Gastronomiskt Forum « Dyrare mat, NU!

Framtidens matpolitik

Skribent:

Hur ser framtidens matpolitik ut? Den frågan ställde jag, Linus Källander från Dyrare mat, nu! under konferensen Gastronomiska Samtal i Nyköping förra veckan. Frågan ställdes under ett så kallat Open Space och trots att frågan efter workshopen röstades fram som en av de fyra högst prioriterade frågorna på konferensen var vi bara en handfull som ville slå våra kloka huvuden ihop för att lösa frågan.

Framtidens matpolitikPolitiken måste vara mer långsiktig. Det betyder långsiktiga spelregler för producenter som vill investera i sin verksamhet. Men gruppen lyfte också att politiken skulle behöva ett 200-årsperspektiv. Det skulle led till en mer hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Här är resultatet:
Ett exempel lyftes: Slutsatsen att köttproduktion är dålig för miljön bygger på dagens ohållbara produktionssystem. För att minska köttets miljöpåverkan måste vi istället öka den inhemska produktionen med rätt metoder.

Kraven på den offentligt inköpta maten måste leva upp till samma krav som ställs på den svenska produktionen. Detta lyftes som väldigt viktigt av gruppen.

Hur säkerställer vi att matfrågorna ligger högt på den politiska agendan oavsett politisk majoritet? Gruppen var inte överens om att detta var ett problem utan att maten ÄR en viktig fråga för alla partier men det är inte en fråga man går till val på. Diskussionen ledde in på konstaterandet att en styrka med Matlandet Sverige har varit fokuset på småskalighet.

Ett annat övergripande perspektiv är att svensk matproduktion bör sträva efter resiliens för att på så sätt säkra livsmedelstryggheten. Idag är vi helt beroende av import.

Ska vi skilja på matpolitik och landsbygdspolitik? Frågeställningen mynnade ut i konstaterandet att det är primärproduktion som driver landsbygden. En stor gård med 600 kor är sämre för livet på landsbygden än 10 gårdar med 60 kor. Systemet/politiken behöver därför främja småskalig produktion. Men även bredda fokuset från småskalig förädling till att även främja små gårdar. Med den slutsatsen måste matpolitiken samspela bättre med jordbrukspolitiken som idag driver på mot storskalighet och effektivisering.

Framtidens matpolitik 2

Diskussionen ovan ledde till ett resonemang om att matpolitiken bör anses vara tvärsektoriell, det vill säga att målen för matpolitiken måste förverkligas genom andra politikområden. Skolpolitiken har till exempel ett viktigt uppdrag att utbilda dagens unga generationer om maten. Matpolitiken är också både nationell, europeisk och kommunal. Mål behöver finnas på alla nivåer som strävar mot hållbarhet. Idag är det upp till intresserade kommunalråd att driva frågorna lokalt. Det ansågs vara ett problem.

Avslutningsvis konstaterades att sektorsövergripande dialog så som den som fördes under Gastronomiskt Forum är viktigt för sektorns utveckling.

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Matfrågan – från finrummen och ut i verkligheten!

Skribent:

Hur tar vi dialogen om hållbar mat från finsalongerna och ut till verkligheten?
Detta var temat på ett av de 27 ämnen som behandlades på konferensen Gastronimiska samtal i Nyköping den 28 – 29/1. Det röstades även fram som ett av de fyra viktigaste ämnena som berördes under konferensen, och det hamnade i gastronimiska samtals årliga manifest. Initiativet att sätta ämnet på agendan, samt hålla i den tillhörande workshopen var Elsa Fries från Dyraremat,nu.

Detta är outputen från workshopen:

Problematisering:
Maten bärs inte av sina egna kostnader idag. När matens verkliga pris inte avspeglas på prislappen, så är det någon annan i kedjan som får betala matens verkliga pris i form av miljöförstöring, hög klimatpåverkan, låg djuretik och dåliga förhållanden för arbetarna. Här idag sitter en ”matelit” som alla har tid och råd att gå på konferens och prata om mat i två dagar. Men hur flyttar vi dialogen från finrummen och ut i verkligheten?

Vad är verkligheten?
– Konsumenter
– Producenter, kockar
– Upphandlare
– Politiker
– Grossister
– Handel
– Intresseorganisationer
– Näringslivet – personalrestauranger

