Grisproduktion « Dyrare mat, NU!

EU:s medlemsstater bryr sig inte om fusket i grisuppfödningen

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I dagarna genomfördes en hearing där olika intressenter tyckte till om konkurrenskraftsutredningens förslag från sitt delbetänkande ”Tillväxt och värdeskapande – Konkurrenskraft i svenskt jordbruk och trädgårdsnäring” (SOU 2014:38).

Ett av utredningens förslag gäller ”Villkor och regler” där man säger att ”En utgångspunkt bör vara att de svenska företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring har villkor och regler som är i paritet med konkurrentländerna”.. ..”Nationella regler och krav som går utöver den gemensamma nivån bör vara väl motiverade och noga prövas eftersom de riskerar att verka negativt på företagens kostnader och konkurrenskraft.” ”Befintliga och nya regler behöver systematiskt utvärderas från ett företags- och konkurrenskraftsperspektiv.” Den nationella djurskyddsregleringen bör kunna ges prioritet i detta sammanhang enligt utredaren.

När det gäller köttproduktionen konstaterar utredningen att andelen importerat kött ökar och menar att konkurrensförhållandet har försämrats för animalieproduktionen trots att produktiviteten anses som god och i vissa fall (mjölkproduktion och grisars tillväxt) mycket god. Men lönsamheten brister och man pekar bland annat på svenska särregler på djurskyddsområdet.

Dagligvaruhandeln omnämns kort, men inte något om att den handlar med i EU olagligt producerade varor! ”Det saknas i hög grad kommunikation till konsumenterna om vilka faktiska skillnader som kan utmärka svensk produktion, t.ex. i fråga om djuromsorg. Flera aktörer inom dagligvaruhandeln påtalar också behovet att utveckla sortiment och smakkvaliteter i de svenska produkterna, för att dessa ska kunna konkurrera i butik.” Men inte ett ord om att man i dagligvaruhandeln säljer t.ex. griskött producerat i Danmark och Tyskland i strid med EU´s eget regelverk! Har utredarna inte fattat att konkurrens måste ske på schyssta villkor. Hur ska man kunna konkurrera med de som inte bryr sig om gällande regelverk?

I dag publiceras ett examensarbete från SLU (Edman, 2014) som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dessa Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande som sysselsättning och bättre miljö för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar denna fråga på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Ingen skulle väl drömma om att göra en konkurrenskraftsjämförelse mellan SIBA eller ElGiganten och en hälare som säljer stulna TV-apparater? Men det är i princip vad konkurrenskraftsutredningen gör! Och det kanske vi ska ”tacka” den svenska dagligvaruhandeln för som spelar med i fusket och säljer det olagligt producerade köttet?  Det är kanske är dags för konkurrenskraftutredningen att börja intressera sig för hur verkligheten ser ut och omvärdera sina slutsatser om svensk köttproduktions konkurrenskraft.

Bo Algers, professor, SLU

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Ta bort fulköttet nu!

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I den Europeiska unionen slaktas mer än 150 miljoner grisar årligen (Eurostat 2007). Danmark, Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien och Tyskland svarar för c:a 107 miljoner av dessa grisar. C:a två tredjedelar av alla grisar hålls på helspaltgolv. Sex procent av grisarna bedöms ha tillgång till strö (EFSA 2007). I de flesta EU-länder amputeras svansen på grisarna regelmässigt för att undvika eller reducera förekomsten av svansbitning, en beteendestörning som lätt utlöses i en karg miljö.

Data från specifika studier om svansbitning tyder inte på att det föreligger större skillnader i förekomst av svansskador i länder som inte svanskuperar jämfört med EU-länder som tillämpar svanskupering (EFSA 2007). För närvarande sker regelmässig svansamputation i alla EU-länder utom Finland, Litauen och Sverige. Man kuperar heller inte svansarna i Norge och Schweiz. Men även i Estland, Grekland, Italien, Irland, Lettland, Portugal, Spanien och Storbritannien förekommer i >5% av fallen att man låter grisarna ha svansarna intakta, det vill säga att man i dessa fall erbjuder grisarna miljöer där de ges tillräckligt med plats, tillräckligt utrymme vid utfodring och tillräckligt med strömedel för att inte svansbitning ska utlösas i någon högre grad (Fig. 1).

 

Bosse_statistik

 Fig 1. Andel icke svanskuperade grisar i några olika länder. (Från EFSA 2007)

EU har sedan 2001 i kommissionens direktiv EC 2001/93, Annex artikel 8, en bestämmelse om att bland annat svanskupering är förbjudet med undantaget att det kan utföras om det är bevisat att skador uppstått till följd av svansbitning och om andra åtgärder vidtagits för att förebygga svansbitning. Det nämns särskilt att olämpliga miljöer ska ändras så att svansbitning förebyggs.

Det är känt att svansbitning hos gris är multifaktoriellt men också att viktiga utlösande faktorer är avsaknad av s.k. manipulerbart material (kedjor och bollar fungerar inte), för liten yta per gris, för liten plats vid fodertråg och olämpligt foder (EFSA 2007).

Svansbitning är smärtsamt för den drabbade grisen, men också svansamputation är smärtsamt, både i samband med amputationen men också i och med att svanstippen blir extremt känslig för beröring då s.k. amputationsneurom uppstår. Det är förklaringen till att svansamputerade grisar håller undan svansen när en annan gris försöker ta den i munnen och förklarar varför svansamputation har viss effekt på förekomst av svansbitning. Amputationen löser emellertid inte det underliggande problemet, nämligen att grisen är frustrerad på grund av att den inte kommer åt resurser (foder, liggplats, bökmaterial) när den är motiverad för att äta, vila eller böka. Den beteendefrustrationen och därmed associerad stress hjälper ingen svansamputation på. EFSA konkluderar i sin rapport att frustrationen och stressen innebär en sämre djurvälfärd (EFSA 2007).

Så vad gör då kommissionen åt det faktum att svansamputation rutinmässigt används på långt de flesta av EU:s 150 miljoner grisar? Vad gör de politiker som sitter i EU-parlamentet för att se till att EU:s idéer om en fri marknad med lika regler för alla fungerar? Vi ser nu hur regler om djurvälfärd inte implementeras t.ex. när det gäller grisars miljö. Sveriges bönder har ofta hävdat att de vill ha lika regler i EU och att Sverige inte får gå får långt fram i täten med alltför hårda regler. Men i fallet med grisarnas svansar är det inte reglerna det är fel på utan det är EU:s medlemsstaters respekt för bestämmelserna och efterlevnaden som fallerar. Här har kommissionen ett stort ansvar att bötfälla de länder som inte lever upp till överenskomna regelverk.

EU genomför regelbundet inspektioner i medlemsländerna bl.a. för att se i vilken utsträckning man lever upp till de bestämmelser som EU har. Efter en sådan inspektion i Danmark offentliggjorde kommissionen den 6 maj 2011 en rapport om den danska djurvälfärden. Man konkluderade att det sker en systematisk svanskupering och att danska myndigheter inte gjorde tillräckligt för att kontrollera att problemet rättas till. Den 21 februari tillskriver EU-kommissionen nio(!) EU-länder som inte tillräckligt lever upp till EU:s grisdirektiv, bland dem Danmark, Irland, Tyskland och Polen och nämner särskilt att man inte släppt ut alla dräktiga suggor ur burarna.

Det är kött från sådana grisar från Ungern, Danmark och andra länder som COOP, ICA och Axfood frestar med i sina annonser om billig fläskfilé! Det är kött från sådana grisar som Findus stoppar i sina produkter och som IKEA låter Dafgårds göra köttbullar av. Findus menar att jag inte har rätt i att de köper kött från djur som föds upp under förhållanden som är undermåliga och olagliga i hela EU. Så varför påtalar då EU:s inspektionsmyndighet FVO dessa brister? Varför skriver EU-kommissionen till dessa länder och påtalar brister? Varför uttalar kommissionen att om man inte rättar till detta och inom två månader för kommissionen kan förklara hur, så kommer man att vidta ”nödvändiga mått och steg” för att dessa länder ska leva upp till EU:s regler? Varför köper Findus kött från en, som man själva vet(!), undermålig grisproduktion?

Bo Algers
Professor I husdjurshygien

Litteratur:
EFSA 2007. Scientific report on the risks associated with tailbiting in pigs and possible means to reduce the need for taildocking considering the different housing and husbandry systems. The EFSA Journal 611: 1-98.

Kategorier: Inspiration / Livsstil 2 kommentarer

There ain’t no such thing as a free lunch.

Skribent:

Fläskfilé, bacon, skinka, fläskfärs, falukorv -you name it. Svenskarna äter idag mer fläskkött än någonsin. Samtidigt har den svenska grisproduktionen aldrig varit så låg som idag. Orsak? Den Svenska grisproduktionen blir för varje dag som går, lite mer utkonkurrerad till förmån för billigt importerat fläskkött. Sverige har bland de hårdaste djurskyddslagstiftningarna i hela världen, vilket för grisarna innebär bättre foder, färre mediciner, större möjligheter att utöka sitt naturliga beteende ( som t ex att få jord att böka i samt gå utomhus) kortare transporter till slakt, samt skonsammare slaktmetoder. – Ett värdigare liv helt enkelt.

Under de två senaste åren har dock 15 % av alla svenska grisuppfödare gått i konkurs, och siffran ökar stadigt. Flera konsumentenkäter visar majoriteten av konsumenterna ändå är beredda att betala lite mer för schyst producerad mat. Statistiken i mathyllan talar dock annorlunda. Gång på gång så väljs den schyst producerade fläskfilén bort till förmån för den billiga importerade.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svensken-ratar-glada-grisar  

Marknadsekonomen Milton Friedman sa på 70-talet att ”There ain’t no such thing as a free lunch.”  Han hade helt rätt, -ingenting är gratis. När inte konsumenten inte betalar hela priser i butiken så är det garanterat någon annan i produktionskedjan som får göra det. Handlar det om den något billigare konventionella bananen så kanske det är odlaren som inte har råd med skyddskläder,  får betala priset i form av att bli sjuk av besprutningsgifterna. I fallet med den Danska fläskfilén så var det viss grisen som fick betala i form av trånga, mörka och smutsiga bås, foder fullt av antibiotika och en lång och plågsam slaktprocess -ända in i döden.

There ain’t no such thing as a free lunch.

 

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer