Artiklar « Dyrare mat, NU!

Köttätardag! Köttfri dag!

Skribent:

Köttet är kanske ett av det mest kontroversiella ämnet när det gäller vad vi äter och hur vi påverkar klimatet. ”Rör inte mitt kött” är en ganska vanlig reaktion från vänner och i debatter. När skolor väljer att benämna den köttfria dagen ”vegetarisk dag” blir det ramaskri eller när veganen kommer på middagen och inte accepterar en stekt palsternacka suckas det gjupt.

Läs mer »

Kategorier: Åsikt & debatt, Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

39 % ökning av ekologiska livsmedel men var är politiken?

Skribent:

Den svenska försäljningen av ekologiska livsmedel ökade snabbast i världen 2015. Men nu behövs mer politik!

– Vi ser att fler producenter är intresserade av att ställa om, det man väntar på är en politisk signal. Om det fanns konkreta ekomål för offentlig sektor och mål för ekoareal tror jag fler skulle våga satsa, säger Cecilia Ryegård, som är redaktör för Ekoweb, en oberoende nätsajt, till DN.

Till artikeln på dn.se

Till ekoweb

 

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Rösta på Årets matbluff 2015

Skribent:

Organisationen Äkta Vara utser årets matbluff, som går till den livsmedelstillverkare som tänjer mest på sanningen, stoppar i mest tillsatser eller helt enkelt inte håller vad förpackning och reklam lovar.

Filé av skinka, renkorv gjord på mestadels gris eller ”naturell” välling med det konstgjorda aromämnet vanillin. Eller varför inte laktosfri kefir som innehåller samma produkt som originalet, fast dyrare eller varför inte Tante Juliette original recept med över 10 E-nummer.

Idag är sista dagen då du kan rösta, sen får vi se vilken livsmedelstillverkare som kommer upp på prispallen och tar emot priset.

Till omröstningen på Äkta Vara 

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

SR: Matens pris tillbaka med granskning av de ”nyttiga” grönsakerna

Skribent:

De nya snabbväxande grönsakssorter som finns i våra butiker i dag inte är lika nyttiga som de var förr. Dessutom innehåller de mindre av ämnen som skyddar oss mot olika sjukdomar.

Livsmedelsproduktionen har skruvats upp till max och med det följer många baksidor. Lyssna på programmet av Daniel Öhman och Malin Olofsson.

Till programserien Matens pris

Kategorier: Åsikt & debatt, Tips Inga kommentarer

Livsmedelsstrategin – en dyr strategi för djurskyddet?

Skribent:

Att välja att fokusera på en bred politisk livsmedelsstrategi som nytillträdd landsbygdsminister är ett mycket smart drag. Alla är trötta på tvära politiska vändningar och den osäkerhet som lantbruket ofta är utsatt för. En långsiktig plan som garanterar stabilitet låter bra, och många likställer nog den nationella livsmedelsstrategin med ett mål om självförsörjning. De mest konventionella krafterna inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) håller sig lugna och de som tycker att beteskravet för mjölkkor i Sverige är onödigt, låter sig stillas av den konkurrenskraftsutredning som presenterades i början av året. Under tiden pågår en ständig dialog som alla är inbjudna till.

Faktum är att det fungerade bra i några månader. För dem som var i Almedalen och lyssnade till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht under hans ganska många framträdanden blev det dock lite som att trycka på repeat-knappen för många gånger. Det man kan utläsa av Buchts framträdanden den senaste tiden är ungefär fyra saker.

  1. Svenskt lantbruk och livsmedelsproduktion är bäst i världen, det ska vi vara stolta över.
  2. Man ska inte polarisera mellan konventionellt och ekologiskt lantbruk. Helst ska man kalla det konventionella lantbruket för ”miljöanpassat”.
  3. Livsmedelsstrategin som ska presenteras i vår ska lösa alla problem.
  4. Inte ett ord om vad som ska ingå i livsmedelsstrategin.

