Postkolonialism, vem betalar när vi inte har råd? « Dyrare mat, NU!

Postkolonialism, vem betalar när vi inte har råd?

Skribent:

Har vi råd att betala matens pris? Det är en fråga om dyker upp ganska ofta. Hur kan vi uppmana andra att höja priserna när så många idag har svårt att få ekonomin att gå ihop. Hur kan vi prata om ökad medvetenhet när så många har slut på pengar i mitten av månaden varje månad. Visst vore det bra om världen var bättre, men vi har inte råd att betala mer, vi kan inte gå över till ekologiskt eller rättvisemärkt för att vi helt enkelt inte har pengarna.

Men det finns något seriöst fel i resonemanget. Det förutsätter att det konventionella är ok men att rättvisemärkt är lite bättre. Det förutsätter att besprutningen inte är så farlig och att man kan fasa ut den med tiden. Men då får man också fundera på vilka livsvillkor man är beredd att låta andra leva under för att man själv ska kunna leva som man gör. Var går gränsen? Jag skulle säga så här: att har du inte råd med rättvisemärkt, choklad, så har du inte råd med choklad. Har du inte råd att köpa rättvisemärkt kaffe, får du dra ner på hur mycket kaffe du dricker. Att köpa dåligt kaffe för att man inte har råd handlar inte om att kompromissa i vardagen, det handlar om att tycka att någon annan ska betala, med bristen på fackliga rättigheten, med odrägliga levnadsförhållanden, med gifter och bekämpningsmedel, med global rovdrift.

Jag vill vara tydlig, allt går inte att köpa och alla val kan inte vara medvetna. Jag vill påminna om mina tidigare inlägg om att det inte går att vara konsekvent. Men nu handlar det om argumenten i sig. Argumenten kan inte vara legitima. Vi får inte lägga oss till ro med att vi ibland gör rätt, om vi oftast gör fel.

Postkolonialism är ett sätt att se på världen. De flesta europeiska kolonierna är upplösta, nu ser vi suveräna, självständiga stater istället. Men tankesättet finns kvar, det är det som ”post” delen handlar om, efterkolonialism. För vi i Europa tänker fortfarande på världen som om den vore koloniserad. Vi tänker på hur långt vi kan släppa afrikanerna, hur mycket rättigheter och livskvalitet VI har råd att ge DOM. Naturligtvis inte uttalat, men det finns i bakgrunden, det finns i bakhuvudet. Vi accepterar att vissa ska leva utan rättigheter, utan vår levnadsstandard, därför att vi fortfarande har ett kolonialt tänkande. Och det är obehagligt.

Det finns tusentals tankar bakom allt vi gör, och det kan finnas väldigt mycket annat som påverkar. Det handlar inte om att ge dåligt samvete eller att ge prestationsångest. Men vi måste fundera på vad våra handlingar får för konsekvens. När vi funderar på om vi har råd, måste vi fundera på vem som borde betala istället. Kanske måste vi välja att inte köpa, istället för att köpa det som har den bittra eftersmaken..

Kategorier: Åsikt & debatt
Dela

Etiketter: , , , ,
  • Mattias, du skriver som vanligt helt klockrent. Och klokt.
    Sorgliga fakta: Normen är att skita ner och utnyttja djur och andra människor. Vill man känna sig duktig och göra rätt, så kan man köpa lite ekologiskt och rättvisemärkt när andan faller på. Det är den som köper schyst producerade grejer som sticker ut.
    Kan vi hoppas på en normförflyttning framöver? En liten i alla fall? KRAV och rättvisemärkt ökar ju trots allt sin försäljning, och den som konsekvent valt att handla schyst ett tag tycker inte att det är så speciellt längre. Då känns det fel att välja ”konventionellt”.

  • Anna Orrell

    Jag har besökt ett köpcentrum idag, och som vanligt snokat i mina medkunders vagnar. Kom snabbt fram till att det som var konventionellt eller ”omärkt” bland mina varor i korgen(1 burk och 1 frukt), motsvarades i antal av de andras ekologiska eller ”märkta”, med skillnaden att de hade fulla kundvagnar och jag hade en korg. I genomsnitt halva kundvagnen var billigt lösgodis (påsk), coca cola, kexchoklad, chips och buteljerat vatten. En liten del var ok råvaror, men väldigt mycket var limpa, flingor och sötad yoghurt. Ingen hade köpt något fair trade under den halvtimme jag var på ica, ingen under den halvtimme jag gick på coop, trots den enorma mängden choklad som folk plockat till sig. Ni kan också tänka er hur mycket folk det fanns och hur många kundvagnar jag såg.

  • JOW

    Anna, dock tror jag att den debatt som förs nu på många forum leder till att vi efterfrågar mer ok mat. Att vi ser ett tillbakagång till 70-talets gröna våg men med betydligt mer initierad insikt i vad vi bör äta. Här är du och jag inte riktigt överens men det är underordnat. Vi är ändå på samma planhalva om man jämför med de vi såg på COOP idag.

  • Jag har gått omkring och tänkt på den här texten. Särskilt har jag burit med mig det här: Har du inte råd med rättvisemärkt choklad så har du inte råd med choklad. En väldigt kärnfull och tänkvärd mening. Jag blir hoppfull när jag tänker på att den här tankesmedjan/bloggen/initiativet finns för jag behöver veta att vi är många som är skarpa i tanken och som jobbar för en bättre värld.

  • Anna Orrell

    JOW, jodå, det var bara en illustration till hur viktigt det här initiativet är. Apropå ”det underordnade” så är jag inte ens alltid överens med mig själv angående det, eftersom det inte blir samma som gäller professionellt och privat. Jag kan inte lägga alla privata principer och värderingar i matlagning till skolbarn, och jag kan inte ”köra över” mina vuxna elever med absoluta sanningar. Jag kan bara framföra åsikter, och visa på de fakta som finns.

  • Thorsten Schütte

    I dag är tyvärr rättvisemärkt och kravmärkt en liten nisch med ibland dubbla priser som en övre medelklass kan döva samvetet med. För att konceptet ska slå igenom behövs det mekanismer som gör att en krona mera jag betalar blir en krona mera till producenten/bonden. Som det är nu med procentpåslag i många led blir det bara korvören av min krona, sista påslaget står staten för med momsen. Med raka rör skulle juste produkter bara vara något dyrare, så de flesta har råd!

  • Thorsten: tack för ditt inlägg. jag håller inte med dig alls. min erfarenhet är att de som bryr sig är de som har ganska dålig ekonomi, de som är studenter och pensionärer och väldigt många som vill göra en skillnad. den övre medelklassen har lyst med sin frånvaro i de sammanhang jag varit i. kanske har du andra erfarenheter?

    jag tycker inte heller att min extra krona behöver hamna hos bonden, jag tycker att mina kronor, som är mellanskillnande mellan produkter som försöker göra skillnad och produkter som inte handlar om ansvar och konsekvenser, ska gå till olika saker. det kan gå till att sprida information, till att stödja nätverk, till att bygga upp rutiner och skapa hållbara företagskoncept. det kan gå till att bygga skolor, till att utreda konsekvenser av den mat jag köper, utveckla nya idéer. det kan också gå till att följa upp de projekt som finns, utvärdera, undersöka förbättringsmöjligheter. och givetvis kan det gå till att höja löner och förbättra demokratiska och mänskliga rättigheter för de som arbetar med att producera maten.

    så gör som studenter, låginkomsttagare, sjukpensionärer, pensionärer och långtidssjukskrivna, kosta på dig lite extra demokrati och rättvisa i kundkorgen.

  • Pingback: Möjlighetsdagen » Vad kostar det?()

  • Pingback: Räkfrossa med mening « Dyrare mat, NU!()

  • Markus Femling

    Jag har råd, jag väljer. Eftersom jag kan betala för rättvist producerat kaffe, ekologiska bananer, svensk klimatmärkt gris, KRAV-spaghetti och Svan-märkt tvättmedel så gör jag det. Jag har däremot ingen fin soffa, och mina matstolar är containerfynd. Jag har inget nyrenoverat kök men emaljerade grytor, stengodskärl och vassa knivar som kommer att hålla i mer än femtio år. Bokhyllorna, byråerna och klädskåpen är sånt som skulle slängas som jag fått överta. Jag har 14 par randsydda skor och kängor. Fyra av dom är nu på renovering efter många års användning och det kommer att kosta en rejäl slant, Fem par till går till skomakaren på fredag. Dom kommer förmodligen att hålla resten av mitt liv. Jag har också tre väldigt bra cyklar. Ingen av dom är jättedyr, men prislappen får ändå många att sätta i halsen. Men jag räknar inte med att behöva göra mer än byta slitdelar på dom cyklarna under dom nästa 25 åren. Men okej, jag är i en lyxposition. Jag har möjlighet att slanta 1500:- för ett halvårs förbrukning av tvätt/rengöringsmedel och få det kört hem till dörren eller kan pröjsa 3000:- för ett par skor som håller i evighet, istället att behöva välja ett utspätt sköljmedel som kostar 19,95:- mot ett som kostar 32,90 eller köpa skor för 199,90 som bara håller i tre månader. En lite mer omfattande tandhygienistbehandling svider i plånboken, men den betyder inte att jag behöver avstå från något viktigt. Jag har valt bort en hel del onödiga saker Men det här hade inte funkat om jag inte varit medelklass och kunnat lägga undan en buffert. Och det hade definitivt aldrig funkat om jag hade trott att jag hade behövt ha ett snyggt hem. Jag vet att det finns dom som inte har råd med bra käk. Men det finns ganska många andra som borde prioritera annorlunda. Den vita medelklassen kunde ju börja med att sluta fundera på vilket klinkergolv dom ska ha i köket. Jag vet mycket väl att jag tillhör dom mest priviligierade och välinformerade på vår planet, och då är det en självklarhet att alltid i vardagen tänka göra val som är solidariska, miljömedvetna och långsiktigt hållbara.

  • Vore det inte en enklare metod att bara sluta subventionera köttindustrin och istället subventioner bra mat och på så sätt faktiskt göra maten billigare? Det bra maten då. Det är inte fattiga konsumenters fel att stora skitföretag förstör miljön.
    Jag lever som vegan. Jag är ung och jobbar lösa timmar med dålig lön. Jag har inte råd med dyrare mat. Men jag kanske ska tänka; ”om jag inte har råd att bara äta rättvisemärkt mat så har jag inte råd att äta” … ?

    ”Bra företag” är inte lösningen.

  • Ännu en text som handlar om matproduktion och innehåller ordet JAG oftare än ordet produktionssystem. Dina val är så ointressanta.

  • Ett liv som vegan är inget alternativ för mig. Konstant hunger, undernärd, deprimerad tror i och för sig att det är svårare som man att trivas som vegan. Det är dock inga större fel på att äta djur så länge man väljer att köpa kött lokalt av bönder som http://www.maketorps.se/. Vi brukar även köpa in flickväns bröder har också djur som föds upp ekologiskt och med minimal klimatpåverkan.
    Detta kött kostar en bråkdel av vad kött kostar i affären. Det mättar och smakar även mer än köttet man i regel köper i affären. Det saknar även tillsatt vatten vilket gör att det går att få en jämn och fin stekyta på köttet.

    Ekologiskt behöver inte kosta mer och veganism ska inte behövas. Vi vet inte exakt när vi får tag på kött men vi väljer i alla fall kött av högsta kvalitet och vi fyller frysen när vi väl hittar något.

    Vill ni göra något för miljön – ge fan i att skaffa barn!

  • loonis

    Som vegan tycker jag inte du ska ha dåligt samvete. Det är ju ett väldigt resurseffektivt sätt att leva. 

  • Eva

     Eftersom jag kör precis samma stil som du Markus, så tycker jag att du har skrivit det här jättebra. Och jag skulle vilja påstå att många fler skulle kunna få den där bufferten, om det var ett allmänt ideal, istället för nytt kök, fräsig frissa, senaste märkeskläderna etc.
    Och om ekologiskt och rättvisemärkt blev det förhärskande så skulle ju stordriften medföra en viss sänkning av priserna för det.

  • Alex Joelsson

    Tycker att det är fel att man ens behöver betala för mat. Mat behöver vi för att överleva, därför måste vi betala för att överleva, men förr i världen så vart man tvungen att ge sig ut och fiska och jaga, men det är ju inte alltid så lätt, så därför så tycker jag att man borde införa nån sorts mat som är gratis, fast att man får skriva på ett papper där man beskriver sin ekonomiska knipa! Samhället är inte anpassat efter låginkomsttagare, det är anpassat efter miljonärer!