global livsmedelsförsörjning « Dyrare mat, NU!

Att slåss mot väderkvarnar

Skribent:

Då var det dags igen. De tre professorerna på SLU, Holger Kirchmann, Lars Bergström och Thomas Kätterer, flankerade av den tidigare programchefen Rune Andersson får en ny chans att sprida desinformation och vilseleda konsumenter. Den här gången på SvDs Brännpunkt, en debattplats man näst intill prenumererat på de senaste 15 åren.

För artikeln är närmast en kopia på den senaste debattartikeln man skrev i samma tidning för fem år sedan. Och den man skrev 2004 eller 2002. För att inte tala om vad som skrevs på debattsidan i Aftonbladet 2005 eller i Forskning och framsteg 2006.

Dessa män har envetet under en stor del av sina yrkesliv använt sina statligt finansierade forskningstjänster till att skapa en polarisering mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk. En kamp som närmast kan beskrivas som att slåss mot väderkvarnar. För vem blir egentligen vinnare när det ekologiska och konventionella jordbruket målas upp som varandras antagonister? Såväl det konventionella som det ekologiska jordbruket i Sverige drivs av strävan efter att minskad miljöpåverkan och den forskning som sker gynnar inte sällan båda produktionsmetoder.

Men vi ska inte heller låta oss luras av forskarnas spelade globala samvete. Författarna menar att ekologisk odling skulle vara vägen till svält. Ett påstående de upprepat i flera av sina tidigare artiklar också. Vad de där emot inte skriver är att ekologiska odlingsmetoder står sig väldigt väl gällande avkastningen i många delar av världen. Dessutom importerar vi mycket av vår konventionella mat från länder där användningen av bekämpningsmedel är betydligt mer omfattande och strävan efter hållbara produktionsmetoder långt ifrån högsta prioritet.

Några reflektioner kring professorernas argumentation.

Författarna menar att ”Ekologiska livsmedel är inte giftfria”. Man skulle kunna tro att detta åsyftar de spår av bekämpningsmedel som påträffats i ekologiska produkter som media rapporterat om. I en tidigare artikel utvecklar dock författarna vad man avser:

Jordbruksgrödor själva producerar giftiga substanser mot svampinfektioner, insektsangrepp och andra skadegörare. Potatisen producerar höga halter av solanin, som kan framkalla diarré och huvudvärk, i jordgubbar finns allergiframkallande proteiner och i spannmål hittar vi svampgifter. Sammanlagt få vi i oss 1,5 g naturliga gifter med för föda per dygn. Giftfri mat finns med andra ord inte.

Författarna gör alltså inte skillnad på bekämpningsmedel som i vissa fall påvisats vara hormonstörande även i mycket små doser och grödornas egna försvarsmekanismer.

I en artikel publicerad 2009 skriver författarna att:

Vi vet mer om effekterna av de preparat som tillåts idag. Preparat som visat sig ge väsentliga negativa effekter har plockats bort. De rester vi i Sverige hittar i födoämnen och vatten är mycket låga och har ej kunnat kopplas till några tydliga negativa effekter på ekosystemen eller vår hälsa.

Sedan 2009 har enligt Kemikalieinspektionens statistik minst 30 verksamma ämnen blivit otillåtna. Bland annat förbjöds bekämpningsmedlet Cougar 2012 då det innehöll det verksamma ämnet Isoproturon. Ämnet har i djurstudier visat sig vara cancerframkallande och har upptäckts i höga halter i vattendrag nära fält som besprutats med ämnet.

Isoproturon var precis lika giftigt 2009 när professorerna skrev sin artikel som det var 2012 när det förbjöds.

Det leder mig in på forskarnas användning av andras forskning än sin egen. Debattartiklarna innehåller av naturliga skäl inga källhänvisningar och jag har inte haft möjlighet att läsa deras bok som publicerades i dagarna. Men i den artikel som publicerades i Forskning och framsteg 2006 finns en förteckning över källor med. Totalt listas 11 artiklar. Av dessa är 7 skrivna av dem själva och resterande av Anthony Trewavas vid University of Edingbourgh. Även Trewavas har gjort sig känd som ekokritiker och han ska ha gått så långt i sin kamp att han åtalats för ärekränkande anklagelser mot sina meningsmotståndare. Maria Wivstads kommentar till dagens debattartikel och det faktum att professorernas argument förblivit desamma under åren utan att nyanseras av aktuell forskning antyder att artikelförfattarna inte är intresserade av en progressiv diskussion i syfte att utveckla lantbruket.

Vi behöver en konstruktiv debatt och gynnsamt forskningsklimat som inte polariserar lantbrukets produktionsmetoder. Det enda sättet att nå ett hållbart produktionssystem är att vi hela tiden strävar efter utveckling, såväl inom det ekologiska som det konventionella jordbruket.

 

Kategorier: Åsikt & debatt 5 kommentarer

Politisk soppa med kort datum

Skribent:

De senaste dagarnas debatt på Facebook har kretsat mycket kring att söka en politisk och ideologisk hemvist för Dyrare mat, nu! Initiativet beskylls för att vara liberalt, kommunistiskt och här om dagen fick jag ett mail som påstod att det jag stod för hörde hemma hos Sverigedemokraterna.

Vilka är egentligen ingredienserna i denna ideologiska soppa och finns det en sanning?

Vi börjar i påståendet att lågprisjakten har negativa konsekvenser. Jag har tidigare skrivit om vart gränserna för hur vår mat produceras borde gå. Såväl konsumentorganisationer, politiker, producentorganisationer, FNs experter och handelns kedjor är överens om att prispressen på mat gör att producenter tvingas ta genvägar i produktionen för att kunna producera maten till ett pris som kan konkurrera på marknaden. Men vem ansvarar för prispressen?

Det finns naturligtvis inte en ensam aktör som bär ansvaret. Men handeln gör det för att få vår uppmärksamhet i djungeln av röda prislappar. Vi konsumenter dras frivilligt eller ofrivilligt med i jakten. Antingen som en följd av att vi inte får tillräckligt med information för att kunna fatta beslut i linje med våra värderingar, eller för att vi vill eller måste prioritera att lägga våra pengar på något annat än mat.

Möjligheten att pressa priserna på det här sättet har gjorts möjlig tack vare politiken, eller i många fall bristen på politik. Med politiken har vi valt att subventionera billig fossil energi, vi betalar effekterna av miljöförstöringen med skattepengar istället för att beskatta den som åstadkommer miljöförstöringen, och bristen på politik i många länder gör det möjligt att bryta mot mänskliga rättigheter och producera mat på rent förkastligt sätt.

Det har varit en negativ spiral i snart 60 år, sedan konstgödslet uppfanns. För att bryta den måste alla de aktörer som ingår i kedjan från jord till bord vara med och hitta lösningar. För som jag skrev, vi är ju överens om att det finns ett problem.

Det är nu den politiska soppan serveras. Man kan välja att lägga hela ansvaret på det kapitalistiska systemet. Man kan välja att tro på att marknaden själv ska lösa problemen. Och man kan ha en åsikt på hela den politiska skalan där emellan. Vi kan välja att betala en större eller mindre del av maten med skatt (läs subventioner), ställa om till en inhemsk konsumtion eller fokusera på fackliga rättigheter för småbrukare. Inte förrän den dag vi faktiskt har en verkligt hållbar matproduktion är jag beredd att tala om sanningar.

Och mycket går att göra helt utan stöd av politiken. Företag kan gå i bräschen och marknadsföra andra värden än varans pris. Konsumenter kan ställe krav och påverka sin lokala handlare.

Det enda vi kan vara riktigt säkra på är:

  1. Det sätt vi idag producerar och konsumerar mat på är inte hållbart.
  2. Tills dess måste vi debattera, diskutera och bidra på de sätt vi kan utifrån våra egna förutsättningar som konsument, politiker eller företagare, till att bryta den negativa spiralen.
Kategorier: Åsikt & debatt 3 kommentarer

Nobelpristagare skickar maten till FN

Skribent:

image

”Att garantera prisvärd mat till alla”,  det är ett av de centrala budskapen som det tredje symposiet för nobelpristagare som i skrivande stund summeras på Dramaten i Stockholm.

Över 20 Nobelpristagare har samlats i Stockholm under veckan för att lösa världens – och historiens – största utmaning: att ställa om till en global hållbar utveckling i en värld av konstant förändring.

Idag, på symposiets sista dag presenteras The Stockholm Memorandum, ett dokument med de slutsatser många av världens främsta tänkare och forskare skickar vidare med gemensam röst till den högnivåpanel för global hållbar utveckling som tillsats av FNs Generalsekreterare Ban Ki-Moon för inför den konferens på temat som arrangeras i Rio nästa år.

”Current  food production systems are often unsustainable, inefficient and wasteful, and increasingly threatened by dwindling oil and phosphorus resources, financial speculation and climate impacts. This is already causing widespread hunger and malnutrition today. We can no longer afford the massive loss of biodiversity and reduction in carbon sinks when ecosystems are convert into cropland. We need to:

  • Foster a new agricultural revolution where more food is produced in a sustainable way on current agricultural land and within safe boundaries of water resources.
  • Fund appropriate sustainable agricultural technology to deliver significant yield increases on small farms in developing countries. ”
Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Priset för att äta sig mätt

Skribent:

Mikael Färnbo Dagens Arena har publicerat en nyanserad och läsvärd artikel om de stigande globala matpriserna. Artikeln talar mycket för sig själv och rekommenderas för vidare läsning.

2010 har alltså konstaterats passera de rekordhöga priserna från 2007-2008 då världen senast såg matuppror på flera håll i världen. Men även om orsakerna är snarlika är följderna den här gången annorlunda. Bland annat förklaras ofta matpriserna vara en utlösande faktor för revolutionerna i Tunisien och Egypten.

Flera faktorer pekas i artikeln ut som kritiska: Vädret, sannolikt påverkat av mänskligt orsakade klimatförändringar, är den akuta anledningen. Men även ett stort oljeberoende i matproduktionen orsakar stigande matpriser i takt med att priset på olja stiger.

Med stigande matpriser ökar också spekulationerna på jordbruksmark och på mat som handelsvara. Nya aktörer som drar vinning av stigande matpriser kommer alltså in på marknaden. Och följderna låter inte vänta på sig. Annika Söder på FAO förklarar:

– Ett land stänger exporten för att klara av att föda sin egen befolkning, vilket man kan förstå. Men då stiger priserna på världsmarknaden vilket skapar problem på andra ställen.

Annika Söder, Foto: FAO

Annika Söder, Foto: FAO

Och som så ofta är det världens fattiga som får bära det tyngsta lasset. I och med att många rika länder, med effektiva industrijordbruk, exporterar mat så tjänar de snarare på globala prishöjningar. I alla fall kortsiktigt. (Ett faktum att ha i åtanke när debatten om höjda matpriser höjs även här hemma i Sverige)

Sett ur ett vidare perspektiv ser vi alltså att allt efter som att produktionen globaliseras och effektiviseras blir försörjningen allt mer känslig för faktorer som står utom ett lands eller människors egen kontroll.

Ett utmärkt exempel lyftes i förra veckans Dokument Utifrån i SVT där Etiopiens jordbruks minister säger att man strävar efter att gå från att 80 procent som lever av lantbruksnäringen till cirka 10 procent. För att lyckas säljer staten land till utländska investerare som etablerar gigantiska jordbruksfabriker som producerar mat för export.

Landet bygger alltså upp ett beroende av att maten som krävs för att försörja landets befolkning måste köpas på den globala marknaden. En ordning som fungerar så länge du kan köpa mat billigare än du säljer, med så fort marknaden rubbas börjar landets ekonomi blöda.

Annika Söder på FAO avslutar intervjun med Dagens Arnea med att svara på frågan vad som krävs för att åstadkomma förändring:

– Till syvende och sist är det ju upp till medlemsländerna (i G8, G20 och EU). Regeringarna och de befolkningar som väljer dem måste vara modiga. Om alla i världen ska kunna försörja sig, äta sig mätta och ha en hyfsad levnadsstandard så kommer det att krävas att vi, i den rika världen, gör vissa uppoffringar.

– De är en grundläggande fråga i alla de här globala ödesfrågorna: Hur långt kan nationalstaten komma? Vilken regering visar mod och vågar säga att det är dags att reducera vår levnadsstandard, för annars kommer hela världen gå över styr?

– Det är ju samma diskussion som i klimatfrågan, frågorna är intimt förknippade. Två globala ödesfrågor, helt enkelt.

Kategorier: Fördjupning 1 kommentar

Cancun – Kommer det att hända något?

Skribent:

Frågan är om de över 190 representanter som samlats i Cancun kommer att komma fram med något som kommer att kunna påverka framtida klimat och miljöproblem till det bättre. Frågan är också vad de egentligen vet och vad de egentligen vill.

Mötet handlar, eller borde i all fall handla till stor del om livsmedelproduktion och skog.

Livsmedelsproduktionen är en av de verkligt stora källorna till växthusgaser. Allra mest växthusgaser producerar animalieproduktionen som enlig FAO står för 18 % av växthusgaserna. (1) Enligt World Watch Institute är den siffran mycket högre, 51 %. Djurhållningen bidrar med minst 32 564 miljoner ton CO2e per år. (2)

Animalieproduktionen är dessutom den främsta drivande kraften bakom ödeläggelsen av Amazonas regnskogar och delvis bakom ödeläggelsen av regnskogen i Sydostasien.

Fattiga länder med Kina i spetsen blir rikare och vill lägga sig till med västerländsk livsstil och kostvanor. Animalieproduktionen ökar vilket måste betraktas som en katastrof för klimatet, regnskogarna och den biologiska mångfalden. Kina var så sent som 1994 världens största sojabönsexportör men är nu världens största sojabönsimportör. Djuren i animalieproduktionen äter upp sojan och Kinas köttkonsumtion ökar stark. Detta samtidigt som världens befolkning ökar. Dessa fakta är mycket oroande för framtiden både ur klimatsynpunkt, för de sista regnskogarna och den biologiska mångfalden och på andra sätt.

Det verkar omöjligt att komma ifrån det faktum att ökat ekonomiskt välstånd ökar destruktionen av naturen och utsläppen av växthusgaser.

När världsekonomin är på topp ökas köttproduktionen och regnskogsavverkningen ökar kraftigt. Ett alltför sällan diskuterat ämne är att politiker gynnar produktionen av animalier genom subventioner och på andra sätt. Skattebetalare som handlar vegetabiliska födoämnen betalar alltså animalierna till stor del.

Som jag kan se det finns det inget moraliskt försvar att konsumera animalieprodukter som innebär en ödeläggelse av regnskog. Om man köper animalieprodukter som inte är ekologiskt producerade innebär de sannolikt en ödeläggelse av regnskog pga. att djuren äter importerade kraftfoder och samtidigt orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Att vi på 50 år minskat regnskogsarealen från 30 % av jordens yta till ca 5-6 % idag är kvalificerat framtidsmord och står för mig som het kandidat som mänsklighetens allvarligaste framtidsbrott och den mänskliga aktivitet som har störst negativa påverkan på framtida liv på jordens yta. I denna process har vi också utrotat miljoner med växter och djur och förändrat jordens atmosfär och klimat. En trolig siffra för hur många arter vi utrotar per dag i nu läget är 300 – 1000. Kankse fler. Inte bara regnskog faller. Den totala ytan skog på jorden minskar ständigt.

Så kallat ”svensk kött” är inte särskilt svensk när djurens vävnader är uppbyggda av soja från Brasilien och andra importerade kraftfoder. Detta kanske kunde anmälas som falsk marknadsföring. Det minsta man kan säga är att det är missvisande. Likaså är mejeriprodukterna en stor bov. Mjölken är till viss del omvandlad soja och inte som den borde svenskt gräs. Sverige importerar årligen ca 300 000 ton soja från Brasilien. (3)

Om Cancunmötet vägrar att ta in dessa aspekter lär mötet inte bli en framgång. Tyvärr är det så att det är svårt för människor att se sanningen och svårt att ändra våra vanor. Man gör det lätta svårt när man inte vill. De delegater som själva lever på ett sådant sätt att det kostar framtiden kommer knappast att fatta beslut som är framtidsbeslut. Många lever i förnekelse om verkligheten. Några av de viktigaste besluten vi behöver från Cancun finns:

  1. Världens sista regnskogar måste skyddas.
  2. Återplanering av avverkade skogsområden.
  3. Utsläppen av koldioxid måste ner. T ex genom ökade skatter eller avgifter på flygresor och närproduktion av livsmedel, utfasning av fossila bränslen och satsning på förnyelsebara energikällor och minskning av slöseriet med energi.
  4. Jordbruket måste gå över till att producera mer växtföda för människor i stället för att gå omvägen via djuren.
  5. Kunskap om hur man lever på en balanserad växtföda skall vara lättillgänglig.

Ett grandiost problem som jag ser det är att politiker inte vill göra något åt klimatproblemet eftersom sådana åtgärder minskar den ekonomiska tillväxten. Att animalieprodukter är subventionerade är helt förenligt med ekonomisk tillväxt. Subventionerna innebär ökade arealer jordbruksmark, ökad användning av kemikalier, maskiner och fossila bränsle, ökad sjukdom, ökad sjukvård, ökad medicinering osv. dvs. sådant som ger ekonomisk tillväxt.

Politiker gillar handel med andra länder även om detta innebär bl. a ödeläggelse av världens regnskogar och stora mängder växthusgaser. Handel är viktigare än hållbarhet. Om det inte varit det hade importen av kraftfoder producerad i Amazonas eller Sydostasien på avverkad regnskogsmark varit förbjuden. Likaså gynnar bilism och vägbyggen den ekonomiska tillväxten jämfört med järnvägar och cykelvägar. Det är pengar som gäller. Vårt ekonomiska system verkar inte vara kompatibelt med hållbarhet eftersom det hela tiden uppmuntras till ökad konsumtion och ökade transporter. Det mest värdefulla vi har på jorden nämligen orörd natur har inget ekonomiskt värde i vårt nuvarande ekonomiska system och räknas inte. Bara när den är omvandlad till varor uppstår ett värde. Få politiker kan tänka i andra termer än ekonomisk tillväxt.

Mer sannolikt än radikala beslut i Cancun är handling på gräsrotsnivå.

Den som är medveten kan i alla fall välja vad hon/ han vi konsumerar och lever. Vi kan inse att användande av fossila bränslen, animaliekonsumtionen och nerhuggningen av världens skogar inte är hållbart. Vi kan undvika att flyga och köpa föda som är transporterad med flyg, att köra bil, att minimera och styra vår konsumtion, isolera våra hus, skaffa solpaneler och solceller, gå med i Omställningsrörelsen, upplysa och uppmuntra andra m.m.

Viktigast av allt är kanske att vi kan välja att köpa vegetarisk mat, närodlat eller ännu bättre odla själv. Även ekologiskt producerad animaliska produkter ger ett högt utsläpp av växthusgaser. Oftast bara något lägre än konventionellt. Men de innebär i alla fall inte någon direkt påverkan på regnskogsavverkningen. Skillnaderna i utsläpp av växthusgaser mellan ekologisk och konventionellt producerad föda och blandkost vs. växtföda illustreras i bilden nedan översatt till körda km med en BMW modell 118d som släpper ut 119g CO2 per km. (4,5)

Ref:

  1. FAO; Livestock’s Long Shadow, 2006 www.fao.org
  2. World Watch Institute. World Watch Magazine Nov-Dec 2009 www.worldwatch.org/files/pdf/Livestock%20and%20Climate%20Change.pdf
  3. Holm, Jens & Jokkala, Toivo; Djurindustrin och klimatet EU blundar och förvärrar. 2007
  4. http://www.foodwatch.de/foodwatch/content/e10/e17197/e17201/e17219/foodwatch-Report_Klimaretter-Bio_20080825_ger.pdf s.12 eller
  5. http://vegetarforening.dk/content/brochurermaterialer
  6. MacDonald, Mia Where’s the Beef? Cancun Climate Conference Should Take Animal Agriculture Seriously www.huffingtonpost.com/mia-macdonald/at-cancun-wheres-the-beef_b_790836.html
  7. Filmen Meat the Truth
Kategorier: Åsikt & debatt, Tema: COP16 2 kommentarer

Reflektioner från Cancún

Skribent:

Tänk er en före detta mangroveskog på randen till den näst största regnskogen i Latinamerika. Ta bort mangrovevegetationen och kör dit en förfärlig massa sand. Bygg ett 50-tal enorma hotell och en flygplats med direktavgångar till de flesta stora Nordamerikanska städer med badsugna invånare. Där har du Cancún. Flyg sedan dit 15000 delegater (varav en förvånande stor andel representerar ngo’s), så har du COP-16.

Så i någon mening handlar COP-16 om allting som Cancún inte är.

Själv är jag här för att koordinera FAO’s delegation. Som FN-organisation deltar vi inte i förhandlingarna, men vi har fullt upp med en mängd events som organiseras mer eller mindre direkt länkade till förhandlingarna. Jag har rapporterat en del av dessa på min FAO blogg.

Jämfört med Köpenhamn har frågor som rör mat och jordbruk klivit framåt rejält. Visserligen inte i förhandlingarna, eftersom man fokuserar på de områden där man hoppas på avslut i Cancún. Därmed förpassas jordbruksfrågorna till framtida förhandlingar. Undantaget är förstås REDD+, dvs Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation. Det är uppenbart att framgång i REDD+ kommer i hög grad att bero på förändringar inom jordbruket, se t.ex. här.

Men det är utanför förhandlingarna man märker hur mat och jordbruksfrågorna har avancerat. Agriculture and Forest Days drog storpublik. Jag var just i en paneldiskussion om fortsatt arbete efter The Hague conference i november, se här. Det finns ett genomgående tema i sidomöten att vi måste åstadkomma högre produktivitet, bättre food security och mindre klimatpåverkan i jorbruket. Det vill säga, vi kan inte isolera de resurser som kan göras tillgängliga genom klimatfinansiering, utan vi måste kombinera resurser från flera politikområden.

Detta är också ett grundtema i FAO’s rapport om Climate-smart Agriculture.

Nu väntar alla på svaret ifall det är möjligt att nå ett avtal i Cancún. Läget verkar vara mycket bättre än i Köpenhamn. Det står mellan att hålla fast vid nationella positioner om tex finansiering, mot att man måste nu visa på någon form av framgång ifall processen skall behålla sin trovärdighet.

Bloggat av Peter Holmgren, FAO.

Kategorier: Fördjupning, Tema: COP16 1 kommentar

Är ökad livsmedelsimport lösningen på världssvälten

Skribent:

Ett samtal mellan er ungdomar, Lars-Göran Pettersson LRFs förbundsordförande och John Enander LRF Ungdomen.  Vad är det som förenar och vad skiljer i vår syn på livsstil och nödvändiga förändringar?

Vi vill bjuda in dig och din organisation till ett förutsättningslöst samtal om vad vi gemensamt kan göra för att nå målsättningen att halvera hungern i världen fram till 2015. Det mål som världens samlade ledare ställde upp vid millennieskiftet.

I verkligheten står vi längre än någonsin ifrån att klara målet. Bara under förra året ökade antalet hungrande i världen med 100 miljoner. Ofattbara 1 miljard människor lever i hunger. Läs mer »

Kategorier: Tips Inga kommentarer