Gästskribent « Dyrare mat, NU!

EU:s medlemsstater bryr sig inte om fusket i grisuppfödningen

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I dagarna genomfördes en hearing där olika intressenter tyckte till om konkurrenskraftsutredningens förslag från sitt delbetänkande ”Tillväxt och värdeskapande – Konkurrenskraft i svenskt jordbruk och trädgårdsnäring” (SOU 2014:38).

Ett av utredningens förslag gäller ”Villkor och regler” där man säger att ”En utgångspunkt bör vara att de svenska företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring har villkor och regler som är i paritet med konkurrentländerna”.. ..”Nationella regler och krav som går utöver den gemensamma nivån bör vara väl motiverade och noga prövas eftersom de riskerar att verka negativt på företagens kostnader och konkurrenskraft.” ”Befintliga och nya regler behöver systematiskt utvärderas från ett företags- och konkurrenskraftsperspektiv.” Den nationella djurskyddsregleringen bör kunna ges prioritet i detta sammanhang enligt utredaren.

När det gäller köttproduktionen konstaterar utredningen att andelen importerat kött ökar och menar att konkurrensförhållandet har försämrats för animalieproduktionen trots att produktiviteten anses som god och i vissa fall (mjölkproduktion och grisars tillväxt) mycket god. Men lönsamheten brister och man pekar bland annat på svenska särregler på djurskyddsområdet.

Dagligvaruhandeln omnämns kort, men inte något om att den handlar med i EU olagligt producerade varor! ”Det saknas i hög grad kommunikation till konsumenterna om vilka faktiska skillnader som kan utmärka svensk produktion, t.ex. i fråga om djuromsorg. Flera aktörer inom dagligvaruhandeln påtalar också behovet att utveckla sortiment och smakkvaliteter i de svenska produkterna, för att dessa ska kunna konkurrera i butik.” Men inte ett ord om att man i dagligvaruhandeln säljer t.ex. griskött producerat i Danmark och Tyskland i strid med EU´s eget regelverk! Har utredarna inte fattat att konkurrens måste ske på schyssta villkor. Hur ska man kunna konkurrera med de som inte bryr sig om gällande regelverk?

I dag publiceras ett examensarbete från SLU (Edman, 2014) som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dessa Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande som sysselsättning och bättre miljö för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar denna fråga på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Ingen skulle väl drömma om att göra en konkurrenskraftsjämförelse mellan SIBA eller ElGiganten och en hälare som säljer stulna TV-apparater? Men det är i princip vad konkurrenskraftsutredningen gör! Och det kanske vi ska ”tacka” den svenska dagligvaruhandeln för som spelar med i fusket och säljer det olagligt producerade köttet?  Det är kanske är dags för konkurrenskraftutredningen att börja intressera sig för hur verkligheten ser ut och omvärdera sina slutsatser om svensk köttproduktions konkurrenskraft.

Bo Algers, professor, SLU

Kategorier: Åsikt & debatt Inga kommentarer

Ta bort fulköttet nu!

Skribent:

Artikeln är skriven av Bo Algers, Professor i husdjurshygien och gästskribent på Dyraremat.nu

I den Europeiska unionen slaktas mer än 150 miljoner grisar årligen (Eurostat 2007). Danmark, Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien och Tyskland svarar för c:a 107 miljoner av dessa grisar. C:a två tredjedelar av alla grisar hålls på helspaltgolv. Sex procent av grisarna bedöms ha tillgång till strö (EFSA 2007). I de flesta EU-länder amputeras svansen på grisarna regelmässigt för att undvika eller reducera förekomsten av svansbitning, en beteendestörning som lätt utlöses i en karg miljö.

Data från specifika studier om svansbitning tyder inte på att det föreligger större skillnader i förekomst av svansskador i länder som inte svanskuperar jämfört med EU-länder som tillämpar svanskupering (EFSA 2007). För närvarande sker regelmässig svansamputation i alla EU-länder utom Finland, Litauen och Sverige. Man kuperar heller inte svansarna i Norge och Schweiz. Men även i Estland, Grekland, Italien, Irland, Lettland, Portugal, Spanien och Storbritannien förekommer i >5% av fallen att man låter grisarna ha svansarna intakta, det vill säga att man i dessa fall erbjuder grisarna miljöer där de ges tillräckligt med plats, tillräckligt utrymme vid utfodring och tillräckligt med strömedel för att inte svansbitning ska utlösas i någon högre grad (Fig. 1).

 

Bosse_statistik

 Fig 1. Andel icke svanskuperade grisar i några olika länder. (Från EFSA 2007)

EU har sedan 2001 i kommissionens direktiv EC 2001/93, Annex artikel 8, en bestämmelse om att bland annat svanskupering är förbjudet med undantaget att det kan utföras om det är bevisat att skador uppstått till följd av svansbitning och om andra åtgärder vidtagits för att förebygga svansbitning. Det nämns särskilt att olämpliga miljöer ska ändras så att svansbitning förebyggs.

Det är känt att svansbitning hos gris är multifaktoriellt men också att viktiga utlösande faktorer är avsaknad av s.k. manipulerbart material (kedjor och bollar fungerar inte), för liten yta per gris, för liten plats vid fodertråg och olämpligt foder (EFSA 2007).

Svansbitning är smärtsamt för den drabbade grisen, men också svansamputation är smärtsamt, både i samband med amputationen men också i och med att svanstippen blir extremt känslig för beröring då s.k. amputationsneurom uppstår. Det är förklaringen till att svansamputerade grisar håller undan svansen när en annan gris försöker ta den i munnen och förklarar varför svansamputation har viss effekt på förekomst av svansbitning. Amputationen löser emellertid inte det underliggande problemet, nämligen att grisen är frustrerad på grund av att den inte kommer åt resurser (foder, liggplats, bökmaterial) när den är motiverad för att äta, vila eller böka. Den beteendefrustrationen och därmed associerad stress hjälper ingen svansamputation på. EFSA konkluderar i sin rapport att frustrationen och stressen innebär en sämre djurvälfärd (EFSA 2007).

Så vad gör då kommissionen åt det faktum att svansamputation rutinmässigt används på långt de flesta av EU:s 150 miljoner grisar? Vad gör de politiker som sitter i EU-parlamentet för att se till att EU:s idéer om en fri marknad med lika regler för alla fungerar? Vi ser nu hur regler om djurvälfärd inte implementeras t.ex. när det gäller grisars miljö. Sveriges bönder har ofta hävdat att de vill ha lika regler i EU och att Sverige inte får gå får långt fram i täten med alltför hårda regler. Men i fallet med grisarnas svansar är det inte reglerna det är fel på utan det är EU:s medlemsstaters respekt för bestämmelserna och efterlevnaden som fallerar. Här har kommissionen ett stort ansvar att bötfälla de länder som inte lever upp till överenskomna regelverk.

EU genomför regelbundet inspektioner i medlemsländerna bl.a. för att se i vilken utsträckning man lever upp till de bestämmelser som EU har. Efter en sådan inspektion i Danmark offentliggjorde kommissionen den 6 maj 2011 en rapport om den danska djurvälfärden. Man konkluderade att det sker en systematisk svanskupering och att danska myndigheter inte gjorde tillräckligt för att kontrollera att problemet rättas till. Den 21 februari tillskriver EU-kommissionen nio(!) EU-länder som inte tillräckligt lever upp till EU:s grisdirektiv, bland dem Danmark, Irland, Tyskland och Polen och nämner särskilt att man inte släppt ut alla dräktiga suggor ur burarna.

Det är kött från sådana grisar från Ungern, Danmark och andra länder som COOP, ICA och Axfood frestar med i sina annonser om billig fläskfilé! Det är kött från sådana grisar som Findus stoppar i sina produkter och som IKEA låter Dafgårds göra köttbullar av. Findus menar att jag inte har rätt i att de köper kött från djur som föds upp under förhållanden som är undermåliga och olagliga i hela EU. Så varför påtalar då EU:s inspektionsmyndighet FVO dessa brister? Varför skriver EU-kommissionen till dessa länder och påtalar brister? Varför uttalar kommissionen att om man inte rättar till detta och inom två månader för kommissionen kan förklara hur, så kommer man att vidta ”nödvändiga mått och steg” för att dessa länder ska leva upp till EU:s regler? Varför köper Findus kött från en, som man själva vet(!), undermålig grisproduktion?

Bo Algers
Professor I husdjurshygien

Litteratur:
EFSA 2007. Scientific report on the risks associated with tailbiting in pigs and possible means to reduce the need for taildocking considering the different housing and husbandry systems. The EFSA Journal 611: 1-98.

Kategorier: Inspiration / Livsstil 2 kommentarer

Kan man klimatcertifiera kött?

Skribent:

Ja, det kan man! Svenskt Sigill har just gjort det, och då måste det ju vara möjligt. Nu ska jag berätta mer om varför vi har tagit detta initiativ och varför vi väljer att sticka ut hakan med nötköttet.

Klimatcertifieringen är ett sätt för producenter att visa upp för konsumenter vilka åtgärder som man gjort på gården för att minska klimatpåverkan i produktionen. Systemet kommer ur ett projekt som drivits sedan 2007 av Svenskt Sigill och KRAV, där vi gemensamt och tillsammans med forskare tagit fram underlag, regler och stödmaterial för producenterna. Systemet bygger på att producenterna ska minska klimatpåverkan och för nötköttsproducenterna innebär det femton skarpa regler för nötköttsproduktionen som gör att utsläppen av klimatgaser minskar.

Nu är det ju svårt att minska utsläppen från nötkreaturen, en mycket stor andel av utsläppen kommer från de idisslande djurens rapande och det går inte att få bort. Istället får man arbeta med andra saker som att djuren ska vara friska och växa stabilt och lagom snabbt så att utsläppen slås ut på så mycket kött som möjligt. Dessutom stimulerar reglerna till en grovfoderbaserad och betesbaserad uppfödning. Det gör också att man får nyttigare kött, öppna landskap och biologisk mångfald i odlingslandskapet. Djuren ska födas upp utan soja i fodret vilket är mycket viktigt för att minska trycket på regnskogarna. Till sist styr reglerna så att producenten ska hushålla med energi och kväve och arbeta för mer icke-fossil energi i produktionen.

Det här är ett viktigt steg för producenterna att ta, och klimatcertifieringen är ett sätt för producenterna att ta ansvar för klimatfrågan. Vi vet att många menar att man inte kan klimatmärka kött, att det skulle vilseleda konsumenterna. Och då vill vi berätta, att klimatcertifieringen inte är tänkt som det enda redskapet för att få till en uthållig produktion och konsumtion. Det finns många aktörer som gör sitt jobb och berättar för konsumenter hur man bör tänka när man konsumerar kött och det är bra. Vi tror att det fortsättningsvis kommer finnas människor som äter nötkött även om det sker i mindre mängder, och då ska de kunna välja det kött som är minst skadligt för miljön och som bidrar till positiva effekter på landskap, biologisk mångfald och resursutnyttjande. Klimatcertifieringen är ett viktigt steg på vägen dit, ett steg bland många andra.

Svenskt Sigill har valt att ta fram en klimatcertifiering för alla de produkter som kan certifieras. Produkter som redan nu är klimatcertifierade är t ex sallat, örter, tulpaner, mjölk, frilandsodlade grönsaker samt griskött. Snart kommer bär och fler grönsaker. En av de största aktörerna som gått igenom klimatcertifieringen är Findus, där alla svenska frilandsodlade grönsakerna är klara och marknadsförs med Svenskt Sigills tilläggsmärke. Det finns en potential här. Om alla Sigillcertifierade tomatproducenter lade om till klimatcertifierat så skulle klimatgasutsläppen minska med 1 300 ton CO2, och då ska man veta att många redan är på gång och har gjort flera av de stora åtgärderna i certifieringen. Nötköttet är svårt, det vet vi, utsläppen minskar inte så mycket som för andra produktgrupper. Men om man menar allvar med att erbjuda klimatcertifiering för livsmedel, då måste köttet med.

Till sist vill vi säga att vi säkert kommer bli kritiserade för detta, men vi tror verkligen på de små stegens framgångar. Internationellt har man ögonen på vad vi gör här i Sverige, klimatcertifieringen ses som ett pragmatiskt system där man verkligen kan visa på minskad klimatpåverkan. Det viktiga nu är att etablera systemet och att låta det växa successivt, lära oss mer och utveckla reglerna allt eftersom. Vi vill göra det på ett öppet sätt och välkomnar diskussion och dialog.

Anna Richert och Linda Cederlund
Svenskt Sigill

Kategorier: Åsikt & debatt, Gästskribenter 5 kommentarer

Kriskött

Skribent:
Linda Silfverberg är miljövetare som brinner för egen odling, ekologi, medveten konsumtion och global rättvisa. Driver sedan 2011 bloggen Fröken Ekoreko: frokenekoreko.blogspot.se

Jag tänkte försöka skriva något om det här med att odla kött. Det är ju en väldigt intressant fråga. Går det att hindra världens stora konsumtionsbubbla genom odlade muskelceller?

I vintras gick en forskargrupp på ett holländskt laboratorium ut med nyheten om att de lyckats odla fram kött på konstgjord väg. Motivet har varit att ta fram ett alternativ till dagens miljöbelastande köttproduktion. Och det låter ju bra. Men frågan är hur det praktiskt ska gå till. Just nu kostar en odlad köttbit av hamburgerstorlek 250 000 euro(!). Ganska långt ifrån pangpriset för ett skrovmål på favorit-tjorren på hörnet. Forskargruppen menar dock på att man om 10-20 år kan ha fått fram en produkt som kan gå ut på marknaden.

I dag går hälften av jordens odlingsbara mark åt till köttproduktion och konsumtionen kommer att fördubblas de närmsta 40 åren enligt forskaren Mark Post. Man behöver inte vara matematiker för att förstå att dagens köttproduktion inte kan fortsätta som den gör nu. För om det sker en fördubbling av köttkonsumtionen så kommer all odlingsbar yta gå åt till enbart kött. Inga grödor, ingen mjölkproduktion. Bara kött. Det är dessutom en omöljig ekvation i och med att stora delar av spannmålproduktionen, dvs en andel av de övriga 50 markprocenten som i dagsläget odlas upp, går åt till foder till alla världens kreatur. Kossorna ska alltså produceras utan käk.Det är ju tydligt att man behöver göra nåt åt den här ohållbara utvecklingen. Men är en svindyr smått gummiaktig burgare från labb verkligen rätt väg? Tyder inte hela den här frågan på hur sjukt invant behovet av kött är? Är kött så begärligt att vi är beredda att satsa miljarder på forskning i flera decenier för att eventuellt lösa en matkrisfråga som egentligen redan har en lösning? Dessutom en enkel och billig sådan som inte kräver mer forskning. Ät mindre kött. Ät inte kött alls. No BIG deal eller hur?


Om världens hela resursbalans står och faller med om du tuggar i dig skinka på frukostmackan och lövbiff på firmalunchen. Skulle du verkligen inte kunna offra de korvarna då? För att slippa vara delaktig i att rasera hela planetbalansen? För det är faktiskt så det ser ut. Och i och med att den här forskargruppen får anslag för att fortsätta sin forskning måste det finnas stora incitament för de betalande företagen. Kanske en framtidsbransch till och med.

Jag tror såhär, för att det här labbköttet på riktigt ska kunna vara med och minska överutnyttjandet av jordens resurser, minska klimatpåverkan och stoppa förlusten av biologisk mångfald, så måste den gå från att vara svindyr till att ersätta det här vardagliga slit-och-släng-köttet. Köttet till makaronerna och potatisen. Köttet som barnfamiljerna och ungkarlarna och de snåla tanterna köper. Det icke värdesatta köttet som man köper bara för att mätta magen. Det kommer inte att vara med och förändra världen om labbköttet fortsätter att vara så dyrt att bara några få flotta människor äter det på samma sätt som man idag hivar i sig rysk kaviar och ostron. Man behöver nå massorna för att kunna påverka helheten. Men för att ta sig hem till Svensson så måste labbköttet vara övertygande gott och vara spöklika dagens köttprodukter. Det borde addera något forskningsdecenium till va? Gummiburgare kommer inte att slå i de kräsna svenska hemmen, det är ett som är säkert. (Då borde väl sojakorvarna och quornbitarna ha slagit för länge sen?)

Men det är inte bara svenskarna som måste övertygas, labbköttet måste slå internationellt också. Även om britterna och amerikanerna överlag äter junkmeat och förmodligen inte skulle känna någon större kvalitetsskillnad så tror jag att det finns stor risk att det odlade köttet kommer att kunna utvecklas till en nord-sydproblematik med tydliga uppdelningar på vilka som kommer att äta labbodlat och inte.  På samma sätt kan det bidra till klasskillnader inom länder. Antingen förblir det en dyr vara som välbeställda provar på någon gång ibland, lite som man gör med strutskött idag. Eller så lyckas det bli ett slit-och-släng-kött och då är det bara låginkomsttagare som kommer köpa det. Välbeställda kommer alltid ha råd att köpa äkta djurkött. Närodlat och vilt.

Jag tycker att labbköttet, trots att det tagits fram med godtagbara motiv, tar udden av stundens allvar. Man skottar fram en osäker genväg istället för att rikta om alla vägskyltar mot den stora enkelriktade motorvägen. Istället för att människor kommer att tvingas finna sig i en lägre köttkonsumtion så intalas konsumenten till att det finns mildrande alternativ. Det är precis samma problematik som med diskussionen kring de sk. ekologiska jätteräkorna. Idag är individens val så upp över öronen h-e-l-i-g-t att marknaden med alla medel försöker hitta någonting som får yrvaknade konsumenter till att sätta sig tillrätta igen och fortsätta konsumera nästan som vanligt.Att inte basera varje mål mat med animaliska produkter verkar vara en omöjlig utmaning för gemene man. Konsumenterna beter sig som Kung John i tecknade Robin Hood och köttet är deras älskade tumme. Att dra ner på köttet är ju inte svårt i sig. Tidigare generationer har gjort det. Då ansågs man inte vara vegetarian och radikal för att man käkade rovor och havregrynsgröt dagarna i ända. Eftersom alla gjorde det. Så såg matvanorna ut då. Så såg ekonomin ut. Och det är dit vi är på väg igen. Havregrynsgröt 2.0 om vi inte självmant väljer bort korven oftare. Och nu för tiden finns det mycket sexigare rätter att äta än rovor, även om biff-förespråkarna fnyser åt linssoppor som vore de sopor.

Jag tror alltså inte att det odlade köttet är rätt väg att gå. Att ersätta vår största proteinproduktion med en ännu dyrare och krångligare produktion känns inte hållbart. Det effektivaste sättet att lösa miljöproblem brukar vara att reducera dem. Att identifiera källan till problemet och hitta ett alternativt bränsle med mindre utsläpp och till en lägre kostnad. Har man redan den effektivaste lösningen så brukar inte en mer kostnadskrävande och tidsödande variant vara så himla intressant.

Kategorier: Åsikt & debatt 3 kommentarer

Det är inte bara vad, även var och när!

Skribent:

Håkan Fagerberg

Många av oss måste faktiskt prioritera priset när vi handlar. Över hälften av hushållen i Sverige handlar varje vecka på Willy:s, Lidl eller Netto, och främsta skälet att gå dit är ju faktiskt priset på maten, eller hur? Det behöver dock inte innebära att maten är sämre eller att den producerats på ett undermåligt sätt. Det finns faktiskt helt andra faktorer som påverkar hur mycket vi får betala i butiken.

En avgörande faktor är hur många mellanhänder som hanterar varan – ju fler led det är mellan producent och detaljist, desto högre blir pålägget och i många fall är produktionskostnaden bara en bråkdel av det pris konsumenten får betala. Nästan alla pålägg är procentuella och det innebär att en vara som kostat mer att producera också blir dyrare i frakt, butikens pålägg blir högre och momsen blir högre – även om man jämför två apelsiner…

Finns det då inget man kan göra? De flesta av oss har inte möjlighet att odla själva eller kunskap att fixa till en delikat måltid av enkla ingredienser, men vi har alla möjlighet att tänka oss för innan vi handlar och på så sätt få bättre mat för samma pengar.

Alla matkedjor i Sverige använder sig av extrapriser för att skapa intresse för butikerna. Man sänker tillfälligt priserna med 25-30% på varor som man vet att många kunder vill köpa, och så räknar man med att kunderna ska passa på att fylla vagnen med normalprissatta varor samtidigt.

I stället för att klaga på och slåss mot systemet kan vi alla utnyttja det. Planera veckans meny efter vilka färskvaror som finns på extrapris och passa på att fylla på förråden samtidigt. Titta på vilka andra varor som finns på extrapris och fyll på kyl, frys och skafferi. Då får du mycket bättre mat för pengarna – ett bra sätt att satsa på kvalitet utan att behöva betala mer!

Problemet är att det ibland kan vara svårt att veta vad som egentligen är extrapris – alla butiker är inte lika tydliga med uppmärkningen. Ett tips är att använda www.matpriskollen.se, en sajt som varje vecka publicerar alla butikers extrapriser. Då kan man också lätt se vad man bör handla i respektive butik.


Gästskribent Håkan Fagerberg är 5-barnsfar, pensionär och IT-entreprenör med drygt 20 års erfarenhet av dagligvarubranschen. Han har sett branschen ur många synvinklar och funderat mycket över hur man kan öka transparensen och systemeffektiviteten. Hans senaste försök är www.matpriskollen.se, en hemsida som rätt utnyttjad kan bidra till lägre matkostnader för oss alla samt betydligt mindre belastning på miljön genom att postdistribuerad direktreklam kan avskaffas.

Kategorier: Åsikt & debatt, Gästskribenter 2 kommentarer

Även den billiga maten har ett pris

Skribent:

Du sätter på dig skygglapparna och går till matvaruaffären. Där väljer du vilken mjölk, vilka ägg och vilket kött du ska köpa. Mest sannolikt väljer du därmed också att gynna djurs lidande och missförhållanden. 

Sofia Göker läser till språkkonsult på Stockholms Universitet.

Det är inte längesedan som Sverige var ett fattigt jordbruksland. Inte minst för oss unga känns det som att det var för lång tid sedan, men fakta talar sitt tydliga språk: det var alldeles nyligen. Trots det har tillräckligt lång tid förflutit för att vi redan ska ha glömt pengars reella värde.

Ännu lever många av de som kan berätta vad man brukade använda pengar till. De flesta av dem skulle svara boende, kläder och andra nödvändigheter såsom kläder samt mat. Kanske framförallt mat. Kostnaderna för rena nöjen var små eftersom det inte fanns marginal för den typen av utsvävningar. Hur kommer det sig att vi numera har den marginalen? Att vi nu kan gå på bio, köpa kläder och äta ute på restaurang på veckobasis? Självklart har svenskarnas levnadssituation förbättrats drastiskt de senaste hundra åren – den materiella standarden har skjutit i höjden och gemene mans inkomst är numera god. Men en stor anledning till att vi nu har så mycket pengar att lägga på nöjen och andra sekundära utgifter är också för att de primära utgifterna blir allt lägre procentuellt sett. Aldrig tidigare har vi lagt så lite av vår disponibla inkomst på mat och livsmedel. Vi får oförskämt mycket mat och tidigare dyra råvaror för vad som numera är en spottstyver. Hur är det egentligen möjligt?

Du vet nog svaret på den frågan. Den finns bland rapporterna om vanskötsel av djur världen över. Grisar som får vistas hela liv inomhus, kossor som insemineras för att kunna producera mjölk, kalvar som tas ifrån sin mamma när de knappt är dagsgamla. Detta är inga nyheter men tål att upprepas många gånger om. Branschen kommer nämligen inte att ändra sig om inte konsumenterna är beredda att betala för det. Även om många människor rent intellektuellt inser vad deras val i mataffären gynnar för typ av bransch och djurhållning är det en stor majoritet som inte gör den moraliska och empatiska koppling som är nödvändig. Det är nämligen dyrt att ge djuren det de behöver. Att ha sju höns per kvadratmeter ger givetvis mer vinst än två stycken på samma yta.

Jag har en vision: att alla människor bara ska handla och äta sådant som producerats på ett vis som de själva skulle tillämpa om de besatt nödvändigt yrkeskunnande. Tycker du att det är rimligt att en höna aldrig får vara utomhus i hela sitt liv, utan istället lever i en bur om cirka 28×20 centimeter för att du ska få en äggmacka till frukost? Skulle du hålla dina höns så, utan att få dåligt samvete, om det var ditt yrke? Är svaret ja är jag inte den som säger åt dig att sluta köpa ägg från burhöns. Tvärtom!

Mest sannolikt tillhör du dock de som konstaterar att det är för jävligt – för att sedan låta plånboken styra mot bättre vetande. Kom då ihåg att Sverige är en marknadsekonomi och här är det du som konsument som har den största makten. Genom att sätta på dig skygglappar gör du dig medskyldig till vad våra livsmedel egentligen kostar i lidande och missförhållanden. Det är nämligen inte förrän du vågar öppna dina ögon och göra ett aktivt val som något kan förändras.

Kategorier: Åsikt & debatt, Gästskribenter 5 kommentarer

Världsrekord för en bättre värld

Skribent:

Året var 2003. Det var en fredag i slutet på september och Engelsmännen skulle mobilisera för en god gärning. Under ledning av stiftelsen McMillan Cancer Relief samlades hundratusentals britter och drack te och kaffe. Där, för åtta år sedan, sattes ett nytt världsrekord i Storbritannien när en halv miljoner människor fikade under samma dag. Sedan dess har ingen försökt att slå detta rekord i kaffesörplande. Ända tills nu.

Den 19 oktober ger vi oss in i leken och utmanar det brittiska rekordet och försöker samla ännu fler personer att fika på samma dag. Och anledningen är enkel – vi tycker att världens största fikapaus ska fikas med Fairtrade-märkta produkter. När fler människor än någonsin samlas under en och samma dag för att fika, så borde det vara självklart att kaffet, teet, kakorna och godiset ska vara producerat med respekt för mänskliga rättigheter. Vi satsar på inget mindre än ett världsrekord. Ett rekord som gynnar långt fler än oss som njuter av fika denna dag.

Enligt FN:s siffror är 215 miljoner barn fast i barnarbete och majoriteten av allt barnarbete sker i jordbrukssektorn, där många av våra fikaprodukter produceras. Det faktum att barn arbetar istället för att leka och gå i skolan är ett av världssamfundets största misslyckanden och ett faktum vi inte kan tolerera eller förlika oss med. Vi är många som vill förändra, och vi är många som tror att vi kan göra det genom en mer rättvis och etisk handel.

Men det är först när vi går från ord till handling som vi påverkar och gör avtryck. Kraften av en halv miljon människor som fikar Fairtrade-märkt under samma dag är enorm. Då gör vi skillnad för Juan som plockar kaffebönorna i Colombia, Ernesto som skördat bananen i Peru, Anna som odlat kakaon i Ghana och Aubrey som skördat sockerrör i Malawi, så att de får förbättrade villkor och därmed möjligheten att förbättra sina liv.

En halv miljon personer är en stor del av Sveriges befolkning. Det är en tuff utmaning, där det krävs att vi är många som engagerar oss, som sprider denna kampanj, köper Fairtrade-märkta produkter och fikar loss den 19 oktober. Ekvationen är enkel. Ju fler vi är som engagerar oss, desto större skillnad kan vi göra och desto närmre når vi den självklara visionen om en mer rättvis värld och en handel som grundar sig på respekt för människa och miljö.

Anmäl dig på www.fairtradechallenge.se nu direkt. Var med och manifestera det roliga i att i att slå världsrekord, det goda i att fika, det härliga med att vara många, och framförallt – det viktiga i att göra skillnad.

 

Emma Rung,

Tf Generalsekreterare Fairtrade Sverige

 

 

 

Kategorier: Gästskribenter Inga kommentarer

Bevara mångfalden!

Skribent:

Svenska Örtasällskapets yttrande över remiss Dnr 22-9337/10 Föreskrift om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter. Skickad till jordbruksverket@jordbruksverket.se

Svenska örtasällskapets målsättning är att befrämja odling och användning av växter som är till nytta och nöje för människor och djur och i harmoni med naturlagarna verka för en god totalmiljö. Detta innebär att:

  • sprida kunskap om örter, deras användning och betydelse förr, nu och i framtiden
  • bevara gamla arter och sorter
  • stimulera ekologisk odling av örter
  • ta tillvara och föra vidare gammal och ny kunskap om örter

Med vår målsättning och vårt syfte som bakgrund måste svenska örtasällskapet protestera mot jordbruksverkets ändring av reglerna. Svenska örtasällskapets uppmaning till Jordbruksmyndigheterna är: Behåll nuvarande lagstiftning och öka snarare än minska mångfalden av köksväxter, vari ingår örter av olika slag, för framtiden. Tillåt försäljning av ovanliga arter och sorter i mindre, men icke begränsad, skala.

Man borde alltså värna om mångfalden och se till att så många olika arter och sorter som möjligt odlas och bevaras för att kunna användas i framtiden. Argumentationen att vissa växter inte är tillräckligt undersökta och därför skall försvinna verkar helt orimlig. Just därför bör de ju bevaras för att kunna undersökas. När en växt är utrotad så är den och vi har sågat av den gren vi sitter på.

För Svenska Örtasällskapet

Lisbeth Flising ordförande

Kategorier: Inspiration / Livsstil Inga kommentarer

Inkludera restaurangerna i debatten

Skribent:

Bland det mest frustrerande jag vet är när vi inte tillåts välja miljösmarta alternativ eller välja bort de sämre alternativen. På få ställen är väl denna problematik så närvarande som när man besöker restauranger. Jag avskyr att tvingas göra avkall på mina miljöprinciper, vilket ofta får mig att tveka till att besöka restauranger. Det är enklare att äta hemma, då vet jag ju i alla fall hyggligt vad jag stoppar i mig. Att gå på restaurang där de serverar tigerräkor får mig att omedelbart vilja lämna restaurangen, men samtidigt vill jag inte förstöra stämningen för mitt sällskap. Att börja ställa frågor kring köttets ursprung, ekologisk och närproducerad mat ger mig känslan av att uppfattas som en ”party pooper” bland mina vänner vid restaurangbordet.
Läs mer »

Kategorier: Åsikt & debatt, Gästskribenter 3 kommentarer

Dyrare mat – vem tjänar på det?

Skribent:

Tanken med dyrare mat är naturligtvis inte att man tycker det är kul att människor ska betala mer. Syftet  är att producera mat av hög kvalitet på ett hållbart sätt och där jordbrukaren får en skälig lön. Detta kostar mer än vad mat i Sverige idag normalt gör. Målet är alltså en miljövänligare och rättvisare matproduktion. Frågan man då ställer sig är: Räcker det med att priserna på mat stiger? Läs mer »

Kategorier: Fördjupning, Gästskribenter 1 kommentar