Bubblare: handelsattaché i Kina.

Bristen på något konkret börjar bli oroande på flera sätt. Just nu syns starka krafter som vill se en uppluckrad svensk djurskyddslag – branschorganisationerna inom Lantbrukssverige verkar vara eniga. De två stora områdena är slopat beteskrav för mjölkkor, det andra att tillåta fixering av suggor med metallgrindar. Båda med målet att öka produktionskapaciteten och effektivisera, i vissa fall rimliga mål, men när det gäller djur i en redan intensiv produktion – rätt katastrofala mål. Konkurrenskraftsutredningen, vars presentation blev starten på arbetet med livsmedelsstrategin, föreslog just en anpassning till EU:s regler för djurskydd, som är lägre än Sveriges.

Vad är det som konkurrerar idag och vad kommer att göra det i framtiden? Jag är övertygad om att Sverige aldrig någonsin kommer att konkurrera med det billigaste fläsket. Vi bör nog också fråga oss om det är vad vi vill. Branschen verkar vara övertygad om att konkurrenskraften ökar med en mer urvattnad djurskyddslagstiftning. Samtidigt marknadsför samma bransch just nu svenskt kött, med argumentet ”svenskt”, så hårt att jag nästan skulle vilja köpa argentinskt kött för att revoltera. Vad kommer varumärket ”svenskt” vara värt efter en försämrad svensk djurskyddslag?

Att rikta blicken mot så specifika regler som kravet på att mjölkkor ska få gå ute, eller att grisar inte får låsas fast med metallgrindar, är den mest förutsägbara och katastrofala väg det svenska lantbruket nu kan välja att gå. Det är att vaska ut sin enda unika selling point. Det är att lägga alla sina ägg i industrins korg. Det är att somna in i LRF:s trygga vagga.

I slutänden skulle det innebära stora försämringar för djuren, hållbarheten, Sveriges internationella position vad gäller djurskydd och konsumenternas förtroende. Kommer någon att vilja betala mer för den maten om den har en svensk flagga i hörnet av förpackningen? Jag är nyfiken på Sven-Erik Buchts analys, men om den dröjer till våren tror jag att få kommer att vilja lyssna på den.

Skribent: Adam Arnesson

Jag heter Adam Arnesson och är en ekologisk fårbonde som nu studerar till Lantmästare på Sveriges lantbruksuniversitet. Jag twittrar som @Ekobonden om livet som bonde, mat, ett hållbart lantbruk (alltså ekologiskt, enligt mig), men också allt annat som händer i mitt liv.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Rättvist ökar, men hur fair är Fairtrade?

Skribent:

9 maj firar hela världen World Fair Trade Day. Sverige kommer att kunna fira med gott samvete! Under 2014 ökade försäljningen av Fairtradevaror i Sverige med hela 37 procent, vilket är en rekordökning. Fairtrades viktigaste vara – kaffe – ökade med 24 procent.

Läs mer om Fairtraderekordet och se statistik på Expertvalet.

94 procent i åldrarna 15 till 34 år säger att de känner till Fairtrade. Åtta av tio av de här personerna uppger också att de köper Fairtrademärkta varor minst en gång i månaden. I takt med konsumenternas mer och mer medvetna shopping ökar också företagen sitt hållbarhetsarbete.

Men hur fair är egentligen Fairtrade? En studie från Göteborgs Universitet, som utifrån 140 olika kaffeprodukter, undersökt intäktsföredlingen från Fairtradekaffe, visar att Fairtrade kanske inte är så fair som det ser ut. Enligt studien går endast mellan 25 och 30 procent till kaffeproducenterna, medan rosterier och detaljhandlar får 60 procent.

Gästskribenten Annika skriver annars för Expertvalet.se.

 

Kategorier: Åsikt & debatt, Gästskribenter 1 kommentar

Att slåss mot väderkvarnar

Skribent:

Då var det dags igen. De tre professorerna på SLU, Holger Kirchmann, Lars Bergström och Thomas Kätterer, flankerade av den tidigare programchefen Rune Andersson får en ny chans att sprida desinformation och vilseleda konsumenter. Den här gången på SvDs Brännpunkt, en debattplats man näst intill prenumererat på de senaste 15 åren.

För artikeln är närmast en kopia på den senaste debattartikeln man skrev i samma tidning för fem år sedan. Och den man skrev 2004 eller 2002. För att inte tala om vad som skrevs på debattsidan i Aftonbladet 2005 eller i Forskning och framsteg 2006.

Dessa män har envetet under en stor del av sina yrkesliv använt sina statligt finansierade forskningstjänster till att skapa en polarisering mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. En kamp som närmast kan beskrivas som att slåss mot väderkvarnar. För vem blir egentligen vinnare när det ekologiska och konventionella jordbruket målas upp som varandras antagonister? Såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket i Sverige drivs av strävan efter att minskad miljöpåverkan och den forskning som sker gynnar inte sällan båda produktionsmetoder.

Men vi ska inte heller låta oss luras av forskarnas spelade globala samvete. Författarna menar att ekologisk odling skulle vara vägen till svält. Ett påstående de upprepat i flera av sina tidigare artiklar också. Vad de där emot inte skriver är att ekologiska odlingsmetoder står sig väldigt väl gällande avkastningen i många delar av världen. Dessutom importerar vi mycket av vår konventionella mat från länder där användningen av bekämpningsmedel är betydligt mer omfattande och strävan efter hållbara produktionsmetoder långt ifrån högsta prioritet.

Några reflektioner kring professorernas argumentation.

Författarna menar att ”Ekologiska livsmedel är inte giftfria”. Man skulle kunna tro att detta åsyftar de spår av bekämpningsmedel som påträffats i ekologiska produkter som media rapporterat om. I en tidigare artikel utvecklar dock författarna vad man avser:

Jordbruksgrödor själva producerar giftiga substanser mot svampinfektioner, insektsangrepp och andra skadegörare. Potatisen producerar höga halter av solanin, som kan framkalla diarré och huvudvärk, i jordgubbar finns allergiframkallande proteiner och i spannmål hittar vi svampgifter. Sammanlagt få vi i oss 1,5 g naturliga gifter med för föda per dygn. Giftfri mat finns med andra ord inte.

Författarna gör alltså inte skillnad på bekämpningsmedel som i vissa fall påvisats vara hormonstörande även i mycket små doser och grödornas egna försvarsmekanismer.

I en artikel publicerad 2009 skriver författarna att:

Vi vet mer om effekterna av de preparat som tillåts idag. Preparat som visat sig ge väsentliga negativa effekter har plockats bort. De rester vi i Sverige hittar i födoämnen och vatten är mycket låga och har ej kunnat kopplas till några tydliga negativa effekter på ekosystemen eller vår hälsa.

Sedan 2009 har enligt Kemikalieinspektionens statistik minst 30 verksamma ämnen blivit otillåtna. Bland annat förbjöds bekämpningsmedlet Cougar 2012 då det innehöll det verksamma ämnet Isoproturon. Ämnet har i djurstudier visat sig vara cancerframkallande och har upptäckts i höga halter i vattendrag nära fält som besprutats med ämnet.

Isoproturon var precis lika giftigt 2009 när professorerna skrev sin artikel som det var 2012 när det förbjöds.

Det leder mig in på forskarnas användning av andras forskning än sin egen. Debattartiklarna innehåller av naturliga skäl inga källhänvisningar och jag har inte haft möjlighet att läsa deras bok som publicerades i dagarna. Men i den artikel som publicerades i Forskning och framsteg 2006 finns en förteckning över källor med. Totalt listas 11 artiklar. Av dessa är 7 skrivna av dem själva och resterande av Anthony Trewavas vid University of Edingbourgh. Även Trewavas har gjort sig känd som ekokritiker och han ska ha gått så långt i sin kamp att han åtalats för ärekränkande anklagelser mot sina meningsmotståndare. Maria Wivstads kommentar till dagens debattartikel och det faktum att professorernas argument förblivit desamma under åren utan att nyanseras av aktuell forskning antyder att artikelförfattarna inte är intresserade av en progressiv diskussion i syfte att utveckla lantbruket.

Vi behöver en konstruktiv debatt och gynnsamt forskningsklimat som inte polariserar lantbrukets produktionsmetoder. Det enda sättet att nå ett hållbart produktionssystem är att vi hela tiden strävar efter utveckling, såväl inom det ekologiska som det konventionella jordbruket.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 5 kommentarer

EU:s medlemsstater bryr sig inte om fusket i grisuppfödningen

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I dagarna genomfördes en hearing där olika intressenter tyckte till om konkurrenskraftsutredningens förslag från sitt delbetänkande ”Tillväxt och värdeskapande – Konkurrenskraft i svenskt jordbruk och trädgårdsnäring” (SOU 2014:38).

Ett av utredningens förslag gäller ”Villkor och regler” där man säger att ”En utgångspunkt bör vara att de svenska företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring har villkor och regler som är i paritet med konkurrentländerna”.. ..”Nationella regler och krav som går utöver den gemensamma nivån bör vara väl motiverade och noga prövas eftersom de riskerar att verka negativt på företagens kostnader och konkurrenskraft.” ”Befintliga och nya regler behöver systematiskt utvärderas från ett företags- och konkurrenskraftsperspektiv.” Den nationella djurskyddsregleringen bör kunna ges prioritet i detta sammanhang enligt utredaren.

När det gäller köttproduktionen konstaterar utredningen att andelen importerat kött ökar och menar att konkurrensförhållandet har försämrats för animalieproduktionen trots att produktiviteten anses som god och i vissa fall (mjölkproduktion och grisars tillväxt) mycket god. Men lönsamheten brister och man pekar bland annat på svenska särregler på djurskyddsområdet.

Dagligvaruhandeln omnämns kort, men inte något om att den handlar med i EU olagligt producerade varor! ”Det saknas i hög grad kommunikation till konsumenterna om vilka faktiska skillnader som kan utmärka svensk produktion, t.ex. i fråga om djuromsorg. Flera aktörer inom dagligvaruhandeln påtalar också behovet att utveckla sortiment och smakkvaliteter i de svenska produkterna, för att dessa ska kunna konkurrera i butik.” Men inte ett ord om att man i dagligvaruhandeln säljer t.ex. griskött producerat i Danmark och Tyskland i strid med EU´s eget regelverk! Har utredarna inte fattat att konkurrens måste ske på schyssta villkor. Hur ska man kunna konkurrera med de som inte bryr sig om gällande regelverk?

I dag publiceras ett examensarbete från SLU (Edman, 2014) som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dessa Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande som sysselsättning och bättre miljö för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar denna fråga på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Ingen skulle väl drömma om att göra en konkurrenskraftsjämförelse mellan SIBA eller ElGiganten och en hälare som säljer stulna TV-apparater? Men det är i princip vad konkurrenskraftsutredningen gör! Och det kanske vi ska ”tacka” den svenska dagligvaruhandeln för som spelar med i fusket och säljer det olagligt producerade köttet?  Det är kanske är dags för konkurrenskraftutredningen att börja intressera sig för hur verkligheten ser ut och omvärdera sina slutsatser om svensk köttproduktions konkurrenskraft.

Bo Algers, professor, SLU

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Ta bort fulköttet nu!

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I den Europeiska unionen slaktas mer än 150 miljoner grisar årligen (Eurostat 2007). Danmark, Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien och Tyskland svarar för c:a 107 miljoner av dessa grisar. C:a två tredjedelar av alla grisar hålls på helspaltgolv. Sex procent av grisarna bedöms ha tillgång till strö (EFSA 2007). I de flesta EU-länder amputeras svansen på grisarna regelmässigt för att undvika eller reducera förekomsten av svansbitning, en beteendestörning som lätt utlöses i en karg miljö.

Data från specifika studier om svansbitning tyder inte på att det föreligger större skillnader i förekomst av svansskador i länder som inte svanskuperar jämfört med EU-länder som tillämpar svanskupering (EFSA 2007). För närvarande sker regelmässig svansamputation i alla EU-länder utom Finland, Litauen och Sverige. Man kuperar heller inte svansarna i Norge och Schweiz. Men även i Estland, Grekland, Italien, Irland, Lettland, Portugal, Spanien och Storbritannien förekommer i >5% av fallen att man låter grisarna ha svansarna intakta, det vill säga att man i dessa fall erbjuder grisarna miljöer där de ges tillräckligt med plats, tillräckligt utrymme vid utfodring och tillräckligt med strömedel för att inte svansbitning ska utlösas i någon högre grad (Fig. 1).

 

Bosse_statistik

 Fig 1. Andel icke svanskuperade grisar i några olika länder. (Från EFSA 2007)

EU har sedan 2001 i kommissionens direktiv EC 2001/93, Annex artikel 8, en bestämmelse om att bland annat svanskupering är förbjudet med undantaget att det kan utföras om det är bevisat att skador uppstått till följd av svansbitning och om andra åtgärder vidtagits för att förebygga svansbitning. Det nämns särskilt att olämpliga miljöer ska ändras så att svansbitning förebyggs.

Det är känt att svansbitning hos gris är multifaktoriellt men också att viktiga utlösande faktorer är avsaknad av s.k. manipulerbart material (kedjor och bollar fungerar inte), för liten yta per gris, för liten plats vid fodertråg och olämpligt foder (EFSA 2007).

Svansbitning är smärtsamt för den drabbade grisen, men också svansamputation är smärtsamt, både i samband med amputationen men också i och med att svanstippen blir extremt känslig för beröring då s.k. amputationsneurom uppstår. Det är förklaringen till att svansamputerade grisar håller undan svansen när en annan gris försöker ta den i munnen och förklarar varför svansamputation har viss effekt på förekomst av svansbitning. Amputationen löser emellertid inte det underliggande problemet, nämligen att grisen är frustrerad på grund av att den inte kommer åt resurser (foder, liggplats, bökmaterial) när den är motiverad för att äta, vila eller böka. Den beteendefrustrationen och därmed associerad stress hjälper ingen svansamputation på. EFSA konkluderar i sin rapport att frustrationen och stressen innebär en sämre djurvälfärd (EFSA 2007).

Så vad gör då kommissionen åt det faktum att svansamputation rutinmässigt används på långt de flesta av EU:s 150 miljoner grisar? Vad gör de politiker som sitter i EU-parlamentet för att se till att EU:s idéer om en fri marknad med lika regler för alla fungerar? Vi ser nu hur regler om djurvälfärd inte implementeras t.ex. när det gäller grisars miljö. Sveriges bönder har ofta hävdat att de vill ha lika regler i EU och att Sverige inte får gå får långt fram i täten med alltför hårda regler. Men i fallet med grisarnas svansar är det inte reglerna det är fel på utan det är EU:s medlemsstaters respekt för bestämmelserna och efterlevnaden som fallerar. Här har kommissionen ett stort ansvar att bötfälla de länder som inte lever upp till överenskomna regelverk.

EU genomför regelbundet inspektioner i medlemsländerna bl.a. för att se i vilken utsträckning man lever upp till de bestämmelser som EU har. Efter en sådan inspektion i Danmark offentliggjorde kommissionen den 6 maj 2011 en rapport om den danska djurvälfärden. Man konkluderade att det sker en systematisk svanskupering och att danska myndigheter inte gjorde tillräckligt för att kontrollera att problemet rättas till. Den 21 februari tillskriver EU-kommissionen nio(!) EU-länder som inte tillräckligt lever upp till EU:s grisdirektiv, bland dem Danmark, Irland, Tyskland och Polen och nämner särskilt att man inte släppt ut alla dräktiga suggor ur burarna.

Det är kött från sådana grisar från Ungern, Danmark och andra länder som COOP, ICA och Axfood frestar med i sina annonser om billig fläskfilé! Det är kött från sådana grisar som Findus stoppar i sina produkter och som IKEA låter Dafgårds göra köttbullar av. Findus menar att jag inte har rätt i att de köper kött från djur som föds upp under förhållanden som är undermåliga och olagliga i hela EU. Så varför påtalar då EU:s inspektionsmyndighet FVO dessa brister? Varför skriver EU-kommissionen till dessa länder och påtalar brister? Varför uttalar kommissionen att om man inte rättar till detta och inom två månader för kommissionen kan förklara hur, så kommer man att vidta ”nödvändiga mått och steg” för att dessa länder ska leva upp till EU:s regler? Varför köper Findus kött från en, som man själva vet(!), undermålig grisproduktion?

Bo Algers
Professor I husdjurshygien

Litteratur:
EFSA 2007. Scientific report on the risks associated with tailbiting in pigs and possible means to reduce the need for taildocking considering the different housing and husbandry systems. The EFSA Journal 611: 1-98.

Kategorier: Inspiration / Livsstil 2 kommentarer

Odlat kött för en hållbar framtid?

Skribent:

Är odlat kött svaret på framtidens hållbara matproduktion? Det var en av många frågor som jag fick svara på i panelsamtalet på Vegoforum i Lördags, tillsammans med forskaren Julie Gold samt Camilla Björkbom från Djurens rätt. Frågan är komplex, och det finns många aspekter av det odlade köttet som ännu inte är utredda. Den första odlade hamburgaren såg dagens ljus förra året i Holland. Den tog flera år att framställa och den totala slutnotan landade på 2,2 miljoner. Man beräknade då att det dröjer minst 10 – 20 år innan man kan skåda något liknande på butikshyllan. Det odlade köttet är alltså ganska lågt ifrån våra middagsbord, men det hindrar ändå inte debatten kring dess förekomst och dess etiska aspekter, att blomstra.

Många ställer sig skeptiska till själva ätandet. Men vi ska komma ihåg att vad vi äter är högs kulturellt. För inte många år sedan åt vi häst i Sverige (och görs fortfarande på flera håll) samtidigt som hästkött i lasangen skapar ramaskri. I Peru äter man marsvin medan vi i Sverige köper dem och burar in dem i syfte att agera våra ”kompisar.” (Man kan ju fråga sig vad som är mest etiskt här egentligen. Men det är en annan diskussion.) I Frankrike sniglar och i Sverige kräftor vilket man inte skulle kunna tänka sig i Kina. I ett land som gladerligen sätter i sig både korv och chicken nuggets så är jag övertygad om att få folk att äta odlat kött inte kommer vara något problem.

När det kommer till det odlade köttet som en teknologisk lösning på den globala livsmedelsförsärjningen så är jag inte fullt lika positiv som somliga forskare. Jag tror inte på på quickfixes, och jag tror aldrig att vi kommer att kunna upprätthålla dagens höga köttkonsumtion genom att bara byta ut det vanliga köttet mot odlat kött. Jag tror inte heller att det finns en helhetslösning på framtidens hållbara produktion- och konsumtion av mat. Jag tror att svaret finns i en kombination av flera olika lösningar. Maten måste bli dyrare. Köttproduktionen måste bli hållbar och vi får välja kött med omsorg. Vi kommer att behöva minska vår köttkomsution, men jag tror även att vi måste utforska möjligheterna till fler alternativa proteinkällor och det skulle kunna ske genom t.ex. odlat kött eller ätbara insekter.

Här kan ni se ett filmklipp från samtalet: http://www.abfplay.se/Video/Player/2424

Vad tänker ni om odlat kött?

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer