Fördjupning « Dyrare mat, NU!

Ät mindre kött lyder alla klimatråd – då äter vi mer kött för varje år!

Skribent:

Kött – nöt, lamm, gris och kyckling – är det livsmedel som påverkar miljön mest. I Sverige äter vi i snitt cirka 65 kilo kött (6) per person och år, vilket är drygt tio kilo mer än för tio år sedan. Att äta mindre kött, och att välja det du äter med omsorg, är därför det smartaste miljöval du kan göra. Ur hälsosynpunkt finns det heller inga skäl att äta så mycket kött som vi gör i dag.

Läs mer »

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning Inga kommentarer

Odlat kött för en hållbar framtid?

Skribent:

Är odlat kött svaret på framtidens hållbara matproduktion? Det var en av många frågor som jag fick svara på i panelsamtalet på Vegoforum i Lördags, tillsammans med forskaren Julie Gold samt Camilla Björkbom från Djurens rätt. Frågan är komplex, och det finns många aspekter av det odlade köttet som ännu inte är utredda. Den första odlade hamburgaren såg dagens ljus förra året i Holland. Den tog flera år att framställa och den totala slutnotan landade på 2,2 miljoner. Man beräknade då att det dröjer minst 10 – 20 år innan man kan skåda något liknande på butikshyllan. Det odlade köttet är alltså ganska lågt ifrån våra middagsbord, men det hindrar ändå inte debatten kring dess förekomst och dess etiska aspekter, att blomstra.

Många ställer sig skeptiska till själva ätandet. Men vi ska komma ihåg att vad vi äter är högs kulturellt. För inte många år sedan åt vi häst i Sverige (och görs fortfarande på flera håll) samtidigt som hästkött i lasangen skapar ramaskri. I Peru äter man marsvin medan vi i Sverige köper dem och burar in dem i syfte att agera våra ”kompisar.” (Man kan ju fråga sig vad som är mest etiskt här egentligen. Men det är en annan diskussion.) I Frankrike sniglar och i Sverige kräftor vilket man inte skulle kunna tänka sig i Kina. I ett land som gladerligen sätter i sig både korv och chicken nuggets så är jag övertygad om att få folk att äta odlat kött inte kommer vara något problem.

När det kommer till det odlade köttet som en teknologisk lösning på den globala livsmedelsförsärjningen så är jag inte fullt lika positiv som somliga forskare. Jag tror inte på på quickfixes, och jag tror aldrig att vi kommer att kunna upprätthålla dagens höga köttkonsumtion genom att bara byta ut det vanliga köttet mot odlat kött. Jag tror inte heller att det finns en helhetslösning på framtidens hållbara produktion- och konsumtion av mat. Jag tror att svaret finns i en kombination av flera olika lösningar. Maten måste bli dyrare. Köttproduktionen måste bli hållbar och vi får välja kött med omsorg. Vi kommer att behöva minska vår köttkomsution, men jag tror även att vi måste utforska möjligheterna till fler alternativa proteinkällor och det skulle kunna ske genom t.ex. odlat kött eller ätbara insekter.

Här kan ni se ett filmklipp från samtalet: http://www.abfplay.se/Video/Player/2424

Vad tänker ni om odlat kött?

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Handlingskraftig handlare

Skribent:

Ica handlaren Magnus Åberg från Nyköping tröttnade på att sälja oekologiska besprutade bananer, på bekostnad av miljön och usla förhållanden för arbetarna på bananplantagen. -”Helst av allt ville jag ta bort de besprutade bananerna helt ur sortimentet, men det skulle orsaka sådant ramaskri. Istället satte Magnus upp en skylt med texten: ”besprutade bananer” resp. ”ekologiska bananer” i fruktdisken. ”På så sätt kunde jag i alla fall tydliggöra vad kunderna verkligen betalade för,” säger Magnus.

Initiativet fick lite ris, mycket ros och försäljningen av de ekologiska bananerna sköt i höjden. Det var dock först två år senare, när Naturskyddsföreninginen spred bilden via sina sociala medier som budskapet verkligen fick fart. Idag säljs enbart ekologiska bananer på ICA nära i Nyköping, och flera andra skyltar finns för att peka ut de oekologiska varorna.

Ett fint exempel på en enskild näringsidkare som vågar vara banbrytande och visa att handeln kan vara föregångare i kampen mot hållbar matproduktion och konsumtion. Jag tror att handelsbranchen är en viktig aktör med stor potential och stora möjligheter att skapa förändring samt att hjälpa konsumenter att göra bra val. En potential som idag inte alltid utnyttjas.

ciD9Gx2PxLiP8dY8i4BTdaBJR4rFjPmQTajnd8A4j30

Magnus Åberg och Elsa Fries från Dyraremat,nu under Gastronomiska Samtal. 

Har du tips på fler goda exempel inom handeln? Berätta gärna om det eller tipsa oss!

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning, Tips 3 kommentarer

Fårfanfarer och framtidsvisioner

Skribent:

Var ifrån ska vi få vår kunskap om mat? Vad är egentligen kvalitét? På hur många kreativa sätt kan du använda ett vitkålshuvud? Dessa och många andra frågor fanns utrymme att diskutera under Gastronomiska Samtal i Nyköping.

Manifestet skrevs på av deltagarna

I dagarna tu har jag och Elsa Fries i rollen som talespersoner för Dyrare mat, nu deltagit på Gastronomiskt forum i Nyköping. Konferensen som för andra året i rad siktar på att bredda, föryngra och förnya den Svenska gastronomin. Konferensen samlar på ett sätt som få andra tillställningar klarar av en stor bredd av aktörer. I samtalsgrupperna möter vi grönsaksodlare, getbönder, charkuterister, kommunala upphandlare, lokala politiker stjärnkockar, intresseorganisationer och myndighetspersoner. Man skulle kunna säga – alla utom ansvariga politiker eller deras departement.

Och jag tror många av oss 140 deltagare kan hålla med om att just detta är styrkan. Under hela konferensen hålls inte ett enda föredrag. Vi sitter i en ring eller går ut i arbetsgrupper där vi själva lyft ämnena. Vi är genuint nyfikna på varandras perspektiv och erfarenheter. Och vi kan förenas i känslan att om vi vill utveckla Sverige som matland så är det upp till oss, inte till den minister som för tillfället ansvarar för våra frågor.

Men trots arrangörernas idoga försök att få oss att tala om vad VI som är här just NU kan göra, så tränger nån-annan-ismen in även i dessa samtal. Jag tänker särskilt på samtalet kring frågeställningen ”Var och när börjar vi – kunskapen om mat” som tenderade att landa i konstaterandet att det är ungdomarna det är fel på och det är skolan som måste ta sitt ansvar.

Förutom samtalen fick ett mathantverket mycket välförtjänt visa upp sig i all sin stjärnglans. Under kvällens middag tillkännagavs vinnaren i riksfinalen i mathantverk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bland de tävlande, som alla vunnit regionala tävlingar, fanns bland annat Aroniasnaps från Sörtorp, Handrullade gotländska lammköttbullar från Bröderna Wikströms och inte minst vinnaren – getglassen Gelato från Gettergod.

Dessa tävlandes gedigna kunnande och mångåriga erfarenhet satte guldkant på såväl kvällens meny som på samtalen.

Hur var det då med hållbarhetsperspektivet? Jo visst finns det där. Små- eller lagom-stor-skaligheten som kännetecknar den svenska gastronomin förutsätter en syn på kvalitet, pris och resurshantering som skiljer sig från industrimaten. Men jag kan trots det sakna samtalet. Att vi kunde enas bakom en vision om hur svensk mat ska produceras och konsumeras i framtiden.

Därför gläder det att i konferensens sista moment, där deltagarna fick rösta fram de frågor som man ansåg mest viktiga att arbeta vidare med under året så fanns båda de frågor som vi i Dyrare mat lyfte med. Nämligen ”Framtidens matpolitik” och ”Hur tar vi matkunskapen från finrummen till verkligheten?”

Mer om dessa frågor i egna inlägg.

Sammanfattningsvis alltså en välvillig storm i ett vattenglas där vi hoppas kunna bidra till att en och annan droppe rinner över kanten och gör avtryck i verkligheten.

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Supervalår i matlandet Sverige, vad vill politikerna?

Skribent:

I somras blev jag inbjuden av Matlandet Sverige att delta i en panel under Almedalsveckan. I panelen stod också bland annat Sveriges landsbygdminister Eskil Erlandsson, Jordbruksverkets generaldirektör Leif Denneberg och ett antal höjdare inom matsverige.

En av frågorna jag fick var hur jag tyckte att utvecklingen av Sverige som matland och vad vi äter i framtiden hänger ihop med miljömålen i Färdplan 2050? Mitt svar blev att jag tycker Sverige behöver en matpolitik vid sidan av landsbygdspolitiken. Jag tror nämligen inte att vi kan ställa om till en hållbar livsmedelskonsumtion enbart genom att främja kulinariska delikatesser i glesbygden.

Varken den här panelen eller något av de andra seminarierna jag besökte gav tyvärr någon bild av hur politikerna vill leda landet i en hållbar riktning. Närmast den här debatten kom vi nog under PR-byrån Hill & Knowlton när Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt mötte Socialdemokraternas Matilda Ernkrans i en verbal och kulinarisk duell. Efter en röstning med fötterna stod klart att Socialdemokraterna tog hem den ronden.

Men vilken matpolitik kommer få majoritet i Europaparlamentet och i riksdagen efter nästa års supervalår? Och kommer politikerna i din och min kommun att våga ta steget och förändra kommunens upphandlingar i hållbar riktning?

Som ett första steg i 2014 års valspecial här på bloggen skulle jag vilja be er läsare om hjälp. Matpolitiken står inte längst upp på politikernas agendor. Så för att vi ska få en bra bild av partiernas politik på just det här området påbörjar vi nu en kollektiv granskning.

Det finns mycket vi kan göra. Känner du att du vill göra en genomgång av de politiska valmanifesten inför EP- och riksdagsval? Eller vill du ställa ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet mot väggen? Eller vill du lyfta goda exempel på politiker som vågat gå före i din kommun?

Skriv en text, skicka den till mig eller publicera den själv här på bloggen under taggen ”Supervalåret”.

 

Kategorier: Fördjupning 2 kommentarer

Vad står Dyrare mat för?

Skribent:

Nedan återpubliceras den artikel som blev startskottet för Dyrare mat, nu! Den publicerades i mars 2010 på Politikerbloggen men lika aktuell då som nu.

Vi kräver dyrare mat, NU!

Vi har tröttnat på den bittra eftersmaken av billig mat, av förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel och minskad biologisk mångfald. Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot ett läge där vi alla är förlorare. Vi kräver dyrare mat, NU!

För en månad sedan startade Facebook-initiativet Dyrare mat, NU. På bara 10 dagar hade över tusen personer genom sitt medlemskap i gruppen manifesterat budskapet att de inte accepterar den billiga matens negativa konsekvenser. hittills har över 3000 personer slutit upp bakom kravet och allt fler ansluter sig!

En del blir kanske provocerade av artikelns rubrik. Bra, det är just vad vi vill. Vi ska förklara vad vi menar och vad vi vill åstadkomma.

Vi vill skapa förståelse för matens verkliga pris
Priset vi betalar för jakten på låga matpriser har lyfts i såväl traditionella media som på internet genom avslöjanden om misshandlade julgrisar, reportage om brasilianska lantarbetares skador av bekämpningsmedel och holländsk paprikaodling vars utsläpp av koldioxid är enorma. Det var upprörande avslöjanden om vad som ligger bakom de allt billigare priserna på vårt dagliga bröd. Hur våra val av livsmedel i butiken hänger ihop med människors och djurs välfärd, miljöförstöring och klimatförändringar över hela jordklotet.

Sedan slutet av 40-talet har livsmedelsproduktionen industrialiserats, specialiserats och globaliserats för att få fram billig mat. Priserna har pressats med hjälp av kemiska insatsmedel, rovdrift på jord och regnskog, och undanträngande av familjejordbruken för att ge plats åt storskalig industriell produktion och monokulturer. Ta tomaten till exempel. Den har blivit stapelingrediens i våra sallader – året om. Fast om den produkt som finns i våra butiker så här års har så mycket annat gemensamt med en riktig tomat än färg och form är väl tvivelaktigt. Den som smakat en tomat som har vuxit och mognat i riktig jord och sommarljus förstår vad vi menar. Så länge vi bara ser till priset i affären är den industriella tomaten billigare. Men om vi tar hänsyn till vad samma tomat faktiskt kostar att producera blir prisbilden en helt annan.

Vi vill som konsumenter lära oss prioritera hållbart
Det finns en föreställning om att maten vi äter är dyr. Men vi har faktiskt aldrig förr har lagt så liten andel av våra pengar på mat som nu.  Maten har blivit så billig att vi har råd att slänga mer än var fjärde matkasse vi köper hem och lägga en stor del av våra resurser på att köpa halvfabrikat till betydligt högre kostnader än det skulle bli att laga den själv. Dyrare mat behöver inte kosta mer om vi utgår från varans icke-förädlade form och vad som är säsong just nu.

Som konsument besitter vi en stor makt gentemot så väl handlare som producenter. Varor och produkter som vi aktivt köper i större utsträckning blir snabbt favoriter och förändrar så väl inköps- som producentmönster.

Vi vill som bönder producera hållbar mat med mervärden
Producenter är förvaltare av resurserna jord, skog och hav som ska räcka för att försörja många generationer framöver. Det finns många förväntningar på bondens tjänster: mat, bioenergi och andra råvaror men också kollektiva nyttigheter och samhällsvärden. Men så länge konsumenters, handelns och politikers yttersta mål är råvaror till så lågt pris som möjligt ser sig flertalet producenter tvingade att ta genvägar för att möta kraven. Genvägar där matens pris betalas av miljön, samhället eller framtida generationer.

Det finns vägvisare som tar viktiga steg mot en hållbarare produktion. Det ekologiska lantbruket visar att det går att producera utan kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel, att djurens foder till största delen kan produceras på den egna gården och att maten kan förädlas med hög kvalitet och god smak utan onödiga tillsatser. Men om vi vill producera mer värd mat behöver vi förändra synen på produkterna, genom att sprida kunskap om matens ursprung och kvalitet.

Vi vill som handlare sälja bra mat till rätt priser
De tre matjättarna ICA, COOP och Axfood har tillsammans nästan total kontroll över den svenska matmarknaden, och har därmed ett stort ansvar för situationen. Det är ett dubbelt ansvar: Att betala producenten ett skäligt pris och att genom att vara transparenta och berätta matens historia skapa ett mervärde för konsumenten. Och handeln, inte minst den enskilde handlaren kan också göra skillnad. Det finns det många goda exempel på.

Det handlar inte bara om exponering, att placera bra mat på strategiska platser. Utan om insikten att det inte bara är industriella produkter som säljs utan varor som har en historia. Som har vuxit i en jord, fyllts av näring från naturens kretslopp och som skördats av en lantbrukare. Konsumenten handlar inte bara mat, den vill stanna, smaka, känna, lyssna till hur varan har producerats och inte minst vem som har producerat den.

Det finns många exempel på vad den enskilda handlaren kan göra i sin butik. I vissa butiker finns en kock anställd med uppgiften att laga färdigrätter av det i butiken som annars skulle blivit för gammalt och slängts. Andra handlare väljer att bjuda in bönderna för att berätta om produkterna direkt i butiken.

Vi vill ha en politik där maten bär sina egna kostnader 
Matens dolda kostnader får inte bli en ökande skuld som ska betalas av kommande generationer. Inte heller kan lantbrukare, konsumenter och marknad förväntas betala hela merpriset för omställningen till en hållbar livsmedelsproduktion. Vi behöver också en politik som styr rätt. FN, OECD m fl antog begreppet PPP, Polluter Pay Principle. Det betyder att den som orsakar negativa effekter också betalar kostnaderna. I praktiken fungerar det inte. Man bör exempelvis återinföra och höja kväveavgiften, låta kadmiumskatten finnas kvar och dubblera avgiften på bekämpningsmedel.

Avgifterna kan då gå tillbaka till lantbruket som betalning för arbete som ger positiva effekter vi alla har nytta av när lantbrukare övergår till mer hållbara produktionsmetoder. Åtgärderna kan vara att slopa de kemiska bekämpningsmedlen och importerat sojaprotein till foder för att övergå till bättre växtföljder, hemmaproducerat foder och frigående djur som betar vall och hagmarker och därmed ökar den biologiska mångfalden och ger oss vackra öppna landskap.
Vi vill tänka tillsammans! 
Det behövs mer förståelse för hur vår matkonsumtion är del av en lång och komplicerad kedja av konsekvenser, både bra och dåliga. Eller som en av facebook-sidans skribenter uttrycker det: ”Vi måste satsa på mat med kvalitet, en hälsosam, ekologisk, näringsrik, uppbyggande, klimatsmart mat som ger matupplevelser, njutning, välstånd och mervärden för både producent, förädlare och konsument. Mat utan onödiga och farliga tillsatser.”

Med kunskap kommer också ansvar. Uttrycket ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” passar bra, alla måste vi göra vad vi kan för att vända trenden. Det gör vi bland annat genom att utöva konsumentmakt, skapa transparens i leverantörskedjorna och delta i den politiska debatten.

Vi tar vårt ansvar och förvaltar den manifestation som skapats på bloggen dyraremat.nu och via Facebook, genom att starta tankesmedjan Dyrare mat, NU! Syftet med tankesmedjan är att vara forum för diskussion om matens verkliga pris och lyfta fram positiva exempel på vägen. Tankesmedjan stärker oss som konsumenter, producenter, handlare och politiker i vårt arbete med att ta ansvar för att skapa en hållbar framtid.

 

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Coctailparty

Skribent:

Det pågår just nu ett cocktailparty i våra svenska vattendrag. Och det är inte den trevliga sorten med bubbel och snittar. Under 2011 hittades nästan 100 olika kemiska bekämpningsmedel i grundvattnet och i luften. Vissa av dem är mycket giftiga.

http://www.krav.se/Pressrum/Nyheter-och-pressmeddelanden/Nyheter/nyheter/Cocktail-av-kemikalier-i-grundvatten/

Idag finns ett antal olika kemiska bekämpningsmedel som är godkända inom konventionell odling idag. Varje kemikalie har ett gränsvärde för hur hög halt som är tillåten att använda. Men idag används ofta en blandning (cocktail) med massor av olika bekämpningsmedel för att kompensera de låga gränsvärdena.
Resultatet av coktaileffekten får konsekvenser för både djur, natur, maten vi äter och då i slutändan även för oss.
Importerade frukter och grönsaker innehåller oftast mer kemiska bekämpningsmedel, och inom ekologisk odling är dessa kemikalier förbjudna. Vindruvor och potatis är extra känsliga för skadedjur, och därmed extra hårt besprutade. Så där kan det vara extra viktigt att köpa ekologiskt.
Vill du veta mer kom kemikaliesamhället och coktaileffekten så kan jag rekommendera Stefan Jarls dokumentärfilm ”Underkastelsen”.

http://www.underkastelsen.se/

 

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Den konventionella korven som ger cancer

Skribent:

Vi svenskar äter allt mer korv och charkuterivaror. En ny studie visar att nitrit som tillsätts i korv, skinka och andra charkprodukter, är cancerframkallande. En korv om dagen ökar risken för cancer i bukspottskörteln med 19 %. Det är nitrit som ger korven- och skinkan dess röda färg. Nästan alla charkprodukter innehåller nitrit, och det är svårt att undvika då det konserverar- och skyddar mot skadliga bakterier.

Vill du undvika detta så finns det vissa ekologiska charkprodukter som är producerade utan nitrit. Så nu har du ännu en anledning att välja ekologiskt!

 

För mer mat- och klimatprat: Http://elsashalsa.se

 

Kategorier: Åsikt & debatt, Fördjupning 6 kommentarer

Tyck till om Bra Miljöval

Skribent:

Den stiliserade falken som symboliserar ett Bra Miljöval, har sedan 1987 varit Naturskyddsföreningens garanti för produkter som har en begränsad inverkan på vår miljö. Bra Miljöval är enligt Naturskyddsföreningen den enda miljömärkningen som kontrolleras av en oberoende miljöorganisation.

Nu är det dags för en översyn av kriterierna för livsmedelsbutiker och Naturskyddsföreningen har bjudit in organisationer till en remissrunda. Dyrare mat, nu! ger gärna input på märkningen, men för att tillvarata kompetensen som finns i vårt nätverk vill vi uppmuntra alla att läsa igenom och komma med synpunkter till oss.

Läs igenom och skicka dina synpunkter till linus.kallander [at] dyraremat.nu senast 28 januari. Där efter sammanställer vi alla kommentarer, publicerar på bloggen och skickar in till Naturskyddsföreningen.

Svårt att göra själv? Ta med dokumentet till skolan eller jobbet, diskutera under lunchen eller gör det som ett grupparbete.

De synpunkter vi kommer att förmedla till Naturskyddsföreningen ska utgå från strävan att vi ska kunna åstadkomma en hållbar konsumtion och produktion av livsmedel. Med hållbar menar vi att produktionen och konsumtionen ska gå i linje med de mänskliga rättigheterna och utan att överskrida planetens gränsvärden.

Läs mer om Bra miljöval hos Naturskyddsföreningen och ladda ner remissen här nedan.

Kategorier: Fördjupning Inga kommentarer

Rapport från Matlandet Sverige

Skribent:

I dagarna två har Matsverige samlats på Öland för att diskutera framtiden i Eskil Erlandssons vision om Sverige som Europas nya matland. Cirka 300 personer fanns på plats: kockar, producenter, förädlade, handel, grossister, branschorganisationer, myndigheter med mera, med mera.

Eskil Erlandsson invigningstalar på Matlandetkonferensen

Jag, Linus Källander, hade inför konferensen tillsammans med Naturskyddsföreningen, Sveriges Konsumenter och ABF gjort ett gemensamt utspel där vi i samband med nyheten att vi själva släpper Livsmedelsverkets stoppade kostråd, ifrågasatte Eskil för vilka värden som var viktigast i Matlandetsatsningen. ”Går visionen om en fri marknad för visionen om en långsiktigt hållbar matproduktion?”

Frågeställningen var synnerligen aktuell på konferensen. Men tyvärr inte så mycket från scenen som i pausdiskussionerna. Moderator Tomas Tengby avslutade första dagen med att konstatera att ”det verkar som att vi är ganska överens”. Min uppfattning att departementets ambition att hålla fred i lägren inneburit att man lägger locket på över de frågeställningar där vi har olika ambitioner.

Är det en bra eller dålig ambition? Jag måste efter de här dagarna tillstyrka att Matlandet Sverige-satsningen är viktig för att ge självförtroende till en bransch med orättvist låg status. Det finns potential för en utvecklad matkultur i Sverige.  Men trots lovvärda ord om hur viktigt det är att höja statusen för primärproduktionen, alltså bonden, och trots att man pratar om vikten av bra svensk offentlig mat, så är det bara förädlingen som står i fokus.

Kanske beror det på att dessa konferenser ligger mitt under skördetid? Hade lokalen varit full av bönder hade diskussionen sannerligen sett annorlunda ut.

Hur som helst är det kanske inte så konstigt att diskussionen då snarare handlar om att hitta sätt att ”marknadsföra Sverige” istället för att ”uppvärdera vår egen matproduktion”. Och då kanske det inte är så konstigt att visionen om frihandel hamnar före visionen om ett lantbruk som inte tär på jordens resurser.

Eskil nämner ofta just detta jordbruk som framtidens melodi. Men jag ställer mig tveksam till att vi kan nå dit när de goda exempel som lyfts på konferensen presenteras av Mc Donalds och den italienska Parmesanosten.

Eskil behöver våga lyfta på locket och på allvar uttala att Sverige ska gå före vad gäller att producera god mat av hög kvalitet på ett sätt som inte tär på våra ändliga resurser.

 

Kategorier: Fördjupning 1 kommentar