Möjligheter:
– ”Butiksstyling” – ommöblering, logistik, marknadsföring, skyltning – så kunderna kan lära sig om hållbar mat i butiken.
– Enkelhet och paketering – göra det enkelt för kunden att välja rätt.
– Matkunskap som ämne i skolan samt shemalägga obligatorisk lunch för alla.
– Politiska styrmedel riktat mot handeln – t.ex. miljöbonus för de som minskar butikssvinnet, hjälper kunder att handla medvetet.
– Samarbetsråd mellan politiker, handel, skolan – gör punktinsatser mot extra ohållbara livsmedel som t.ex. besprutade bananer, jätteräkor, oekologiska vindruvor etc.
– Grön skatteväxling – hållbart producerade råvaror blir billigare och subventioneras av att de ohållbart producerade varor blir dyrare. På så sätt blir det enklare för kunden att välja rätt.
– Prissättning enl. ”Robin Hood principen” – Reglera matpriserna mellan olika butiker inom samma kedja. På så sätt kan butiker i utsatta områden bihålla en lägre prisnivå, även på ekologiskt, än i välbärgade områden där allt blir lite dyrare.
– ”Utgå från vad du har”-tänk hos konsumenter. Fokusera mindre på färdiga recept och utgå mer från vad du har hemma.
– Utöka möjligheterna att handla över disk i butikerna. Möjliggör att köpa t.ex. en halv gurka eller en halv liter mjölk. Detta minskar svinnet och konsumenten får direktkontakt med en råvaruexpert i butiksdisken.
– Omvärdera våra ”rättigheter.” – Är det verkligen en mänsklig rättighet att kunna äta kött varje dag? Att äta tre måltider varje dag? Att kunna välja precis vad vi vill ur en matbutik varje dag?
– Kommunikation – ingen vill bli skriven på näsan av en myndughet. Jobba med goda exempel, inspiration och enkla konsumenttips istället.
– Mer dialog mellan producenter, konsumenter, handel, kockar – skapa fler forum och plattformar för detta. T.ex. i matbutiker?
– Prata om mat och matsvinn redan tidigt i skolan – förebygg och implementera ”hållbarhetstänket” i tidig ålder.
– Inför högre avgift på ”brännbart” i sophanteringen. Gör det på så sätt mer lönsamt att sopsortera.
– I många kommuner går hustållens matsvinn till biogas. Gör undantag så att odlare kan utnyttja sitt matsvinn som kompost.
– Återinför skolträdgårdar med matodling på schemat.
– Resurseffektivare att äta kollektivt. Gör det billigare att äta på restaurang.
– Tillsätt mer pengar på råvarukostnader inom offentlig verksamhet.
– Kommunikation – satsa på enkla och raka budskap till konsumenter.
– Betala bönder och producenter mer för kvalité istället för kvantitet.
– Handeln behöver ett gastronomiskt råd där de olika aktörerna träffas och beslutar om gemensamma gästspel i säsong.
– Höj matpriserna – maten måste bäras av sina egna kostnader – dyrare mat nu!

 

Kategorier: Åsikt & debatt 1 kommentar

Fårfanfarer och framtidsvisioner

Skribent:

Var ifrån ska vi få vår kunskap om mat? Vad är egentligen kvalitét? På hur många kreativa sätt kan du använda ett vitkålshuvud? Dessa och många andra frågor fanns utrymme att diskutera under Gastronomiska Samtal i Nyköping.

Manifestet skrevs på av deltagarna

I dagarna tu har jag och Elsa Fries i rollen som talespersoner för Dyrare mat, nu deltagit på Gastronomiskt forum i Nyköping. Konferensen som för andra året i rad siktar på att bredda, föryngra och förnya den Svenska gastronomin. Konferensen samlar på ett sätt som få andra tillställningar klarar av en stor bredd av aktörer. I samtalsgrupperna möter vi grönsaksodlare, getbönder, charkuterister, kommunala upphandlare, lokala politiker stjärnkockar, intresseorganisationer och myndighetspersoner. Man skulle kunna säga – alla utom ansvariga politiker eller deras departement.

Och jag tror många av oss 140 deltagare kan hålla med om att just detta är styrkan. Under hela konferensen hålls inte ett enda föredrag. Vi sitter i en ring eller går ut i arbetsgrupper där vi själva lyft ämnena. Vi är genuint nyfikna på varandras perspektiv och erfarenheter. Och vi kan förenas i känslan att om vi vill utveckla Sverige som matland så är det upp till oss, inte till den minister som för tillfället ansvarar för våra frågor.

Men trots arrangörernas idoga försök att få oss att tala om vad VI som är här just NU kan göra, så tränger nån-annan-ismen in även i dessa samtal. Jag tänker särskilt på samtalet kring frågeställningen ”Var och när börjar vi – kunskapen om mat” som tenderade att landa i konstaterandet att det är ungdomarna det är fel på och det är skolan som måste ta sitt ansvar.

Förutom samtalen fick ett mathantverket mycket välförtjänt visa upp sig i all sin stjärnglans. Under kvällens middag tillkännagavs vinnaren i riksfinalen i mathantverk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bland de tävlande, som alla vunnit regionala tävlingar, fanns bland annat Aroniasnaps från Sörtorp, Handrullade gotländska lammköttbullar från Bröderna Wikströms och inte minst vinnaren – getglassen Gelato från Gettergod.

Dessa tävlandes gedigna kunnande och mångåriga erfarenhet satte guldkant på såväl kvällens meny som på samtalen.

Hur var det då med hållbarhetsperspektivet? Jo visst finns det där. Små- eller lagom-stor-skaligheten som kännetecknar den svenska gastronomin förutsätter en syn på kvalitet, pris och resurshantering som skiljer sig från industrimaten. Men jag kan trots det sakna samtalet. Att vi kunde enas bakom en vision om hur svensk mat ska produceras och konsumeras i framtiden.

Därför gläder det att i konferensens sista moment, där deltagarna fick rösta fram de frågor som man ansåg mest viktiga att arbeta vidare med under året så fanns båda de frågor som vi i Dyrare mat lyfte med. Nämligen ”Framtidens matpolitik” och ”Hur tar vi matkunskapen från finrummen till verkligheten?”

Mer om dessa frågor i egna inlägg.

Sammanfattningsvis alltså en välvillig storm i ett vattenglas där vi hoppas kunna bidra till att en och annan droppe rinner över kanten och gör avtryck i verkligheten.

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer