många aspekter av det odlade köttet som ännu inte är utredda. Den första odlade hamburgaren såg dagens ljus förra året i Holland. Den tog flera år att framställa och den totala slutnotan landade på 2,2 miljoner. Man beräknade då att det dröjer minst 10 – 20 år innan man kan skåda något liknande på butikshyllan. Det odlade köttet är alltså ganska lågt ifrån våra middagsbord, men det hindrar ändå inte debatten kring dess förekomst och dess etiska aspekter, att blomstra.

Många ställer sig skeptiska till själva ätandet. Men vi ska komma ihåg att vad vi äter är högs kulturellt. För inte många år sedan åt vi häst i Sverige (och görs fortfarande på flera håll) samtidigt som hästkött i lasangen skapar ramaskri. I Peru äter man marsvin medan vi i Sverige köper dem och burar in dem i syfte att agera våra ”kompisar.” (Man kan ju fråga sig vad som är mest etiskt här egentligen. Men det är en annan diskussion.) I Frankrike sniglar och i Sverige kräftor vilket man inte skulle kunna tänka sig i Kina. I ett land som gladerligen sätter i sig både korv och chicken nuggets så är jag övertygad om att få folk att äta odlat kött inte kommer vara något problem.

När det kommer till det odlade köttet som en teknologisk lösning på den globala livsmedelsförsärjningen så är jag inte fullt lika positiv som somliga forskare. Jag tror inte på på quickfixes, och jag tror aldrig att vi kommer att kunna upprätthålla dagens höga köttkonsumtion genom att bara byta ut det vanliga köttet mot odlat kött. Jag tror inte heller att det finns en helhetslösning på framtidens hållbara produktion- och konsumtion av mat. Jag tror att svaret finns i en kombination av flera olika lösningar. Maten måste bli dyrare. Köttproduktionen måste bli hållbar och vi får välja kött med omsorg. Vi kommer att behöva minska vår köttkomsution, men jag tror även att vi måste utforska möjligheterna till fler alternativa proteinkällor och det skulle kunna ske genom t.ex. odlat kött eller ätbara insekter.

Här kan ni se ett filmklipp från samtalet: http://www.abfplay.se/Video/Player/2424

Vad tänker ni om odlat kött?

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Det fria valet – släng dig i väggen

Skribent:

Jag har under några dagar gått och grubblat på det här med att många upplever det väldigt svårt att veta hur man ska äta hållbart. De flesta matbutiker idag stoltserar med sitt breda utbud, innefattandes en varitet av både närproducerade rotfrukter och ekologiska havregryn samt besprutade bananer, plågat griskött och rödlistad fisk etc. Vissa produkter har märkningar som guidar oss, vissa har det inte.

Det ÄR svårt att vara konsument idag.

Matbutikernas argument till att fortsätta har t.ex. rödlistad fisk och besprutade bananer är ofta att kunden måste få välja själv. Och eftersom det fortfarande köps rödlistad fisk och besprutade bananer så tolkas det som att det finns en efterfrågan – och om dessa togs bort ur sortimentet så skulle kunderna gå någon annanstans. Jag tycker inte att det här resonemanget håller. Visst, det finns säkert ett fåtal människor som inte kan tänka sig att äta något annat än just rödlistad fisk och besprutade grönsaker. Men jag tror ändå att de flesta människor vill göra gott om de kan. (Och i synnerhet om det är enkelt att göra gott.)

Det fria valet bygger på att varje individ har tillräckligt mycket kunskap för att kunna göra ett genomtänkt och välgrundat beslut, samt vara medveten om dess konsekvenser. Att kräva att varje individ ska besitta tillräcklig kunskap kring de komplexa produktionsprocesserna för varje produkt, för att göra ett välgrundat val i matbutiken, är helt orimligt.
Det är ingen som förväntar sig att gemene man ska vara expert på försäkringar, aktieinvesteringar eller husköp – därför är det helt naturligt att vi vänder oss till en rådgivare i dessa situationer. Hur kommer det sig då att vi förväntas vara experter på mat och vad de köp vi gör i matbutiken får för effekter på miljön, människor och den globala ekonomin?

I detta fall är jag beredd att slänga det fria valet i soptunnan.
Visst ska vi få välja själva vad vi lägger på tallriken, men låt oss få välja mellan de olika HÅLLBARA alternativen. Jag ser fram emot att besöka den första matbutiken som är djärv nog att våga satsa på ett något smalare, men uteslutande hållbart sortiment. Där jag kan välja och vraka mellan ekologiska bananer, grönlistad fisk och grönsaker efter säsong, och där jag slipper gå hem med dåligt samvete.

Kategorier: Åsikt & debatt 6 kommentarer

Handlingskraftig handlare

Skribent:

Ica handlaren Magnus Åberg från Nyköping tröttnade på att sälja oekologiska besprutade bananer, på bekostnad av miljön och usla förhållanden för arbetarna på bananplantagen. -”Helst av allt ville jag ta bort de besprutade bananerna helt ur sortimentet, men det skulle orsaka sådant ramaskri. Istället satte Magnus upp en skylt med texten: ”besprutade bananer” resp. ”ekologiska bananer” i fruktdisken. ”På så sätt kunde jag i alla fall tydliggöra vad kunderna verkligen betalade för,” säger Magnus.

Initiativet fick lite ris, mycket ros och försäljningen av de ekologiska bananerna sköt i höjden. Det var dock först två år senare, när Naturskyddsföreninginen spred bilden via sina sociala medier som budskapet verkligen fick fart. Idag säljs enbart ekologiska bananer på ICA nära i Nyköping, och flera andra skyltar finns för att peka ut de oekologiska varorna.

Ett fint exempel på en enskild näringsidkare som vågar vara banbrytande och visa att handeln kan vara föregångare i kampen mot hållbar matproduktion och konsumtion. Jag tror att handelsbranchen är en viktig aktör med stor potential och stora möjligheter att skapa förändring samt att hjälpa konsumenter att göra bra val. En potential som idag inte alltid utnyttjas.

ciD9Gx2PxLiP8dY8i4BTdaBJR4rFjPmQTajnd8A4j30

Magnus Åberg och Elsa Fries från Dyraremat,nu under Gastronomiska Samtal. 

Har du tips på fler goda exempel inom handeln? Berätta gärna om det eller tipsa oss!

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning, Tips 2 kommentarer

Hela havet stormar

Skribent:

Får man äta svenska räkor eller inte? Denna fråga har varit en het potatis under den senaste veckan. Frågan grundar sig i den nya versionen av WWF:s fisklista där svenska räkor från Kattegatt och Skagerack är rödlistade. Nyheten har skapat starka känslor hos både fiskare och konsumenter.

Rödlistningen är en effekt av dålig beståndsuppskattning under lång tid, samt dålig kontroll av fisket där massor av småräkor slängs tillbaka i vattnet vilket idag är förbjudet. Listningen utgör inget förbud mot att sälja räkorna, men det är en uppmaning till konsumenter och producenter att sluta handla med dessa tills bestånden har återhämtat sig. Flera butiker har redan tagit ut de rödlistade räkorna ur sitt sortiment. Detta är dock inte den enda rösten i debatten. Fiskebiologen Mats Ulmestrand uttalade sig nyligen i Synsvenskan om att han tycker att det räcker med sänkta fångstrekommendationer för svenska räkor. ”Så länge fisket håller sig inom den kvot som vi föreslår så tänker jag fortsätta vara med och smaka av de som säljs,” säger Ulmestrand. Alternativet för många konsumenter är att köpa räkor från Barens hav i Norge istället. Dessa är gullistade.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-rakor-rodlistas-av-wwf/ http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/dubbla-bud-om-rodlistade-rakor/

Hm… Fokuserar vi verkligen på rätt saker här? Idag är 90% av alla havens fiskebestånd hotade av utfiskning. Om vi fortsätter att konsumera fisk och skaldjur i dagens takt så kommer all fisk vara slut inom 40 år.

Röd- eller gul lista, – spelar det verkligen så stor roll? Det faktum att en fisk har hamnat på någon av dessa listor borde väl vara en stark indikator att vi inte bör äta dessa. Antingen fortsätter vi att äta svenska rödlistade räkor, med kollapsade bestånd som följd. Eller så byter vi ut de svenska räkorna mot norska gullistade räkor, och den då ökade efterfrågan på dessa leder snart till att även bestånden av de norska räkorna kollapsar. När jag läser i tidningen om gullistad fisk får jag intrycker att den har fått något sorts fripass. Tydliggörande: Gullistad fisk innebär INTE att det är fritt fram att äta hur mycket vi vill av den.

Jag tror att vi måste börja inse faktum här: vi kan inte fortsätta äta såhär mycket fisk.  Den fisk vi äter ska självklart vara hållbart fiskad/odlad. Men även om vi väljer shysst fisk så kan vi ändå inte nå upp till livsmedelsverket rekommendation 2 – 3 ggr i veckan. Mitt råd är att strunta i livsmedelsverkets rekommendationer. Välj fisk från den gröna listan och ät fisk max en gång per vecka. Omega3 och omega6-fettsyror kan du även hitta i bl.a. valnötter, rapsolja och linfrön. 

Den nya fisklistan hittar du här.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Matfrågan – från finrummen och ut i verkligheten!

Skribent:

Hur tar vi dialogen om hållbar mat från finsalongerna och ut till verkligheten?
Detta var temat på ett av de 27 ämnen som behandlades på konferensen Gastronimiska samtal i Nyköping den 28 – 29/1. Det röstades även fram som ett av de fyra viktigaste ämnena som berördes under konferensen, och det hamnade i gastronimiska samtals årliga manifest. Initiativet att sätta ämnet på agendan, samt hålla i den tillhörande workshopen var Elsa Fries från Dyraremat,nu.

Detta är outputen från workshopen:

Problematisering:
Maten bärs inte av sina egna kostnader idag. När matens verkliga pris inte avspeglas på prislappen, så är det någon annan i kedjan som får betala matens verkliga pris i form av miljöförstöring, hög klimatpåverkan, låg djuretik och dåliga förhållanden för arbetarna. Här idag sitter en ”matelit” som alla har tid och råd att gå på konferens och prata om mat i två dagar. Men hur flyttar vi dialogen från finrummen och ut i verkligheten?

Vad är verkligheten?
– Konsumenter
– Producenter, kockar
– Upphandlare
– Politiker
– Grossister
– Handel
– Intresseorganisationer
– Näringslivet – personalrestauranger

Möjligheter:
– ”Butiksstyling” – ommöblering, logistik, marknadsföring, skyltning – så kunderna kan lära sig om hållbar mat i butiken.
– Enkelhet och paketering – göra det enkelt för kunden att välja rätt.
– Matkunskap som ämne i skolan samt shemalägga obligatorisk lunch för alla.
– Politiska styrmedel riktat mot handeln – t.ex. miljöbonus för de som minskar butikssvinnet, hjälper kunder att handla medvetet.
– Samarbetsråd mellan politiker, handel, skolan – gör punktinsatser mot extra ohållbara livsmedel som t.ex. besprutade bananer, jätteräkor, oekologiska vindruvor etc.
– Grön skatteväxling – hållbart producerade råvaror blir billigare och subventioneras av att de ohållbart producerade varor blir dyrare. På så sätt blir det enklare för kunden att välja rätt.
– Prissättning enl. ”Robin Hood principen” – Reglera matpriserna mellan olika butiker inom samma kedja. På så sätt kan butiker i utsatta områden bihålla en lägre prisnivå, även på ekologiskt, än i välbärgade områden där allt blir lite dyrare.
– ”Utgå från vad du har”-tänk hos konsumenter. Fokusera mindre på färdiga recept och utgå mer från vad du har hemma.
– Utöka möjligheterna att handla över disk i butikerna. Möjliggör att köpa t.ex. en halv gurka eller en halv liter mjölk. Detta minskar svinnet och konsumenten får direktkontakt med en råvaruexpert i butiksdisken.
– Omvärdera våra ”rättigheter.” – Är det verkligen en mänsklig rättighet att kunna äta kött varje dag? Att äta tre måltider varje dag? Att kunna välja precis vad vi vill ur en matbutik varje dag?
– Kommunikation – ingen vill bli skriven på näsan av en myndughet. Jobba med goda exempel, inspiration och enkla konsumenttips istället.
– Mer dialog mellan producenter, konsumenter, handel, kockar – skapa fler forum och plattformar för detta. T.ex. i matbutiker?
– Prata om mat och matsvinn redan tidigt i skolan – förebygg och implementera ”hållbarhetstänket” i tidig ålder.
– Inför högre avgift på ”brännbart” i sophanteringen. Gör det på så sätt mer lönsamt att sopsortera.
– I många kommuner går hustållens matsvinn till biogas. Gör undantag så att odlare kan utnyttja sitt matsvinn som kompost.
– Återinför skolträdgårdar med matodling på schemat.
– Resurseffektivare att äta kollektivt. Gör det billigare att äta på restaurang.
– Tillsätt mer pengar på råvarukostnader inom offentlig verksamhet.
– Kommunikation – satsa på enkla och raka budskap till konsumenter.
– Betala bönder och producenter mer för kvalité istället för kvantitet.
– Handeln behöver ett gastronomiskt råd där de olika aktörerna träffas och beslutar om gemensamma gästspel i säsong.
– Höj matpriserna – maten måste bäras av sina egna kostnader – dyrare mat nu!

 

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

En köttfri dag är inte en kötthatardag!

Skribent:

Den stora snackisen under det senaste dygnet har varit LRF i Nyköpings aktion mot Gripenskolan, där de delade ut hamburgare till skolbarnen under skolans köttfria onsdag. LRF centralt kommenterar aktionen:

”Lösningen är mer komplex än ”kött eller inte kött”, vilket LRF Nyköpings kommungrupp vill uppmärksamma. Den 40-procentiga ökningen av köttkonsumtion i Sverige sedan 1990 har nästan uteslutande bestått av importerat kött. Om den offentliga upphandlingen valde svenska livsmedel i större utsträckning skulle det gynna både den biologiska mångfalden, klimatet och svenska företag”, skriver Jan Eksvärd, LRF:s expert på hållbar utveckling, i ett mejl till Dagens Media. http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr/article3801084.ece

Sorgligt.

Kommunfullmäktige i Nyköpings beslut att införa köttfria onsdagar grundar sig inte i någon veganpropaganda eller syfte att tvångskonvertera folk till vegitarianism. En köttfri dag är inte per automatik en kötthatardag! Men att vi äter för mycket billigt och ohållbart producerat kött är idag ett faktum. Det är till och med det faktum som drev LRF i Nyköping till hamburgeaktionen från början, -att uppmärksamma konsumtionen av dåligt lågpriskött och istället för hållbar produktion av svenskt kött.

Genom att avstå från kött under en lunch i veckan så kan pengar sparas, som sedan kan investeras i att byta ut delar av det billiga importerade köttet mot svenskt ekologiskt kvalitétskött – vilket i högsta grad skulle gynna LRF. Nu framstår i stället både LRF och de svenska bönderna som de ska representera i mycket dålig dager på grund av denna idiotiska kampanj. Djurens rätt som står bakom initiativet köttfri måndag och LRF har hamnat i luven på varandra, vilket är otroligt synd eftersom de egentligen borde spela på samma planhalva.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer